Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Någon skillnad mellan mentaliteten hos Wolodarski och den judiske slaktaren i Ljubjanka-fängelset Jezjov förefaller ej finnas. Endast ett par detaljer skiljer dem åt, att de lever i olika epoker och att metoderna som används är olika.

Detta garanterar dock inte att ett humant behandlande av oliktänkande kan garanteras i framtiden.

I nutid har avrättningarna genomförts med publicering av falska uppgifter "fake news" i Dagens-Nyheter.

I ett framtidsscenario skulle man mycket väl kunna tänka sig att se Wolodarski på posten som chef för den hypotetiska men inte helt orealistiska "Värdegrundspolisen" stationerad i Dagens-Nyheters källare, där han sänder oliktänkande och regimkritiker till avrättning medelst nackskott precis som NKVD gjorde 1936-38, och personligen med nöje bevittnar detta.

Malcom K levererar ytterligare en domedagsprofetia, här med siktet inställt på den svenska skolan men det hade lika gärna kunnat vara vilken som helst svensk samhällsfunktion vilken står uppressad mot ringrepen och tar emot tunga mångkulturella slag mot njurarna. Här om faran med linjärt tänkande visavi mångkulturen, dvs tanken på en gradvis försämring men att i grund och botten förblir allt "som vanligt" fast bara lite sämre.


Vad som är så befriande med Malcom är att han är helt floskelfri. Inget av Anna Dahlbergs "Hur kunde det gå så här snett?". Inget av Teskedsdockans "nu måste vi fixa integrationen". Inget tjafs om att skolan "måste förstatligas för att minska segregationen". Inga som helst tankar kring bussning som ett sätt att "minska segregationen". Och sist men inte minst definitivt inget av vänsterns "nu måste vi öka insatserna i de särskilt utsatta områdena med ännu mer resurser".

Bara ett kallt, nyktert och korrekt konstaterande att det mångkulturella projektet har havererat och att det ej går att räddas. Dock skulle jag gärna ta en öl med Malcom för att diskutera implementerandet av det stora hemvändarprogrammet. Har man väl givit upp tanken på frälsning via konventionella politiska grepp torde ju detta vara det enda kvarvarande steget att ta.

https://www.gp.se/ledare/landet-som-...ett-1.15265276

En bra text av Malcom. Men jag tycker att han missar lite hur en historieanalys fungerar. Historiker har en fördel med att vi vet ju hur det gick. Historievetenskapen handlar då om att se samhällsförändringar och vad som skapade dem. Vi har början och slutet, fragment av krafter som driver utvecklingen framåt där emellan, men inte det som binder ihop det hela.

Malcom menar att samhället tuffar på som vanligt även om vi har ökad kriminalitet, kommunkrisen tilltar med mera. Han inväntar då en märkbar vändning. Men jag menar att det är inte riktigt så det fungerar. De antika romarna sa att framtiden kommer bakifrån. Med det menas att vi vänjer oss vid ett tillstånd redan innan det inträffar. Kommunkrisen vande vi oss för snart tio år sedan. När nu när den är här ser vi det som ett normaltillstånd. Idag vänjer vi oss för det som kommer att ske i framtiden, exempelvis uppror i förorterna, sämre välfärd, konsekvenser för räntehöjningar med mera. Men det är inte anpassningen i sig som är intressant utan det förändrade beteendet. Vem som helst kommer in på lärarprogrammet, men fler studenter väljer inte att bli lärare längre. De lärare som finns väljer bort vissa skolor och väljer andra. Samma sak med poliser, sjukvårdspersonal, socionomer med mera. Detta är vad anpassning handlar om, det vill säga att folk följer en öppning, en riktning samtidigt som de väljer bort. På sikt innebär det att vi till exempel inte har en socionom med 5 års universitetsutbildning och har 2 fil mag som handläggare åt en somalisk kärring med 5 barn.

Samtidigt som mångkulturprojektet havererar med uppkomsten av no-go-zoner, systemkriser med mera har samhället effektiviserats och utvecklats kvalitetsmässigt väldigt mycket inom många andra områden. Det är dessa områden som driver samhället framåt och som historiker i framtiden kommer att studera. Den typ av samhälle och de system som initierade massinvandringen och lät den fortsätta håller helt enkelt på att försvinna. Massinvandringen gjorde dessa system ineffektiva och onödiga för andra grupper. Ett bra exempel är arbetsförmedlingen. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan socialtjänsten också försvinner.

Ja, medborgarbidrag rycker allt närmare där ett sjunkande antal produktiva ska finansiera det oanställningsbara överskottet från det migrationsindustriella megaprojektet av social ingenjörskonst.

Dessutom på ett högre plan kanske det är så att vi får lov att finna oss i att existera i en postindustriell verklighet där planetens ändliga resurser sätter käppar i hjulen för det kapitalistiska maskineriets jakt på evig och ohållbar tillväxt alldeles oavsett regimens dårskaper.

En dyster tanke jag har är att det vi ser är den bästa av alla världar och bättre än så här fixar vi [svenskar] helt enkelt inte.

Alternativ för Sveriges (AFS) Gustaf Kasselstrand och Bard möttes för en debatt igår. Lång och ganska intressant, definitivt inte var dag man lyssnar på en debatt likt denna i detta land.

https://youtu.be/GQicPrAoC4Q

DN oroar sig för att Sverigebilden solkas av ondskefulla rasister i utlandet. Här i form av italiensk TV. Som tur är kan DN "motbevisa" de falska och upprörande anklagelserna i samarbete med UD, en myndighet DN istället borde kritiskt granska snarare än att gladvilligt ställa upp som politisk megafon för att vidaresprida den information som myndigheten vill prångla ut på den naiva befolkning som måste skyddas mot illvilligt förtal.


Till artikeln finns länkar till respektive counter statement från UD för att verkligen påvisa symbiosen mellan makt och media. Som om någon behövde undra hur det förhöll sig med den saken. Bara några korta reflektioner.

Våldtäkter - här villar UD/DN direkt bort sig när man konstaterar att det inte går att säga någonting konkret med hänvisning till ändrade brottsbeskrivelser och ökad anmälningsbenägenhet. Men en lögn är det, så mycket står klart.

No-go zoner - här verkar "lögnen" bestå i en italiensk förvirring mellan "utsatta" och "särskilt utsatta" områden. Det är ju givetvis bara "särskilt utsatta" områden som får beröras men inte heller dessa får minsann kallas "no-go zoner" så det är rasistiskt hur man än vrider och vänder på begreppen.

Sharialagar - Rent formellt existerar inte sharialagar i Sverige så påståendet blir med automatik en lögn. Att den svenska polisen åtskilliga gånger har vittnat om hur sharialagar de facto styr och kontrollerar svenska ghettoområden är minsann inget som italiensk rasistmedia behöver bry sina små rasisthjärnor med.

IS - här har UD inte hunnit uppdatera propagandafabriken ännu så DN får famla i mörker på denna punkt något. Som tur var lyckades DN dock hitta foton från en demonstration vilken felaktigt påståtts vara en IS-demonstration när det i själva verket bara var frågan om "vanliga" muslimer. Så att Sverige skulle producera IS-krigare i någon större omfattning är ren lögn.

Seriöst, vad är skillnaden mellan Wolodarski och Julius Streicher eller DN och Der Stürmer? Regimpropaganda at its finest!

https://www.dn.se/nyheter/varlden/os...-italiensk-tv/

Egen tråd finns, men ändå lönt att i tråden och tiden markera debatten. Som en - lite nedslående - statusrapport kring var den svenska debattens mest frisinnade avantgardist och estradör befinner sig maj 2019. Förvisso var det positivt att Bard gläntar på dörren till ett mer autentiskt nationalistiskt alternativ och visst försöker han förankra sin futurologi i filosofi och historia. Diskussionen som sådan är det viktiga, bla-bla-bla. Men - det kan ändå vara på sin plats att visa Bard respekten att leta svagheterna i hans resonemang.

Det finns en fara att närma sig världen från ett alltför abstrakt idé-plan. Bard gör det, Jordan Peterson gör det. Den filosofiska modellens deduktiva, rationalistiska universalism projiceras tillbaka på verklighetens röriga empiri som en normativ lösning på problem som abstraherats bort från modellen.

Enklare uttryckt: Man vänder på orsak och verkan eller cirkelresonerar. Upplysningsfilosofi och Europas exempellösa framsteg kom t ex inte trots nationalism och tribalism - utan som en följd av övervägande homogena nationella hegemonier i skarp konkurrens sinsemellan. Kosmopoliter dras vidare till rikedom och möjlighet, snarare än skapar den genom sin närvaro - och använder i den mångkulturella kontexten sin exkluderande tribalism som en konkurrensfördel för individen i ingruppen.

Samma sorts bakvända bländverk till tänkande kan exemplifieras av Teodorescu-liberalers återkommande förhoppning att kollektivet "svenska polisen" ska skapa fungerande kollektiv av "svenska civilsamhällets" disparata delar - när "svenska polisens" samsyn ju är en direkt historisk följd av svenska civilsamhällets oproblematiska homogenitet.

Det blir som att förskriva "hälsa" mot sjukdom. Det låter konstruktivt och vällovligt, men saknar vid närmare granskning innehåll.

Om "muh Constitution", Marx, Muhammed, Jesus, Kant, Branting eller postmodern maktanalys kan fungera som enande kitt för dynamiska, mångetniska stadsstater i det globalvirtuella molnet - varför inte implementera deras doktriner där de som bäst behövs på planetens yta? Om det postidentitära samhället är möjligt - bra! Börja då med det marginellas, minoriteternas eller det dysfunktionellas upplösning - inte den konstituerande majoritetens. Istället för att modifiera, erodera och dekonstruera det redan framgångsrika europeiska projektet efter samma utopiska riktlinjer?

Nationalism rätt förstådd, är ingen ideologi, utan en levande pragmatism. Nationen är både mål och medel. Att beskriva den blir inte en fråga om att katalogisera en unik nationell essens, utan bejaka en självklar existens. Folket är subjekt för nationalismen, inte dess objekt.

Av trådintresse kan vara att Bard INTE dragit den utilitaristiskt korrekta slutsatsen kring humantitär hjälp/försörjning i en globaliserad verklighet. Ännu. Den intelligente libertarianen som med utifrån moraliskt imperativ och med hänvisning till kapitalistisk effektivitet och globala marknader kräver nollmottagning av humanitära migranter, är alltså fortfarande en roll i pjäsen som väntar på sin innehavare.

Det är ingen skillnad mellan dessa, båda propagerar/de för samma sak - folkmord.
Wolodarski gör det maskerat under demokratiska floskler medan Streicher var rättfram om sina avsikter.

Än är det bara möjligt att i fiktionens form dra ut linjerna för vad den kategoriska toleransen och det EU-projekt som infekterats av mångkultur, feminism och miljöfundamentalism leder till. Förutsättningarna för EU-tjänstemannen Alexander Koistinens roman Skymning över Europa är en inte alltför avlägsen framtid där Belgien upplösts och dess forna territorium delats mellan Frankrike och Nederländerna, bortsett från själva Bryssel som blivit EU-protektoriat. I det allt mer impotenta regelbaserade Europa gör Kalifatbyggarna strategiska framsteg utan att ens behöva vara övergripande organiserade. Separata små grupper verkar oberoende av varandra mot samma mål, formulerat av en krigsherre på 600-talet.

En av dessa grupper har iscensatt något som manglas ut av MSM som en grym och blodig massaker av spansk polis på stackars svarta migrantkroppar. Att polisen besvarade Kalifatkrigarnas eld framgår inte av de filmsekvenser Kalifatkrigarna förser media och allmänhet med. Upplopp i Ceuta och Melilla med massdödsfall, eldsvådor och plundring. Undantagstillstånd har förbjudits i den regelbaserade Unionen med hänvisning till att sådana strider mot rättsstatens principer. När spanska medborgare håller på att bli fångna i enklaver vars förbindelser med europeiska fastlandet, pga beskjutning, står i begrepp att stängas ned sammanträder Europaparlamentet och dess parlamentariker blir varse de lerfötter kolossen byggts på. I samma veva har en gigantisk Airbus robotbeskjutits vid start från Arlanda med över 750 döda. Upplopp och kravaller följer i Stockholms nordvästra problemförorter.

Internationella media hade återvänt när våldet blossade upp på nytt. Likt en flock hyenor var de ständigt på jakt efter döda kroppar att visa upp, helst i direktsändning. På presskonferenserna i Melillas kasern kastade de sig över talesmannen med sina frågor. Ute på stan förmedlae journalister iförda skyddsväst och hjälm scener som mest associerats med Bosnien eller Syrien.
Krisen i de spanska besittningarna hade blivit en sockerbit som enhetschefer och direktörer surrade kring. Det skrevs promemorior, non-papers och speaking notes. Många såg möjligheten att profilera sig och framstå som situationens hjälte. Det talades om dialog, trojkor och initiativ. Institutionerna befann sig i självsvängning. Tjänstemännen som i månader följt ärendet och för länge sedan hissat röd flagg glömdes snabbt bort.
[...]
I Europaparlamentet […] pågick hearingen om situationen i Ceuta och Melilla. Euronews var där med ett kamerateam och sände debatten direkt och i sin helhet.
Parlamentsledamöter ur de konservativa grupperingarna mullrade om att Unionen var en passiv åskådare medan europeiska liv gick till spillo. De gröna och vänsterns partigrupper hukade i sina bänkrader. Saker och ting ställdes på sin spets. Var hade politikerna sina lojaliteter? En opinionsundersökning visade att majoriteten av medborgarna ville se en intervention på Spaniens sida.
Kameran svepte över den jättelika kammaren med plats för 750 parlamentariker. För omväxlings skull var bänkraderna relativt välfyllda. Utrikesministern, kommissionären för den inre säkerheten och kommissionären för militära angelägenheter utsattes för en kanonad av frågor.
”Förra året firade ni upprättandet av Unionens väpnade styrkor. Var är de nu, när vi som mest behöver dem?”
Svetten blänkte i pannan på kommissionären för militära angelägenheter:
”EUs militära styrka är under uppbyggnad och blir operationell i slutet av nästa år”.
Högljudda buanden hördes från de bakre bänkraderna. En annan parlamentsledamot fortsatte på samma tema:
”Det må så vara att Unionens egna soldater bara finns på pappret. Men vi har också fem stridsgrupper från medlemsstaterna. Varför sätter ni inte in en av dem?”
”Stridsgrupperna är avsedda för fredsbevarande operationer. För att bruka dem på europeisk mark krävs ett enhälligt beslut av statscheferna i Europeiska Rådet.”
”Vad har vi stridsgrupperna till om vi inte kan nyttja dem ens i den här situationen?” ställde sig en parlamentariker upp och ropade, högröd av indignation. ”Nu är det inte fråga om att bevara freden i tredje världen. Vi måste värna vårt eget territorium.”
Spridda applåder hördes i kammaren.
”Om det inte finns något militärt alternativ, vad kan Frontex göra?” undrade en annan ledamot.
Kommissionären för den inre säkerheten tog frågan.
”Den gemensamma gränsbevakningsstyrkan är en förstärkningsresurs och tänkt att komplettera nationella resurser, inte ersätta dem. Styrkan har förmåga att genomföra endast en operation i taget. I dagsläget är den insatt utefter den grekisk-turkiska gränsen. Givet den akuta situationen, har vi tillfälligt omdisponerat ett hundra gränspoliser och helikopterresurser från Grekland till Spanien. Beträffande Ceuta och Melilla vill jag betona att det är oklart var Schengengränsen anses dragen.”
Kommisionären anspelade på det faktum att visering inte behövdes för att korsa gränsen mellan de spanska utposterna och Marocko. Kontrollen gjordes först vid färjor och flyg till det spanska fastlandet.
”Hundra gränspoliser räcker inte långt i Ceuta och Melilla”, hojtade en spansk parlamentariker.
”Europas statsfinanser har debatterats oräkneliga tillfällen i den här kammaren. Finns det över huvud taget en budget för insatsen? Vilka medlemsstater är villiga att stå för kostnaden?” undrade en engelsk parlamentsledamot från den euroskeptiska gruppen.
”Solidaritetsmanifestationer till stöd för marockanerna har samlat hundratusentals deltagare. I London, Marseille, Amsterdam och Köln övergick demonstrationerna i våldsamma upplopp”, poängterade en konservativ EU-parlamentariker. ”Hur ser utrikesministern och kommissionärerna på risken att en intervention i Ceuta och Melilla sätter de europeiska storstäderna i brand?”
Kommissionären för den inre säkerheten kune bara hänvisa till medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning på det egna territoriet. Bråddjupet öppnade sig. Den säkerhetspolitiska kris som utspelat sig på relativt bekvämt avstånd från det europeiska kärnlandet var på väg till väljarnas gator och torg. Beroendet av krediter och oljeleveranser gjorde scenariot ännu kusligare.
Parlamentariker på vänsterkanten vädrade morgonluft:
”Varför söker ni inte en förhandlingslösning, där Spanien avträder besittningarna under ordnade former?”
En ledamot med starka band till den muslimska minoriteten i Frankrike bad artigt om ordet:
”Vi vill betona Eus subsidaritetsprincip. Eventuella konflikter måste lösas på lokal nivå. Såväl i Ceuta och Melilla, som i de europeiska storstäderna.”
En parlamentariker från det nationalistiska och invandringskritiska blocket skrädde inte orden:
”Innan vår gemensamma valuta infördes lät man folkets vilja komma till uttryck i nationella referendum. Att folkomrösta om pengarnas utseende var tydligen angeläget. Men varför har ingen politiker i ansvarig ställning tillfrågat européerna om de vill överge det homogena samhälle som byggts i århundraden, grundat på gemensamma värderingar och lojaliteter, till förmån för det sociala experiment som det mångkulturella samhället representerar?”
De konservativa fick till sist liberalerna och socialdemokraterna med sig på sin linje. Parlamentet beslöt i en omröstning att utskottet för försvarsfrågor skulle formulera en resolution. Talmannen läste upp riktlinjerna:
”... kraftfullt uppmana Kommissionen och Ministerrådet att skyndsamt vidtaga de åtgärder som krävs, inklusive militära sådana, för att bistå Spanien i upprätthållande av lag och ordning och dess territoriella integritet. Eventuella konsekvenser för energiförsörjningen och den finansiella stabiliteten är i sammanhanget av underordnad betydelse.”

s. 286-290
Klumpfoten EU med alla sina stiliga principer och inriktningsbeslut förmår eventuellt samla sig till aktion när läget blivit så skarpt att halalkniven redan skurit snittet över Europas strupe.

Ta nu inte i så att du skiter på dig. DN bedriver agendajournalistik, det är ingen hemlighet. Att kritisera dem utifrån ett annat antagande än det agendadrivna, är både naivt och ouppmärksamt / okunnigt (både utifrån det specifika medgivandet om opinionsjournalistik när Wolodarski tillträdde som chefred, men givetvis också utifrån MSM:s raison d'etre och MO överlag). Det tragiska är att tvångsbeskattas för upprätthållandet av "public service", som partiskt ständigt bryter mot det stadgade uppdraget.

Vad i ...

SVTs hemsida dagen före EU-valet, hur ska det tolkas? Smulor åt folket så de håller sig lugna? "Reagera snabbare" skorrar oroväckande repressivt.

Nja, det skulle kunna tolkas som ökad lyhördhet. Den bästa förutsättningen för demokrati, är när de så kallade folkvalda identifierar sig med folket, eller åtminstone fruktar folket. Beväpna er.