Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bra bild, det där med placebopiller.

Människor kan vara blåpillrade och rödpillrade. De kan också vara hopplöst svartpillrade eller förtröstansfullt vitpillrade. Dessutom sockerpillrade, alltså höga på det verkningslösa. Fritidsgårdar eller sverigecentra, kulturberikning eller öppensvenskhet. Pensionsräddare eller hanterbar försörjningsbörda som generationsprojekt.

Finns någon aktiv beståndsdel, någon verksamt helande molekyl i ett piller, så ska den kunna beskrivas, förklaras och motiveras i sina positiva verkningar.


Ja, diskussionen blir både stympad och vänd på sitt huvud av de som nu vill se ett "fokus på det största problemet - islam", som att det ena utesluter det andra. Som att vi bara har ett begränsat antal ord att spendera som kulor och därför måste hushålla med.

Om internationell och svensk media tillät en diskussion om europeiska nationers folkrätt till sina länder, så är "islam" ingen svår utmaning att hantera. Det handlar inte om idéer eller kontrajihadistisk front, utan om demografi.

Atatürk var VÄLDIGT kontrajihadistisk och hade mäktiga resurser och lång tid på sig att sekularisera fram en öppenturkisk kulturentitet. Den muslimska världen har varit mer eller mindre "islamistisk" genom seklerna, med andra ord kan varje framgång mot ett domesticerat islam visa sig illusoriskt temporär.

Att var "mot islam" eller liera sig med islams fiender för sakens skull, ser jag som ett sockerpiller. Där finns ingen substans, inget levande subjekt. Istället måste man vara FÖR sin egen ingrupp. Sin egen nation, sin egen folkrätt.

Och ja, då kommer det att ältas. Det kommer att partikulariseras och allt kommer ses ur en partisk synvinkel. Varje arena och varje partsinlaga kommer sorteras, värderas reflexmässigt, a priori. Att vara en blåögd universalist som inte kräver att ens allierade ska vara ömsesidiga och åtminstone ge en reach around, för att tala med Gunny i Full Metal Jacket - duger inte.

Och återigen - det är sedan experten10 började älta sina nojor om absolut judisk vanmakt som tråden kommit att få en slagsida mot att bara diskutera deras makt. Vilket i sin tur leder till frossa hos välmenande sockerpillerknarkare att "vi" måste koncentrera och ena våra ansträngningar mot det avgörande, existentiella hotet.

Först måste det finnas ett självmedvetet vi som underordnar det mångkulturella Sveriges allmänintresse till vårt legitima särintresse. Sedan kan detta vi söka allianser som inte handlar om att underordna sig eller nöja sig med implicit eller projicerad lojalitet mot oss.

Du tycks ju inte alls ha läst det jag skriver i tråden. Det gör att det blir problematiskt för jag kan ju inte upprepa allting i varje inlägg. Givetvis håller jag med om problemformuleringen eftersom det är samma problem som jag själv har påtalat i ett flertal inlägg. Jag har också tydligt uttryckt att den enda lösning jag kan se är att vi får fungerande medier och en fungerande samhällsdebatt.

Ja det är rätt uppfattat. Man kan tycka att devisen anfall är bästa försvar intet är något nytt. Jag ser dock en förklaring till att denna strategi inte fått någon större uppmärksamhet och genomslag tidigare i den erbarmerliga metod som SD antog för att möta detta.

Sättet att "få" fungerande medier och samhällsdebatt är förslagsvis att förankra och normalisera svensk folkrätt och legitim identitetspolitik i den sorts nationalism och identitetspolitik som grasserar i media. Går det att hitta kurder som alla är bekväma att anklaga för hyckleri, JÄTTEBRA. Men annars får det som bjuds, brukas.

Ställ frågan på sin spets: Antingen ska INGEN ha rätt att verka för sin exkluderande ingrupp och få försvara klassisk nationalism med allt det inkluderar av arvrätt och företräde. Eller så ska svenska intressen och svensk rätt till synliggjord identitet bejakas. Uttalat och hela jävla tiden.

Detta innebär att engagemang och ältande som det Adam och Naomi visar, ANTINGEN ska avkrävas för svenskar eller ska skambeläggas också för judar.

Tänk om det fanns ungerskättade debattörer som SAMTIDIGT skrivit gillande om Orbans Ungern, verkat för ungerska kulturföreningar i Sverige - och fördömt svensk nationalism? Hur många av er hade tyckt att det inte skulle skärskådas och kritiseras, bara för att där implicit finns en intressegemenskap och fiendens fiende är vän?

Vi får som i att någon ger oss detta? Önskar inte denna eller dessa någon samma sak? Jag håller med om att samhällsdebatten behöver en bättre riktning och om den får det så kanske medier börjar fungera bättre.

Som longbow var inne på så har vi en situation där vissas åsikter räknas betydligt mer än andras. Expressens lilla reportage från Staffanstorp för några veckor sådan, där "invånarna" var mycket bekymrade över förändringen men enbart vissa invånares åsikter räknades i det sammanhanget, var ett bra exempel på det.


Som om vi bara har ett begränsat antal ord. Ja, på sätt och vis är det så eftersom etablissemanget i Sverige och västvärlden har så många fler ord. Medier, skolor och universitet. Det innebär att de ord vi kommer med måste vara effektiva. Att använda sina ord till att lägga stort fokus på islam tycker jag heller inte är speciellt effektivt men det är mycket mer effektivt än spaltmeter om identitetspolitik
och i synnerhet mer givande än prat om judar vilket Totious och 88-flashnazi:s diskussion illustrerar.

I stället för att "nöja sig" med implicit eller projicerad lojalitet har jag ett enklare förslag. Det är ett förslag som fungerar för mig: att inte bry sig över huvud taget vad Cjewman, Neuding eller Abramowicz tycker om någonting.

Jag fetmarkerade ett antal ord i ditt inlägg vara några av dem är dessa:

• kommer det att
• kommer att
• kommer
• kommer

Detta innebär att du inte pratar om i dag eller en nära framtid. Det är alltså inte ens ett försök att beskriva verkligheten. Det är alltså en fantasi om en framtid där svenskar utgör en minoritet i Sverige.

Det finns två slags huvudsakliga problem: 1) Ett samhällsekonomiskt problem som innebär att välfärdsstaten förstörs av invandringen och förvaltningens inkompetens och 2) ett kulturellt betingat problem.

Eftersom många varken tycks begripa det ena eller det andra är det liksom dubbelt problematiskt.

Man behöver fokusera på bägge problemen. Rent strategiskt och pedagogiskt kan det kanske vara lättare att börja med de ekonomiska problemen eftersom de rimligen är lättare att förstå för folk i allmänhet.

Det går också bra att börja i andra änden av korven. Det svenska folket kan kräva sin rätt och värna sina intressen, och så kan media få följa efter och beskriva vad det är som sker. Jfr gilet jaunes.

Jag har relativt stora kontaktytor mot invandrare och det är aldrig någonsin ett problem att jag berättar att jag har tusenåriga rötter i den bygd dit de har migrerat. Det är en självklarhet för dem att man har rötter. De brukar berätta om sin egen hemstad, inte sällan med längtan i blicken. De berättar om sin familj, sin släkt, sin klan.

Den rotlöse vartsomhelstaren är avvikaren, någonstansaren det normala även för migranter.

Rent konkret kan vi alla bidra genom att tipsa utländska journalister om intressanta händelser i Sverige som de kan skriva om. De har sällan tid att bevaka själva, men en bra story är en bra story. Och självklart skulle en utländsk journalist beskriva svenskar som just svenskar, för vad skulle de annars kalla oss?

Du kan inte märka ord i ett sammanhängande resonemang. Du får läsa mina tidigare inlägg för att få det samlade resonemanget. Det går inte att börja från ruta 0 i varje inlägg som du gör.

Jag har läst dina tidigare inlägg. Exempelvis det om att det var synd att webbsiten Samtiden lade ner. Skälet till att den gjorde det tror jag är att fakta är inne och det sedan länge. Det råder ingen efterfrågan på fakta. Siten detgodasamhallet.com går däremot bättre och bättre. Där är inte så mycket fokus på fakta, där är det mer resonerande och mer försök att förstå hur det blivit som det blivit.

En annan sak från dina tidigare inlägg jag såg var att du skrev att 80% röstade för att fortsätta förd politik men så är inte riktigt fallet. En stor majoritet av riksdagspartierna gick till val på skärpt invandringspolitik. Men varför röstade inte fler på SD? Här kommer vi faktiskt till något där "identitetspolitik" kan ha något värde i en diskussion. Det finns många som inte röstar på SD trots att de håller med i många frågor. SD har på så sätt, ofrilligt, medvetet eller slumpartat, hamnat i en identitetspolitik. Partiet AfS (Alternativ för Sverige) förstod ingenting av detta och gjorde (bland annat) på grund av det praktfiasko i valet i höstas.

Där skiljer vi oss åt. Jag tror aldrig medierna slutar att ha en agenda likväl som vanliga människor slutar ha olika åsikter. "Fungerande" blir väldigt subjektivt och dessutom kommer mycket av medieinformation från källor utanför Sverige. Skall vi vänta på fungerande medier lär det aldrig bli någon skillnad.

Det vi måste ha för att få en förändring är folkvalda som inte är strykrädda för medierna och som vågar för sin åsikter. Och att de tål saklig kritik. Inte som Annie Lööf som börjar twittra om "Vita män" när hon brutit upp alliansen och samarbetar med S och inte kan argumentera för sin politik.

Oansvarigt av Annie Lööf att raljera om hudfärg
Hur är det möjligt att en partiledare kan referera till kön, hudfärg och klass som diskvalificerande egenskaper – och detta under en valrörelse som samma partiledare beskriver som en kamp mot främlingsfientlighet i Europa?

https://www.dagenssamhalle.se/kronik...-hudfarg-27585

Och viktigt är också att dessa olika åsikter respekteras av andra politiker. Ett öppnare samhälle helt enkelt. På riktigt. Också för tabubelagda åsikter. Inget hycklande, det korrumperar intellektet.

För vem skall annars bevaka vad som är tillåtet att diskutera om? Medierna? Arnstad? Expo?

Själv tycker jag tabuämnen ofta är excellenta lackmuspapper på att upptäcka graden av hyckleri i den politiska debatten.

Och just hyckleriet är för mig den springande punkten. Troligen beroende på vår kultursfärs gyllene regel som finns i många versioner: "Gör mot andra så som mot dig själv. "

Skall medierna få driva en agenda? Självklart. Men inget säger att de folkvalda politikerna skall följa deras agenda.
Det är inte medierna som valt politikerna. Politikerna står inte till svars inför medierna utan inför folket.

Det är mediernas makt som måste minska. Och enklaste sättet utan censurerande lagstiftning är att påtala för kejsaren i medierna att kejsaren är naken. Hovet är köpt och ingen egentligen bryr sig för det har varit en medierevolution där kejsaren är avsatt av nya modernare plattformar.

Det finns dock fortfarande de i hovet som försöker få kejsaren att bli resonlig för att rädda sitt levebröd.

Men den debatten är bara en illusion och en dröm om flydda tider när DN satta den politiska agenda.

Nu är det dags för fler politiker än EBT att vara tydliga och trygga med sin egna politik och sin egna agenda. Det är vad som behövs och också vad som efterfrågas politiskt. Inte att behaga medierna till varje pris för att inte stöta sig med mediernas agendor och tabuämnen.

Utan snarare tvärtom, provocera medierna till den grad att de tappar fattningen och frilägger hyckleriet och därmed faller på eget grepp. "Intellektuell och kommunikativ judo"

Från ett inlägg redan 2015:

Tar ett till när jag ändå är i citat form:

Visst är jag före min tid. Jag hade internaliserat och gjorde mitt bästa för att normalisera begrepp som nationalism och populism innan de senare blödde in med dessa, mer positiva konnotationer i det offentliga samtalet i Sverige och internationellt. Jag kan knappast styra en sådan utveckling, men förstod att förutse den med några år. Medias skällsord som fungerade att skrämma SD att söka legitimering genom avstånd, såg jag som ord att bejaka och se som demokratibejakande, folklig källa till rumsrenhet.

Samma sak med "vit identitetspolitik" som en framväxande realitet att hålla ögonen på. Främmande, fantasifull materia som inte går att förstå på svensk botten och aldrig kommer göra samma resa till och via Aftonbladets omvända opinionsmakt till att beskriva något nödvändigt och legitimt i det mångetniska samhället?

För - du sa väl att det var rena dödskyssen för tanken på etniska svenskars politiska gravitation, att Anders Lindberg rasade mot KD:s "vita identitetspolitik"?

Implicit svensk identitetspolitik är redan ett faktum. SD är trots allt en projektionsyta och i de breda folklagren röstar folk med fötterna och lägger rösten i flyttlådan. Epa-killen har upplevt svensk minoritetsstatus och delar den erfarenheten med många. ALLA vita svenska killar och män vet hur det är att vara en hatad och hånad minoritet - om de inte lever offline och inte konsumerar amerikansk populärkultur.

Men det är bra om du slutar judenoja i fortsättningen och låter förekommande partsinlagor i media diskuteras sakligt på egna meriter. Det är ju vad tråden handlar om, trots allt. Inte grundlösa spekulationer om vem som har eller saknar makt och agenda. Just the facts, Ma'am.

Framväxande realitet? Belägg detta. Det "mångetniska samhälle" du pratar om är ett hypotetiskt framtida ("framväxande") samhälle.
-Just the facts, Ma'am.


Det sa jag inte -- tror jag. Det är inte helt tydligt vad du menar här. För vilken "identitet" är det som byter från (m) till (kd)? "Vit identitet" -- knappast. Personerna i fråga må vara vita men de är även mer än så.


Helt och totalt fel. Faktum är att EPA-killen inte ens var i minoritet i situationen han befann sig i eftersom hans kamrat satt kvar i bilen. Mer allmänt så är EPA-åkande killar inte i närheten av att vara en minoritet i sin vardag. Tvärtom så är de i överväldigande majoritet. Och återigen så får du det så totalt fel det bara går. ALLA -- utom jag? Jag har aldrig upplevt detta och de bland de som är äldre än jag så är det extermt få som upplevt detta. Vi ska också komma ihåg att "white flight" inte förekommer när man är i minoritet utan det sker tidigare, när man fortfarande är i majoritet men i en minskande sådan. Livet "offline" som du kallar det är människors faktiska liv och där upplever de ingenting av det du påstår.

Nu är du dessutom inne på något som är en grov felbedömning. Det är i första hand flickor som är utsatta i en mångkultur. De kan inte försvara sig vare sig intellektuellt eller fysiskt, och kan inte helt och hållet välja vilka omständigheter de ska ha -- detta till skillnad från vuxna män. Att då prata om vuxna nettoskattebetalande mäns livssituation är så mycket generalfel det bara kan bli.

På grund av alla dessa anledningar är begrepp som "folkrätt" fullkomligt oanvändbara.