Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är inte svårt, krävs bara mod. Dock måste hon nock lämna bonnierpressen om hon ska kunna framföra några riktiga lösningar på de problem hon själv varit med om att skapa. Vi får se, som det ser ut nu är hon hjälplöst surrad vid masten på det sjunkande mångetniska liberala spökskepp hon mot bättre vetande mönstrat på.

Hur återinför man något som kallas tjänstemannaansvar när egenmäktighet uppmuntras av en repressiv arbetsgivare?
Det här var faktiskt våldsamt bra. Väldigt träffsäkert, och jag tror faktiskt inte ens att det är speciellt mycket man behöver göra när medelklassens tålamod tryter. Om inte den vuxna medelklassen får nog, av de skäl som anges i artikeln, så lär deras barn göra det. Men eftersom "trygg uppväxt" för barnen är det alla medelklassföräldrar önskar sig mest av allt ser det onekligen ljust ut. Eller mörkt. Eller...

Om jag känner medelklassen rätt lär det förr eller senare räcka med att samhället blivit "fulare" och "jobbigare" pga. invandringen.

Det är ganska många som fått lämna den journalistiska banan ofrivilligt på senare år i takt med nedskärningarna. Det vore intressant med en attitydundersökning bland dem som tvingats bort, när de i sina nya yrkesroller på behörigt avstånd från medierna kan vara mera fria med vad de tycker.

* Har "utslagningen" en bias mot att inte kunna/vilja anamma värdegrunden?

* Upplevs "utslagningen" inte bara som en personlig förlust, utan också som en befrielse?

* Vad tycker de "utslagna" om medierna idag?


Anställningsskyddet för chefer, och medföljande hot om fallskärmar som sänker kommunernas ekonomi, är ett stort hinder för förändring som är centralt att komma tillrätta med.

Det är ett misstag att utgå från att alla myndigheter och hela förvaltningsapparaten är impregnerad med värdegrundskommissarier. Visst finns det ett stort antal genusintegratörer och liknande vänsterliberala politiska kommissarier. Men det stora flertalet är vanliga anställda som bara försöker göra sitt jobb.

Därmed inte sagt att man inte måste göra en ordentlig revision och rensa ut en god del politiskt korrekta och kasta värdegrundsplaner mm i papperskorgen. Äldreomsorgen skriker efter personal.

Hon gjorde detta 2012.

Den som inte har utvecklats och lärt sig nya saker sedan 2012 idiotförklarar sig själv. Är Dahlbergskan idiot?

Så är det, och jag känner flera personligen. Jag upplever tyvärr att de som fått gå pga. platsbrist och rationaliseringar i stort sett behåller sin svartvita syn på verkligheten. Vad de anser om media har jag däremot inte pratat med dem om.
Någon borde kanske starta en Exit-/Kris-liknande organisation för avhoppade journalister och göra undersökningen i fråga!
Verkligen, verkligen. All särbehandling av chefer ska omtalas som det "jämlikhetsproblem" det är. Även bevekelsegrunder vid anställning av chefer måste belysas särskilt.
Helt rätt. Alla är inte PK, särskilt inte i sin yrkesutövning, men det är väldigt många som anammat en PK världsbild rent privat, pga. klass-/grupptillhörighet eller annat, och inte av opportunism. Däremot kan jag tänka mig att vissa chefer aktivt anställer folk som ger ett "vettigt" intryck vid kontrollfrågor.

Uppsatsämne för någon sociologistuderande? Eller på JMK? Kommer aldrig att hända förstås.

Jaa, du. Bra fråga. Röstar på Jimmie gör de väl redan, till viss del, men att det inte funkar är vi många som insett sedan länge. Om vi säger så här, då: medelklassen kan vara rätt högljudd när den fått dille på något, och medelklassen har ju mainstreammedia som sin förbindelse med omvärlden ("jorden anropar!"). Det som kan hända är att texter liknande de här från Det goda samtalet och Fria tider dyker upp lite här och där, i SvD som blivit höger igen, osv. KD och M snappar upp detta och SD höjer insatsen.

Eller så händer ingenting.

Jag anser att frågan om tjänstemannaansvar är den absolut viktigaste frågan i Sverige sedan länge. Tyvärr tycks förståelsen för de faktiska problemen vara nästintill obefintlig bland allmänheten.

Mångkulturen har kuppats in i Sverige. Allehanda hypoteser (”teoribyggande” med expert-termer) kan vara intressanta ur ett akademiskt perspektiv. I praktiken är dock hypoteserna av underordnad betydelse. Kriget om mångkulturen avgörs på slagfältet. Och slagfältet är den offentliga förvaltningen.

Så länge politiker och tjänstemän inte kan ställas till svars är den svenska välfärdsstaten bortom räddning. Det är mediernas förbannade skyldighet att få folk att fatta det.

Har jobbat inom kommunal verksamhet en längre tid inom olika förvaltningar och har god insyn i hur det inte har fungerat. Ängsligheten och rädslan har styrt och man jobbar med dubbla måttstockar, vågar inte sätta hårt mot hårt, släpper igenom saker för att kraven inte går att uppfylla. Låtgå mentalitet, kravlöshet har skapat en ohållbar situation där en stor del av våra nytillkomna kan göra och bete sig hur fan de vill utan konsekvenser.

Det finns ingen väg ur detta nu, hur ska de plösligt våga börja ställa krav, de är livrädda för dessa kaosfolk, kvittar om de så har kommunalchefen i ryggen, ingen känner att de vill offra sig själva då stödet inte finns uppifrån eller bland kollegor om det skiter sig.

Ta senaste exemplet med kaoset på skolan i Vivalla, de skickar ut kallelser till föräldrar på 15 språk om att deras avkommor håller på att ta död på verksamheten, ingen kommer, för de vet att svensken till slut viker ner sig och löser det åt dom. Om det så handlar om att stänga skolan, sprida ut skiten över medelklassen, så löser svensken det.

Svensken är slav åt dessa och löser alla problem, trilskas det så hotas och skriks det om rasism och orättvisa och krav som enligt värdegrunden inte uppfylls så ordnar svensken det ändå till slut.

Ni vet inte hur jävla illa det står till ute på våra förvaltningar om det så är social, teknisk, miljö eller andra verksamheter, överallt lever man med dessa problem som nu gått för långt och blivit för omfattande.

Men håller med, det är på kommunal nivå möjlighet till förändring kan ske, tillsammans med lokal media som vågar beskriva verkligheten.

Det är faktiskt nästan så jag skäms över att inte kunna se större radikal potential i medelklassen än så här, särskilt som i synnerhet SD ju verkligen inte är något att hänga i granen, men jag försöker i vanlig ordning förhålla mig relativt öppen till olika scenarion. Vad som är realistiskt är en sak och vad som vore bäst en annan.
Men ställas till svars för vad? Jag förstår absolut hur du tänker, men en majoritet av befolkningen delar ännu inte din och min uppfattning om rätt och fel. Med detta sagt tror jag ändå att det är realistiskt att tänka sig en situation där man kan enas om att det är rätt att hålla politiken utanför arbetet. Värdegrunden ryker nog, ska du se, men i övrigt... Det ska till en rejäl revolution för att man ska kunna fälla den som i nuläget inte gjort något olagligt, om än agerat moraliskt tveksamt. Jag kan tycka att hela det här problemet är mer moraliskt än juridiskt.