Citat:
Ursprungligen postat av
experten10
Inte direkt. Det var det här jag menade när jag pratade om att inte se skogen för träden. Denna "lilla lobbygrupp" existerar inte. Jag skulle gå så långt som att säga att "maktjudar" heller inte existerar, åtminstone inte i Sverige. DN var inte en annan form av tidning innan Wolodarski tog över som chefredaktör. Och som du är inne på...de "invandringsvurmande judarna i media" är hur många? Fem? Två? En (Wolodarski)?
Och det är här vi kommer till begreppet kontra-jihadist. Det är en röd flagga. Personer som uttrycker sig på det viset och gör det ickeironiskt har något som de ibland med visst fog anklagar andra för, nämligen: dubbla lojaliteter. Bakom fasaden av påstådd icke-interventionism så finner man 100% stöd för mullorna i Iran, för Assad, ofta och också för socialistregimen i Venezuela. Och den i Nordkorea!
Enligt definitionen Vryzas gav så finns det knappt någon enda kontra-jihadist i Sverige. Går det ens att hitta någon som förespråkar att Sverige ska ge sig in i krig i Mellanöstern?
Observera vad experten10 gör här. Han deltar i samma diskussion som den som säger att judar styr allt och som grupp planerat allt. En debatt som aldrig kan leda i mål, eftersom ingen har överblicken att varken verifiera eller falsifiera kategoriskt. Förr var det inte trådens topic vad enskilda postare
antog om maktförhållande på makronivå. Förankra med en text om du inte vill räkna med att bli raderad.
Just the facts ma'am.
Att sakligt och med exempel konstatera att det
finns makt och agenda, räcker. Att mot allt sunt förnuft och påvisbar evidens påstå att inget judiskt inflytande finns på det mångkulturella projeket är hysterisk judenoja.
Citat:
Ursprungligen postat av
Friherr
Ivar Arpi på Facebook. Vänstertwittrarna är skakade och förtvivlade över att någon kan uttrycka sig så här.
Vänstertwitter låtsas att de är upprörda över att Arpi använde ordet ”globalist” men det är för fånigt för att ta på allvar. Istället handlar det om det jag har fetat, nämligen tanken att vårt egenintresse är ett legitimt intresse.
Bra av Arpi.
Citat:
Ursprungligen postat av
experten10
Nu har "identitetspolitik" hamnat på Aftonbladets ledarsida. Det är "högern" som håller på med sådan får vi veta. Och inte vilken identitetspolitik som helst utan "vit identitetspolitik".
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/...yllda-motpoler
För några år sedan ritade den ökade polariseringen kring identitetsfrågor i kombination med sociala medier om den politiska kartan i grunden. Resultatet blev Donald Trump, Brexit och stora framgångar för europeisk extremhöger.
Den vita identitetspolitiken hamnade i centrum och den arga mannen blev politikernas utgångspunkt. Hur skulle man vinna hans röst?
Vit identitetspolitik. En vit identitetspolitik där samtliga vita pundits var stenhårt emot Trump. Vi har ett val där vita amerikaner universitetsutbildade och höginkomsttagare absolut inte var entusiastiska för Trump. Det här går ju inte ihop alls... så vad är då det Lindberg kallar "vit identitetspolitik" i praktiken? Jo, det är att identitetspolitik för
vissa grupper som överväldigande består av vita amerikaner. För så är det i realiteten när man har att göra med en majoritetsbefolkning som har stora interna skillnader.
Koppling till Sverige?
De har plockat sin valslogan direkt från Trump, rasar mot böneutrop och genuskunskap, låtsas inte se skillnad på Emmanuel Macron och Viktor Orbán, vallar troll i sociala medier och spelar förorättade så fort de får kritik.
KD uppträder i dag som ett renodlat högerpopulistiskt parti. På många sätt är LO och KD valets intellektuella motpoler, vänster mot höger, hopp mot ilska, klass mot vit identitetspolitik.
Aningen långsökt. Går KD starkt bland män (och kvinnor) i arbetarklassen som inte brukar rösta särskilt ofta?
Jag tycker att Lindberg med sitt försök illustrerar hur fullkomligt dött "identitetspolitik" är i formen av "vit identitetspolitik" eller ens svensk identitetspolitik. Lindberg är svensk och vit. Sådan politik verkar inte locka honom av någon anledning, trots att den borde göra det eftersom han är vit och svensk.
I stället är det mer som att i verkligheten så är "identitetspolitiken" noll och intet, helt stendöd, men bland bland debattörer och politiker verkar den existera vilket tål att funderas på. Som exempel: Annie Lööf pratade om att "vita män" gett henne "hat" på sociala medier. Var det många polacker bland dessa? Många Jarmo och Pecka? Nån gammal jugge? Inte troligt, mer troligt är att det nästan uteslutande var pursvenska namn. Ändå skriver hon "vita män", inte "svenska män".
Intressant. Det visar sig alltså att det lika lite är svårt att tala om "vit identitetspolitik" som "rasism mot svenskar". Det finns ingen språklig förbistring, bara olika agendor. Experter som inte fattar något om vad som kommer hända, bara vad de har framför näsan och läser innantill.
Och att en hussvensk som Lindberg rasar mot tendenser till grupptänk i den egna ingruppen, förstärker ju bara det jag sagt hela tiden om andra "universalister" som kritiserar ANDRAS identitetspolitik.
Om man som medlem i en ingrupp (vare sig det bara är som upplevd eller projicerad lojaliet) vill slå ett slag för det sammanhållna, överidentitära projektet -
måste man först kritisera sin egen grupps identitetspolitik. Lindberg gör det rätt, han uppmanar till
etnoskam för egen del.
Annars handlar det inte om avsmak för identitetspolitik, utan viljan att monopolisera den. Då är det bra med
nyttiga idioter inom andra grupper. Med ordningsmän som internaliserat tabun och skäller på kommando för att hålla den egna flocken foglig.