Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För en tråd där det i tid och otid predikas om det främmande ägandeintressets totala irrelevans kan det vara värt att erinra sig om dessa utomordentliga ord:

In this Anglo-French world there exists, as it were, democracy, which means the rule of the people by the people. Now the people must possess some means of giving expression to their thoughts or their wishes. Examining this problem more closely, we see that the people themselves have originally no convictions of their own. Their convictions are formed, of course, just as everywhere else. The decisive question is who enlightens the people, who educates them? In those countries, it is actually capital that rules; that is, nothing more than a clique of a few hundred men who possess untold wealth and, as a consequence of the peculiar structure of their national life, are more or less independent and free. They say: 'Here we have liberty.' By this they mean, above all, an uncontrolled economy, and by an uncontrolled economy, the freedom not only to acquire capital but to make absolutely free use of it. That means freedom from national control or control by the people both in the acquisition of capital and in its employment. This is really what they mean when they speak of liberty. These capitalists create their own press and then speak of the 'freedom of the press.'

In reality, every one of the newspapers has a master, and in every case this master is the capitalist, the owner. This master, not the editor, is the one who directs the policy of the paper. If the editor tries to write other than what suits the master, he is ousted the next day. This press, which is the absolutely submissive and characterless slave of the owners, molds public opinion. Public opinion thus mobilized by them is, in its turn, split up into political parties. The difference between these parties is as small as it formerly was in Germany. You know them, of course - the old parties. They were always one and the same.

Med tillägget av censur och andra inskränkningar av yttrandefriheten mot de som opponerar sig mot vansinnet är det en god redogörelse som väl sammanfattar hur både den liberala demokratin och den så kallade fria pressen fungerar. Adolf Hitler i tal till arbetare i Berlin den 10 december 1940 för kännedom.

Vi kanske rör med myrsteg mot ett mer "liberalkonservativt" etablissemang där sådana som Suhonen, kanske, har lite mer att säga till om på vänsterkanten. Möjligen...

Men fortfarande lärs allt PK-gods ut på universiteten betalt av skattemedel, fortfarande så är Sarnecki den media går till för att prata brottslighet och i kö bakom honom står yngre förmågor med precis samma syn på saker och ting med skillnaden att de lärt sig om "strukturell rasism" vilket Sarnecki är lite för gammal för. Inget av detta förändras nödvändigtvis om ny M-KD regering med stöd av SD 2022 utser en handfull nya myndighetschefer.

Välgjord film.

Hade det varit en rysk-ägd biografkedja som vägrat visa kampanjfilmer från MP eller liknande så hade det blivit ett ramaskri om "påverkanskampanj" & "valpåverkan" i media över hela västvärlden.

Men när nu Adam Aron & hans AMC Theatres utövar samma typ av utländsk inflytande så kan man med stor säkerhet vänta sig noll indignation i ljugmedia.

Visst är det rätt mycket "Golem vaknar" över filmen?

Det är din numera välkända analys men vad är dina förslag på lösningar?

Golem är för kännedom en människoliknande varelse som judar säger sig kunna skapa av lera, en slags lergubbe som juden ger liv alltså. Gissar att ordet du letar efter är goyim som är den judiska benämningen på icke-judar (icke-människor/boskap).

En ganska enkel sådan: tillförseln av nybakad PK måste stoppas. Min analys skriver du men det finns knappast någon som inte håller med mig och liberalkonservativa stjärnskott som Teodorescu har mig veterligen inte sagt ett ord om utbildningsväsendet trots att hon antagligen är den mest hatade figuren på Göteborgs universitet efter Jimmie Åkesson.

Bara som en påminnelse igen: högre utbildning (inklusive genusvetenskap och resten av rasket) betalas av oss skattebetalare och som sådana har vi rätt att ifrågasätta vad som sker där och vad som lärts ut där har resulterat i. Jämför om staten betalade alla som skriver i den här tråden hög lön för att skriva här på heltid och vissai tråden ringdes upp av TV/tidningar för att uttala sig om samhällsfrågor...

Ekdahl och Ekdahl var ju faktiskt på journalisthögskolan för någon månad sedan men dessvärre tappades det intressanta spåret bort.

Hur?

Detta blir en politisk fråga som är ganska öppen, inte sant? Hur ska den akademiska världen rätta till sig själva och sedan bör man gräva i dess historia så att fenomen som Sarnecki och hans kolleger på BRÅ som exempel förklaras. Eller varför inte Gudrun Schymann som gått från marxist till feminist till klimataktvist -- det gemensamma i dessa tre saker är att förment intellektuella och den akademiska världen (vetenskaplig socialism, genusvetenskap, "klimatforskare") ska ta över allt i samhället och får göra precis som de vill.

Jag har själv inte varit doktorand så detaljerna är bortom min kunskap men problemet måste identifieras, sedan kan lösningarna komma. Annars får vi bara en påfyllnad av allt detta som vi själva betalar för.

Men här har Experten helt rätt i analysen. Ett sätt att hantera problemet är att sköta det på samma sätt som när man måste städa ett storföretag. När styrelsen bytts ut så ger man lämpligt antal felande chefter sparken under förnedrande former för att injaga skräck hos de övriga. Man ska alltid börja städa trappor uppifrån.

Vad gäller mediakriget mot svenskarna så är nog en första lämplig komponent att skapa en ny policy för det offentligas annonsering, presstöd och att ta tag i SVT och SR. Kan vara lika bra att ta tag i styrelsen för Telia nu när de köpt TV4.

Tror att någon variant av denazifieringsprocessen som Tyskland genomförde kan ge inspiration.

Nejdå, jag har full koll över mina liknelser. Alla berättelser om Golem slutar med att han vänder sig mot sina skapare.

Denazifieringsprocessen utfördes av dem som vann kriget och ockuperade landet.
Innan var det helt omöjligt.

Men hur vinner vi mediekriget och ockuperar värdegrunden för att kunna utföra detta?

Om man gör analogin med krig har oppositionen till PK-eran varit skotträdd och flytt så fort det börjat osa krut.
Vi kan bestrida deras fronter och positioner men vår sida klarar inte av att ockupera dessa politiska och förment moraliska positioner. Vi har inte vunnit mediekriget och vi har absolut inte ockuperat "The higher moral ground" utan låter fienden behålla initiativet. Mer likt civil olydnad än ett rejält mediekrig.

Var är våra strateger och taktiska mediegeneraler?

Svaret är tyvärr att vi har inga kompetenta ledare. Och det är tidstypiskt för hela samhället.

Det handlar om avsändaren snarare än aktören, precis som vanligt. SD kan man gott få censurera och sålla bort, men inte MP, för de är ju de goda. Ingen aktör hade hamnat i blådväder för att vägra visa SD:s valfilm, men om avsändaren heter MP så hade det varit på löpen och folk hade näthatat och mordhotat.