Citat:
Ursprungligen postat av
Naranbaatarkhan
Påstår du att jag ljuger?
Du framställer dig verkligen inte som pålitlig. För att jag ska kunna lita på dig som en lojal svensk, måste du inte bara kalla dig svensk utan också resonera på ett sätt som ligger i linje med att vara en lojal svensk. Om du är en sådan (oavsett vilken andel svenskt/judiskt/schweiziskt påbrå du hävdar) så måste du inte bara acceptera utan t o m. bejaka att din lojalitet ifrågasätts. Du vill väl inte att den svenska ingruppen ska vara sårbar för entrism från suspekta typer med mer eller mindre illa dold agenda?
Citat:
Ursprungligen postat av
Edgerton
Nej, det är inte en strid om ord. Oytos position är att väljarna saknar agens och leds av eliterna. Jag menar att eliter kan påverka väljaren genom propaganda (media, byråkrati, utbildningsystemet osv.) - men att väljarna har har agens och fattar vad de uppfattar är rationella beslut i riksdagsvalen.
På grund av detta anser jag att väljarna ett ansvar till (mass)invandringspolitiken vilket de delar med politiker och andra institutionella eliter. Det är det sistnämnda, det vill säga att väljarna har ett ansvar, som Oyto ogillar att jag påpekar. Min uppfattning är eliterna ägnar sig åt propaganda och socialisering av folket men att detta är en delförklaring. Min uppfattning är att en betydande andel av väljarna uppskattar (mass)invandringspolitiken.
Det jag kategoriskt förkastar är varje idé om att "svensken" röstade för förd politik och har sig själv att skylla. Det är ett värdelöst (leder ingenstans) påstående som inte har fog för sig (SOM-undersökningen visar motsatsen till det du hävdade). Generellt kommer detta påstående antingen från illvilja (gaslighting för att bryta ned rättmätiga krav på upprättelse) eller felriktad frustration som en coping-mekanism ("Varför lyssnar ni inte på MIG!? Skyll er själva då!").
Det är ju en trivial sanning att eliten leder väljarna: "folket" får per definition inte ta sig in i riksdagen och trycka på knapparna i en representativ demokrati - det gör några hundra folkvalda representanter. Om detta fåtal snackar ihop sig om att föra en annan politik än den flertalet önskar, kommer det att ske. Om nästa grupp folkvalda gör samma sak, är flertalet återigen hänvisade till att rösta in ytterligare ett fåtal och hoppas på det bästa.
Vid inget tillfälle är således "folket" eller "svensken" garanterade att få sin vilja genomförd - vilket heller inte skett. När "svensken" röstar in SD (som framställdes som nationalistiska extremister av media), får de ett parti NATO-vurmare som dubblar kvotflyktigmottagningen och hejar på Israels etniska rensningar som kommer hamna i Sverige. Att inte rösta på SD kan således bero på att man lurats tro att SD är för en hypernationalistisk folkmordspolitik (för Sverige!) eller att man genomskådat att de är (svenska) pseudonationalister. Icke-rösten på SD är inte en röst på invandring, vilket du felaktigt hävdar.
I en decennielång, krypande demografisk förändring som det i det längsta ljugs om i media och som inte märks överallt på en gång, är det rätt skamligt att klandra en befolkning för att den i tid inte fattade att parti A, B, C alltid ljuger om vad de avser göra och istället rösta in parti Å, Ä, Ö i takt med att dessa ändrar uppfattning. Det hinns helt enkelt inte med - en demokrati förutsätter någorlunda ärlighet hos folkvalda och en media som inte missleder i industriell skala.
Om du då talar om "revolution" som svar på ett svekfullt politiskt system, så är det fortfarande inte "folket" eller "svensken" som abstraktioner av folkflertalets legitima rättigheter som kommer göra denna revolution - utan ett handfast fåtal revolutionärer. En ny elit
in spe.
Det måste till ett ansvarskännande, svenskt fåtal som visar omsorg om flertalet. Ansvaret är alltid den konkrete svenskens individuella plikt att inte lura eller låta sig luras - inte abstraktionen "svenskens". Denna konkreta pliktförgätenhet ser vi t ex. hos SD-riksdagsledamöter som går främmande makts ärenden, draperade i svenska flaggor. Inte hos en välmenande men felinformerad väljare som alltid hoppats på det bästa.