Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Från: http://www.olofpalme.org/personen/bi...-notiser/1967/

I sitt tal på Israels 19:e självständighetsdag vid Stockholms Judiska Center den 15 maj 1967 hade Olof Palme mer generellt pekat på förhållandet mellan nationalism och internationalism. Här gav han uttryck åt en mer hoppfull tes: ”För vår tid är internationalism en avgörande utgångspunkt. Vad framtiden i dag kräver av nuet är främst att över gränserna vidga den idé om solidaritet och samverkan, som så starkt funnit gensvar hos enskilda nationer. Vår främsta nationella strävan bör vara att i praktisk gärning söka förverkliga idén om frihet och trygghet mellan folken. Men internationalism betyder utjämning och inte likriktning. Den förutsätter för att kunna vinna styrka en respekt för människors särprägel och folks identitet. För att kunna leva måste den kunna låta leva. Nu flyttar människor i växande antal över gränserna. Vi har i Sverige stora grupper av invandrare, som på många sätt kan berika vårt samhälle. De vill finna en förankring i det svenska samhället, samtidigt som de vill värna sin särprägel och sin kultur. De vill bryta isoleringen men ändå behålla sin identitet. Vår förmåga att kunna förena en öppen attityd till invandrarnas inväxande i det svenska samhället med en respekt för minoriteternas villkor och rätt, blir ett mått på hållfastheten i vår internationalism.”
Han avslutade: ”[…] min bibelkunskap är inte stor. Låt mig ända sluta med ett citat från profeten Jesaja. ’Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar, folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.’ Schalom!”

På den vägen är det.

Ekipaget på den vägen har dock krävt rundligt med ekonomiskt tillskott. Notera denna lilla exposé av de 50 största bidragsgivarna till republikanerna och demokraterna.

“Trope” is an increasingly fashionable term out of deconstructionist literary theory. The word basically means “cliché” or “stereotype,” but it is intended to obviate your tiresome quibbles about whether or not a particular cliché or stereotype is true by assuming away the relevance of truth.

The use of “trope” signals a faith in the lit theory that the concept of “reality” is irrelevant, perhaps fictitious, and definitely oppressive. There’s no such thing as nature, only social constructs, which can presumably be deconstructed out of existence by socially reengineering the discourse.

To a limited extent, that’s true. What goes unsaid tends to eventually go unthought. Before Omar, for instance, a remarkable fraction of liberal Jewish pundits seem to have never even noticed that the logic of their constant castigations of “white privilege” could be turned against their own supposed “Jewish privilege.”

[...]

Of the top 50 political donors to either party at the federal level in 2018, 52 percent were Jewish and 48 percent were gentile. Individuals who identify as Jewish are usually estimated to make up perhaps 2.2 percent of the population.

Of the $675 million given by the top 50 donors, 66 percent of the money came from Jews and 34 percent from gentiles.

Of the $297 million that GOP candidates and conservative causes received from the top 50 donors, 56 percent was from Jewish individuals.

Of the $361 million Democratic politicians and liberal causes received, 76 percent came from Jewish givers.

So it turns out that Rep. Omar and Gov. LePage appear to have been correct, at least about the biggest 2018 donors. But you can also see why Pelosi wanted Omar to just shut up about it: 76 percent is a lot.

https://www.takimag.com/article/truth-or-trope/

Bland andra: vi i den här tråden. Varför? Bra fråga. Jag brottas med den. Det är en fråga som det behöver forskas i på allvar.

Jag tror vi är ense i stort, men det kan ändock vara värt att poängtera att ideologiproduktion framförallt är ett vertikalt arbete; en reproduktion inom och mellan individer. Det har sagts förr i tråden, men tåls likväl att upprepas: Det är praktiskt taget *hela* den belånade medelklassen som aktivt reproducerar det Nya Sveriges ideologi (och inte bara transferiatet/mäklarklassen). Efter att under ett årtionde nu ha diskuterat frågan om *invandring* med allehanda människor vågar jag påstå att de huvudsakliga skiljelinjerna mellan de delaktiga och de förtappade går enligt följande: 1) social klass, och 2) personlighet och/eller socialt/ekonomiskt oberoende.

Den huvudsakliga skiljelinjen mellan de som lyssnar till, internaliserar och sedan reproducerar regimmediala budskap likt HP:s Karlssons och de som inte gör det är social klass. Arbetarklassen har en masse sedan länge börjat se dylika budskap för den propaganda det är och så sakteliga därför börjat överge dem och dess predikanter, vilket SD:s siffror vittnar om. Belånad medelklass lyssnar dock fortfarande till dessa predikningarna "i allmänhetens tjänst", ty det kommer ju från den fria, oberoende regimmedian. Utifrån grundläggande marxistiskt perspektiv handlar det om att inte bita den hand som föder en. Undantag från denna modell förklaras ofta helt enkelt med att människor som av naturen är mer kritiskt lagda just är naturligt kritiska mot präster, länsman och alla andra som utger sig var Guds ställföreträdare.

Det intressanta med Karlsson vs. vanligt folk i Halmstad är just den dissonans denna maktkamp ger upphov till relativt platser och människoarter likt homo aspuddeniensis. - Falsksången plågar antagligen redan nu mången Aspuddare som med rätta vrider och vänder på sig av obehagskänsla, fastnaglade i en ideologisk rävsax.

Nästa steg för dessa människor är antagligen någonting i linje med att ta Karlsson och värdegrunden på orden. - Rasism är oacceptabelt OAVSETT vem som ger uttryck för den! Men eftersom mäklarnas utsagor om världen och människorna inte ämnar förhålla sig till verkligheten, utan snarare instruera till (bokstavligt) självutplånande av det slag som Karlsson ger uttryck för ("Vänd andra kinden till!") är ju detta en omöjlig ekvation - Att hävda att det inte finns någon "omvänd rasism", utan blott "rasism" är att göra våld på den ideologi som transferiatet/mäklarklassen månglar och utantillkunskap om vilken den belånade medelklassen mycket väl vet avkrävs dem under husförhören.

Vad Karlsson gör är ju de facto att instruera homo aspuddeniensis till filicid - Visa att ni minsann är lika trogna som Abraham och offra era egna söner och döttrar, era rasister!

Jo, men för att mellanmänskliga relationer ska fungera så måste man vara överens om reglerna som gäller för den mellanmänskliga interaktionen. Nu vet svensken att samma regler inte gäller för alla, eftersom minoriteter har carte blanche att köra sitt eget race i mångkulturen.

Det blir som att svenskarna beter sig efter en regeluppsättning, och invandrarna en annan regeluppsättning som dom definierar själva genom att bevara sin kultur och särart.

"Integration" blir som att sätta alla på samma plan och spela sina egna sporter efter olika regler. Vi blandar rullstolsbasket, rugby, MMA och dynamiskt sportskytte. Och det är rasistiskt att påpeka att alla spelar olika sporter för mentaliteten hos det invandringsindustriella komplexet är att klappa negrer på huvudet och intalar sig att förortsblattar inte förstår bättre.

Självsegregationen vi nu ser är precis som när föräldrarna i Boden eller var det var någonstans skapade en ny fotbollsförening åt sina barn. Svenskar vill inte. Det är så enkelt. Och utan svensken blir det ingen integration utan bara segregation.

Alla journalisthjons rasismskrikande till trots.

Tucker Carlson som redan 2017 förklarade varför han var emot även legal invandring i ett intressant samtal med Glenn Greenwald rör sig allt mer vänsterut ekonomiskt och utrikespolitiskt Han intervjuar ofta kloka vänstermänniskor. Han tycker numera ungefär samma som Angela Nagle, vilket säger en del. Hennes läsvärda artikel från slutet av förra året borde spridas:

The Left Case against Open Borders

[...]

Meanwhile, members of the open-borders Left may try to convince themselves that they are adopting a radical position. But in practice they are just replacing the pursuit of economic equality with the politics of big business, masquerading as a virtuous identitarianism. America, still one of the richest countries in the world, should be able to provide not just full employment but a living wage for all of its people, including in jobs which open borders advocates claim “Americans won’t do.” Employers who exploit migrants for cheap labor illegally—at great risk to the migrants themselves—should be blamed, not the migrants who are simply doing what people have always done when facing economic adversity. By providing inadvertent cover for the ruling elite’s business interests, the Left risks a significant existential crisis, as more and more ordinary people defect to far-right parties. At this moment of crisis, the stakes are too high to keep getting it wrong.

https://americanaffairsjournal.org/2...-open-borders/

Inte bara svenskarna som inte vill ha mångkultur. Linda Nordström är en lite intressant krönikeförfatterska som eventuellt håller på att radikaliseras till självhävdande svensk. Här levererar hon sin läsning av den miljöpartistiske islamisten Yasri Khan och dennes sk integrationsagenda utifrån Stina Oscarssons samtalsaktivism.

Nog förstår man hur han resonerar, alltid. Det blir tydligt att Khans strategi är att anfall är bästa försvar:

Förstår han att det kan upplevas som förminskande att han inte tar kvinnor i hand, är inte principen att man bör behandla alla lika?, frågar Oscarsson. ”Tänk om man erbjöd män en cellprovsundersökning av livmodern bara för att kvinnor erbjuds det?”, svarar Khan.
[...]
Ser han alls ett problem med de mer fundamentalistiska anhängarna av islam? ”Jag upplever att personer som försöker tvinga religion på andra människor, de har nog inte riktigt förstått religionen ordentligt.”

Det är häpnadsväckande svar. Det finns betydligt större problem med fundamentalister än att de ”inte har förstått religionen ordentligt”. Att de vill att religionen ska få inflytande över politiken, och att religiösa rättigheter ska väga tyngre än andra – exempelvis kvinnans – för att ta två exempel.

Varför har Khan så svårt att ta avstånd från det?
[...]
Men det Yasri Khan menar med ”integration” är inte samma sak som de flesta andra läser in i begreppet.

För de flesta av oss betyder integration att nyanlända individer blir en del av det svenska samhället, primärt genom att de lär sig svenska, får ett jobb, lär känna svenskar. För Yasri Khan innebär integration ”maktbalans” mellan majoritetssamhället och ett muslimskt minoritetssamhälle. Notera ordvalet: Inte uppblandning. Maktbalans.

Muslimer ska, enligt Khan, ”ta plats och utöva sin livsstil inom det vi kallar de sju F:n: församlingar, föreningar, företag, forskning, finans, folkbildning och friskolor.” Muslimska barn ska gå i egna friskolor – där de inte riskerar att ”tappa hela sin identitet och moral” eller ”pådyvlas” sekulär kunskapsfilosofi.

”Ambitionen från min sida är att få till en rörelse där den svensk-muslimska befolkningen ska kunna stå för minst 15 procent av landets bnp. Det ska bli uppenbart – att vill man göra sig av med den här gruppen så kommer det att kosta hela samhället.”

Det är uppenbart att det Khan pratar om är att skapa ett muslimskt parallellsamhälle, som ska bli tillräckligt stort för att kunna kräva politiskt inflytande.

https://www.expressen.se/ledare/lind...r-integration/

Och i Kristianstadsbladet härjar Carolin Dalman om den lögnaktiga skönmålningen av mångkulturens prestationer på arbetsmarknaden.

Självförsörjande? Om ens lön är betald via skatten som en medveten arbetsmarknadsåtgärd är man väl knappast självförsörjande? Skönmålandet kring migranters plats på arbetsmarknaden är obehagligt för det löser ingenting. Att medier, politiker och opinionsbildare sprider en frejdig bild skaver.

Ändå fortgår det. När Morgan Johansson (S) och Maria Malmer Stenergard (M) debatterade gymnasielagen i Aktuellt på tisdagen, med anledning av att många av de unga har svårt att hitta boende och få ekonomin att gå ihop, argumenterade migrationsministern med att det finns 100 000 lediga jobb och att ”ett väldigt starkt tryck på arbetsmarknaden”.

Sant; många arbetsgivare söker utbildad personal. Men vill de anställa tonåringar som går på gymnasiet och kanske saknar relevant utbildning och språkkunskaper? Och ska de ungdomar som får rätt att stanna i syfte att studera verkligen arbeta?

Det är svårt att hänga med ibland när verkligheten döljs i rosenrosa dimma.

Spännar viftade bort Sanandajis kritik och fakta – hämtade från Statistiska Centralbyrån – med orden: ”Tänk ändå vad lyckad integration kan provocera”.

Lyckad integration? Är det lyckat att få ett bidragsjobb i stunden? Lyckat för vem?

http://www.kristianstadsbladet.se/ar...-skravla-over/

(Och som liten extra bonus kör Dahlmanskan en rejäl sågning av Gretakulten.)
Sura tonåringar med plakat räddar inte vårt klimat
http://www.kristianstadsbladet.se/ar...WdAQN8ykQGmtX8

Absolut! Det var delvis det jag var inne på med att ideologiproduktion till stor del handlar om just reproduktion: Självutplånande må vara en dygd (enl. Karlsson&co.) men det är svårt att förena med att vara en bra förälder... Ju fler och högljudda Karlsson:ar ju bättre!

Karlsson, världens bästa kompis: https://m.youtube.com/watch?v=qS202eiWzt4



Samtidigt bedyrar praktiskt taget samtliga(?) självutnämnda nationalistiska grupperingar (utom NMR, skulle jag tro) inkluderandets självklarhet. Se tex. på de svenska gula västarna och Paleastra medias välkomnande av nysvenskar. (Missförstå mig rätt! - Jag vänder mig i princip inte emot detta.).

Härom veckan menade Flashplant ungefär(?) att SVT:s humorklipp om "återvändande" IS-frihetskämpar handlade om att relativisera gruppens ideologi och gärningar och på så vis politiskt och socialt möjliggöra just deras *inkludering*. Jag skulle gissa på att SVT:s känselspröt är något mer välutvecklade än HP-Karlssons, och måste nog i stort ge Flashplant rätt. Inte minst SVT:s uppföljning på klippet pekar på en mer sofistikerad, och framförallt differentierad approach än den som Karlsson kan sägas representera: https://m.youtube.com/watch?v=OlHGrFt5Qeg

Vi rör oss sannolikt mot ett öppet och inom ramarna för värdegrunden™ problematiserande av *islam*, medelst vilket diskussionen om mångkulturen i stort kan undvikas. Det kommer knappast förbättra situationen för varken Aspuddare eller Halmstadbor.

De har betalt för att tycka. Och hänger upp sin person på vad de tycker.

På FB har ingen, sånär som på ett eller annat troll, betalt. Och alla är anonyma. Självklart blir debatten då så mycket högre, när innehållet avgör.

När jag läser om folkpartisternas förmåga att raka åt sig resurser för till synes lite arbete, huvudsakligen bestående i upprepande av inlärda floskler, tänker jag på signaturen Spoiler här på FB som nu i många år enträget dokumenterat åldringsbrottsligheten. Med största sannolikhet utan att få ett öre för besväret.

Ja fenomenet med journalisten Karlsson i Hallands Nyheter ger en bra bild av hur ideologin trumfar sunt förnuft. Det är tamejfan skrämmande. Ett övergrepp är ett övergrepp oavsett anledningen eller vilken offergrupp som utfört det. Sverige är angripet av en sorts virus. Jag tror det härjar i Tyskland också. Mångkulturen ska pressas igenom med hjälp av brunsmetning, skuldbeläggande, relativiserng och icke-observerande. Som någon sa: the culture war its a war about not noticing.

På ett ställe som Halmstad är det ett 50-100-tal personer som representerarden godkända statliga åsiktsproduktionen. Det är rektorn och lärarna, socialchefen och socialsektererarna, kyrkoherden och hjälpprästerna och diakonerna och förstås chefredaktören och jornalisterna på ortens tidning Hallands Nyheter. Det kan dessutom finnas medlemmar i skattefinansierade antirasistiska organisationer och vänsterliberala kommunalpolitiker som backar upp åsiktsetablissemanget/värdegrunden/de påbjudna åsikterna. De nämnda personerna går på i sitt folkuppfostrande nit eftersom de har stöd från centralmakten i landet, de större medierna och Public Service. Sverige kommer inte att ta vanligt sunt förnuft till heders förrän den här postmoderna ideologiska smittan dött bort. Hoppet står till att de här grupperna snabbt kan vända kappan efter vinden när de politiska vindarna nationellt blåser åt ett annat håll. Den här dissonansen mellan ideologi och verklighet pressar på hela tiden. Jag tror var och varannan svensk anar att landet är illa ute och känner det i magtrakten någonstans.

En sak med bäring på tråden, men tyvärr inte på allt (bra) andra skriver är det här:

Solsjenitsyn beskriver hur den lokale partipolitruken går upp tidigt varje morgon för att läsa ledaren i Pravda, så att han säkert kan återge den politkorrekta partilinjen för dagen. Att driva gårdagens kan stå honom dyrt. Underförstått att kontakten med verkligheten tvingar utopister att lindra sin kognitiva dissonans genom att ständigt och accelererat ändra åsikt för att kunna behålla sin ståndpunkt (och sin plats vid matskålen).

Jag kan inte se att omsättningshastigheten på politkorrekta åsikter ökat nämnvärt i Sverige. Det sker förändringar, men de sker långsamt. Kan man eventuellt tolka det som att utopismen fortfarande sitter i orubbat bo, tämligen ohotat? Kommer de 50-100 i Halmstad tvingas gå upp tidigare på morgonen i framtiden, bildligt talat?

Citerar återigen Winston Churchill som lär ska har sagt följande. There is no public opinion. There is only published opinion.

Gör följande tankeexperiment. Föreställ er att ni vaknar på morgonen. Det finns inga nyheter att läsa eller se. TVn visar myrornas krig. Internet ligger nere. Radion är tyst. Allt annat fungerar som vanligt så det är ingen kris eller krig. Som när svensken är på långsemester utomlands och inte kan det lokala språket.

Vilka tankar skulle ni tänka då och hur skulle era sinnen fungera? Vad skulle ni tala om med era medmänniskor om det inte fanns godkända uppfattningar och berättelser att hålla sig till?