Du levde där så länge innan du försökte ta dig ut? Jag kan inte tolka dig på annat sätt än att du trivdes och gillade det?Ska man tro dessa Islamiska Statens medborgare torde just deras statsbildning vara världens mest välförsedda vad gäller humanitärt inriktade funktioner.
– Man levde familjeliv. Du hade dina barn och din fru. Du tog dem till parken.
Och på vägen i Raqqa ser du avhuggna huvuden på spett?
– Det har kanske hänt någon gång. Men det är inte så att jag sett huvuden på spett varje gång jag gått förbi rondellen.
Men du har sett det? Annars har du inte varit i Raqqa, det har alla som varit där berättat.
– Ja, jag kan ha sett det, självklart.
Har du dödat någon eller deltagit i strider för IS?
– Nej, jag har varit ambulansförare och hämtade skadade soldater och civila.
Din organisation visade ingen hänsyn för någon annan. Vad är det som gör att vi (i Sverige) ska visa hänsyn till dig?SVT har även träffat frugan, som man väljer att inte namnge som Lisa. Lisa vill också hem till ett bekvämare muslimskt liv i Sverige.
– Det är en bra fråga. Jag kan bara säga att jag var en individ i en organisation och jag stod inte för allt som den gjorde, säger han.
Vill du säga nåt till den svenska regeringen?
– Varför inte ta hem oss? Om någon är misstänkt så har de ett rättssystem som kan gå igenom det där. Jag levde i en sekt och jag ångrar mig, att jag levde så. Jag är beredd att ta mitt ansvar, vad det än leder till.
Livet i flyktinglägret är hårt, nu vill hon hem till Sverige.https://www.svt.se/nyheter/utrikes/s...EMTpfykJC8D0J8
– Jag är trött på att leva i det här skitlandet, jag vill kunna vakna upp en dag i Sverige och bara lägga de här sex åren bakom mig. Bara ta dem (barnen) till parken och leka, ta dem till djurparker och simskola.
På frågan om varför svenskarna ska ta tillbaka henne, trots att hon valde en organisation som föraktade västvärlden och skulle döda alla där, svarar hon:
– Jag tror på svenskarnas ödmjukhet, jag tror på svenskarnas rättvisa och jag vet att svenska människor tror på en andra chans.
Men din organisation förlät inte någon, din organisation tog ju människor och sköt ihjäl dem.
– De gjorde det, men jag har inte gjort det.
Men du var med dem.
– Jag har inte signerat ett papper på att jag var med dem.
To unge kvinner i nikab og med små barn i hendene henvender seg til NRK:Lisa reste till Syrien 2013 för att leva muslimskt. Allt svenskt - inklusive sitt eget barn - gav hon då upp till förmån för ett totalmuselmanskt hemmafruliv i niqab och frekvent barnsäng.
– Snakker dere svensk?
– Ja, vi er norske. Vi kommer fra NRK, svarer vi.
– Vil dere snakke med oss? Vær så snill, det er så grusomt her, sier de.
Vi har allerede kjent på ubehaget. Det er søppel og avføring overalt, og de fleste toalettene ser ikke ut il å fungere. En kvalmende og søtlig stank av diare og skitne menneskekropper ligger mellom teltene i al-Hawl-leiren i al-Hasakah-distriktet øst i Syria.
De hevder det er uverdig å leve under slike forhold.
[...]
– Jeg vil til Sverige, jeg vil ikke være her. Jeg har en liten sønn, han vil også ha et godt liv. Han vil gå i barnehage. Vi vil hjem, forteller Samira.
– Hjemme i Sverige vil mange mene at du har tatt et valg siden du ble med i IS, og at du ikke kan komme hjem igjen fordi du er en sikkerhetsrisiko?Här ger konvertiten (?) Lisa prov på finfint Mudaraatande. Lisa kom ju till Syrien redan 2013 (liksom muhammedanmannen hon gifte sig med) så då ka de ju inte vara Islamiska Statsmedborgare. Eller hur? Dessutom har ju i varje fall inte Lisa undertecknat något kontrakt så saken är därmed avgjord, enligt Lisas sätt att se.
– Jeg kan si at det ikke er sant. Jeg var her før IS. Alle som hadde kommet til Syria ble samlet i Raqqa. Vi kvinner som var heldekket ble ført med mengden og vi kunne ikke komme ut herfra.
– Da jeg kom hit var det var kjempefint. Vi bodde i Halab (Aleppo). Vi levde et islamsk og godt liv. Vi var gift, min mann var hjemme hos meg, forteller 29-åringen.Härligt. Lisas man heter tydligen Abrar. De unga tu möttes i Aleppo och Amors pilar ven som klusterbomsinnehåll i luften. Abrar är praktiskt nog väldigt osäker på om han överhuvudtaget sett något otäckt. Han är tydligen så pass avtrubbad att han inte riktigt la märke till om det låg några lemlästade i vägen eller satt några avkapade huvuden på stolpar och sådant. Men någon risk för Sverige och svenskar är han inte. Nejdå.
– Jeg vet ikke hva jeg skal si. Jeg har sett mennesker bli hengt opp på stolper. Jeg har sett en del. Jeg trenger terapi når jeg kommer hjem til Sverige, sier hun.Lisa vill gärna få återförenas med det barn hon övergav för kalifatet. Hon är även purken över att svenska myndigheter inte besökt henne.
Lisa vil ikke si noe om hva hun eventuelt vil fortelle hvis hun kommer seg ut fra interneringsleiren. Det er nok av kvinner her inne som også bærer på stygge hemmeligheter og som ikke liker dem som vil fortelle.
– Jeg vil ikke svare på spørsmål om terror. Jeg er fortsatt i Syria med barna mine og vil komme hjem med dem levende. Jeg vet ikke hva jeg vil fortelle hvis jeg kommer hjem til Sverige, sier Lisa.
Lisa dro til Syria for seks år siden. Hun reiste fra moren sin, søsken, og et lite barn. Hun har ikke sett dem siden.https://www.nrk.no/urix/xl/svenske-l...rna-1.14440379
– Livet var vanskelig i Sverige. Jeg hadde ingenting, og bestemte meg for å dra fra alt. Jeg ville leve som en muslim. Jeg ble lykkelig i Syria. Jeg giftet meg og fikk en familie, sier Lisa.
Hun har savnet barnet hun reiste fra. Lisa håper de kan ses igjen hvis hun får komme tilbake til Sverige.
– Jeg ønsker at den svenske befolkningen ikke skal se på meg som en fare og vil at Sverige skal ta oss hjem igjen. Jeg vil se mine barn leke, handle, gå på skolen, være normal. Jeg snakker svensk, jeg savner alt i Sverige, forteller Lisa.
Du levde där så länge innan du försökte ta dig ut? Jag kan inte tolka dig på annat sätt än att du trivdes och gillade det?Ska man tro dessa Islamiska Statens medborgare torde just deras statsbildning vara världens mest välförsedda vad gäller humanitärt inriktade funktioner.
– Man levde familjeliv. Du hade dina barn och din fru. Du tog dem till parken.
Och på vägen i Raqqa ser du avhuggna huvuden på spett?
– Det har kanske hänt någon gång. Men det är inte så att jag sett huvuden på spett varje gång jag gått förbi rondellen.
Men du har sett det? Annars har du inte varit i Raqqa, det har alla som varit där berättat.
– Ja, jag kan ha sett det, självklart.
Har du dödat någon eller deltagit i strider för IS?
– Nej, jag har varit ambulansförare och hämtade skadade soldater och civila.
Din organisation visade ingen hänsyn för någon annan. Vad är det som gör att vi (i Sverige) ska visa hänsyn till dig?SVT har även träffat frugan, som man väljer att inte namnge som Lisa. Lisa vill också hem till ett bekvämare muslimskt liv i Sverige.
– Det är en bra fråga. Jag kan bara säga att jag var en individ i en organisation och jag stod inte för allt som den gjorde, säger han.
Vill du säga nåt till den svenska regeringen?
– Varför inte ta hem oss? Om någon är misstänkt så har de ett rättssystem som kan gå igenom det där. Jag levde i en sekt och jag ångrar mig, att jag levde så. Jag är beredd att ta mitt ansvar, vad det än leder till.
Livet i flyktinglägret är hårt, nu vill hon hem till Sverige.https://www.svt.se/nyheter/utrikes/s...EMTpfykJC8D0J8
– Jag är trött på att leva i det här skitlandet, jag vill kunna vakna upp en dag i Sverige och bara lägga de här sex åren bakom mig. Bara ta dem (barnen) till parken och leka, ta dem till djurparker och simskola.
På frågan om varför svenskarna ska ta tillbaka henne, trots att hon valde en organisation som föraktade västvärlden och skulle döda alla där, svarar hon:
– Jag tror på svenskarnas ödmjukhet, jag tror på svenskarnas rättvisa och jag vet att svenska människor tror på en andra chans.
Men din organisation förlät inte någon, din organisation tog ju människor och sköt ihjäl dem.
– De gjorde det, men jag har inte gjort det.
Men du var med dem.
– Jag har inte signerat ett papper på att jag var med dem.
To unge kvinner i nikab og med små barn i hendene henvender seg til NRK:Lisa reste till Syrien 2013 för att leva muslimskt. Allt svenskt - inklusive sitt eget barn - gav hon då upp till förmån för ett totalmuselmanskt hemmafruliv i niqab och frekvent barnsäng.
– Snakker dere svensk?
– Ja, vi er norske. Vi kommer fra NRK, svarer vi.
– Vil dere snakke med oss? Vær så snill, det er så grusomt her, sier de.
Vi har allerede kjent på ubehaget. Det er søppel og avføring overalt, og de fleste toalettene ser ikke ut il å fungere. En kvalmende og søtlig stank av diare og skitne menneskekropper ligger mellom teltene i al-Hawl-leiren i al-Hasakah-distriktet øst i Syria.
De hevder det er uverdig å leve under slike forhold.
[...]
– Jeg vil til Sverige, jeg vil ikke være her. Jeg har en liten sønn, han vil også ha et godt liv. Han vil gå i barnehage. Vi vil hjem, forteller Samira.
– Hjemme i Sverige vil mange mene at du har tatt et valg siden du ble med i IS, og at du ikke kan komme hjem igjen fordi du er en sikkerhetsrisiko?Här ger konvertiten (?) Lisa prov på finfint Mudaraatande. Lisa kom ju till Syrien redan 2013 (liksom muhammedanmannen hon gifte sig med) så då ka de ju inte vara Islamiska Statsmedborgare. Eller hur? Dessutom har ju i varje fall inte Lisa undertecknat något kontrakt så saken är därmed avgjord, enligt Lisas sätt att se.
– Jeg kan si at det ikke er sant. Jeg var her før IS. Alle som hadde kommet til Syria ble samlet i Raqqa. Vi kvinner som var heldekket ble ført med mengden og vi kunne ikke komme ut herfra.
– Da jeg kom hit var det var kjempefint. Vi bodde i Halab (Aleppo). Vi levde et islamsk og godt liv. Vi var gift, min mann var hjemme hos meg, forteller 29-åringen.Härligt. Lisas man heter tydligen Abrar. De unga tu möttes i Aleppo och Amors pilar ven som klusterbomsinnehåll i luften. Abrar är praktiskt nog väldigt osäker på om han överhuvudtaget sett något otäckt. Han är tydligen så pass avtrubbad att han inte riktigt la märke till om det låg några lemlästade i vägen eller satt några avkapade huvuden på stolpar och sådant. Men någon risk för Sverige och svenskar är han inte. Nejdå.
– Jeg vet ikke hva jeg skal si. Jeg har sett mennesker bli hengt opp på stolper. Jeg har sett en del. Jeg trenger terapi når jeg kommer hjem til Sverige, sier hun.Lisa vill gärna få återförenas med det barn hon övergav för kalifatet. Hon är även purken över att svenska myndigheter inte besökt henne.
Lisa vil ikke si noe om hva hun eventuelt vil fortelle hvis hun kommer seg ut fra interneringsleiren. Det er nok av kvinner her inne som også bærer på stygge hemmeligheter og som ikke liker dem som vil fortelle.
– Jeg vil ikke svare på spørsmål om terror. Jeg er fortsatt i Syria med barna mine og vil komme hjem med dem levende. Jeg vet ikke hva jeg vil fortelle hvis jeg kommer hjem til Sverige, sier Lisa.
Lisa dro til Syria for seks år siden. Hun reiste fra moren sin, søsken, og et lite barn. Hun har ikke sett dem siden.https://www.nrk.no/urix/xl/svenske-l...rna-1.14440379
– Livet var vanskelig i Sverige. Jeg hadde ingenting, og bestemte meg for å dra fra alt. Jeg ville leve som en muslim. Jeg ble lykkelig i Syria. Jeg giftet meg og fikk en familie, sier Lisa.
Hun har savnet barnet hun reiste fra. Lisa håper de kan ses igjen hvis hun får komme tilbake til Sverige.
– Jeg ønsker at den svenske befolkningen ikke skal se på meg som en fare og vil at Sverige skal ta oss hjem igjen. Jeg vil se mine barn leke, handle, gå på skolen, være normal. Jeg snakker svensk, jeg savner alt i Sverige, forteller Lisa.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106