Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Detta svar var tyvärr så dåligt skrivet att jag inte ens lyckades få fram min poäng. Därför skulle jag vilja försöka förtydliga det hela:

Ja, de grupper av svenskar som förmår att förhålla sig till den självutplånande rävsaxen skapar givetvis sin egen verklighet med egna gemenskaper såsom fotbollslag, som tex. de som du nämnde i Boden gjorde.

Likväl ter det sig (i vart fall för mig) problematiskt att beskriva dyl. fenomen som segregation, eftersom (etnisk) inkludering är ett värde som delas och praktiseras av i stort sett alla svenska grupperingar vare sig de är politiska eller ej, mångkulturalistiska eller nationalistiska (förutom då av mer radikalt etnonationalistiska grupper likt NMR).

Fundamentalt ser jag det som att socialiserande bland svenskar kanske främst handlar om att just förhålla sig till en värdegrund, alltså en samling värderingar som tar sig uttryck i form av sociala regler. Att socialisera enligt modeller om tex. hudfärg eller ras är, vågar jag nog påstå, helt främmande för praktiskt taget alla grupper utom just de renodlat nationalsocialistiska.

Värderingar är dock på ytan "blott" abstraktioner vilka det, som sagt, praktiskt går alldeles utmärkt att förhålla sig till utan att för den sakens skull internalisera (vilket tex. sossemaffians framgångsrika inkluderande av islamister kan sägas vara ett exempel på). I egenskap av abstraktioner är de emellertid också ytterst förgängliga och så till vida de inte omsätts i praktiken helt innehållslösa; om de inte levs är de döda. Men, och för oss ännu viktigare, omvänt kan ett dött värde också sägas vara ett uttryck för en död varelse.

På något plan förstår svensken att inkluderande är ett uttryck för vår kultur (jmf. "svenska värderingar"), men att detta kulturella uttryck på samma gång är avhängigt svenskt liv och svensk dominans framstår som en så grumligt brun insikt att den direkt avfärdas som "breivikiansk vanföreställning" (vänta bara på efterspelet till skjutningarna i Nya Zeeland...).

Häri ligger en betydande del av kruxet med mångkulturen: Värdekonflikter är ett mångkulturellt symptom, värdeDÖD ett annat. Allt detta handlar i grund och botten om en av oytos käpphästar: demografi.

Om Sverige inte är svenskt, då är det inte heller Sverige. Medans denna insikt redan etablerat sig i Danmark vad det gäller förhållandet mellan danskar, danskhet och Danmark, återfinns den i Sverige endast längs den politiska periferin (AfS är väl den största företrädaren?).

Om det problematiserande av islam som jag tror mig ana vid horisonten blir verklighet (jmf. tex. https://samnytt.se/forskare-inget-va...rera-muslimer/ ; http://www.friatider.se/merkels-efte...nliga-med-v-ra ; eller för den delen SVT:s positionsförändring) finns risken att diskussionen om mångkulturen stannar vid en diskussion om värderingar endast i termer av abstraktioner, som bortser från värderingarnas praktiskt konkreta dimension och demografiska avhängighet. Svensken kommer absolut att "segregera" sig från mångkulturen, men framförallt kommer mångkulturen segregera bort oss själva från vårt väsen och vår varelse.

Eftersom det finns en stark komponent som inte kan vara något annat än genetisk i allt detta så ser framtiden mörk ut om man inte inför tvångsäktenskap. Jag tror att globalisterna hyser en övertro till sin förmåga att genom social kontroll, skolning i värdegrunder, positiva buskap i reklam och schlagerfestivaler mm framtvinga en allmän harmoni. Vanliga människor gifter sig och skaffar barn med den egna gruppen. Det är mindre än 5 % som finner en partner utanför sin egen etnicitet har jag förstått från information från USA och de förhållandena tenderar i många fall att vara instabila.

Jag kan tyvärr inte se annat än att det framtida Sverige kommer att bli etniskt segregerat. Till och med i Singapore där staten har skapat en veritabel starkspritscocktail av ekononomiska och andra incitament för uppblandning av boende och skolor tenderar grupperna att hålla sig på sin kant från varandra när de kan. Gå runt ett gathörn och du hamnar lik förbannat plötsligt i little india. Och det trots att du befinner dig i en köpmannadiktatur som styrs av kineser.

Tack för allt socialdemokratin.

Edit: Tror att det var Sorsele som skapade en ny fotbollsförening när det gick dåligt att integrera in svenska ungdomar i mångkulturen......

Problemet jag ser med ditt resonemang när du beskriver segregation och etnisk inkludering är att du extrapolerar från rådande norm. Värdegrunden är, i motsats vad de flesta liberaler tror inte gudagiven.
Jag tror att på sikt (vi ligger kanske 10 år efter Danmark) så kommer AfS att spela en avgörande roll i att begrava det globalistliberala narrativet och därmed också värdegrunden genom att dom har en helt annan problemanalys än rådande etablissemang.

Man pratar obehindrat om globalism och hur den drivs på i västerländsk media - och därav följer också att man ser andra lösningar än som ryms inom värdegrunden. Det blev ställt bortom allt rimligt tvivel att etablissemanget nu ser nationalistiska strömningar som det största hotet mot "demokratin" (vilket det inte är utan i ursprunglig betydelse är nationalismen demokratins garant) men etablissemanget kallar den rådande världsordningen och globaliseringen "demokratin".

När AfS väl kommer in kommer de att stå och tjata i riksdagen om EU och hur det har blivit ett globalistiskt monster eftersom EU-federalister vill förinta nationalstaterna. Man ifrågasätter alla globalistiska instutitioner som är förutsättningen för den "liberala demokratin" inklusive FN och NATO.

När det sänds ut i varje public-service-televiserad riksdagsdebatt och dom får mala på så kommer det att mala sönder värdegrunden, eftersom värdegrunden helt enkelt bygger på lögner.

Ett problematiserande av islam inom rådande värdegrund och världsordning är bara en kosher-nerkokad halvmesyr som inte kommer att gagna svenskarna utan just dem som drar störst fördelar av faktumet att det nu ser ut som det gör.

Därför måste den falska värdegrunden bort först. Sen är det en smal sak att etablera det nya narrativet. Och där tror jag AfS blir droppen som till sist spräcker stenen.

Värdegrunden kan man spräcka på flera sätt har en jurist förklarat för mig. Det formella sättet är att helt enkelt konstatera att värdegrunden både baseras på en felöversättning från FNs stadga och saknar stöd i folkrätten. Det är det många som har konstaterat översättningsfelet. Men det fina i kråksången ska tydligen vara att eftersom folkrättsliga traktat måste tolkas enligt sina originalspråk enligt folkrättens regler så finns inte den svenska värdegrunden eftersom den helt saknar grund. Man kan inte ens härleda den till FNs stadga eftersom stadgan klart och tydligt anger att det är värdighet som det är fråga om enligt de officiella språken. Svenska är inte ett av de styrande språken. Värdegrunden finns alltså inte eftersom den helt saknar legitim grund.

Man kan ställa värdegrunden inför den onda demonens val och därmed låta den vanliga människan pröva dess giltighet mot sina egna värderingar. Det kan vara olika former av svar på frågan om ska ditt barns klass i skolan bli allvarligt sjuka en random klass av barn i Mexiko. Välj mellan om slumpvis klass i Afrika eller Danmark ska dö eller varför inte vilka barn som ska drabbas av influensa om man tvingas välja. På det sättet så tvingas den enskilde ta ställning till hypotetiska frågor om de gör skillnad mellan människor och vad de grundar sina känslor på.

Var lugna kära trådläsare. Måste jag välja i den onda demonens val så väljer jag att ett antal kineser blir förkylda istället för er. Trots att jag inte känner er utan bara på grund av att ni skriver och läser på svenska.

Finns det andra sätt att angripa värdegrunden på?

Jag kan tyvärr inte låta bli att tro att du kanske missförstår mig. Både du och Ottokar har givetvis helt rätt i att värdegrunden™ framställs som om den vore gudagiven, trots (eller kanske pga.?) att den inte speglar verkligheten. (Det är ju just detta som gör HP-Karlssons artikel så absurd).

Vad jag syftade på ovan med en värdegrund / en samling värderingar var svenskens relativa fokus på beteende och handlingar (i stället för tex. hudfärg eller ras) som avgörande faktorer för huruvida en människa är "inkluderbar" i gruppen eller ej, och hur detta synsätt i det närmaste är att betraktas som en del av svensk kultur.

Min invändning mot segregering (bortsett från att jag egentligen inte anser termen mer än måttligt relevant för att beskriva situationen i Sverige just nu) kan i grund och botten sägas vara att det motsvarar kapitulation.

Segregering är kapitulation av land, VÅRT land. Segregering är kapitulation av vår kultur och vårt väsen som folk.

Att Sverige segregeras är inget annat än upplösningen av det gemensamma samhället, det öppna och fria samhället (hur klyschigt det än må låta). Dvs. VÅRT samhälle! Det är övergivandet av den tillit människor emellan som de flesta av oss håller som ett av de högsta och mest angenäma av ideal. Det är övergivandet av normer om att göra rätt för sig och att bidra till det allmäna. Det är övergivandet av en kollektiv identitet grundad i jante och som möjliggör sociala värden som trygghet, inkludering och samarbete av ett i världen sällsynt effektivt slag.

Du kan kanske tolka min invändning som en appell till liberaler, eller ännu bättre som ett parafraserande av dina egna ord, och i synnerhet de fetmarkerade:

Tror ibland att jag är den som mest postar inortodox information här i tråden. Så jag fortsätter denna goda tradition.

De av trådens följare som fortfarande är nyfikna på förklaringar till att mångkulturen som värdering spritt lika snabbt som gonorré i en bastuklubb kan med fördel se denna film. Det är en brittisk genetiskt intresserad forskare som är bosatt i Uleåborg i Finland. Han går under namnet the Jolly Herretic och presenterar en spännande förklaring i huvudsak baserad på genetik och ärftlighet. Han berör även fallet Sverige och några svenska särdrag.

https://m.youtube.com/watch?v=E25xEf30bis

Orkar inte skriva något djupare men har precis varit inne på DN.se. Något slags rekord, åtminstone när jag besökt sidan. Inte en enda nyhet i traditionell mening, bara vänsterpropaganda.

För ett par år sedan så hade jag under en kort period tillgång till DN:s digitala arkiv. Jag kom ihåg DN från förr i tiden som ett rätt så extremt propagandablad för vänstern, men blev positivt överraskad när jag bläddrade igenom artiklarna. Om man läser DN från 70-90-talet så är det en seriös nyhetsförmedlare, utan tvekan. Idag, not so much.

Jag fattar inte att Wolodarski får fortsätta förstöra DN på det här sättet och jag fattar inte varför folk läser skiten.

https://ledarsidorna.se/2019/03/narv...titieminister/

Idag har Ledarsidorna en artikel som är någon form av migration special. Den ska innehålla en samling av alla migrationspolitiska beslut under de senaste 10 åren med angivande av ansvariga.

Har tyvärr inte tillgång till premiummaterialet.

Sara Skyttedal intervjuas i DN.


Gällande Macron säger hon så här:


Och Orbán:

https://www.dn.se/nyheter/politik/sa...a-destruktiva/

Orbán har dock aldrig försökt få andra EU-länder att göra som man gjort i Ungern, medan Macron däremot vill tvinga alla EU-länder att utforma hans politik. Där ligger skillnaden som Sara inte nämner. Spinner vi vidare på det temat kan vi nämna SD och 7klövern. Åkesson sa till Sjöstedt att SD respekterar att vänstern har sina åsikter och man vill inte bekämpa dem medan vänstern däremot gör allt för att SD som parti ska förgöras och att alla som delar SD:s åsikter ska bort. Det som irriterar vänstern idag är då att KD och M inte längre vill bekämpa SD. Genast måste då både KD och M brunsmetas. Men tillsammans blir det över 50 procent av väljarna och det kan bli för mycket. Vidare har vi sett att brunsmetning bara stärker och drar till sig fler väljare.

Läser man Saras svar ligger det underförstått att KD inser att brunsmetning inte längre är en nackdel, utan ses som ansvar i den egna gruppen. Man är den vuxne som vågar ifrågasätta kaoset. De problem mångkulturen skapar är ingen åsikt: det är konkreta handfasta problem som inte kan tystas ned. Ett sexuellt övergrepp är ingen fantasi för dem som utsätts för dem. Mångkulturens problem handlar inte längre om stök i Tensta utan det är påtagligt på samhällets alla plan.

Ja Johan Westerholm har ingångar till regeringskansliet, det är uppenbart från tidigare initierade granskningar av UD bland annat. Han befinner sig utanför tältet och pissar in. Jag hoppas listan på de skyldiga kommer fram så småningom. Jag gillar listor som tydliggör ansvar. Verkligheten är konkret.

Du pekar på en viktig sak som ofta förbises i diskussionen om mediakriget mot svenskarna. Debatten ligger på ett idémässigt plan och så ska det kanske vara i en tråd som denna.

Men i slutändan så kokar det alltid ned till personer och deras ansvar. När aktivism och abstraktioner skalats bort så ser man att det finns någon eller några som legat bakom och drivit på. Det är vetenskapligt belagt vilka som drev fram beslutet om mångkulturens införande i Sverige. Det hade inte heller gått om inte Olof Palme och den progressiva delen av Socialdemokratin hade drivit frågan som ett politiskt projekt.

Det finns i slutändan alltid någon eller någrapersoner som bär ansvaret. Som du konstaterar så är verkligheten konkret.

Alice T hakar på den nymornade fasaväckande insikten att svenska barn och unga tillhör Generation Villebråd. Kvinnor och minoritetsrepresentanter får inte längre ensamrätt till den goa värmen i offerkoftan. Nu har vi kommit dithän att även pojkar och män måste erkännas som offer för det mångkulturella våldet. Vi vet alla vad för slags individer som döljs bakom begreppet "större ungdomsgäng", det behöver inte skrivas ut men snart nog tror jag att man släpper sargen och börjar skriva och tala i klartext att det är just den kravlösa mångkulturens vara eller inte vara det handlar om.

Last night in Aspudden, Nacka, Björkekärr, Södra Sandby, Lund…
[...]
Hur ofta i din barndom gick du i ”gågrupper” till dina fritidsaktiviteter för att slippa bli utsatt för brutala rån?
[...]
I Expressen kunde man nyligen också läsa om fyra män som misstänks ha kidnappat en 18-åring i Nacka. De fyra ska ha kastat ner honom i en bagagelucka, skjutit honom i benet, knivhuggit honom i överkroppen och skurit hans hälsena. Efteråt ska de ha tvingat honom att ringa sin mamma och be henne överlämna två dyra klockor och en märkesväska (5/3).

Den som söker på ”Rån mot unga”+valfri svensk stad kommer att få upp oroväckande antal träffar på den här sortens incidenter där alltså större ungdomsgäng i åldern 15-20 år omringar sina offer och med hot och våld rånar dem på sådant som jackor, telefoner, pengar eller kontokort.

Som nybliven förälder frågar jag mig vilket samhälle min lille son kommer att få möta om tio år givet hur det ser ut i dag och givet den handfallenhet som möter de drabbade.
[...]
I en intervju med anledning av rånvågen i en annan Stockholmsförort, Alvik, berättar en förundersökningsledare att flera rån skett i rusningstid men att: ”ingen har brytt sig om att ingripa eller ens hjälpa de unga rånoffren att ringa polis.” (Mitt i Stockholm, 6/3).

Om det handlar om avtrubbning eller om rädsla för att själv bli attackerad om man ingriper är oklart. Men det spelar mindre roll, det samhälle som växer fram ur likgiltighet och rädsla kommer att definieras av slutenhet och misstänksamhet.

Den här sortens tendenser finns redan. För några år sedan skulle ytterst få ha sagt det rakt ut. I dag är det snarare tvärtom; de senaste veckorna har jag slagits av hur många som mellan skål och vägg tillstår att de segregerar sig. Att de så långt det är möjligt, och därmed högst medvetet, väljer bostadsområde och skola till sina barn utifrån hur den sociala sammansättningen ser ut. Svensk sedan en eller fem generationer spelar ingen roll, det är inte den etniska dimensionen som avgör, utan viljan och (om man ska vara krass) möjligheten att kompensera för ett samhälle som upplevs som instabilt. Företeelsen i sig är inte ny men öppenheten kring den är det.

Ärligheten kring dessa livsval ackompanjeras påfallande ofta av en genuin sorgsenhet över att det blivit allt mer nödvändigt att isolera sig.

https://www.gp.se/ledare/last-night-...und-1.14003821

När ingen längre säkert går fri för det mångkulturella våldet blir prioriteringarna lite annorlunda. Så länge man sitter säker och barnlös i sina medelklassenklaver går det an att hetsa om integration med andras abstrakta ungar som verktyg, men när mångkulturen tar sig in i det egna trygga bostadsområdet och de egna barnens fostransmiljöer känns det inte lika självklart längre. Ens egen unge är, när allt kommer omkring, mer värd än all världens andra ungar tillsammans. Det är en insikt som brukar komma till föräldrar som inte är bortom räddning indoktrinerade av skadlig ideologi. Nu har insikten tydligen kommit till Alice. Att vara mamma till en liten ljushyad son i dessa dagar måste vara väldigt skrämmande. Alice drar den fullt riktiga slutsatsen att hennes lille son snart nog kommer betraktas som Generation Villebråds huvudbyte. Vit, välbärgad, kille, eventuellt med reproduktionsduglig sexuell preferens, sannolikt inte muslim eller vänsterextrem antirasist - en självklar måltavla för alla sorters offerkoftekrigare. Hans lilla, lilla alibi i form av invandrarbakgrund på mödernet kommer inte att rädda sonen från att bli klassificerad som svensk vit privilegierad man och därför per definition fredlös. Om nu inte sagan om Sverige ska vända blad och påbörja ett helt nytt kapitel vill säga.