Citat:
Varför skulle man inte kunna begära det? Svenskar förväntas ständigt ta ställning mot rasism som riktar sig mot invandrare. Då bör också invandrare förväntas ta ställning mot rasism som riktar sig mot svenskar. Ömsesidighet, du vet.Du hårddrar det alldeles för mycket här. Det är att gå för långt att säga att det är "hatiskt" -- det är inte något du kan bevisa, än mindre sälja in. Däremot är det helt rätt att "svennehoran", i mening ung, är en faktiskt utsatt grupp och det är något jag tagit upp i tråden tidigare. Du stöter däremot på svårigheter om du vill utöka det till svensketnisk utsatthet. Du och jag antar jag är svensketniska vuxna män. Utsatthet för oss går inte att sälja in. Det finns inga köpare annat än väldigt marginaliserade personer. "Svennehoran" däremot, detta är en extremt svag punkt etablissemanget har, något som det nosades lite på i Uppdrag Granskning i går.
Med tanke på att de personer du nämner, Gür, Sandandai och Cwejman inte har svensk etnicitet kan man heller inte riktigt begära att de ens ska kunna bringa fram det perspektivet. Det är lite för mycket begärt. Det bör falla på andra, företrädesvis sådana med svensk etnicitet. Lamotte har försökt på sitt sätt men han är lite klumpig.
Med tanke på att de personer du nämner, Gür, Sandandai och Cwejman inte har svensk etnicitet kan man heller inte riktigt begära att de ens ska kunna bringa fram det perspektivet. Det är lite för mycket begärt. Det bör falla på andra, företrädesvis sådana med svensk etnicitet. Lamotte har försökt på sitt sätt men han är lite klumpig.
Du tänker helt bakvänt. Det är mycket svårare för en svensk man som Lamotte att ta upp våldtäktsfrågan än vad det är för exempelvis Malcolm Kyuyene eller Hanif Bali (båda har gjort det, vilket de ska hedras för). Visst kan de sistnämnda anklagas för att vara husblattar eller Onkel Toms, men rasistanklagelser slipper de. Allra svårast* är det faktiskt för en svensk kvinna. Tänk bara på hur mycket skit Ann Heberlein fått för sin våldtäktsstudie.
Konflikten mellan jämställdhet/kvinnofrid och mångkultur är fortfarande oerhört tabubelagd, även om det var långt värre för bara några år sedan. Jag kan själv inte räkna antalet gånger jag blivit skälld för att vara rasist när jag lyft frågan vilka konsekvenser massinvandring från starkt misogyna delar av världen har för kvinnor i mottagarländerna i Europa. Allt annat har varit mycket lättare att diskutera: ekonomiska aspekter, välfärdsstatens kollaps, tillitsproblemet i mångkulturella samhällen, terrorism, organiserad islamism etc.
Typisk antirasistharang (min fetning):
Citat:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Rasism
En vanlig angreppsvinkel för rasistiska åsikter är att påpeka skillnader i brottsbenägenhet, kvinnosyn och ursprungslandets ekonomiska och kulturella utvecklingsnivå.
Ovanstående är alltså en dogm som lärs ut på universitet och andra utbildnings-/indoktrineringsanstalter.
Hur försvarar man sig som kvinna mot detta? Själv har jag alltid använt mig av ömsesidighetsargumentet. Så länge antirasisterna sopar problemet under mattan och systematiskt svartmålar dem som uppmärksammar det tänker jag inte engagera mig för deras sak överhuvudtaget.
Tillägg: * Framför allt känslomässigt svårare, ska jag kanske tillägga. Mångkulturen är ett så uppenbart hot mot kvinnor att de ständiga anklagelserna om "kulturrasism" blir en personlig kränkning. Man förväntas försvara sina fiender och förnekas rätten att tala i egen sak.
__________________
Senast redigerad av Nebeltag 2018-08-24 kl. 09:11.
Senast redigerad av Nebeltag 2018-08-24 kl. 09:11.