Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Westerholm och Flam passerade barriären för vad man får och inte får enligt etablissemanget.

Westerholm och Flam skrattade ikapp med den så kallade extremhögern. Det fick etablissemanget att gå i taket. Så förstår inte riktigt hur du inte kan förstå?

Sen kan det vara så att du är intellektuellt ohederlig när du inte vill kännas vid dem memeoalakrafterna

Det Lindberg gör är en taktik som etablissemanget använt sig av i flera decennier. Med andra ord att kleta den brunblåa nazistsmörjan på dig om du kritiserar diverse frågor. Den taktiken är passé. Men den funkar på en liten klick nickedockor som fortfarande ta del utav Lindbergs krönikor, men inte på den stora massan.

Du menar att vänsterkomiker som gör sig roliga på sina motståndares bekostnad är kontraproduktivt?

Det är möjligt att du tycker att memes ala finspångsrättegången är kontraproduktiv, det ska jag inte ta ifrån dig. Men nu har jag och flera andra som diskuterat frågan med dig verkligheten på vår sida som visar det motsatta. Annars hade vi inte fått se debatten bland MSM?

Sen drar du förstora växlar när det gäller memes. Gemene man ser en bild med en text på, inget annat. De bryr sig föga om vad memes har för betydelse i det stor hela.

Schyffert handlar om en föredetting, en person som ridit på andras framgångar. Han har ätit upp sig själv genom att ta parti för etablissemanget. Finspångsmemen är en utopi som folk kan associera med. Schyffert är en tragisk figur som försökt godhetssignalera för att få stå i rampljuset. Så tycker du blandar äpplen och päron när du jämför dessa memesen.

Jodå, du hänger med.

Men du vill slänga grus i debattens kugghjul med hjälp av avsiktliga missförstånd och spelad dumhet. Var vänlig att sluta med det.

Märkligt. Att Peter Wolodarski inte har makt är också expertens åsikt. Men jag tror inte ni är ense.

Där experten vidmakthåller att behålla styrkan i hoten om social fördrivning gömda under "god ton" rundar memebrigaden detta genom att redan från början markera en helt annan ton.

Min åsikt är att DN via Peter Wolodarski visst har makt. En odemokratiskt makt de tagit sig friheten att bruka. Med metoden att bygga makten på social fördrivning av oliktänkande fungerar inte i ett mångkulturellt samhälle med en mängd olika åsikter. Hur känns det för Peter Wolodarski?
Att falla på den egna förda agendans konsekvenser. Ödets ironi återigen.

Den makten vittrar snabbt sönder av verklighetens påfrestningar, memebrigader och det egna etnoautistiska hyckleriet.
Gud är inte död, då han inte finns men den självutnämnde despotiske mediekejsaren är definitivt naken. Mentalt näck och snart väck.

Det är som att se hur såsen skär sig. Det går fort när det väl sker. Det går fort nu.

Den makt Wolodarski och DN har är mestadels till låns, den är till dem given eftersom andra har frånsagt sig makt. Åkesson himself tog upp det i det lilla utdrag ur hans nya bok du tog fram i går.

Något DN har gjort länge är att profilera sig som den urbana "upplysta" medelklassens tidning. På det sättet är de en maktfaktor eftersom DN-läsaren i genomsnitt är mer inflytelserik än Nordfrost.se-läsaren.

Det är mycket utsagor här om hur det inte fungerar med fördrivning av oliktänkande oavsett vad. Är det verkligen hela sanningen så eller är det mer önsketänkande -- och kanske en motivering/ursäkt till att man inte vill befatta sig med att dokumentera svenskfientliga uttalanden eftersom det inte skulle ha någon effekt?

Ser du inte hur de två olika styckena i din egna text skär sig?

Å ena sidan är Wolodarski och DNs makt given till dem av samma inflytelserika läsare som frånsagt sig sin makt.
Inflytelserik utan makt. Hur får du ihop det? Vem har makten och vem har inflytandet?

Eller menar du samma sak som jag? Att inflytelserika personer med makt gett Wolodarski och DN ett agendauppdrag som de genomför till punkt och pricka.

Det är som att se på när Harvey Weinstein runkar i en krukväxt. En maktutövning som blir en sårbarhet, när tiden är mogen.


Låt oss tala om svenskfientliga uttalanden, då. För min del finns få mer kliniska exempel på det än när Adam Cwejman skrev om "judehorans" exklusiva etniska utsatthet i Sverige. "Vad han visste" flyttade ingen annan folkgrupp från förföljelse inom landets gränser. Detta trots att han både före och efter hade diskuterat svensk etnisk existens och utsatthet med mig här på Flashback. Han "glömde" alltså mot direkt påtalande.

Sedan fördömde han hätskt rasifierades identitetspolitiska "nyttiga idioti" som tjänade den här trådens "högerextremism" - innan han krävde särskild tacksamhet från den svenska "vi:et" för det göteborgsjudiska kollektivet idag. Eftersom någon ordvitsat på 1800-talet.

Han har skrivit ett antal gånger om brandattentatet mot synagogan - som skedde samtidigt som en tjej i Malmö fick sitt våldtagna underliv bränt i samma maktutövande tortyrritual vi känner från etniska konflikter.

"Titta på mig!" säger Adam sammanbitet. "Det är fel att runka i en krukväxt, fattar du! Titta på mig, sa jag!"

Maktutövning och sårbarhet.

Liberaler bygger sin världsbild på en serie falska dikotomier. Igår uppstod en diskussion bland Twitters liberaler efter att Ivar Arpi föreslagit att det nog ändå kan vara rimligt att göra en distinktion mellan svenskar och svenska medborgare. Ett känsligt ämne bland liberaler vilket fick en del att sparka bakut. En av dessa var Andreas Ericson, "Tidigare Neo. Tidigare Timbro Medieinstitut." Han skrev en rad tweets på ämnet, och nu på morgonen en sammanfattning som jag fastnade för:


Han erkänner etnicitet på samma sätt som Tobias Hübinette erkänner ras - som en social konstruktion som egentligen inte finns, men ändå påverkar folk och därför till en viss gräns måste respekteras. Men det hans tweets framförallt sätter fingret på är något Carl Schmitt påpekade: att alla moderna politiska koncept i grunden är sekulära versioner av teologiska koncept.

Ericson gör här ett strikt dikotomi mellan sociala konstruktioner och naturen. Om någonting är mänskligt och socialt är det enligt honom inte rotat i naturen. Det är en uppdelning som inte bara ekar av religiöst tänkande, utan specifikt av kristen teologi.

I kristendomen är världen skapad av Gud ur intet, ex nihilo. Det innebär att Gud fundamentalt inte är av den här världen och står utanför naturen. Människan står i förbund med Gud, och kan därför också välja att stå utanför naturen.

I hednisk teologi är världen däremot cyklisk och inte skapad av någon. Det finns demiurger som organiserar och formar världen, men själva urmassan är inte skapad utan har alltid funnits. Gudarna må finnas på ett högre plan än människan, men de är en del av samma värld och samma natur som vi.

Detta innebär att det det inte finns något motsatsförhållande mellan människornas samhällen och naturen. Människorna är en del av naturen och skapar sociala konstruktioner utifrån sina iakttagelser av sin omgivning och av sig själva. Vi märker spontant vilka grupper vi tillhör - och skapar etniska kategorier utifrån detta. Det är både socialt och naturligt på samma gång.

Ericsons ideologi är sekulär, men innehåller en dikotomi som kommer från att kristendomens Gud inte är av den här världen. Liberaler må ha dumpat Gud, men de har bibehållit ett fundamentalt teologiskt koncept som kommer från kristendomen.

(Detta bör inte uppfattas som att antiliberalism måste vara antikristen. Är man religiöst kristen gör man en distinktion mellan religiösa och profana frågor, och landar därför inte i Ericsons slutsatser. Tvärtom begår Ericson ett kätteri när han applicerar ett kristet teologiskt koncept på en världslig fråga där det inte har att göra.)

Jag tror du gör det mer komplicerat än vad som behövs här. Media i allmänhet och DN i synnerhet har en sorts maktposistion eftersom andra frånsagt sig sin maktposition. Detta gäller framför allt politiker, vilket Åkesson tog upp i utdraget ur hans bok. En annan faktor som även påverkar privatpersoner är naturligtvis "PK" -- det är en tystande faktor. Vi ser därav att i "alternativmedia" är det diverse knepiga karaktärer som tar sig fram. Det blri så naturligt eftersom just dessa knepiga personer inte har så mycket ett förlora eller är villiga att ta smällarna.


Agendauppdraget existerar inte och har aldrig gjort. Det är min åsikt. För mig är det en absurd idé att Wolodarsi och övriga liberaler i media skulle behöva få ett uppdrag för att göra det de alltid skulle göra ändå. Däremot är jag öppen för att ändra uppfattning om det. Om belägg framförs, hittills är det noll på den lilla fronten. Det är enbart teoribyggen.

Men ibland är det väldigt noga med den distinktionen, som när Aftonbladet i dag skriver om "örebrobon" som av Stockholms tingsrätt dömts till livstid för folkmord. På länken i Upday stod det "svensk medborgare dömd för folkmord", i artikeln var han sen länge svensk medborgare, alltså inte svensk. De skriver även att han var den 3:e rwandiern som dömts för folkmord här, alltså inte svenskar som dömts för folkmord. Nu känner jag inte till de övriga två men skulle tro att även de var genuina svenskar enligt den gängse politiker och media definitionen.

Att det inte skulle förekomma ett agendauppdrag från ägarna låter mer som en konspirationsteori i mina öron.

Vilken maktposition menar du att detta handlar om?


Minsann. Vilka har då valt ut de som alltid skulle göra på detta sätt?