Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Man kan kritisera Å Linderborg om ett och annat men hon håller fast vid sin yttrandefrihets "fundamentalism".

Linderborg: Googlegranskning blev huvudlös kampanj

Jag ger mitt medhåll här. Jag har mycket svårt att lyssna på de personer du listade. En av anledningarna är att jag själv tycker att jag skulle säga vad de säger ungefär 1000 ggr bättre -- åtminstone i mitt eget huvud när jag lyssnar på dem.

I Sverige håller vi på med konsensusbyggande. Sådant går långsamt. Av den anledningen så tycker jag att Kvartal har inlett på rätt vis. De kan inte ta in de personer du tar upp, det skulle leda till fördömanden och än viktigare: att ingen vill lyssna.

Poängen med alternativmedia är en annan. Personerna i den kommer inte ha, och bör inte ha, en framskjuten position i något skede. Vad de i stället kan göra efter förmåga är precis vad de gör nu. Ska mediekriget eskalera krävs det mycket bättre kvalitet hos soldaterna än Friberg, Dulny och Carlqvist.

Vi verkar överens om att Kvartal kan ta sig, men jag menade inte att de jag listade absolut inte kan tänkas ta plats, även om det kanske är osannolikt. Det jag var ute efter var snarast perspektiven. T ex att Sverige är svenskarnas land, med följden att om vi inte vill ha böneutrop så är saken avgjord.

Att Paulina Neuding ger Olle Wästberg utrymme för att propagera för polisstat i Sverige diskvalificerar Kvartal som en seriös tidskrift. Snarare fyller den samma uppgift som Dagens Nyheter på1960-talet när samme Wästberg propagerade för mångkulturellt experiment i Sverige.

Kvartal är bara intressant om dom bjuder in till diskussion där de inbjudna får tala om vilka som ska ställas till svars och vad som kommer bli straffet. Vi vet alla vilka som är dom skyldiga till mångkulturen. Låt oss nu få sätta namn på förrädarna.

För övrigt betackar jag mig för påhopp från giganten i tvåcentimetersklubben. Alla vet vilken expert1 som åsyftas.

Det här knyter an till en annan sak. Ilskna personer fungerar väldigt sällan bra i Sverige. Ett visst mått av indignation kan få visas upp, Göran Persson var duktig på detta, men ingenting utöver det. En ilsken person kan bara tillåtas komma "underifrån" så att säga, och en sådan person är bara en symbol, inte någon att ta på allvar.

Om man inte är i en position att hålla på med att neka utrymmesgivande, likt DN, så som du önskar dig så bör man heller inte göra det det. I stället för att diskvalificera sig som en seriös tidsskrift p.g.a. det så anser jag motsatsen: detta är ett bra val. Låt Wästberg babbla på. Isen han promenerar på (resonemangsmässigt) är så tunn att det räcker med lite väl valda ord för att han ska trilla i.

Jag sysslar inte med påhopp. Jag noterade dock att ditt jättelånga inlägg togs bort. Någon måste ha rapporterat det. Anvarsfrågan har tagits upp med jämna intervall här i tråden och det är bra. Men du är hela tiden på inne på att befria folk från ansvar så dina bidrag därvidlag kan vi lämna därhän (i all välmening).

Vi har ett helt helt etablissemang som i ett par decennier fått hålla sig på den tunna isen, och aldrig behövt känna risken att trilla eller igenom i. Och tyvärr, det lär inte ske med Kvartals hjälp heller. En curlad långsam dekapitering, intellektuellt sätt, men sen inget mer.

Då känner jag en betydligt större respekt för det som Westerholm på Ledarsidorna gör och förmedlar. Han är ilsken, men det minskar inte hans logiska rationella slutsatser, och förmåga att iskallt leda till ansvar. Hans uttryck/metod kan ställas mot Huvifedlts glada lätt scout-sofistiska metod att med frågor (som aldrig blir de is-rämnare de kanske var tänkta som när han skrev ner dem i reportageblocket) få sina intervjuoffer att komma ut på något tunnare is. Men dessa intervjuoffer är inte födda igår, utan håller sig vid strandkanten, där isen är tjock. Och så slutar det oftast där, man grillar tillsammans korv i strandlinjen. Till Huvidfeldts försvar: Nu är det ju alltid jobbigare att vara rättmätigt ilsken verbalt än i skriftlig form (man riskerar en äkta smocka), men just här skulle Hvuvidfeldt kunnat kapat åt sig en alldeles unik och nyttig nisch. Tyvärr blev det inte så.

Heberlein, Ganman, Janouch, Uwell och Westerholm är ilskna. Det enda rätta med Ekeroth var att han var rättmätigt ilsken. Jimmie är ofantligt för lite ilsken, kan bara bli lite indignerad när nazistanstrukningar antyds. Han orkar inte vara så ilsken som man måste vara för att komma någonstans på riktigt. Framtiden tillhör dock den som orkar, och inte är rädda för den initialt dåliga medelklasstämningen, det är jag övertygad om. (Utan fradgatuggande men det har heller aldrig varit på tapeten - utom för Heberlein, men det klär henne å andra sidan).

Där är ditt fundamentala feltänk. Du förstår inte hur kultur fungerar. All kultur uppstår genom ordningsskapande, ofta aggressivt sådant. Undergroundkultur i synnerhet lever på ett bubblande, aggressivt gränsdragande emot mainstreamkulturen och dess ämnestabun. Och de som har nåt att bidra med attraheras av detta eftersom det är virilt och aktivt, inte dåsigt och passivt som mainstreamkulturen.

Sedan förädlas undergroundkulturen och civiliseras i den form i vilken den når upp till ytan. Men det giftiga måste finnas där som vallhund och ilsken furir för att en intressant miljö ska kunna existera. Att försöka tala krusande inför fienden är meningslöst om du inte har ett koppel blodhundar bakom dig som fienden vet är alternativet till den välkammade kastraten som bjuder in till städat samtal.

Jag syftade på det Kvartal håller på med, i synnerhet när det pratas. Inte sådant som andra längre ut i periferin gör.
Ja, för hur skulle de ha kunnat göra bort sig totalt? Ian och Bert i all ära men det har inte funnits något motstånd att räkna med heller. Kvartal kan vara en början på något sådant.
I skrift går det att vara lagom ilsken, det har du helt rätt i. I pratradio eller TV-studio däremot så går det inte. För det är det som är grejen med Ekeroth. Hans ilska syns så tydligt när står i talarstolen i riksdagen. Med det kommer man inte så långt, han skulle aldrig kunna vara partiledare eller bli inbjuden för att prata någonstans. Ilska fungerar inte bra i Sverige.

Du fattar verkligen ingenting. Paulina Neuding och Cumhur Gürs skötebarn Kvartal är slutet på någonting - inte början. Deras artiklar manifesterar slutet på en tid som har varit. En tid då kanariefåglarna utan motstånd fick chansen att förstöra Sverige.

För varför skulle annars Olle Wästberg som på 1960-talet propagerade för ett mångkulturellt experiment i Sverige på 2010-talet få lov att använda Kvartal som propagandaplattform för att kräva polisstat och därigenom rädda det mångkulturella experiment han varit med att införa i Sverige.

Det finns en konsensus i diskussionen här att Kvartal är för lite och för sent för att göra någon skillnad. Enda positiva är väl att Jörgen Huitfeldt får lov till mental terapi för att undkomma demonerna som må plåga hans sinne. Att han som trotjänare i Public Service försatte chansen att ställa makthavarna mot väggen och göra en skillnad för Sveriges skull.

En ny tid har kommit till Sverige. Raseriets tid. En tid då vi ställer makthavarna till svars. Och vill du ha facit på hur rättskipningen kommer se ut? Hur Reinfeldt, Bildt, Löfvén, Wolodarski, Bonnier, Dahlberg & Co kommer stå där och skaka av rädsla. Kolla då hur rättvisa skipas i Libyen och Irak. Nu är vi kulturellt berikade - då kan vi lika gärna lära oss av det bästa från nysvenskarna.

För det första verkar du ha liten insikt om Svensk historia, och retoriska uttryck. Ett paradexempel är väl 68-rörelsen. Och den makten de erhöll, den byggde på hmm ursprunglig ilska, och diverse uttryck för denna ilska. Du tror att för att vi inte sett någon ilska från någon, på SVT eller TV4 på ett par decennier, så existerar den inte, och fungerar inte som uttryck, eller metod? Denna metod att tex endast släppa fram kastrerade hannar i våra medier, kan leda till denna felaktiga slutsats. Jag tror du är helt fel ute. Rättmätig ilska är det nya svarta.

Bättre sent än aldrig. Vilka är Kvartals målgrupp? Målgruppen är inte samma målgrupp som Granskning Sveriges -- det är en viktigare målgrupp.


Uppenbara pojkrumsfantasier, dessutom väldigt osvenskt. Vore det något annat än det skulle du faktiskt göra det du pratar om. Jag håller helt med om att ansvarstagande måste komma till. Vad har sagts, hur har det spridit sig, vad har gjorts, vad har inte gjorts. Det är inte svenska barn som 'ska ta smällarna'.

Alla lever inte i en filterbubbla. Alla lever inte ett liv där umgängeskretsen möts i synagogan i Stockholm på sabbaten. Det finns faktiskt ett liv utanför elitens filterbubbla.

Bara en knallkork må tro att inte Anna Kinberg har släktingar som inte blivit kulturellt berikade. Eller att Åsa Linderborgs familj har varit förskonad från kulturell berikning. Inte ens Thomas Mattssons familj kommer i det långa loppet klara sig undan kulturell berikning.

Möjligen att Wolodarski, Helle Klein, Adam Cwejman mfl kan köpa sig tid genom att kvittra så högt att de får skydd av polispatruller med k-pist. Men tids nog kommer det inte räcka. För synagogan må bli en bepansrad borg i det mångkulturella Sverige. Men kanariefåglarna ska flyga från sambandscentralen hela vägen hem till fågelboet. Då finns det inga resurser i världen som kan skydda dom från det mångkulturella experiment kanariefåglarna utsatt värdnationen Sverige för.

Vänta och se. Raseriets tid har kommit. Urbarberiet är det nya svarta. Vem vill inte se bastarden Reinfeldt stå och kallsvettas?