Citat:
Man ser inte mycket av krig om mångkulturen mellan liberaler och mångkulturalister här. Mångkulturen leder till problem enligt Teodorescu, men det är OK så länge hon själv kan låsa in sig i ett gated community och få skatten sänkt så hon kan betala för privat sjukvård.
Det viktiga med Teodorescus ledare är sedan inte hennes föreslagna lösningar, utan att hon lyfter fram problemen:
Då har det varit helt döfött med avvikande åsikter som pratar om minskad invandring eller repatriering.
Folk måste anse att det finns ett farligt problem innan deras öron öppnas för nya tankar. "Min nyfödda son dog nästan" är en kraftig knuff i den riktningen.
Nu börjar det sjunka in hos allt fler att guldet blev till sand. En minskande skara lever kvar i sina illusioner om "arbetskraftsbrist", "föryngring", etc. Men allt fler blir allt mer oroliga för välfärdssamhället.
Och det är kampen om välfärdssamhället som är nyckeln i debatten. Så länge som man inte ser några problem i sin privata situation kan massmedia spinna de mest fantasifulla narrativ. Men när ens baby nästan dör, eller den åldrande föräldern får kass pension och äldrevård, då skorrar dessa narrativ allt mer falskt.
Istället vill folk läsa mer om problemen med mångkulturen, och framförallt lösningar på problemen.
Här är liberalerna helt fel ute med sina lösningar. Den stora massan vill ha kvar ett generöst välfärdssamhälle. De vet nämligen att skattesänkningar försämrar välfärden mer än de själva kan betala för privat välfärd med de extra kronorna.
Jag hoppas att liberalerna fortsätter att lyfta fram problemen med mångkulturen, så att verkliga lösningar kan diskuteras istället.
Framförallt väntar jag på att man sätter strålkastaren på dessa fakta:
1) SCB:s prognos är att vi får en nettoinvandring på 700 000 personer de närmaste åtta åren.
2) Det finns idag 900 000 personer med PUT i landet.
3) De flesta i dessa grupper kommer att kosta mer i välfärd än de betalar i skatt.
Har man väl kommit så långt i debatten kan man gissa att folk är mer intresserade av lösningar som verkligen åtgärdar kass sjukvård, pension och äldrevård. Vänsterns "bättre integration" och högerns "skattesänkningar" kommer inte att göra detta.
Det viktiga med Teodorescus ledare är sedan inte hennes föreslagna lösningar, utan att hon lyfter fram problemen:
"Fyra dygn senare blir han plötsligt alldeles blå och slutar gråta, han kan inte andas, jag ringer 112 och plötsligt sitter vi i en ambulans. Ångesten som följer saknar jag ord för."Situationen tidigare i det offentliga samtalet har varit att mångkulturen lyfts fram som något bra. Den skulle leda till bättre ekonomi, fler unga i arbetskraften, räddning av pensionerna, etc, etc.
Då har det varit helt döfött med avvikande åsikter som pratar om minskad invandring eller repatriering.
Folk måste anse att det finns ett farligt problem innan deras öron öppnas för nya tankar. "Min nyfödda son dog nästan" är en kraftig knuff i den riktningen.
Nu börjar det sjunka in hos allt fler att guldet blev till sand. En minskande skara lever kvar i sina illusioner om "arbetskraftsbrist", "föryngring", etc. Men allt fler blir allt mer oroliga för välfärdssamhället.
Och det är kampen om välfärdssamhället som är nyckeln i debatten. Så länge som man inte ser några problem i sin privata situation kan massmedia spinna de mest fantasifulla narrativ. Men när ens baby nästan dör, eller den åldrande föräldern får kass pension och äldrevård, då skorrar dessa narrativ allt mer falskt.
Istället vill folk läsa mer om problemen med mångkulturen, och framförallt lösningar på problemen.
Här är liberalerna helt fel ute med sina lösningar. Den stora massan vill ha kvar ett generöst välfärdssamhälle. De vet nämligen att skattesänkningar försämrar välfärden mer än de själva kan betala för privat välfärd med de extra kronorna.
Jag hoppas att liberalerna fortsätter att lyfta fram problemen med mångkulturen, så att verkliga lösningar kan diskuteras istället.
Framförallt väntar jag på att man sätter strålkastaren på dessa fakta:
1) SCB:s prognos är att vi får en nettoinvandring på 700 000 personer de närmaste åtta åren.
2) Det finns idag 900 000 personer med PUT i landet.
3) De flesta i dessa grupper kommer att kosta mer i välfärd än de betalar i skatt.
Har man väl kommit så långt i debatten kan man gissa att folk är mer intresserade av lösningar som verkligen åtgärdar kass sjukvård, pension och äldrevård. Vänsterns "bättre integration" och högerns "skattesänkningar" kommer inte att göra detta.
Vem va de som kom på de här med massinvandringen från början, att lösa tex arbetskraftsbrist? Varför inte gavs inte bara utbildningar till de svenskar som va arbetslösa? Man kan väl inte bara importera 1000000 människor på måfå sen tro att varenda en är läkare eller arkitekt.. Eller? Jag fattar inte hur de blev såhär.....
själv vet jag inte om den stämmer, huvudsaken var att han uppenbarligen inser att det är något sjukt med vår självutplånande inställning i invandringsfrågan, och ännu viktigare...han vågar uttala sig på det sättet i P1!
