Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Lägg av. Det du beskriver är vanlig politik, när den inte bedrivs av liberalkonservativa "ädla förlorare". Upp och hoppa, läs Carl Schmitt, lär dig skämmas över borgarbrackor och så är matchen igång på allvar.

Helt oenig med den beskrivningen.

Massinvandringen har motiverats främst av humanistiska skäl. För att sälja in den som en win-win för invandrarna och svenskarna, har eliten också hävdat att det är stora ekonomiska vinster förknippade med invandringen för Sverige. Den lögnen är avslöjad.

Medelklassen har på egen hand kallt räknat med att inte behöva beblanda sig med invandrarna varken i boendemiljön, arbetsmiljön eller skolmiljön. De har räknat med att kunna hålla avstånd till invandrarna genom sin ekonomiska och utbildningsmässiga överlägsenhet. Nu håller den illusionen på att falla också.

Svenskarna har fått en mestadels ärlig deal. Vi har demokrati och har fått välja vårt styre. Hade media spelat sin roll bättre hade målkonflikterna belysts på ett bättre sätt, men det är väl det enda som finns att klaga på. Det finns inget orättvist i att behöva leva med konsekvenserna av sina val. Att sitta och tycka synd om medelklassen som får skörda frukterna av sin sådd, är som att tycka synd om Martin Timell när han får löpa gatlopp i media för sina övergrepp.

Du skriver, att politiker och journalister har torgfört inför väljarna, att "det är stora ekonomiska vinster förknippade med invandringen för Sverige. Den lögnen är avslöjad".

Om du inser, att gammelpartiernas politiker och journalistkåren gemensamt och i samförstånd har ljugit (!) för väljarna och vilselett dem, hur kan du då hävda, att Sverige har en fungerande demokrati och väljarna har "har fått en mestadels ärlig deal"?

Obegripligt.

-----

TILLÄGG

Har du genomgått någon slags metamorfos? I en annan tråd skriver du t.ex.


(länk)

Nu säger du kallt, att de "som rånas, våldtas, skräms från gator och torg, drabbas av sämre pensioner, skolor, vård, omsorg mm mm" "får leva med konsekvenserna av sina val".

Historien ger ju några exempel, även från Sverige.

När Sverige hade fått Skånelandskapen i slutet av 1600-talet inleddes en skoningslös försvenskningskampanj. Svenska språket skulle gälla, svensk gudstjänstordning likaså, ja, hela samhället skulle riktas om. Det skedde med våld. Mycket våld. Men det lyckades, fast en del säger att spår av det danska finns kvar. Men det är småsaker och inget som kan hota den svenska hegemonin.

Vallonerna som kom i början av 1600-talet tillhörde vanligtvis en reformert trosriktning, som var protestantisk men inte den svenska varianten. De tilläts ha egna skolor, egen gudstjänstordning m m och kunde åka till Stockholm en gång om året för att gå till nattvard på sitt sätt. I början av 1700-talet var det slut på den toleransen. Då inlemmades vallonerna i den svenska kyrkoordningen.

Någonstans går gränsen för vad ett samhälle tål. Man kan t ex börja med att lägga ner hemspråksundervisningen och stället drilla invandrarbarn i svenska. Man kan kräva kunskap i svenska för medborgarskap och ta bort valmaterial på andra språk än svenska, med motivering att om man ska ha rätt att rösta måste man givetvis kunna svenska på en viss nivå för att kunna följa med i valdebatten. Tolkhjälp ges bara under ett begränsat antal år. Etc etc.

De små stegens tyranni för att sopa igen spåren av de små stegens tyranni som har fört oss till dagens kaozsamhälle.

Det är väl bra att jag uppmärksammat realism när du missade den i din avrättning av Sanna Rayman som konservativ.

Väldigt mycket pekar på att svenskarna skulle acceptera Fridolins förslag, även om det gick ut över de egna barnen. Svenskar vill inte vara besvärliga och krävande utan makar gärna på sig:

Sk nyanlända får gå före i alla bostadsköer genom den nya lag som trummades igenom förra året. Och när inte det räcker så konkurrerar kommunerna med kommuninvånarna på den överhettade bostadsrätts- och fastighetsmarknaden för att få nyanlända i bostad.

Polisresurserna räcker numera endast till att utreda skjutningar mellan kriminella, och skydda personal och patienter på akutmottagningarna från anhöriginvasionen som följer när de skottskadade förs till sjukhus. Våldtäkter, även mot barn, hinns inte med. Inbrott och liknande - fnys.

Äldreomsorgen försämras stadigt, för att få plats på ett äldreboende måste den äldre i princip vara halvdöd eller gravt dement. En ynka stroke med permanent rörelsehandikapp som följd räcker inte långt nuförtiden.

Endast några exempel ur verkligheten, och därför tror jag att det är högst realistiskt att Fridolin skulle kunna få igenom sin lag. Om det är nödvändigt? Där har jag inte landat än. Det bär mig emot att använda barnen som integrationsverktyg, men svenskarnas tidigare vägval kanske medför att det är en nödvändig uppoffring. Som sagt, jag avvaktar alternativa förslag.

Det gigantiska mångkulturella experimentet kan ses som det ultimata sociala ingenjörsbyggandet. När vi väl hade byggt en välfärdsstat (genom tur, skicklighet och en homogen befolkning) så fick vi hybris. Vi riktade våra ansträngningar till att exportera vårt samhällsbygge till resten av världen. Eftersom det visade sig ogörligt så vändes processen istället till att importera resten av världen till vårt samhällsbygge. Varför det blev så kommer att avhandlas i myriader av framtida analyser, så det lämnar vi för tillfället därhän. I vilket fall som helst så peakade processen hösten 2015, och pendeln är nu på väg att svänga åt andra hållet. Än har inte den vändande pendeln fått upp rörelseenergin, men jag räknar med att den blir en rejäl "wrecking ball" inom bara några år.

Från min undanskymda och kamouflerade observationspost betraktar jag förundrat media och politik, och som den gode samhällsmedborgare jag är i något större utsträckning mediekrigstråden samt den pågående kändishärdsmältan. Det som jag frapperas av är tilltron till att ytterligare social ingenjörskonst ska "fixa" det begynnande kaos som tidigare social ingenjörskonst har åsamkat. Det senaste exemplet på det är bussning av barn med social stabilitet och potential, till att beblandas med barn med som är predestinerade att leva som en permanent underklass. Det blir som att blanda parfym med diarré, mixen blir inte speciellt välluktande trots de goda intentionerna.

Hela vårt samhälle är marinerat i tilltron till centraliserade och politiskt beslutade åtgärdspaket som ska lappa över tidigare misstag. Man kan tydligen vara både konservativ, liberal, socialist, miljötaliban eller skribent i mediekrigstråden för att ändå föreslå att åtminstone lite bussning kan vara värt att pröva i brist på bättre förslag. Eller för den delen andra ingrepp från pappa staten.

De som kritiserar dessa galna "vända-floder-projekt" som presenteras av opinionsbildare och politicos brukar själva vara inne på egna spännande storslagna planer. Jag tänker inte minst på de väl underbyggda(?) repatrieringsprogram som man ofta får läsa om här på Flashback.

Personligen tror jag paradoxalt nog att det snabbaste sättet att skapa framtida stabilitet i Sverige är att rycka av plåstret direkt: ta bort all offentlig inblandning i människors liv, inför en nattväktarstat och försvara de egna intressena. Vi kommer ändå att vara där om några år när samhällsbygget har rämnat och rivningskulan har tagit med sig allt gemensamt av värde.

"Forum för levande historia" är ett illustrativt exempel. Bland allt som hänt i västerländsk historia ska vi vältra oss i skuld över en grym händelse. Skolbarn ska vallas dit för att gnuggas i skuld och skam. Inte undra på att att ungdomar mår dåligt.

Man kunde ju lika gärna dränka dem i positiva händelser och företeelser: alla fantastiska konstverk, ståtliga byggnader, upptäcktsresor, musik, vetenskapliga framsteg, humanism, upplysning och framförallt hur den fria tanken har möjliggjort enastående framsteg. Galileo en hjälte!

Jag undrar också över det realistiska. Vad innebär det rent konkret?

Sverige har inte och har aldrig haft en välfungerande integration enligt min egna anekdotiska empiri. I den svenska kulturen råder stor frihet för individen fast alltid med ett starkt kollektiv som backar individen i dess åtaganden. För detta krävs en stark tilltro till varandra och samhällets institutioner samt en konformitet och konsensus i värderingar. Alla strävar åt samma håll men man gör det i sin egna privata sfär. Sociala snedsteg korrigeras från kollektivet med hjälp av sociala pikar så att man aldrig tar sig friheter som förstör strukturens mönster, de acceptabla individuella friheterna är i enlighet med strukturens värdegrund. Så har det svenska iallafall varit.

Det svenska samhällets gemensamma värdegrund är en fundamental orsak till varför det mångkulturella experimentet kunnat fortgå såpass länge. Folkmoralens konsensus har haft en god intention med projektet mångkultur men inte förstått att projektet är självvederläggande då kollektivets grundbalkar nu utmanas på riktigt då fundamentala institutioner går på knäna. Den svenska kulturen är speciell och svår att få tillgång till för utomstående, så avsaknaden av integration har skapat segregation med egna samhällsstrukturer, egna normer och egna kulturer. Den svenska kulturen måste man socialiseras in i för att fungera i, det har uppenbarligen saknats när det skapats parallella samhällen. Jag förstår att det har blivit såhär då den svenska normen inte gärna vill inskränka på människor explicit och samtidigt har de sociala snedstegen inte kunnat åtgärdas på ett adekvat sätt. Den svenska kulturen förlitar sig på att individer ska bidra till samhället, alla åt samma håll, men det fungerar inte om den kollektiva solidariteten inte finns internaliserad hos individen. Hur ska integration fungera i ett samhälle som kräver assimilation?

Det råder stor förvirring bland både svenskar och invandrare i dagens Sverige. Alla saknar gemensam moralisk grund, ingen vet vart samhället är på väg och vi litar allt mindre på varandra och institutionerna. Karin Johannison, professor i idéhistoria, skriver om begreppet anomi http://www.alba.nu/sidor/19207



Jag personligen, och jag tror många andra svenskar med mig, känner av denna anomia.

Vi har en kapitalistisk egoistisk strävan efter pengar och materiella statussymboler, ett urholkande av den svenska kollektiva solidariteten, nya kulturer som tar plats och tar över, en välfärdsstat med institutioner som förtvinar, en oro att gå ut på gator och torg, ökad organiserad brottslighet, ett urholkande av rättsstaten, ett urholkande av demokratin.

Den svenska kulturen är splittrad. Vi saknar mål och visioner. Vi saknar normer och moral. I mig personligen så råder det inkoherens i mina handlingar. Varför jobbar jag i solidaritet till systemet när jag bara får ökad brottslighet, sämre sjukvård och polis, finansiering av asylanter som drönar runt, när globala bankirer och riskkapitalister i skatteparadis blir rikare och rikare på mitt arbete? Varför bidrar jag till min egna kulturs död? Jag är allvarligt talat förvirrad över detta. Den svenska identiteten är förlorad. Vi behöver en stark vision och ett starkt ledarskap för att ta oss upp från denna anomi och bli ett starkt och vitalt samhälle igen.

För mig måste vi bli ett kollektiv med gemensam värdegrund med ett koherent samhällsmönster. Vi måste återigen bli svenskar och markera att såhär ska det gå till. Vi måste allvarligt fundera över vilka värderingar som byggt detta land och vilka värderingar vi vill ge till morgondagens barn.

Vad anser du är den realistiska vägen ut ur detta sjukdomstillstånd på vår samhällskropp som drabbar alla invånare i den?

Det var därför jag skrev mestadels ärlig deal. Det finns en klar brist från framförallt medias sida, som ska granska makten men istället valt att liera sig med den. Men allt går inte att skylla på det. Trump blev vald trots en massiv kampanj emot honom från etablissemanget. Uppenbarligen kunde amerikanerna tänka och agera själva, när någon klev fram och pratade nationalism istället för globalism. Såna personer finns i Sverige också, men jag ser ingen majoritet av svenskar som stöttar dem. Svenskarna har makten genom demokratin, men har blivit för fega och bekväma för att utnyttja den rätten. Jag skulle vilja påstå att politiker, media OCH merparten av Sveriges befolkning har ingått symbios för att lura svenskarna. Befolkningen är inte oskyldig i sammanhanget.

Dock kan man tycka synd om barnen som nu, bara för att föräldrarna gjort vansinniga val, ska begagnas som murbräckor i operation avsegregering. När allt kommer omkring är det heller inte bara vit medelklass som vill leva bland de sina. Straffet drabbar lika hårt den hitvandrade underklassen som vill ha skydd i sin flock, i sin enklav. Nu går t o m extremvänstern in för att röka ut de integrationsovilliga muslimerna ur sina skolpolitiska hålor. Här rapporterar Lättvikts-ETC om hur icke integrationshalal det är med de islamiska friskolor man alldeles nyss ansåg vara en mänsklig rättighet för muslimer att hålla sig med.
http://www.stockholmsfria.se/artikel/131614

Det senare skriver jag i stunder av medlidande med dem som tvingas leva med konsekvenserna av sina val.

Du kanske menar upprepat och upprepat, snarare än uppmärksammat? Mot bakgrund av att du upprepat realism/realist/realistisk elva (11) gånger i dagens inlägg (om jag räknat rätt), så skulle det vara intressant att få veta, vad du vill lägga in i det begreppet.


"Väldigt mycket" pekar enl. dig på att svenskarna skulle acceptera, att deras barn blev skolpolitisk kanonmat.

Friskolereformen och det fria skolvalet var imo emellertid ett resultat av en växande kritik hos väljarkåren mot en alltmer kaotisk skola; väljarna var således inte beredda att offra barnen i den utsträckning, som svenska politiker hade tänkt sig.

"Duvan brukar näbben för sin unge..."