Citat:
Ursprungligen postat av
Runningonempty
De globalistiska godhetsorganisationerna kör på som om det inte fanns någon morgondag. Denna gång Läkare utan gränser men det hade kunnat vara precis vilken som helst av dem. Tydligen har Läkare utan gränser problem med att aktivistbåtar inte längre kan hämta upp "flyktingar som flyr för sina liv och befinner sig i katastrofal sjönöd med risk för omedelbar död" så snart de befinner sig mer än 50 meter från Libyens territorialgräns (eller hur nära de nu brukade vara att plocka upp folk i "sjönöd")
Citat:
Dessa människor behöver säkra och lagliga vägar. I brist på detta måste människor som räddas till havs få komma till en säker hamn, inte föras tillbaka till mardrömmen i Libyen.
De som försöker ta sig från Libyen är inte bara siffror eller statistik. De är människor som du och jag, som upplevt fruktansvärda saker. Vi har lyssnat till deras öden, gett dem det stöd vi kan. Vi har vårdat deras skador från grovt våld och övergrepp. Vi gör inte skillnad på vilka de är eller var de kommer ifrån – de är människor som inte förtjänar att plågas i godtycklig fångenskap.
Vi ser det som vår skyldighet att förmedla deras livsöden, så att ingen kan säga att de inte visste. Hur många fler berättelser behöver Sveriges regering höra för att sluta blunda för helvetet i Libyen?
Det som stör Läkare utan gränser är alltså följande.
Citat:
EU:s nya strategi för Libyen har gett ökat ansvar och ekonomiskt stöd till den libyska kustbevakningen för att stoppa båtar till havs.
Varje dag stoppas jag (de försöker i alla fall) av diverse godhetsorganisationer när jag är på väg till eller från lunch med begäran om att jag ska skänka mina redan hårt beskattade pengar för att "göra nytta för de utsatta". Deras lösning är, varje gång, att jag först ska donera pengar via skattesedeln som en följd av deras iver att ta hit hela världen, och dessutom ska jag donera ur egen plånbok så att de kan hjälpa dem som "verkligen" behöver hjälp. Varje gång jag ser en påträngande godhetspilt som önskar mig en "trevlig dag" när jag bryskt förklarar att jag inte kommer att medverka tänker jag på texter likt dessa. Texter som går rakt emot det huvudbudskap de låtsas propagera för. Undrar just vad de skulle svara om jag förklarade att jag var Moderat (f.d i verkliga livet förstås) samt att jag följde min nyligen skapade partipiska om ett fungerande kvotsystem där "ingen" behöver dö på Medelhavet samt att jag av det skälet vägrade skänka pengar då det går emot partilinjen?
https://www.aftonbladet.se/debatt/a/...tsatter-blunda
Har inte klickat på länken till Aftonbladet, så jag kan bara citera det du skrivit och det du citerat. Ikväll orkar jag inte läsa Aftonbladet.
I det citerade är en av de mer intressanta sakerna det som
Läkare utan gränser, Lug, anför till stöd för sitt krav på att det luddigt inkluderande
vi:et har en skyldighet att låta båtfararna komma till bland annat Sverige. Dels påstår man att det är folk som mig och dig, dels hänvisar man till båtfararnas fruktansvärda upplevelser.
Angående det första argumentet för båtfararnas rätt att komma till bland annat Sverige - båtfararna är folk som du och jag - så är det en självklarhet. Både du och jag fattar att det är människor det handlar om. Det fattar vi utan att
Lug påpekar det för oss, för inte behöver man vara läkare för att kunna skilja folk från fä och döda ting. Vidare är detta faktum, att båtfararna är människor som du och jag, inget argument alls i en diskussion som avhandlar rätten till invandring, vare sig hit eller dit eller här eller där. Frågan om båtfararnas natur är alltså inte en tvistig fråga. Det är inte heller nåt som har att göra med deras rätt eller icke-rätt att bosätta sig i, bara för att ta ett exempel, Sverige.
Angående det andra som
Lug hänvisar till, så är svåra upplevelser i sig inget skäl för att låta någon endaste bosätta sig i Sverige. Nu känner jag så klart inte till de omständigheter som föranlett dessa mestadels afrikaner/araber/muslimer att lämna sina hem för att ta sig till Europa, men de fruktansvärda upplevelser som
Lug hänvisar till har sannolikt inte något att göra med politisk/religiös/etnisk/sexdriftsbaserad förföljelse att göra.
Lug hänvisar vad jag förstår uteslutande till att situationen för den som oanmäld dyker upp i Libyen kan bli lite vansklig. Detta, att ha en strapatsrik resa som tyngst vägande skäl för fri invandring för båtfarare från Libyen, är ett grepp som enligt min uppfattning börjat dyka upp här och där - själv hörde jag argumentet för första gången i en diskussion jag själv deltog i för några år sedan, i ett helt annat land, i en mycket större stad än Stockholm.
Lug hänvisar alltså inte till att berörda båtfarare skulle ha behövt fly sina hemländer. Istället hänvisar
Lug till att resan till Europa har varit fylld av faror - man hänvisar till att resan varit strapatsrik. Frågan här är så klart inte om det är synd om, eller inte synd om, båtfararna. Till och med jag kan tycka synd om dem. Nej, frågan är istället om frivilligt strapatsrikt migrerande till Europa, överhuvudtaget medför någon skyldighet för dig och mig att låta båtfarana bosätta sig hos oss? Konstituerar en strapatsrik resa som företagits på vinst och förlust någon skyldighet alls för dig och mig, eller för den svenska staten för den delen? Svaret är vad jag kan förstå ett klart och tydligt nej i alla delar, beaktar man gällande rätt ur alla möjliga och omöjliga synvinklar.
Lug tar i sin slutkläm, i vart fall i slutklämmen av det du citerat, till argumentet om just skyldighet. Man ser det som en skyldighet att hjälpa båtfararna att ta sig ända fram till Europa. Naturligtvis är det så att
Lug anser sig själva ha en sådan skyldighet och det är givetvis helt ok att man anser det, men de kunde väl låta bli att inkludera dig och mig i denna skyldighet, kan jag tycka. Det kan ju näppelig anses följa automatiskt på den omständighet att
Lug anser sig ha skyldigheter, att också du och jag och svenska staten har dessa skyldigheter.
För att göra en lång historia i vart fall lite kortare, så håller jag med om att
Lug:s inlägg i debatten bara är en variant på gammalt trist yrkestiggeri. Och som allt tiggeri bygger det egentligen bara på känslor och en riktigt, riktigt stor dos tomhet vad gäller för den specifika situationen relevanta argument. Och det är så tröttsamt och det är därför jag inte klickat på länken till Aftonbladet, den omständigheten har alltså inte med någons vandel att göra.
En grej med
Lug:s debatttext är att den faktiskt innehåller argumentation som går att skilja ut från tyckande. Nästan i alla fall. Man presenterar faktiskt argument, låt vara att de argument man framför inte har nåt som helst att göra med gällande lagstiftning i något land alls som har reglerad invandring; argumenten saknar relevans eftersom ingenstans är det ett skäl att få uppehållsrätt bara för att man uppfyller kraven på att vara
a) människa och/eller att man haft
b) en farofylld resa. Detta att man faktiskt argumenterar, inte enbart tycker och anklagar vilket man självklart också gör, är något som skiljer
Lug:s text från en massa annat opinionmaterial som har aknytning till invandrings- och mångkulturfrågor, tycker jag. Jag kunde faktiskt hänga med
i Lug:s resonemang vilket ofta inte är fallet vid läsning av opinionstexter i svenska tidningar.
I övrigt hoppas jag att du lagt märke till att jag verkligen vinnlagt mig om att inkludera dig i min kommentar.