Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Snarare att "komma ut", men hur troligt är det när du riskerar stigmatisering och försörjning? Skulle du själv göra det?

Vad spelar det för roll om information finns på webben? Makten ligger hos MSMs ledning och public service sviker sitt uppdrag. Det skedde två terrordåd i Kanada och ett i Marseille igår. Noteras i förbifarten. Ingen övergripande diskussion, ingen analys. Jaha, då skedde det igen, vi vet inte varför, cirkulera.

Mardrömmen fortsätter som om ingenting hänt; lågintensiv terror mot Sveriges befolkning. Bränder, stenkastning, misshandel, våldtäkter, mord och rån. Varje dag. Ändå rapporterar media minimalt med fakta så fort det strider mot den överrenskomna värdegrunden. Ledningen eldar på för ett storskaligt inbördeskrig, och folket står maktlösa.

Jättekul att du lovar att det finns massor av kompetens bland journalister i Sverige. Hur ska de kunna arbeta med bakbundna händer?

För att vi inte har provat. Provar man inte så vet man inte.

Jag tro inte man riktigt kan jämföra Kina och Sverige/EU. Det är två regioner som är vitt skilda i resurser, arbetskraft och samhällsutveckling. Det Kina går igenom idag gick vi igenom för årtionden sedan. Kina är up and coming, vi är down and declining.

Man kan se den massinvandring idag som pundaren på plattan som behöver sin dagliga fix. Vi har byggt upp ett system/rutiner som behöver tillfredsställas. Då sprutar vi in knarket för att stimulera samhällskroppen kortsiktigt. Men kroppen angrips långsamt och tappar livsgnistan. Immunförsvaret slås ut, vår polis, sjukvård och rättssystem slås ut och vi skapar en döende samhällskropp.

Ska vi fortsätta låta vår kropp förtvina och dö ut? Ska vi fortsätta lyssna på media och makt för att kortsiktigt se till tillfredställelse men som bara i längden dödar allt vi står för? Eller så kollar vi på den bakomliggande symptomen och ser att vi har ett sjukt samhällssystem, vi har sjuka värderingar och sjuka rutiner. Det som har byggt upp detta vackra land - solidaritet, lag och ordning, jämlikhet, ärlighet och hårt arbete håller vi på och förkastar. Det är ett hån mot våra förfäder och det är ett hån mot morgondagens generation.

Det blir jobbigt hur eller hur, men det är dags att börja ta svensk kultur och svenska värderingar på allvar! Det är dags att ta tillbaka vad svenskhet verkligen innebär, Sverige är inte Sverige längre. Globalisterna äger landet och det är kaos på gatorna. Vi kan inte ha parallelsamhällen och gangsterkultur. Vi kan inte ha kvinnoförtryck och klansamhällen. Vi kan inte ha terrorister och förtryck. Media och makten har ifrågasatt den svenska kulturen och svenska värderingar länge nog. Äg språket och diskursen och du äger samhället.

Det beror på att de flesta bestämmer sina åsikter när de är unga. De som växt upp med Henrik Schyffert kommer dyrka honom resten av livet. Men för förstagångsväljarna är Aftonbladet och Dagens Nyheter bara ett par bloggar i mängden.

Extra tydligt blir det när personer som saknar white guilt deltar i debatten. Svenska 40-talister har svåra skuldkänslor för andra världskriget, Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas gjorde sig omöjliga genom att kritisera hedersvåld och integrationsproblem innan dessa gått i pension. Det var ju massinvandringen som skulle råda bot på den kommande arbetskraftbristen.

Tino har inte alls samma motstånd som sina föregångare, även om det inte ser så ut om man betraktar honom genom de medier som personer äldre än honom föredrar. "Massutmaning" finns på 103 bibliotek idag. Personer som påstår sig vara 20 år yngre än Tino kommer att vara mycket mer svidande i sin kritik. Den skeva könsfördelningen pga alla ensamkommande män kommer att bli ett betydligt större problem än den kulturella integrationen.

Ett intressant tecken på denna utvecklings yttersta tangent är att man nu inom PK-sidan har landat i att man säger sig hela tiden ha förespråkat det "Anständiga".

Det börjar bli uppenbart för alla att det har gått åt helvete. Tidigare begrepp som "Lönsam", "Nödvändig", "Internationella avtal", "Pensionsavgångar", "Utvecklande", "Spännande" mm. har fallit ifrån & skulle idag kännas lite pinsamt att försöka komma dragande med.

Till och med "God" har förlorat sin effekt, för det blir allt mer uppenbart att allt sammantaget så blev resultatet inte "gott" för någon, oftast tvärtom.

Då kvarstår "Anständig" som moralisk utväg. -"Det gick åt helvete, vi pissade bort 200 generationers välståndsbygge på ett par decennier, men vi var i varje fall anständiga"-

Ord är ett av mediernas främsta vapen. PRopagandabyråer och mediebolag sysslar med "branding". Man använder värdeladdade ord eller skapar nya ord som för med sig vissa konnotationer. Börja man fundera på ords semantik och sammanhang så blir det ibland verkligen konstigt. Ett tydligt sådant exempel är "ensamkommande barn" som får det att låta som att det handlar om barn och med barn finns det två kön. Men så är det ju inte, det är inte barn och det är i princip enbart män. Då har man nu bara börjat använda "ensamkommande". Vadå ensamkommande? Vad betyder det ens? Det betyder absolut ingenting, det är bara fortsatt propaganda för att rida på perceptionen/brandingen man har byggt upp från innan. Man vill väcka vissa känslor och empati/sympati, det är retorik. Det kallas Pathos.

Media och politiker är experter på att vara intetsägande samt använda svävande och värdeladdade begrepp. Vad betyder egentligen orden? Stämmer det med verkligheten? Vilka känslor är det som väcks? Vi är människor, vi är mer eller mindre känslosamma och vi är mer eller mindre rationella.

Klokt skrivet av en klok skribent. Widar Andersson apropå William Shakespeares komedi "Mycket väsen för ingenting" och NMRs demonstrationsförsök i Göteborg.
http://folkbladet.se/opinion/mycket-...om4835334.aspx

Edit:
Samma Widar som skrivit om "Anständig invandring"
http://folkbladet.se/opinion/en-anst...om4830586.aspx



Det verkar på mig som Widar använt ordet anständiga MOT migration på det sätt tråden förespråkar.
Definiera om motståndarens ord.

Mediernas faktaresistens är den stora gåtan. VAD orsakar detta strutsbeteende? HUR ska det kunna brytas?

Oavsett vilket håll man betraktar mediakriget om mångkulturen från så landar man i faktaresistens och makt. Men makt över VAD? Ja, här går åsikterna isär.

En möjlig och ganska banal förklaring kan vara prestige. När jag gjorde lumpen diskuterade jag en gång ledarskap med vår kapten. Jag frågade vad han skulle göra om han var vilse i skogen med plutonen, omgiven av fiender: skulle han rådfråga gruppen eller riskera att leda alla rakt in i händerna på fienden. Hans svar kom direkt och tveklöst. Han skulle ALDRIG visa ”svaghet” och rådfråga gruppen – han skulle hellre leda alla in i döden. För mig är det ett fullständigt obegripligt resonemang.

I min värld samarbetar man. Man gör hela tiden saker och man gör ofta fel. Då korrigerar man, lär sig och fortsätter framåt. Man har kvalitetssystem som bygger på att människor gör fel och utnyttjar det positiva i detta. Man är en lärande organisation som välkomnar fel eftersom man lär sig av felen. Fel är normalt.

Mitt möte med medier, politik och offentliga verksamheter var som att springa in i en vägg. Jag har aldrig träffat på en sådan koncentration av inskränkta, självgoda, prestigefyllda och lättkränkta människor. Speciellt i ledande positioner. Det är människor som det är fullständigt omöjligt att resonera med. Och de är energitjuvar som fullständigt dränerar sin omgivning på arbetsglädje.

Jag tror att det sitter en massa prestigefyllda chefer som vet att de har gjort fel men som vägrar att erkänna detta. Det förlamar MSM. Sedan tror jag också att det finns en hel del klåpare till journalister men de kanske är bildningsbara. Så länge deras chefer hindrar bra journalistik går det inte att få svar på den frågan.

Sättet att lösa detta är rimligen att identifiera propparna och försöka locka fram dem i ljuset.

Och jag har läst många bra artiklar i DN och övriga MSM så jag är säker på att kompetensen finns. Den behöver bara få släppas fram. Det handlar givetvis också om kostnader. Kvalitetsjournalistik kostar. Har medierna råd?

Artikeln har varit uppe tidigare i tråden, men Ann-Marie Åsheden skriver på DN debatt 29/5 2017 om hur svenska medier ägnat sig åt "motpropaganda".

"Det blev motpropaganda. Både från politikerna och från medierna. I mediernas fall är det särskilt allvarligt, eftersom de därmed inte kom att uppfylla sin demokratiska mission att vara balanserade, relevanta och konsekvensneutrala.”

Man kan fråga sig med vilken rätt media kan skola svenska folket politiskt, utan att i slutändan behöva ta ansvar. Man kan också fråga sig vilka obekväma nyheter de valt att inte lyfta fram i sin motpropaganda-nyhetsrapportering.

Ett dussin Tino Sanandaji som sprider fakta, uppnår - vad? Alice, Anna och Ann har med sina texter övertygat och omvänt - vem? Till vad?

Svensk offentlig diskurs har mycket litet att göra med den pedagogik som svenska folket utsätts för, det är inte mångkulturens teori som styrt något mångetniskt samhälle i längden.

När tidningar eller TV efter fullbordat faktum börjar analysera, blir de inte relevanta för det. Dödfödda lösningar är inte relevanta. Uppgivenhet är inte relevant. Likvakan på Gotland med Sanandaji och Heberlein, var intellektuellt pinsam och moraliskt förkastlig - annat än som övergångsfas i debatten och pauspantomim i föreställningen. Att med Tino rycka på axlarna åt generationers försörjningsbörda av en miljonhövdad, etnisk underklass är varken vettig nationalekonomi eller - viktigare - hållbar demografi. Vilka politiska styrmedel är orimliga för att undvika Juoslavien eller Syrien/Irak/Libanon?

Nu handlar det om framtiden, om komparativ analys där frågan är hur oacceptabelt extrapolerande trender ska vändas, inte dystopier accepteras. Om beskrivningen av tribalism och identitetspolitik i praktiken - inte minst som selektiv kritik av identitetspolitik - och vad historiens empiri säger om försök att ovanifrån skapa ideologiska överidentiteter, där den ömsesidiga nyttan och omsorgen saknas för den retirerande majoriteten.

Jag gillar epitetet Sveriges mest relevanta ledarskribent på Dahlberg - eftersom det beskriver hela skråets kollaps. På samma inverterade sätt, är det en kritiserad Naomi Abrawowicz som visar vägen bättre än förljugna G-P. Framtiden är partisk. Du tillhör alla ingruppers utgrupp - vare sig du förnekar din egen identitet eller inte.

Alice, Anna och Ann har med sina texter övertygat och omvänt ingen alls eftersom nödvändig substans saknas. De är bara figurer som tillfredsställer läsarens konfirmeringsbias. De är ... ingenting.

Ett dussin Tino Sanandaji som sprider fakta uppnår en verklighetsbeskrivning som inte kan förnekas. Som är dokumenterad. Som finns där att visa för alla och envar. Fakta. Verkligheten. Här och nu.

Folk är inte dumma i huvudet. Men folk är upptagna med att få sina liv att fungera, de har inte tid att fundera på mångkultur. Kriget om mångkulturen är INTE en del av vanligt folks medvetande. Folk litar på sina ledare. Men nu har ledarna begått förräderi. Folk måste få veta det.

Folk är akut medvetna om mångkulturens vardag, om identitet och tribalism i verkligheten. Om det ohållbara i det som pågår i landet och kommunen. Hur förklarar du annars bostadsmarknad och skolval? Är det tankspridda svenskar, osäkra på sin grupptillhörighet, som röstar med fötterna? Behövde de Tinos tabeller för det?

Svensken vet redan vad som pågår, vid det här laget finns inte många områden kvar i radioskuggan, där informationen kommer från media. Att tro att förändringarna vi avhandlar i tråden påverkar opinionen, är att vända på ordningsföljden. Det är det allmänt vedertagna som sent omsider avspeglas i media, inget mer.

Det är intressant att de förment radikala och trendkänsliga journalisterna är fast i gamla tankemönster och omsprungna i tanke och handling av vanligt folk. Klart medierna gör sig själva irrelevanta då.