Början på ett mediakrig om mångkulturen?

I samband med att TV2 startades 1969 så gick också startskottet för vänstervridningen i media.
Jan Guillou beskrev i någon intervju hur Sveriges Radio släppte in en halv Vietnamdemonstration och sedan stängde dörrarna.

Eftersom vi alldeles nyss avfärdade Svensson som fejkbildad, fejkhumanist och humorbefriad ser jag tre möjligheter här: 1) Orrenius läser den här tråden, 2) Orrenius är landets vassaste ironiker, eller 3) Orrenius är helt av naturen vår absoluta antites.

För mig var det en slags aha-upplevelse, just ifråga om Per Svensson, när jag stötte på en intervju med honom i någon mindre tidskrift (det kan ha varit fyra-fem år sedan). Snacket kom in på social rörlighet och PS deklarerade att "ökad social mobilitet är helt ointressant som politiskt mål numera". Detta i en tid när många ekonomiskt lever på marginalerna och när allt fler yrken och karriärer (för att inte tala om bostäder!) i praktiken reserveras för "the upper 25%". Men nej, Per Svensson tycker att frågan om hur vi gör det möjligt för fler människor att avancera socialt utifrån kunskaper och förmåga och göra klassresan är helt ointressant (eller: var och en får fixa den biten helt på egen hand). Sedan insåg jag: gubben vill faktiskt ha ett uppdaterat 1910-/20-talssamhälle där många sitter fastsmidda vid årorna under däck, och där eliten nådigt plockar upp några få och skänker dem möjligheten att bli krönikörer, underhållare och adjutanter. För att sedan snabbt stänga dörrarna igen.

Naturligtvis säger han aldrig något lika tydligt när han skriver i dagspressen.

På tal om det så talar dessa två artiklar i lokalblaskan "mitt i" för sig själva,

https://mitti.se/val/mariane-mohamme.../?omrade=solna

https://mitti.se/val/staden-jobbar-rosta/

Det var nyheter för mig vill jag lova och ytterligare en spik i parlamentarismens kista. Finns det ens något annat land i världen där utlänningar förklarats röstberättigade?

Det följande kan vara OT för tråden, men då jag anser det både intressant och viktigt publicerar jag detta och hoppas att det ligger inom de för tråden godkända ramarna.

Jag har följt debatten i tråden, och tidvis varit aktiv själv, vilket gett många nya uppslag, tankar och stimulerande diskussioner.

För ett par månader började dock tråden kantra mot något som mer kunde tänkas inordnas under subforumen för konspirationsteorier. Jag avser här de helt och fullständigt intellektuellt ointressanta, och ärligt talat tämligen lågpannade, ZOG-teorierna och allmänt yrande om judiska media- och världsherravälde-konspirationer.

Nu vet jag inte hur ämnet hanterats på sistone, i min självvalda frånvaro ,då den senaste sidan i tråden (hittills) ser ut att vara fri från svammel. Men kantringen, och min frånvaro, har gett mig tid att fundera på ämnet.

Det talas om de stora konspirationerna som styr medievärlden, (Bonnierknoncernen får väl flest tjuvnyp). Men efter att ha läst The Bell Curve framstår en annan teori som betydligt mer rimlig.

IQ anses som en avgörande faktor i hur du lyckas med högre studier samt i arbeten som kräver en hög grad av intelligens. I de undersökningar som sammanställs i boken visar forskningen att en av de absolut mest intelligentaste grupperna är de europeiska judarna. Utifrån logiken ovan skulle de alltså vara överrepresenterade i yrken där högre intelligens ger en direkt koppling till större framgång, och därmed mer representation.

Över till det svenska narrativet. Vilket narrativ har medievärlden premierat, särskilt de senaste tjugo åren? Jo, just det som denna tråd till största del avhandlar, mörkningen av effekterna av öppna gränser, fri asylimmigration, och den problematiserande beskrivningen av denna.

I Sverige har detta narrativ skapat en tankens järnbur, med krympande åsiktsfrihet som gradvis snävats in (åsiktskorridoren). Naturligt släpps då endast skribenter och influcencers fram i media med "rätt åsikter". Då, som tidigare nämnt, många med judisk etnicitet arbetar i dessa intellektuellt baserade yrken är det naturligt att dessa blir överrepresenterade, sett till snittet. Däremot släpps endast de fram med, enligt narrativet, "rätt" åsikter. De andra ser vi inte av. (fram till den explosionsartade framväxten av alternativmedia genom de ökade tekniska möjligheterna att publiceras)

Jag ställer nu upp en konträr åsikt, gentemot de som ser en judisk konspiration lura i var buske: vem har gjort mer för att bända upp ett litet litet håll i åsiktskorridorens järnbur? (Jag slänger ur mig några namn)

Bo Rothstein - Akademisk dissident med många obekväma, men nyttiga, sanningar framsläpade i ljuset

Paula Neuding - skribent som satt blixtbelysning och skrattspegel framför sådant som massmigrationen skapat, och som vänsterapologeter gärna ursäktar med allt mer ansträngda krumsprång (jag pekar på dig Roger Mogert)

Aron Flam - Dekonstruktiv kritik av hela det psykiska tillstånd som kallas "Sverige"

Ilan Sadé - Var med och drog igång och leder det första reella politiskt konservativa borgerliga alternativet i Sverige (till skillnad från nostalgika-såssarna i SD)

Har dessa något gemensamt? Jo, de har gjort mer för Sverige, både i kubik och kvadrat, än många "pursvenska" akademiker, skribenter och politiker (bland annat).

Paulina Neuding blir chefredaktör på Kvartal. Det var väl hon som var på Neo tidigare? Undrar verkligen vart det där projektet tar vägen, om det blir något slags ”principled conservatism”.

Vill dock ha för mig att hon publicerade Marika Formgren, men sedan bad om ursäkt eller så. Mitt minne är lite skakigt.

Mest spännande är nog var pengarna kommer från. Om rekryteringen av Huitfeldt var den som Jens Ganman relaterade i sin artikel så ska de ha varit mycket hemlighetsfulla när det gällde finansieringen, men det tycks i alla fall räcka för att höja Huitfeldts lön från Ekot.

Stiftelsen Kvartal finansierar via ”insamlingar”. Jag gissar att någon, typ Mats Qviberg, lägger in större belopp.

1 & 3 är de rätta svaren.

Hon satt på Neos chefsredaktörsstol tidigare, lysande tidning som vitaliserade högern bort från den trötta anything-goes liberalismen.

Formgren satt som oarvoderad medlem i deras redaktionsråd, men valde själv att hoppa av när vänsterMSM kom tågande med facklor, tjära och fjädrar, för att skitkastningen inte skulle stänka upp på Neo.

Ja. De måste veta att pengarna kommer in varje månad så jag gissar att det är en grupp kapitalister som garanterar en viss budget och resten är donationer från mer vanligt fölk.

"Kvartal är inget borgerligt projekt. Vi välkomnar skribenter som kan samtidens komplicerade frågor, säger Neuding."

"tidskriften har ingen värdegrund eller ideologisk riktning – annan än att vuxna människor kan och bör diskutera svåra frågor utan försök till uppfostran"

Så hellre än konservatism handlar det i första rummet om ärlig journalistik som inte ryggar för jobbiga frågeställningar. Att detta kommit att bli närmast exklusivt för konservativa i Sverige kan man ju diskutera vad det beror på, men visst finns det undantag. Ganman är inte höger, inte heller Widar Andersson, Gröning eller Ann-Charlott Alstadt.

Kul, men är inte det lite som Fokus, där Alstadt för övrigt skriver? Jag gillar ju Neuding men det där med Neo gick ju sådär? Tror hon saknar "hitkänslan" som behövs för att hålla Kvartal på kartan i samhällsdebatten. Hon har en fäbless för fördjupningar och essäer som säljer ungefär lika bra som klassisk musik. Vi har redan Fokus, Axess och Det goda samhället och vi har haft Neo. Att det finns pengar bakom verkar inte hjälpa, konservativ media och idédebatt förblir en marginalföreteelse för närmast sörjande. Istället har vi 583.000 liberala tidningar trots att liberalismen för en tynande tillvaro bland väljarna.

När jag hör att Kvartal ska dra igång nån typ av TV-satsning så ser jag framför mig ungefär... "18.30-21.00: Johan Hakelius, Per Brinkemo och och Katarina Barrling samtalar om marmorpelarens betydelse för samtida konservativ idédebatt. 21:00-21:30 Biblioteksbråknytt med Paulina Neuding ger er senaste nytt om dagens incidensrapporter från stökiga bibliotek landet runt." "21:30-23:30 Vi minns Christopher Hitchens".

Typ så. Smalt och ljusår från rampljuset där liberaler och vänstern slåss om huruvida fri invandring kan kombineras med välfärd åt alla. Kvartal måste hitta ett anslag som parkerar dem mitt i populärdebatten så vi inte får ännu ett dödfött projekt med 200 läsare/tittare.

Det finns en sak som alternativmedia definitivt saknar och det är kompetenta utfrågningar av politiska makthavare. Chang Frick brukar hålla sig framme när SVT anordnar partiledardebatt och brukar få växla några ord med någon partiledare, men det är knappast rätt forum för djuplodande intervjuer.

Om Huitfeldt kan åstadkomma något liknande Ekots lördagsintervju, men utan värdegrund, och få politiker att delta, ja då vore det något stort. Då kan Kvartal bli en betydande medieaktör.