Början på ett mediakrig om mångkulturen?

In Westminster parliamentary systems, a backbencher is a Member of Parliament (MP) or a legislator who holds no governmental office and is not a frontbench spokesperson in the Opposition, being instead simply a member of the "rank and file".

In Westminster parliamentary systems, a backbencher is a Member of Parliament (MP) or a legislator who holds no governmental office and is not a frontbench spokesperson in the Opposition, being instead simply a member of the "rank and file". The term dates from 1855.[1] A backbencher may be a new parliamentary member yet to receive high office, a senior figure dropped from government or someone who for whatever reason is not chosen to sit either in the ministry or the opposition Shadow Ministry. By extension, those who are not reliable supporters of all of their party's goals and policies may be relegated to the back benches.

https://en.wikipedia.org/wiki/Backbencher

The term "backbencher" has also been adopted outside parliamentary systems, such as the United States Congress. While legislative branches in presidential systems do not share the firm front bench/back bench dichotomy of the Westminster system, the term has been used to denote junior legislators, or legislators who are not part of party leadership within a legislative body

Valrörelsen 2018 är en skammens parad.

Årets Pride-parad sätter startskottet för valspurten 2018. En valspurt som kommer gå till historien som den hårdaste någonsin även om mycket av valutgången är given. Men valspurten är även något annat. En skammens parad för sju av de åtta partierna.

Vi går nu in i en valrörelse som bäst kan liknas vid en skammens parad fram till valdagen. Sju partier har mer eller mindre medvetet valt att ge Jimmie Åkesson möjligheten att stå vid sidan av. Utfryst, oprövad och faktiskt helt utan skuld för det som skett och det som sker i kommuner och landsting som en följd av migrationen de senaste åren.

Sedan spelar det mindre roll att fem av de sju partierna idag mer eller mindre har anammat Sverigedemokraternas samhällsanalys och lösningar från 2014.

Men de glömmer bort att fyra år med daglig mobbning från dem själva har passerat. Och att nu är det 2018. Med ännu större problem än 2014 att lösa.

Skammens parad. Shame. Den börjar idag och når sitt slutmål vid midnatt den nionde september. Sju partier lämnade walk over i vår tids ödesfråga.

https://ledarsidorna.se/2018/08/valr...me-har-borjat/

Partiet har gått ifrån att vara ett folkparti till att bli ett parti bland andra i ett polariserat politiskt landskap. Inte minst har partiet förlorat stöd bland sina klassiska kärnväljare, LO-anslutna lönearbetare. Mönstret känns igen från andra länder i västvärlden.

I USA har det demokratiska partiet förvandlats från att ha varit byggt på basis av ett massivt stöd från fackföreningar och arbetarklass till att bli ett parti för minoriteter. Identitetspolitik har ersatt en ekonomisk vision där alla amerikaners möjlighet att förverkliga sin amerikanska dröm stod i centrum. Och runt om i Europa har socialdemokratiska partier förlorat mark i takt med att fokus har flyttats från nationalstat och medborgare till minoriteter, mänskliga rättigheter, internationella projekt och postnationella perspektiv.
[...]
Nyckeln till S framgång var vändningen från klasskampsparti till folkparti. Man gick från en marxism som ansåg att nation och stat var dömda till historiens papperskorg, och som uppfattade den liberala demokratin som ett borgerligt påfund, till en reformorienterad rörelse som hyllade demokratin, såg staten som sitt främsta arbetsinstrument, och talade varmt om det svenska folket. Man skapade en berättelse om Sveriges historia och dess framtid i vilken den franska revolutionens paroll om social jämlikhet, individuell frihet och nationellt broderskap gavs en speciell svensk utformning.
[...]
Betoningen låg alltså på folket som demos, en sammanslutning av medborgare; fria individer som tillsammans skapade ett gemensamt samhälle. Denna post-marxistiska och nationaldemokratiska folkhemspolitik öppnade även upp för reformutrymmen som fokuserade på att skapa jämlika förutsättningar för social rörlighet och individuell frihet. Man bekämpade det gamla klassamhället genom att ersätta filantropi med skatter och välgörenhet med sociala rättigheter.
[...]
Det raffinerade med denna politiska vision var att den kombinerade ett tillitsbaserat samhällsbygge med ett individuellt frihetsprojekt. Dessutom gav det inte företräde för någon speciell grupp utan gjorde anspråk på en medborgerlig universalism som inte erkände några kelgrisar och inte heller pekade ut några styvbarn, som Per Albin uttryckte det.
[...]
Å ena sidan har nationalstaten [efter Berlinmurens fall] blivit föremål för en kritik där globalister från höger och vänster kommit att se nationalism i enbart negativa termer. För den neoliberala högern har det främst handlat om en kritik av staten och vad man uppfattar som krångliga regelverk och onödigt höga skatter. Utopin om det globala marknadssamhället har hägrat. För vänstern har fokus legat på nationstanken som man sett som uteslutande och främlingsfientlig.

I takt med att man förlorat mark vad gäller den ekonomiska politiken har man istället premierat tankefigurer som mångfald och mångkultur. Andra kulturer har getts ett positiv värde medan svensk kultur setts som exkluderande och förtryckande. Kopplat till detta har föreställningen om Sverige som en moralisk stormakt inneburit att delar av Socialdemokratins ledarskikt premierat mänskliga rättigheter över medborgerliga rättigheter, och biståndspolitik över landets militär- och civilförsvar.
[...]
Visserligen finns det många gråsossar som ännu tror att ”Sverige” finns och dessutom är ett ganska bra samhälle, men inom partiets ledarskara finns det en hel del som är påverkade av den nya tidens idégods där identitetspolitik och intersektionalitets- och rasifieringsteorier florerar.

Den kritiska udden har riktats mot ”vithetsnormer”, ”heteronormativitet” och ”patriarkala strukturer”. Mänskliga rättigheter har blivit ett kodord inte bara för postnationella utopier utan även ett begrepp där alla människors lika värde främst avser de som inte är vita män.
[...]
Deras klassiska berättelse baserad på nationalstat och medborgarskap har slagits sönder. De som var hjältarna i arbetarrörelsens gamla berättelse utses idag stundtals till vita demoner som ses som bärare av en kollektiv arvskuld.

”Centerpartiet ser invandrare som husdjur”
Annie Lööf leder ett parti som genomsyras av en falsk humanism. Där man ser mellan fingrarna med islamister och samtidigt säger sig stå för allas lika värde. Men där drivkraften bakom att ha en hög invandring är att få till en lönedumpning och att slå sönder det svenska välfärdssamhället, skriver En Arg Blatte Talar.

Är det inte märkligt hur Centerpartiet konstant attackerar SD för deras smutsiga historia, när Centern sitter på det mest rasistiska partiprogram som förekommit i svenska riksdagen?

Det tidigare Bondeförbundet hade följande inskrivet: ”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.”

Med ”icke önskvärda främlingar” syftar man alltså på judiska flyktingar under Hitlers terrorvälde. Det före detta partiöverhuvudet KG Westman, som var justitieminister 1936-43, var öppet antisemit. Han bär ansvar för att Sverige till stor utsträckning höll judarna borta under andra världskriget. Under krigsåren var han även ansvarig för censur av tidningar som skrev misshagligt om Hitler.
[...]
”De hade fått kritik i medierna för att de inte hade så många med invandrarbakgrund. Det var någon sorts panik. Då togs diskussionen kring Ebtisam.” [islamisten i Solna tingsrätt som tillämpade shariavärderingar]

Ändå låtsas Annie Lööf att hon inte visste det här. Men mångfaldspaniken bekräftas av före detta centerpolitikern Tommy Deogan: ”Vi vågar inte ens åka dit (utanförskapsområden) och hänga upp våra affischer och prata om problemen. Det kan inte jag stå upp för.” Till Aftonbladet berättar han även hur han kände sig som en exotisk prydnad, snarare än människa.
[...]
Med tanke på att Annie Lööf mycket väl kan bli Sveriges nästa statsminister, har hon verkligen undgått rättfärdig granskning av media. Det är precis därför jag gjorde min egen videogranskning av partiet. C:s historia av lögner, hyckleri och rasismen av låga förväntningar är anmärkningsvärd. Inget annat parti står ut med sin själlöshet och utnyttjande av rasifierade personer för att bedriva globalistpolitik.
[...]
Lägre ingångslöner är inte en långsiktig lösning. Vilket verkligen stärker teorin att enda anledningen till att något av allianspartierna vill ha invandring är för att krossa välfärdsstaten, försvaga facken, och skapa en ny underklass som är redo att acceptera usla jobbvillkor, så att storföretagen blir nöjda.
[...]
Det är så uppenbart att vår nuvarande invandringspolitik inte går ut på att hjälpa folk. Det handlar om att importera billig arbetskraft, skuldslavar, konsumenter, och valboskap åt sossarna. Det är överklassen som gynnats av invandringspolitiken, inte vanliga människor, och det är just katastrofkapitalister Annie Lööf representerar med sin globalistpolitik.

Vi kan inte förvandla välfärden till ett stort integrationsprojekt och låta små barn, sjuka och gamla vara några slags medel på vägen till integration. De som behöver vår omsorg mest ska inte reduceras till integrationsredskap.

Vår välfärd, finansierad med otroligt höga skatter, är inte byggd för det utan den är till för alla de människor som bor i Sverige och som har behov av just utbildning, vård och omsorg. Fokus måste ligga där, att leverera så hög kvalitet av välfärd för skattepengarna som möjligt.

Missförstå mig inte. Det är jättebra om det finns nyanlända och utlandsfödda som bott här en längre tid som har tillräckligt höga kunskaper i svenska och i svensk kultur för att leverera just det och därmed få jobb där.

Men vi kan inte betrakta välfärdens kärna som främst en integrationsautomat för att fixa migrationskrisens efterspel.