Början på ett mediakrig om mångkulturen?

OT raderat.
Vill ni diskutera koncentrationsläger, logistik och hur folk dog så hänvisas vänligen med bestämt till det därför avsedda forumet (FB) Revisionism

Jag tycker att liknelsen mellan Wolodarski och Julius Streicher känns mer passande.
Där har vi två tidningsmän av samma kaliber.

Tänk nu om något parti skulle ifrågasätta mediernas roll i mångkulturbeskrivningen. På allvar.

Att ställa sig frågan hur medierna kunde tolka verkligheten så fel. Vad är deras problem?
Analysera hur samhällsfarlig en inkompetent mediekår kan skada samhället på ett extremt stor sätt utan att för den skull ha eller ta något ansvar. Ge uppdrag till MSB att snabbutreda detta.
Hur skyddar man samhället mot mediekampanjer som flyktingkrisen? Försvaret borde få snabbutreda detta. En invasion påhejad av medierna.
Hur kan medierna behålla det demokratiska alibit om de inte fungerar i svåra situationer?
Kan vi ha "oberoende fria medier" som Public service som kan driva politiska kampanjer utan att kunna utkräva ansvar i en riktig demokrati? I en global värld där främmande krafter lätt kan påverka svenska intressen? Att verka fritt helt utan ansvar. I sådana svåra frågor med så stora konsekvenser.

Vem sätter egentligen agendan i en agendasättande journalistik? Och varför? Vad är syftet?
Kan man tillåta det i en demokrati om inte intresset redovisas öppet. Ungefär som ett partiprogram.

Beteckningen "oberoende liberal" kan tolkas på många sätt. Vad menar medierna egentligen?

Frågan om mediernas roll i en global medievärld måste lyftas upp på agendan (!).
Mediernas agendasättande måste ifrågasättas och belysas utifrån en global-nationell, demokratisk-odemokratisk maktanalys. Vem styr egentligen?

Skall samhället fortsätta att tillåta privatisera politiken via mediernas agerande? Eller skall det krävas en demokratisk grund för medier att få kalla sig journalister? Och därmed döpa om alla privata medier till vad de är. Sponsrade åsiktsmaskiner. Propagandacentraler.

Att Vänstern inte kan tillåta vinster i välfärden via privata aktörer men blundar helt för privatisering av politiken via mediernas agendasättande är inget annat än skrämmande naivt.

Om inte vänsterns redan TROR SIG kontrollerar medierna vill säga via en långt gången trotskistisk entrism.

Vem lurar vem i denna maktkamp?
De som kommer i kläm är som alltid vanligt folk.

Används exemplet mångkultur för att ifrågasätta medierna så kommer medierna att ifrågasätta mångkulturen. Det är hög tid.

Precis vad som behövs! MEN för att det ska vara möjligt behövs en definierad terminologi.

Terminologi är en mängd ord, uttryck och termer som är specifika för ett visst fackområde. Terminologin tjänar till att underlätta kommunikationen mellan personer som är insatta i området. Samtidigt kan det försvåra för nykomlingar.

Debatten har blivit så polariserad och infekterad av PK att kommunikationen inte alls fungerar. Absolut nödvändigt för en fungerande kommunikation är ett gemensamt ”språk” – en förståelse för de ord och uttryck som används.

Åtminstone följande måste definieras så exakt som möjligt:

- Mångkultur
- Allas lika värde
- Rasism
- Välfärdsstat
- Samhällskontrakt

Sedan behöver det redas ut HUR mångkulturen och samhällskontraktet ska kunna fungera tillsammans.

Hur svårt kan det vara?

- Mångkultur
För att bevara mångkultur i en global värld måste små minoriteter som Svenskar skyddas och erkännas som egen etnicitet. Rätten till erkännande, självstyre och land måste stärkas. Svenskar är en hotad minoritet i en global värld
- Allas lika värde
Alla har ett lika människovärde. Det medför att ingen skall kunna ta dina medborgerliga rättigheter från dig med hänvisning till etnicitet, kultur eller historia.
- Rasism
Det medför att ingen skall kunna ta dina medborgerliga rättigheter från dig med hänvisning till ras
- Välfärdsstat
En nationell samhällsordning baserad på solidaritet mellan medborgarna över generationerna.
- Samhällskontrakt
Ett informellt nationellt samhällskontrakt baserat på pliktkänsla och solidaritet mellan medborgare ur alla samhällsgrupper
"Gör din plikt och kräv din rätt"

Det är väldigt enkelt. Lägg bara till medborgare och se det ur ett ... håll i er nu... globalt perspektiv.

Jag ser det inte som att vissa har mer makt än andra, utan mer att många med makt strävar mot en gemensam sak. Sverige som rike skapades på detta vis och då var visionen kristendomens införande. Målsättningen var givetvis makten över folket. Idag är det med hjälp av rätta värdegrunder. Att bli kallad för gudsförnekare var lika socialt stigmatiserat förr som att bli kallad för rasist idag.

Det säger sig självt att näringslivstoppen, mediehusen och politiker har mest makt inom sina respektive områden. Man kan inte konkurrera med varandra i detta. Men de har valt en gemensam målsättning som gör att de sitter i orubbat bo. Små skitpartier som miljöpartiet och liberalerna har stort inflytande trots lågt röstantal. De har denna makt på grund av att de är lojal med dem som har störst makt och därför som kompensation dessutom får äran att driva maktelitens agenda. Vem kunde tro att det förr så arga anti-eu-partiet, vänsterpartiet, idag är EU:s varmaste förespråkare. Detta gäller även kyrkan, kulturlivet, företag med mera. Rätta värdegrunder har satts av makteliten för att inrätta kontroll och slippa konkurrens. Som Stig Larsson säger har då dess medlöpare blivit tankens horor. De som personifierar dessa medlöpare är bland annat Malena Ernman, Jonas Sjöstedt och Anders Lindberg.

Därmed är ditt anförande intressant: vad händer om den gemensamma visionen skiter sig och vänds mot makten eller att olika makteliter använder visionen mot varandra? Mångkulturprojektet havererade av två orsaker: dels för att den inhemska statsbärande befolkningen ratades och dels för att resurser i form av manfolk, organisatoriskt, infrastrukturellt inte var ämnat för de volymer av migranter som kom. När resurserna (välfärden) då inte längre räcker, vad händer då? Den finns knappast någon vilja längre hos den inhemska befolkningen att göra mer uppoffringar. Det var där misstaget låg: man har de facto inga andra resurser än de uppoffringar befolkningen kan göra. Till migranterna har man lovat allt till alla och till befolkningen har man sagt att Sverige ju är ett rikt land. När ekvationen inte längre går ihop får man skiten i sitt knä. Moderaterna har insett detta. Så även socialdemokraterna. Men man kan inte släppa visionen om mångkultur eftersom det är det enda maktmedel och kontrollinstrument man har till buds.

Jag har åberopat det globala perspektivet tidigare. Att skyddsvärda minoritetsgrupper som kurder, judar och andra är mycket större än den svenska folkgruppen. Globalt.

Det är en väldigt bra argumentationsteknik då de som åberopar allas lika värde också vill öppna gränserna och riva nationalstaterna för att få en globaliserad värld. Då tävlar alla etniska grupper mot varandra. Då är svensken än mer skyddsvärd.

Moderaterna och Socialdemokraterna ändrar politik just för att den förda politiken hotar deras maktambitioner. Inte för något annat.
Att de tidigare förde en för alla tänkande människor en helt uppenbart tokig politik berodde troligtvis att de levde i den tron att den då förda politiken skulle hjälpa dem i deras maktambitioner.

Vems är det felet? Vem gav politikerna den verklighetsbilden? Och varför?

Vem är det som givit dem de politiska visionerna om mångkulturens förträfflighet.
Vem är det som gett dem denna tokiga idé.
Synkront. Globalt.
Att det slog igenom mer i Sverige än andra länder kan berott på att många varit..... naiva.

Men väldigt mycket beror på medierna.

Det är på något märkligt sätt som att politiker, myndigheter och medier har glömt VARFÖR de finns. Alternativt att de aldrig har förstått det.

Det är en massa människor som tycks lulla runt bara för sin egen skull. Som om deras jobb bara är till för dem själva. De fattar INTE att de är till för medborgarna. Och de fattar INTE att det finns ett tydligt regelverk som de ska följa.

Vi har en grundlag som säger att all makt ska utgå från folket och att förvaltningen ska iaktta saklighet och opartiskhet. Vi har en lag som säger att public service ska vara saklig och opartisk. Det finns pressetiska regler. Medierna ska granska våra makthavare i sin roll som tredje statsmakten.

Regelverket är tydligt och klart. Men i verkligheten råder närmast anarki. Det är hög tid för lite ”ordning och reda nu”.

Och sättet att börja är rimligen att medierna sakligt börjar granska och ifrågasätta det som händer i landet. Då startar en process som kommer att ge näring åt sig själv. Och då kan alla de som bidragit till att förstöra landet avslöjas och ställas till svars inför medborgarna.

Medierna abdikerade som granskare och blev istället propagandacentraler för allehanda obskyra globala krafter. Det var mer lönsamt.
Det gjorde att politikerna körde totalt i diket.

Det behövs ett nytt kontrakt med tredje statsmakten. Inte faan skall gamla nöjesjournalister och kändisar styra politiken.

Då behöver vi byta ägarstruktur på de medier vi har. Alternativt skapa nya. Och skapa nya journalister och en ny journalistutbildning.

Om det är det enda maktmedel man har till buds så finns bara två vägar. Importera nya väljare till den grad att man med handouts till dessa grupper kan "köpa sig röster" nog för att hålla sig kvar vid makten, alternativt förbjuda politisk opposition.

Det verkar som efter helgen nu att regeringen med Wallström och Löfvén i spetsen har valt förbudslinjen. Det är ett uttryck för deras maktambitioner att bibehålla makten. Först förbjuder man "nazism" och när det är förbjudet blir ju följdaktligen också "nazistiska rötter" förbjudet.

Att man skiter i demokratin för att klamra sig fast visade man ju med decemberöverrenskommelsen.