Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag tror det är så enkelt att man inte är "avtrubbad" eller inte förstår. Jag tror lögnen är så stor att man helt enkelt inte orkar ta in den. Efter andra världskriget så kom kalla kriget som var ett "kulturkrig" vem som skulle vinna kulturellt inflytande i Europa. Det gjorde USA och inte Ryssland. USA vann för att man kunde projicera "military superiority". Hade man inte lycktas med det hade man förlorat kalla kriget och vi hade haft en mycket mer rysk (sovijetisk) prägel i västeuropa.

Alla krig byggs på lögner. Vi hade Gulf of Tonkan för att få igång Vietnamkriget. Det fanns lögner också genom hela kalla kriget. Men lögnerna och "fake news" tog rejäl fart efter den 11 september 2001. Vi vet idag att det finns ett dokument "Rebuilding Americas Defences for a new Century" som beskriver hur och vilka länder USA ska attackera.

Afghanistan attackerade man efter 9/11 med Al Queda som ursäkt; I Irak var det "weapons of mass destruction" som visade sig inte heller finnas. Libyen och Gadhafi har det funnits rykten om att han skulle införa en guldbackad valuta - som i sin tur skulle hota petro-dollarn. Ursäkten hette IS, som sponsras av Qatar och Saudiarabien och Israel. I Syrien finns en strid om en oljepipeline som USA och Qatar vill dra genom Libyen till Turkiet. Ryssland och Assad vill inte det, utan vill dra sin egen pipeline mellan Iran via Irak och Libyen vidare till Europa. Ursäkt Assad måste bort för han gasar sin egen befolkning. Det finns så många lögner som en efter en kommer fram i spåren av Internet och Wikileaks.

Det är bara det att hade inte Internet funnits och inte Wikileaks hade lögnerna gått hem och man hade kunnat måla sin kraftigt förljugna världsbild över hela DN och hela SvD och sen hade som förrut SVT kunnat sitta i sändning och bläddra i DN som varandes ett facit. Det går inte längre - och därför ser vi mer och mer desperation och klumpigare och klumpigare "hantverk" när det gäller att få ut agendanyheter.

Jag tror att det alltid funnits lögner och agendor, under hela efterkrigstiden. Det var bara lättare att ljuga innan 1995 när "internetpaketet" blev årets julklapp. Viss agendajournalistik (som t.ex. svenska nazister) är inget annat än ett bristande hantverk, nu när varenda jävel kan googla fram en youtube video från nån utländsk media och se hur illa det är ställt med det förljugna hantverket.

Det är bara det att den generation som "växte upp med internet" vet det här. Den föräldrageneration till oss, som sitter bekvämt i betalda villor hade inte samma möjligheter att syna dom tidigare medialögnerna. Det är svårt att ta in att man duperats och lurats ungefär ett helt vuxenliv. Då orkar man inte, utan klipper gräsmattan och åker på semester istället och skiter i det.

Jag tror inte dessa är ointelligenta, de är bara så jävla grundlurade så länge att det blir svårt att ta till sig. Och det är inte deras fel. Vi har iallafall nu nått punkten där vi ser att informationsspridningen har blivit sån, att agendamediernas hantverk inte längre lurar någon.

Dom officiella narrativen för allt från 9/11 till rysk inblanding i DNC-Wilileaks-läcket ifrågasätts med rätta. Och är Sveriges media och politiker så in i helvete dumma att dom kommer dragandes med Putin och anklagelser om svensk valpåverkan, nu 2018 som en karbonkopia från USA blir jag så matt så jag ramlar av stolen.

Synkronmedia säljer allt från krig till migration till junk-bonds. Vad the powers at be ber dom att sälja.

Tänkte mer Teodorescu eller Heberlein i någon opinionstext på G-P eller Ledarsidorna - men det är mycket riktigt så ett partipolitiskt smart och resolut normaliserande av ett SD-samarbete bör gå till: Den Stora Ursäkten till alla påphoppade systemkritiker som Alice vill vinna åter, men inte vet hur. Genom att lägga en bombmatta av uppfordrande God Ton över det offentliga samtalet, som samtidigt tystar vänstern OCH ger SD-ledningen en släng av sleven.

Möjligen kan Abramowicz i Expressen ta upp kritiken, men då blir det nog mer ett ilsket identitetspolitiskt fokus på att inte trivialisera begrepp.

Filmen They Live målar onekligen en passande liknelse av detta dilemma: ett helt folk förpassat till en dvala skapat utav en signal som går ut i etern. Adolf Hitler förklarar den stora lögnen, vilket i stycket innan givetvis tillskrivs judar och marxister.


Visst kan man förstå att det är svårt att ta in, det kan ju rent av innebära att en persons hela världsbild faller samman. Man önskar lätt att den minst sagt ansenliga andel svenskar skulle drabbas utav en sådan världsbildskollaps, snarare än att samhället dukar under av lögner och öppenhet. Med tanke på vilka det är som äger MSM så kan vi konstatera att någon saklig information inte kommer komma därur, såväl som varför det inte kommer ske. Det viktiga är ju dock hur man kan bryta igenom detta - hade varit en enkel sak om det bara var att ta på sig ett par solglasögon som i filmen jag nämnde inledningsvis.

Jag läste nyss trådstarten. Jag har visserligen läst den föru.
Men det som slog mig är hur långt ner i ett medeltida intelektuellt mörker vi är.

Politiskt tog mittenpartierna beskutet att begå ett kollektivt mentalt och ideologiskt självmord i o med DÖ. Media har bara dragit åt plastpåsarna på deras huvuden.

Man tycker sig se ljusglimtar i mörkret men det är snarare irrbloss. Metan som antänds från den ruttnande samhällskroppen.

Alla som är kritiska till massinvandringen är per automatik "högerextremister" "rasister" ibland "nazister".
Senast idag så sitter det personer i media och konstaterar att AfD är ett högerextremt rasistiskt parti.

När ska det sjunka in hos journalisterna och politikerna att det måste få vara OK att tänka o tycka olika.

Att för att vissa personer vill ha ett tryggt samhälle där lag och ordning gäller för alla. Där trygghetsförsäkringarna är till för de som betalat in premien. Med ett skattetryck på över 75% så ska man kunna förvänta sig samhällsservice i världsklass.
sjukvård, polis, brandkår, domstolar, utbildning, försvar, vägar mm.
Detta har inte med någons hudfärg att göra. Det handlar om att få ha en åsikt om vad det man betalar in används till. Och i slutändan en strävan till ett samhälle som tycks bättre.
De senaste åren har hela den diskutionen tystats med att påskina att de som ifrågasätter är nazister.

Hårdast drabbat är fd Folkpartiet som med det bästa utgångsläget gått så fel, att de troligtvis i nästa val går ut ur riksdagen. Hand i hand med KD.

Jag blev defacto bedrövad.
Det var bättre förr.

Saklig och verifierbar fakta på webben är rimligen det medel som behövs för att avslöja och hänga ut de skyldiga. Information är vapnet.

Det måste ju rimligen finnas massor av journalister inom MSM som vill göra ett bra jobb. Som vill vara riktiga journalister.

HUR kan ”någon” ha sådan makt över MSM? Det måste rimligen finnas något sätt att bryta upp detta grepp.

Enklaste och rakaste förklaringen är ägandet. Har du ägandet har du kontrollen.

Den här frågan skulle egentligen förtjäna ett längre inlägg eftersom det kanske inte är så många som är insatta i hur det fungerar i ägarledda företag. Men jag ska försöka förklara i korta ordalag och kanske återkomma i frågan vid annat tillfälle. För den frågan är en av grundbultarna i mediakriget.

I företag som direkt eller indirekt kontrolleras av en dominerade ägare så är det ägaren som sätter agendan för företaget. För att göra det mindre kontroversiellt så kan vi ta t ex. IKEA som exempel. I det företaget (eller egentligen gruppen av företag) finns det en ägare som sätter agendan för företaget. Ägaren som kontrollerar företaget. Denne ägare har tillsatt en rad olika styrelser, kommittéer och experter med rådgivare som hjälper till med styrning samt kontroll. Det verkar som om det är många som är inblandade.

Men. Alla som är inblandade i verksamheten vet att det i slutändan finns en styrande och kontrollerade instans. Ägaren som kan tillsätta, avsätta, besluta om belöningar och bestraffningar. Ingen som vill finnas kvar i verksamheten går emot ägarens vilja. Då tar karriären slut. Även de mest professionella och som man uppfattar det integritetsbärande personerna vet detta. Styrelserna frågar därför aktivt efter ägarbrev och direktiv från ägaren som kan klargöra vad ägarens uppfattning är. De mest utsatta för en ägares makt är paradoxalt nog de som sitter nästan högst i hierarkierna. Som styrelser och VD-ar. De har inte ens någon anställningstrygghet utan kan få gå på dagen om ägaren så bestämmer. Därför är de också mycket angelägna om att söka följa ägarens vilja.

För ett företag med en familj eller en släkt som ägare är situationen i stort sett densamma, men möjligen något värre. Som anställd ledare som inte tillhör släkten så är man då också utsatt för händelser och oenighet som kan inträffa i den kontrollerad ägarsfären som man inte har tillgång till.
Kloka familjer eller klaner brukar vara medvetna om detta problem och utser därför normalt en person eller några som styr företagsgruppen och som de anställda ledarna kan ta direktiv från. Annars finns den påtagliga risken för att företagsgruppen faller samman på grund av anarki.

Ägandet är alltså grundbulten.

Lösningen för de som vill påverka media är alltså att starta egna media. Helst med så stora ekonomiska resurser att de kan ta fram läsvärd information om sport och nöjesliv, heminredning, husdjur samt relationer. Alltså sånt som de flesta människor normalt är intresserade av. Politik och samhälle är majoriteten av befolkningen inte särskilt intresserade av. De vill bara att saker och ting ska fungera så att de kan leva sina liv så gott de kan.

Ja, att ägandet är grundbulten går att förstå. Men förutom de stora drakarna som Bonnier, Mittmedia, Stampen osv finns flera mindre aktörer. Och så finns public service.

Här finns många olika ägare inklusive staten. VAD driver dessa till konsensus och en regimtrogen journalistik? Jag hittar inte rim och reson i detta. VARFÖR driver så många olika medier samma slags agenda? VILKEN är den minsta gemensamma nämnaren?

Är det bara rädsla för att avvika från åsiktskorridoren som är minsta gemensamma nämnare så är ju problemet enkelt att lösa. Så snart tillräckligt många lämnar åsiktskorridoren så upphör den. Problem solved. Kan det vara så enkelt?

Tråden har noterat mediernas kampanj att göra NMR till Sveriges största hot.

Undertecknad påtalade mediernas tystnad och förvåning över vanligt folks stora intresse för Försvarsmaktens visning på Gärdet i går Söndag. Och att den patriotismen uppenbarligen skrämmer PK-adeln.

Och givetvis:
Idag. I GP:
http://www.gp.se/nyheter/gp-granskar...aret-1.4661396

Givetvis en slump. Eller?

Företags agenda är oftast att gå med vinst och naturligtvis är det då ägarnas vilja som manifesteras. Men ägarna bryr sig sällan om vilken väg bolaget tar mot vinsten. Det är inte resan som är intressant, utan målet. Möjligen intresserar man sig för om resan är hållbar, så vinsten kan upprepas år efter år.

För att (del)förklara det vi observerar i msm, måste journalistiken (publicisterna, m.fl.) betraktas som ett skrå. Alla skrån har en kultur. Låt oss utgå från människan som en social varelse, alltid verksam i ett sammanhang där det finns traditioner och kultur.

Elektrikerna tillhör de mer aggressivt sinnade i fackligt avseende inom byggbranchen. Varför då? Är det för att det är de mer kommunistiskt anstrukna 15-åringarna som vill gå en praktisk linje på gymnasiet, som väljer just el? Inte troligt. Istället finns den mer radikala traditionen representerad inom el och har där makten. När nya elekriker matas ut från gymnasiet och ansluter branchen, så blir de arbetstagare och tas i denna existerande skråkulturella enhets famn. Därvidlag kommer de att påverkas och förändras. En del - tillräckligt många - kommer bli aktiva representanter för denna kultur och sedermera i sin yrkesgärning reproducera kulturen själv.

Samma sak gäller för journalister. D.v.s. unga, formbara människor inlemmas i en existerande skråkultur, som de inte kommer att undgå påverkan ifrån. Men i fallet journalister finns det skäl att tro att redan på rekryteringsstadiet finns en kraftig politisk slagsida. Det beror på att, till skillnad från elektrikerna, så har journalistiken alla möjligheter att sprida sin kultur till den breda, yngre massan och på så sätt påverka rekryteringen så att delvis redan frälsta utgör bulken sökande.

Denna meknaism kan brytas och så genom flera samverkande åtgärder:

1. Sluta konsumera msm. Kommentarer överflödiga.

2. Utmåla journalisterna i msm som de maktens kreatur de är. Observera, viktigt, att man i processen inte får spola ut babyn med badvattnet. Det är inte journalister som sådana, d.v.s. yrket, som skall förvandlas till paria. Det är de som lånar sig till politisk uppfostran och lydigt springer den kulturomstörtande maktens ärenden.

3. Använd den sociala kontrollen för att uppnå punkt 2. För striden till middagsbordet, nyårsfesten eller släktträffen. Använd samma metoder mot dem, som invandringskritiker, nationalister och andra avvikare fick utstå i Sverige fram tills helt nyligen (och delvis fortfarande).

4. Spela på intellektuella unga människors självupptagenhet: utmåla msm-journalistiken som obegåvad och som företrädare för medelmåttornas tyranni. Det är med sanningen överenstämmande, så man behöver knappast ha dåligt samvete.

Försvarsmakten är en förlorad organisation. Helt och hållet har man där anammat värdegrundssamhällets retorik och praktik. När nu FM helt plötsligt står högt i kurs hos breda delar av såväl folket som de etablerade politiska partierna, finns det all anledning att inta en mycket skeptisk hållning till den organisationen. Vilka individer som premierats i karriären inom FM de senaste 15 åren behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Jmf svensk polis.

Uppdatera dig.
Du hade rätt, men det som sker nu med försvarsmakten är remarkabelt. Nye ÖB från 2015 lyfter organisationen på ett sätt som borde vara ett föredöme för politikerna.
Det ger mig hopp att Sverige inte behöver krascha för att ändra riktning också i mångkulturfrågan.
För inte kan väl målet vara att få Sverige att krascha? Det är kommunisternas strategi. Revolutionen först och sedan bygga nytt är samhällsförstörande.

Hörde du inte karlfan på radion häromdagen (P1)? Jag tänkte: vad är det för miffopolitiker de intervjuar nu? Så visar det sig att det är ÖB. Ridå. Iaf för mig.