Början på ett mediakrig om mångkulturen?

2017-07-22, 16:58 #**46777**

Moderator

Reg: Okt 2007

Inlägg: 15 592

Citat:

Ursprungligen postat av Runningonempty

I bland är det underhållande att som närmast perverst och skämmigt nöje ta del av de värsta och mest vulgära texterna som publiceras i Aftonbladet, skrivna av personer som får Karin Pettersson att framstå som ett under av intelligens och anständighet. Denna gång är det Staffan Heimerson som står för förnedringfaktorn.

Upplägget är en jämförelse mellan judar som skrev upp sin ålder vid ankomsten till Auschwitz i syfte att hamna i läget istället för i kammaren och..... you guessed it!....ensamkommande flyktingbarn som skriver ned sin ålder vid ankomsten till Sverige. En fullt rimligt och på alla sätt relevant jämförelse således.

Aftonbladet står verkligen i särklass vad gäller vulgäriseringen av den svenska samhällsdebatten och i synnerhet allt som har med invandring att göra. Det här är till och med under Anders Lindbergs värdighet.

http://www.aftonbladet.se/a/XVB6x/om...t-om-sin-alder

Tankens horor är det första jag tänker på. Stig Larsson sa det om pk-människor som säger något för att de tror att de blir populära av säga vissa saker. Albert Camus bröt med Jean Paul Sartre av liknande anledning. Båda var vänster men Sartre blev kommunist och vägrade erkänna de kommunistiska ländernas skräckvälden och avskyvärda brott mot sina invånare. Foucault var god vän med Ayatollah Khomeini och önskade honom lycka till 1979 när han reste från Frankrike till Iran för att starta revolutionen. Dessa exempel visar att ett skarpt intellekt inte heller är ett skydd mot rena vansinnigheter. Exemplen är många.

Jag menar att det liv och den miljö man väljer att leva i präglar människans sätt att tänka oavsett hur intelligent hon än är. Alltså är det ett moraliskt ställningstagande. Ann Heberlein har i ett av sina program sagt att hon har fått ett nytt umgänge med nya vänner då de andra har sagt upp bekantskapen eftersom hon numer tänker kritiskt kring invandring. Beakta att det är de andra som har tagit avstånd, inte hon: ungefär som en far när han förskjuter sin dotter för att hon vägrar gifta sig med den utvalde mannen. Fadern gör bara detta i förvissningen av att familjen, släkten och klanen står bakom ett sådant beslut. Detsamma gäller pk-människorna som tror att majoriteten av Sveriges invånare inklusive invandrarna, media, politiker och kändiseliten tycker och tänker samma sak. När det visar sig att majoriteten av släkten och klanen inte tycker som fadern får han uppenbarligen moraliska problem och relationen med dottern kan aldrig bli densamma igen. Vi är inne i den fasen nu gällande mångkulturprojektet. Ledarredaktion efter ledarredaktion och opinionsundersökningar samt verklighetens obarmhärtiga påtryckning visar envist att de politiskt korrekta börjar bli en marginell grupp. Låt vara att många besitter viktiga positioner i samhället men i längden kan det inte hålla. Lojaliteten mot klanen, släkten eller i vårt fall folket blir till slut det avgörande.

__________________
Senast redigerad av TheLucky 2017-07-22 kl. 17:02.

Citera

2017-07-22, 17:21 #**46778**

Medlem

Reg: Aug 2012

Inlägg: 3 413

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har varit i Budapest och samtalat med Visegradländernas ledare. Ynetnews har en intressant op-ed av en Yossi Shain om tilldragelsen. Det verkar som om Netanyahu är ute på en mission för en new new world order. Shain representerar, vad det verkar, de mer traditionella globalister som fortfarande önskar se triumf för den numera väl inarbetade new world ordervisionen som förespråkats i decennier och där öppna gränser och multikultur är bärande stöttor för konstruktionen. Kanske tjänar den globalliberala förtjusningen - som är så svår att begripa sig på -
i islam syftet att vänja världsbefolkningen vid att underkasta sig dogmer i blind lydnad för vad "profeten", den kommande världspresidenten proklamerar? Netanyahu och de östeuropeiska ledarna tycks dock, som sagt, ha talat om andra visioner.

Citat:

If Europe disappears, we may live to regret it
...
Prime Minister Benjamin Netanyahu is known for whispers intended for public ears and for conveying contradictory messages. Just like he “refused” to see the German foreign minister when the latter visited Israel, but actually wanted to see him, it’s possible that the harsh criticism he voiced in Budapest on Wednesday against the European Union, in a conversation with the leaders of Poland, the Czech Republic, Hungary and Slovakia, was not intended exclusively for them—but for the entire world.

Netanyahu is a sophisticated politician. First, he boasted to the Eastern European leaders that he was not being politically correct, but simultaneously implied that he didn’t actually mean what he had said: “It’s a joke.” So what did he really mean when he warned that if Europe failed to maintain good ties with Israel, it might “shrivel and disappear.”
...
Netanyahu was right in telling Eastern European leaders that the EU is becoming less relevant in the world compared to rising powers like China and India. He is also right in saying that Asia is moving closer to Israel thanks to its technological innovation: Forbes magazine, which published an article about the world’s cyber industries, gave Israel the first place and presented Netanyahu as the person who outlined the vision.

In his statements, Netanyahu seeks to position himself as a global leader and as the alleged designer of the new national state model—a state which no longer accepts the Western European dictations about a multicultural society with open borders.

The message the prime minister tried to convey to his Eastern European colleagues is therefore clear: We live in a new world of democracies that are not necessarily liberal and multicultural. He knows very well, however, that if Israel moves too far away from the liberal values it was founded on, it is risking not only self-destruction—but also alienation from the Western European markets and countries that Israel still needs. And so, while Netanyahu may have been right in his analysis of the situation, he exaggerated, as usual, in his discussion of its potential consequences. Europe won’t disappear. And if it does, we may live to regret it.

https://www.ynetnews.com/articles/0,...992010,00.html

Inte minst det, av mig, fetade är högintressant. Är det en verklig förändring av den globala spelplanen vi ser? Med ett USA som distanserar sig från globalisternas new world order, ett Kina, som nog aldrig var en riktigt viktig komponent för de arkitekter som ursprungligen började skissa på planen, som seglar upp som ekonomisk och militär stormakt, ett Ryssland som vägrar låta sig kuvas och om nu den ständige jokern Israel sliter banden och tummarna ur ögonen på det Europa som genom skuldavbetalning hållits som både gisslan och säkerhetsgarant så händer det grejer.

BRIC-länderna utökas till BRICI med det av aggressiva islamiska stater omgivna Israel. Om den återstående del av Europa som inte förgjorts genom massinvandring av avogt inställda och mycket kostsamma muslimer ingår passiv allians tillsammans med USA, vad händer då? Blir det The new new world order med nationalstater som inte bygger på öppna gränser och multikulturalism och ett slutgiltigt underkuvande av islam genom wwIII? När allt kommer omkring finns fler stater än Israel som nog gärna skulle expandera om det gick, och samtidigt tillintetgöra långvariga fiender. För att inte tala om vikten av att undvika en dominerande islamisk sharia med ränteförbud och bakvända regler kring ägarförhållanden som skulle inverka högst menligt på allt man kan tänkas mena med fredligt och icke imperialistiskt handelsutbyte.

Citera

2017-07-22, 17:25 #**46779**

Medlem

Reg: Maj 2011

Inlägg: 14 389

Citat:

Ursprungligen postat av TheLucky

Jag menar att det liv och den miljö man väljer att leva i präglar människans sätt att tänka oavsett hur intelligent hon än är. Alltså är det ett moraliskt ställningstagande. Ann Heberlein har i ett av sina program sagt att hon har fått ett nytt umgänge med nya vänner då de andra har sagt upp bekantskapen eftersom hon numer tänker kritiskt kring invandring. Beakta att det är de andra som har tagit avstånd, inte hon: ungefär som en far när han förskjuter sin dotter för att hon vägrar gifta sig med den utvalde mannen. Fadern gör bara detta i förvissningen av att familjen, släkten och klanen står bakom ett sådant beslut. Detsamma gäller pk-människorna som tror att majoriteten av Sveriges invånare inklusive invandrarna, media, politiker och kändiseliten tycker och tänker samma sak. När det visar sig att majoriteten av släkten och klanen inte tycker som fadern får han uppenbarligen moraliska problem och relationen med dottern kan aldrig bli densamma igen. Vi är inne i den fasen nu gällande mångkulturprojektet. Ledarredaktion efter ledarredaktion och opinionsundersökningar samt verklighetens obarmhärtiga påtryckning visar envist att de politiskt korrekta börjar bli en marginell grupp. Låt vara att många besitter viktiga positioner i samhället men i längden kan det inte hålla. Lojaliteten mot klanen, släkten eller i vårt fall folket blir till slut det avgörande.

Kanske är det den plånboksröstande lille materialisten inom envar - det mänskliga flockdjuret - som kommer att lätta på slöjan som filtrerar bort obehagliga fakta som utmanar den egna positionen inom gruppen, Det finns emellertid ett plånboksröstande proletariat, så en kommande klasskamp är inte utesluten; det finns överhuvudtaget många potentiella konfliktlinjer: arbetslösa, och kanske kriminella, främlingar vs laglydig, arbetande medelklass; folk i allmänhet, medelklass och arbetarklass i synnerhet vs politikerklassen; västerlänningar vs muslimer... Vad som händer med liberalism och postmodernism i denna häxbrygd återstår att se... Min uppfattning är att dessa inte kan bestå av egen kraft och det är ej heller önskvärt, eftersom resultatet kommer att bli anarki och en fallande lågpunkt av nedrigheter, som sedan endast kan kontrolleras genom inbördeskrig eller despotism.

Husguden KOA lyfter fram Mikael Willgert, som tycks följa ditt tankespår:

Citat:

Alla följer inte samma tankemönster. Det finns, som tidigare nämnts, vanligtvis några personer som bedömer hot från omvärlden eller i pågående skeenden på ett annat sätt än gruppen i stort. Upplevs hoten tillräckligt stora, och ifall de har det mod som krävs, berättar de om problemen för att skydda gruppen. De gör det trots att de är medvetna om att de kan få betala ett högt pris. De känner sig tvungna att ”berätta sanningen”. Vad de kanske inte har förstått är att informationen inte har möjlighet att nå fram till mottagaren, eftersom blotta vetskapen om informationen blir ett hot för mottagaren och stoppas av den beskrivna censorfunktionen. Informationen kan bara nå fram till den del av gruppen som av olika anledningar inte censurerar den. Möjligen kan fragment sippra igenom och kanske finns ett visst mått av ”droppen som urholkar stenen” men mottagarnas censorfunktion gör att förändring från den inslagna vägen går trögt.

Men nu kommer, om den hypotes som förs fram här stämmer, de svårigheter och hot som tornar upp sig att leda till förändring, genom att fler tar in känslig information och bryter med grupptänkandet. De ekonomiska påfrestningar Sverige står inför med höjda skatter, sämre pensioner och sämre tillgång till sjukvård och andra skattefinansierade tjänster blir utmaningar som inte bara drabbar ”någon annan” och personer boende intill, eller i utanförskapsområden. Utmaningarna blir problem för så många fler, även i skyddade områden. Detta leder till att också personer med inflytande bryter med grupptänkandet och instämmer i det lilla barnets rop: ”Han har ju ingenting på sig!”.

https://morklaggning.wordpress.com/2...er/#more-16624

Citera

2017-07-22, 18:05 #**46780**

Medlem

Reg: Aug 2009

Inlägg: 15 524

Ledarskribenten Anders Lindberg, kristna organisationer, asylakivister som #vistårinteut med flera har senaste månaderna starkt vänt sig mot utvisningarna till Afghanistan. Man kan få intrycket av att de som utvisas knappast kommer att överleva efter att de landat i Afghanistan.

Kan då vara av värde att läsa hur någon på plats beskriver läget. @rektorhamid är svensk-afghan, som driver boende för fattiga studenter på afghanska landsbygden.

Citat:

Hamid‏ @rektorhamid 5 tim
Vad är det för land de ensamkommande afghanerna utvisas till? Är det helvetet på jorden? Skjuts man på flygplatsen av militären?
---
Bilden av Afghanistan behöver nyanseras. Svensk medias rapportering är ganska usel. Den saken är ganska tydlig.
---
För att göra en lång historia kort är Afghanistan inte helvetet på jorden. Det är ett land sargat av krig men det är ett land i förändring.
---
Jag har redan pekat på utbildning som ett område där framsteg gjorts. Infrastrukturen är bättre och bättre för varje besök.
---
Det afghanska rättsväsendet är korrupt men här finns ändock en konstitution och en rättsväsende som fungerar någorlunda.
---
Konstitutionen garanterar minoriteter och kvinnors rättigheter. 25 procent av platserna i parlamentet är reserverade för kvinnor.
---
När hazarerna säger att de förtrycks så ska det ställas i ljuset av att de innehar platser i parlamentet och i regeringen.
---
Hazarerna som förenklat utmålas av media som en förtryckt grupp har mycket riktigt haft en historia präglad av fattigdom.
---
Men senaste 15 åren har varit en gyllene guldålder. Deras representation på universiteten är stark. De har en stark röst i regeringen.
---
Media är ett annat område där det varit en exploderande utveckling. Varje folkgrupp och parti har egna TV-kanaler.
---
Media här är mer kritisk än svensk media. Den kritiserar öppet och hårt regeringen för uteblivna resultat. Debatterna avlöser varandra.
---
Så i fråga om representation skulle jag säga att hazarerna inte är underrepresenterade och saknar inte en egen röst.
---
Sen gäller det frågan kring de som utvisas till Kabul men har familjen i Iran. Detta är givetvis problematiskt.
---
Men man kan inte undgå att ställa sig frågan om det är svårare att ta sig från Iran till Sverige än från Kabul till Iran?
---
Sammantaget: nej man skjuts inte på flygplatsen. Det är inte helvetet på jorden. Slut på rapporten.

https://twitter.com/rektorhamid/stat...21481513013248

Citera

2017-07-22, 19:52 #**46781**

Medlem

Reg: Nov 2016

Inlägg: 165

Citat:

Ursprungligen postat av TheLucky

Tankens horor är det första jag tänker på. Stig Larsson sa det om pk-människor som säger något för att de tror att de blir populära av säga vissa saker. Albert Camus bröt med Jean Paul Sartre av liknande anledning. Båda var vänster men Sartre blev kommunist och vägrade erkänna de kommunistiska ländernas skräckvälden och avskyvärda brott mot sina invånare. Foucault var god vän med Ayatollah Khomeini och önskade honom lycka till 1979 när han reste från Frankrike till Iran för att starta revolutionen. Dessa exempel visar att ett skarpt intellekt inte heller är ett skydd mot rena vansinnigheter. Exemplen är många.

Jag menar att det liv och den miljö man väljer att leva i präglar människans sätt att tänka oavsett hur intelligent hon än är. Alltså är det ett moraliskt ställningstagande. Ann Heberlein har i ett av sina program sagt att hon har fått ett nytt umgänge med nya vänner då de andra har sagt upp bekantskapen eftersom hon numer tänker kritiskt kring invandring. Beakta att det är de andra som har tagit avstånd, inte hon: ungefär som en far när han förskjuter sin dotter för att hon vägrar gifta sig med den utvalde mannen. Fadern gör bara detta i förvissningen av att familjen, släkten och klanen står bakom ett sådant beslut. Detsamma gäller pk-människorna som tror att majoriteten av Sveriges invånare inklusive invandrarna, media, politiker och kändiseliten tycker och tänker samma sak. När det visar sig att majoriteten av släkten och klanen inte tycker som fadern får han uppenbarligen moraliska problem och relationen med dottern kan aldrig bli densamma igen. Vi är inne i den fasen nu gällande mångkulturprojektet. Ledarredaktion efter ledarredaktion och opinionsundersökningar samt verklighetens obarmhärtiga påtryckning visar envist att de politiskt korrekta börjar bli en marginell grupp. Låt vara att många besitter viktiga positioner i samhället men i längden kan det inte hålla. Lojaliteten mot klanen, släkten eller i vårt fall folket blir till slut det avgörande.

Camus var en skarpare tänkare, men mer ointresserad av berömmelse än Sartre, som förleddes av sin törst efter kändisskap att han tillslut även sålde ut sin själ. Historien har gett Camus rätt, och hannär fortfarande betydligt mer spännande och spänstig i sitt författarskap, men Sartre var den som håvade in under sin livstid, som var inbjuden till alla bord och njöt all uppmärksamhet. Se gärna parallellen till varför så många opinionsbildare så länge vägrat att granska makten i migrationsfrågan, utan istället gjort sig till megafon för den politiska eliten.

Som en parallell: ett Franskt Algeriet, hade det varit 1: bättre, eller 2:sämre land att leva i under åren från "befrielsen" till idag? (Som Camu var för, och Sartre och alla hans meningsfränder mot?) Det Algeriska exemplet förskräcker, man gick en liten högljud och våldsam minoritet till mötes i ett utfall av "post-kolonial" skuld.

Citera

2017-07-22, 23:05 #**46782**

Medlem

Reg: Aug 2012

Inlägg: 3 413

En Rael Jean Isaac har kommenterat Douglas Murrays The Strange Death of Europe i American Thinker.

Citat:

A New Look at the Death of Europe
With the publication of The Strange Death of Europe, Douglas Murray has made a significant contribution to a crucially important, if still niche genre: the Islamization of Europe. A small number of writers (given the huge impact of this development) have focused on the issue: Bat Yeor, Oriana Fallaci, Mark Steyn, Christopher Caldwell, Bruce Bawer, Soeren Kern, Giulio Meotti, Guy Milliere, Ingrid Carlqvist. This small band is all that confronts the blatant and pervasive coverup by politicians and mainstream media.

På det hela taget får Murray beröm för sin insats men några luckor anses han lämna. Frågorna om vänsterns sänggående med islamisterna och den islamiska anti-semitismen adresseras inte, eller i varje fall inte tillräckligt. Dessutom missar Murray att det faktiskt finns ett trossystem med potential att fylla det tomrum kristendomen lämnat efter sig i européns sinne, nämligen miljöfundamentalismen.

Citat:

There are a few omissions in this excellent book. Murray does not sufficiently emphasize the coming together of Islamic elements with the far left, despite the huge differences between them on social issues. It is the radical left that passes out flyers telling failed asylum seekers how to outwit the system. Claiming the moral high ground, it is the radical left that organizes the boats that hug the Libyan shore, so that traffickers don’t even have to bother filling gas tanks on the miserable receptacles loaded with humanity they push out to sea. Murray refers to the way elites ignore the deep-seated anti-Semitism of the Muslim arrivals, even as they are quick to discredit anti-immigration parties with automatic charges of anti-Semitism. But Murray fails to point out the huge irony: largely on the basis of a sense of guilt for the Holocaust, Europe’s elites are embracing a population which in short order will make it impossible for the Jewish communities of Europe, rebuilt since the Holocaust, to remain there.

Lamenting the vacuum left by the retreat of Christianity, Murray writes that it is unlikely anyone is going to be able to invent an entirely new set of beliefs. He overlooks completely the movement that has provided a substitute set of beliefs to a significant part of the European public. That movement is environmentalism, a resurgence of paganism (with the earth as mother goddess) which has the great advantage of being antagonistic to Western culture -- for its sin of despoiling the earth. The global warming apocalypse is the most recent environmental dogma.

Kanske blir det skräck för pogromer och klimatalarmism i förening som slutligen sätter stopp för islams expansion i väst.

Intressant är också att svenska förhållanden kommer med på ett hörn. Svårigheterna för normala invandringskritiska rörelser som, genom motståndarnas brunsmetning, ovillkorligen drar till sig nynazister och liknande pack tas även det upp.

Citat:

Murray writes that those who have shouted fire over the years have been treated as arsonists. They have been “ignored, defamed, prosecuted or killed.” The media has been swift to silence those among them who dared to so much as raise the issue. Murray cites the fate of Erik Mansson, editor-in-chief of the Swedish paper Expressen, who as far back as 1993 published the results of an opinion poll showing 63% of Swedes wanted immigrants to return to their countries of origin. Noting the difference between those in power and public opinion, Mansson said he thought the subject should be discussed. The only result was that the paper’s owners promptly fired Mansson.

Citat:

And the Holocaust again intrudes. When movements or political parties form to challenge the establishment parties on immigration, they are promptly labeled “racist” and “anti-Semitic” by the media and as a result neo-Nazis flock to them, making them off-limits to decent people. Murray points out that Geert Wilders is the only member of his party for precisely this reason. He fears that if he makes it a membership party skinheads will join and although he forfeits state funding (which depends on party size), he sees it as a necessary price to prevent neo-Nazis from possibly ruining the party.

The leadership of a few EU countries (all of them in Eastern Europe) have dared to confront the majority on Muslim immigration. Hungary, Poland, Slovakia, and now, the Czech Republic, have all refused to take in what the EU has determined is their “quota” of immigrants. The most articulate member of the dissidents, Hungarian Prime Minister Viktor Orban, has been defiant and blunt, saying the immigrant wave masquerades as a humanitarian cause but its true nature is occupation of territory. And he reminds the EU (although Murray surprisingly does not mention this) that Hungary was dominated by Islam for 150 years -- and knows far better than Western elites what it is like to live with Muslim communities. The response of EU leaders is to treat Orban as a moral pariah and to punish the rebellious countries financially in the hope of forcing them to back down.

Islamism, sionism eller kanske återuppvärdering av den kristna civilisationens rationella förnuft och upplysningsideal? Det är hög tid att välja väg.

Citat:

Europe hangs in the balance. For all the chatter about terror by politicians and media (with caveats that this has nothing to do with the religion of peace, of course), the seismic changes, including the population replacement by proponents of a sharply different culture, are all but ignored. Murray’s clear and humane exposition of the seismic changes and the abject failure of political elites to face up to them gives those not willfully blind an opportunity to see.

http://www.americanthinker.com/artic...of_europe.html

Citera

2017-07-23, 00:26 #**46783**

Avstängd

Reg: Mar 2015

Inlägg: 28 721

Citat:

Ursprungligen postat av Runningonempty

I bland är det underhållande att som närmast perverst och skämmigt nöje ta del av de värsta och mest vulgära texterna som publiceras i Aftonbladet, skrivna av personer som får Karin Pettersson att framstå som ett under av intelligens och anständighet. Denna gång är det Staffan Heimerson som står för förnedringfaktorn.

Upplägget är en jämförelse mellan judar som skrev upp sin ålder vid ankomsten till Auschwitz i syfte att hamna i läget istället för i kammaren och..... you guessed it!....ensamkommande flyktingbarn som skriver ned sin ålder vid ankomsten till Sverige. En fullt rimligt och på alla sätt relevant jämförelse således.

Aftonbladet står verkligen i särklass vad gäller vulgäriseringen av den svenska samhällsdebatten och i synnerhet allt som har med invandring att göra. Det här är till och med under Anders Lindbergs värdighet.

http://www.aftonbladet.se/a/XVB6x/om...t-om-sin-alder

Jisses Amalia, det var inget dåligt fynd!

Men ärligt talat, Staffan Heimerson är sedan länge en halvsenil gubbe som ingen normalbegåvad person tar på allvar.

Parallellen mellan Simone i Auschwitz och den överårige, senige afghankillen som påstår sig vara 15 år hos socialförvaltningen eller mIgrationsverket är givetvis helt bisarr. Ännu märkligare är det implicita likhetstecknet mellan svenska myndigheter och SS - bägge två sysslar tydligen med massmord och grov tortyr, eller åtminstone aktiv medhjälp till dessa illgärningar i MigV:s fall. Who do you think you're kidding, Mr. Staffan?

Citera

2017-07-23, 01:44 #**46784**

Moderator

Reg: Feb 2007

Inlägg: 25 863

Citat:

Ursprungligen postat av fasligt

En Rael Jean Isaac har kommenterat Douglas Murrays The Strange Death of Europe i American Thinker.

På det hela taget får Murray beröm för sin insats men några luckor anses han lämna. Frågorna om vänsterns sänggående med islamisterna och den islamiska anti-semitismen adresseras inte, eller i varje fall inte tillräckligt. Dessutom missar Murray att det faktiskt finns ett trossystem med potential att fylla det tomrum kristendomen lämnat efter sig i européns sinne, nämligen miljöfundamentalismen.

Kanske blir det skräck för pogromer och klimatalarmism i förening som slutligen sätter stopp för islams expansion i väst.

Intressant är också att svenska förhållanden kommer med på ett hörn. Svårigheterna för normala invandringskritiska rörelser som, genom motståndarnas brunsmetning, ovillkorligen drar till sig nynazister och liknande pack tas även det upp.

Islamism, sionism eller kanske återuppvärdering av den kristna civilisationens rationella förnuft och upplysningsideal? Det är hög tid att välja väg.

http://www.americanthinker.com/artic...of_europe.html

Rael Jean Isaac och Erich Isaac skrev (1983) tillsammans boken: "The Coercive Utopians: Social Deception by America's Power Players".

Begreppet Coercive Utopian är en perfekt karakteristik av mentaliteten hos dagens (liksom gårdagens) vänsterister och vänsterliberaler.

__________________
Senast redigerad av Meiji 2017-07-23 kl. 01:56.

Citera

2017-07-23, 03:00 #**46785**

Medlem

Reg: Maj 2011

Inlägg: 14 389

Citat:

Ursprungligen postat av Meiji

Rael Jean Isaac och Erich Isaac skrev (1983) tillsammans boken: "The Coercive Utopians: Social Deception by America's Power Players".

Begreppet Coercive Utopian är en perfekt karakteristik av mentaliteten hos dagens (liksom gårdagens) vänsterister och vänsterliberaler.

Man får då en förnimmelse om tidsdjupet eller varaktigheten i kommunismens mutationer. Är det rent av en människotyp, alltid förekommande genom tiderna?

Den lankesiske, nu avlidne, forskaren Mark Coorey skrev redan 1988 (?) följande, i The Australian Achievement: From Bondage To Freedom, kapitlet 'Coercive Utopians':

Citat:

There is an element of arrogance in people who advocate "change" under the title of "reform". They should make the case for change and leave future generations to determine whether the change amounts to reform or is counter-productive.

The reformists are not necessarily Marxists and revolutionaries. There are probably fewer persons today who call themselves Marxists than there were ten years ago. On the other hand, the Marxist and neo-Marxist critiques of capitalism and property relations are growing in power and influence. Where is this leading? The influence of those who reject the dialectics of Marxism but are influenced by the Marxist and Marxist-influenced critiques of capitalism and property relations are, so far as the effects of their actions are concerned, substantially nihilistic. They are nihilists in the sense that they are committed to the undermining and even the destruction of existing values and institutions — but their alternatives are not viable. For some, a combination of regulation and government expenditure derived from taxation will be enough. Others have blueprints for a new society based on unreal and impractical ideas such as participatory democracy, social justice, equality, etc. They are against what "is" and their prescriptions for the "ought" are unrealistic. It is in this sense that their influence can be viewed as nihilistic. They are not revolutionaries and therefore they do not appear dangerous. But their capacity to gradually destroy without constructive alternatives is easily underestimated.

Citat:

The reformists have been referred to above as idealists. This is somewhat misleading. Idealism is present to a lesser or greater extent but it is not all idealism. They occupy the moral high ground on public issues. However, there are other motivating factors which are glossed over and which are not adequately emphasised. A significant motivating factor, especially among the affluent reformists (many reformists tend to be affluent) and especially in politics, the bureaucracy, academia and the media, is what may be termed "false guilt". They feel guilty about the advantaged economic and social position which they enjoy and they take an easy way out. They retain their comfortable lifestyles. They support a cause or causes and ask the government to act to coerce other people to make the sacrifices. It is very easy for urban folk to be concerned about Aboriginal land rights whilst requiring the farmers or the mining companies to make the sacrifices. These sacrifices will in the long run affect everyone but they do not have the foresight to understand this dimension. It is easy to ask the farmers and mining companies to make the sacrifices.

This easy concern is a twentieth century phenomenon. The reformists of earlier times made sacrifices of blood, tears, toil and sweat. But the so-called reformists of the twentieth century take the easy way out. They make no sacrifices. They retain comfortable lifestyles and ask the government to act. They are generous with other people's wealth. Perhaps when the government acts and the bureaucracy is set up they can obtain a position with a comfortable salary, a lucrative consultancy or a research grant.

Citat:

They are very seldom confronted with the issue. The characteristic of the reformists is their unrealistic analysis of human problems. They ignore the experience of history and human nature. Academic analyses of human problems are becoming more and more abstract and divorced from the realities of history and human nature. The dimension which the coercive utopians miss is that a better world requires better human beings. It is not possible to make people better or law abiding or richer by laws and regulations. They focus on structures. Their emphasis on regulation is an emphasis always on changing the structures. Their belief is that if the structures and institutions are changed human beings will change.

https://www.ourcivilisation.com/cooray/btof/chap30.htm

Människan är dels oföränderlig och dels, likt andra arter, anpassningsbar. De 150 åren av marxistisk ideologi är en lång epok, men kort i mänsklighetens historia. Så min undran är om marxism och dess mutationer helt enkelt är en möjlighet enbart genom välståndet; en parasitär/konfiskatorisk lära som i skydd av altruism och solidaritet ger sig rätt till allt detta. Och andra lyssnar, samvetstyngda. Varje generation får starta om och upptäcka hjulet; ingen Lysenko-ackumulation i arvsgången för den ideala sovjetmedborgaren sker (eller öppnar senare års forskning om epigenetik upp för nya idéer om ideologisk överföring genom generationerna?). Kanske är det genetiskt ljusare för den oppositionella sidan, eftersom kommunismen - konstruktion om något... - bryter mot det naturliga. Så någonstans under de formativa åren, kring de 20, uppstår kommunisten. Gång på gång, i västerlandet.

Citera

2017-07-23, 08:04 #**46786**

Medlem

Reg: Jul 2012

Inlägg: 3 712

Citat:

Ursprungligen postat av Kinuski

Man får då en förnimmelse om tidsdjupet eller varaktigheten i kommunismens mutationer. Är det rent av en människotyp, alltid förekommande genom tiderna?

Kanske en tidlös personlighetstyp, men före upplysningstiden fick de här människorna utlopp i religionen. Himmelriket fanns i himlen, det var inte något man progressivt skulle bygga på jorden. Alla var lika inför Gud, inte lika mycket värda inför varandra. Jordens nomos var i sig dessutom gudagivet, så "normkritik" fick en annan dimension. Så oavsett människotyper är det upplysningsfilosofin (och dess föregångare) och liberalismen som vi behöver göra något åt.

__________________
Senast redigerad av Nix-registret 2017-07-23 kl. 08:07.

Citera

2017-07-23, 10:32 #**46787**

Medlem

Reg: Feb 2012

Inlägg: 56 099

Andreas Johansson Heinö skriver en ledare i Borås Tidning om konservatismens återkomst.
Även här refereras till Huntington.

Citat:

Konservatismen är tillbaka som politisk ideologi
Det är inte längesen som den svenska konservatismen tycktes utrotningshotad. Enstaka dammiga försvar för monarkin eller attacker på samkönade äktenskap framstod som dödsrosslingar från en tanketradition som spelat ut sin roll.
.
På kultursidorna återupprättas den konservativa statsvetaren Samuel Huntingtons tidigare så utskällda tes om civilisationernas kamp och i sociala medier samlar konservativa debattörer rekordstora följare kring budskapet att vårt samhälle står inför existentiella hot.
.
Att nationalstaten är den bästa arenan för demokratiskt beslutsfattande.
Att det goda samhället bärs upp av gemensamma värderingar.
Att brottslighet primärt har icke-materiella orsaker.
.
Konservatismens återkomst handlar om mycket mer än invandringsfrågan men det är svårt att underskatta betydelsen av vänsterns och liberalers intellektuella misslyckande i invandringsdebatten. Ett omotiverat högt tonläge kombinerades med ett oförlåtligt ointresse för fakta. Det var bara en tidsfråga innan någon fyllde tomrummet.
.
Efter decennier i vägrenen är konservatismen tillbaka i mittfåran av svensk politik. Det är dags att ta debatten.

http://www.bt.se/ledare/konservatism...tisk-ideologi/

Citera

2017-07-23, 11:12 #**46788**

Medlem

Reg: Feb 2005

Inlägg: 3 738

Citat:

Ursprungligen postat av Enoch.Thulin

Andreas Johansson Heinö skriver en ledare i Borås Tidning om konservatismens återkomst.
Även här refereras till Huntington.

http://www.bt.se/ledare/konservatism...tisk-ideologi/

En ganska viktig vändning från en kaosliberal av centertyp.

Dags att ta debatten skriver han. Man har blåljugit och förlorat. Vad innebär det då att ta debatten? Jag ser ingen annan lösning än att komma ur garderoben och erkänna varför man egentligen gjorde det, och försvara det vägvalet med att ett farligare Sverige med mycket mer fattigdom är bättre, åtminstone för de få som förtjänar att ha det bättre.

Citera

Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in