Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det behövs en haverikommission alternativt en brottsutredning för att förstå och utreda orsaker till dagens katastrofala situation. Hur mångkultur kunde lyftas till en politiskt untouchable närmast religiös rörelse utan att folket fick möjlighet att ha en åsikt i frågan.

Och i den utredningen vill jag påminna om hur GW anser att man skall göra i en brottsutredning:

När slumpen visar sig vara globalt synkroniserad blir i alla fall jag misstänksam.

Att krångla till det i onödan med orsakssamband utifrån lång period av fred i Sverige känns krystat när detta är en global företeelse och att gilla läget i meningen att ta till sig hur verkligheten är och inte hur den borde vara är väsentligt för att lyckas utreda orsak och verkan.
Det finns inga tabun i en brottsutredning. Alla stenar måste vändas. Även de som känns obehagliga att närma sig.
Utredningen måste våga göra en obducering av döda politiska budskap, alldeles oavsett vem upphovsmannen var och vilken -ism den är märkt med.

Personligen tror jag att detta landar i att dessa kaosliberaler med tiden kommer inse att de utnyttjats som duktiga idioter av en liten globalistiskt sinnad elit med stora maktambitioner.
Den insikten är svårsmält varför det kommer ta lång tid för dem att acceptera detta.

Men desto större kommer ilskan att bli mot de som anförde denna Mångkulturdogm.

Och det är min förklaringsmodell till varför Israels premiärminister Benjamin Netanyahu nu försöker byta position. Global makt och maktanspråk i en tid där tidigare globala politiska strategier fallerar. Dags för en ny politiska strategi för att kunna behålla makten. Makten framför allt.


https://www.ynetnews.com/articles/0,...992010,00.html

Givetvis en slump... Eller?

Tajmingen är intressant. När kampanjgeneralen Peter Wolodarski kämpat för öppna gränser med näbbar och klor. Ja, då ska mångkultur och öppna gränser förkastas. När skadan redan är skedd för Sveriges del, men inte Israel som lyckats stå emot Soros, Wolodarski, Applebaum och allt vad dom heter.

Återigen tajmingen. Först förstöra ett land och sen kasta det framför bussen.

Du talar om en synkroniserad mediakampanj globalt för öppna gränser och mångkultur. Jag satsar en femma på att allt har fjärrstyrts från Tel Aviv.

Att motsätta sig ett radikalt samhällsexperiment när detta hotar samhällets själva fundament, är dock inte ett konservativt projekt, så mycket som reaktionärt.

Om man så vill är den mer evidensbaserade, pragmatiska empirismen ett icke-ideologiserande och konservativt förhållningssätt. Manligt, vänstra hjärnhalvan, logos. En analytisk metod att förstå, men inte en rationell strategi att hantera pågående samhällsförändringar.


En svensk-afghan som driver boende för fattiga studenter på afghanska landsbygden och nyanserar bilden av Afghanistan som ett helveteshål för hazarer.

Med den konservativa, statiska, linjära trådanalysen är detta en irrationell, rentav farlig företeelse. Hur kvantifiera denne mans bevekelsegrunder och möjligheter? Vet han inte sitt eget bästa som lämnat en högre svensk utvecklingsnivå och fungerar hans verksamhet stabiliserande förlokalsamhället eller rentav som rekryteringsbas för migranter till Sverige?

En konservativ instinkt är att inte göra något, att hindra varje ytterligare förändring från ett för länge sedan förlorat status quo och en balans som ersatts av en rörelse i negativ riktning. Men det är inte funktionell konservatism, eftersom förändringen fortsätter av rent demografiska skäl.

Eller så tar man och erkänner att man förförts av nyliberalismen (av nuvarande centertyp) men nu kommit till konservativ sans. Man gjorde helt enkelt en felaktig bedömning, det är mänskligt att fela, men nu är man beredd att ankra sina värdekonservativt ideologiska rötter i den europeisk/svenska idétradition som gjort Europa/Sverige till det det var innan nuvarande sönderfall tog fart. Man kan bejaka att endast Sverige svenska krusbär har och att dessa krusbär är grunden för vårt relativa välstånd och relativa välordning, och därför värda att värnas och försvaras. De främsta av svenska krusbär kan gott tillkännages som den speciella svenska samförståndsandan som historiskt sett fungerat så väl som fredlig problemlösare, och den sammanhållning som tidigare homogen befolkning förmått uppbringa som resultat av gemensam kamp för drägliga levnadsvillkor i ett ogästvänligt klimat. Samarbete över klassgränserna är ett annat krusbär att lyfta fram, då även "patron" på bruket och "kapitalisten" på fabriken hade intresse av att arbetarna hade det någorlunda bra då det gynnade så väl profit som allmän snygghet. Som ytterligare enande kraft för det lilla strävsamma svenska folket kom att läggas Martin Luthers reformerade kristendom vilken bland annat premierade läskunnighet och självförkovran, på det att även populasen blev stadd i skick att kunna utföra sina mänskliga plikter mot nästan och samhället på vettigt vis. Levandegjort genom odlande av känslan av samhörighet med de förfäder som skapat förutsättningar för de levande och kommande generationerna svenskar. Allt detta värt att bevara för nu- och framtid. För att något Sverige överhuvudtaget ska finnas behövs inhemska patroner och kapitalister med känsla för folk och fosterland, det är inget att hymla med. Att genuspedagoger, hbtq-aktivister eller vithetsnormkritiker inte skapar något välstånd som föder en befolkning kan man också vara övertydlig med. Liksom med att globalistiska kaosliberaler inte känner minsta solidaritet med just Sverige och svenskar, faktiskt inte ens med Europa.

Sådana konservativa värderingar kan man damma av. Nationalstaten Sverige som lämnade krigiska erövringsambitioner bakom sig för gott under tidigt artonhundratal har ingen anledning att aktivt understödja krigiska separatistfolk. Den avgörande frågan som skulle ge konservatismen mäktig vind i seglen är att klargöra, klart och tydligt, att islam inte på några som helst villkor kan anses vara ett svenskt krusbär att värna och vårda. Islam strider på väsentliga grunder mot svenska bevaransvärda värderingar. Punkt. En grund har lagts genom moderaternas ställningstagande mot invandrad parasitism, den som inte bidrar till det gemensamma ska heller inget få från det allmänna. Det är bra men det behövs mer. T ex sådant som att den som vill kalla sig svensk inte samtidigt aktivt kan pyssla med exempelvis kurdisk eller palestinsk befrielsekamp som av värdnationerna (med vilka Sverige har diplomatiska förbindelser) betraktas som terrorism. Inte heller bör man som aspirant på svenskt medborgarskap få ägna sig åt att stärka och konservera seder och värderingar från hemlandet vilka ligger till grund för för den skyddsstatus man själv eller andra landsmän åtnjuter i Sverige. Det bör alltså inte, för den som vill vara svensk, vara ok att aktivt stödja eller motarbeta den ena eller andra sidans maktpretendenter i det forna hemlandet, eller den ena eller andra religionssekteristiska sidan i hemlandskonflikter då bådadera har drivit människor på flykt. Inga av dessa externa konflikter har något med Sverige att göra, eller är på något vis utvecklande för det nya hemland invandraren har valt åt sig. Med andra ord, inget mer multikulti.

Klart det kommer att svida men någon gång måste man börja mumla ur skägget, och för varje dag som går blir det ännu svårare att ta det där första steget. Till det är försent att överhuvudtaget agera kontrollerat.

Den beskrivningen stämmer bra för att förstå likgiltigheten inför invandringens negativa konsekvenser. Konsekvensen av ett likgiltigt samhälle har behandlat inom film och litteratur. Filmen Citizen X handlar inte om invandring utan om jakten på en seriemördare i Ryssland mellan åren 1982 till 1990. Det finns dock paralleller. Det är ett autentiskt fall där mördaren (dödade 52 unga kvinnor) tidigt hittades men han friades av en politiskt tillsatt domstol på grund av att han var med i det kommunistiska partiet. Översten (spelad av Donald Sutherland) säger då till mordutredaren Viktor Burakov att tiderna snart kommer att förändras där den tvingande ideologin avtar. Mycket riktigt, efter murens fall 1989 fångas mördaren in och döms till döden.

Albert Camus behandlar i sin bok Främlingen samma sak. Huvudpersonen Mersault är likgiltig inför sin väns misshandel av flickvännen. Då flickans bror vill hämnas skjuter Mersault honom av misstag, men är dock likgiltig inför sin handling. Likaså för att han döms till döden. Mersault döms dock inte för mordet utan för att han inte grät vid sin mors begravning. Camus vill här visa att Mersaults okänslighet egentligen är en effekt av ett likgiltigt samhälle där domstolens skäl till sin dom är en symbol för detta.

Dessa två exempel visar att när makteliten är likgiltig inför sina medborgare leder det till att fakta ignoreras och att information inte tas emot. Den här övergången ägde rum i Västeuropa under 70-talet. Det blev viktigare för staten att ägna sig åt symbolfrågor än medborgarna. Media, universitet och organisationer rättar sin policy därefter och skapar en fiktiv moral (exempelvis rätta värdegrunder) som alla måste förhålla sig till. Man lägger ned enorma resurser på att ge sken av att detta är folkligt förankrat och det enda rätta (narrativet) av nästan gudomlig karaktär. Denna moral (där begrepp som strukturell rasism ingår) är också utformad så att alla argument mot den vänds emot dig (vilket är Aron Flams kritik mot feminism och socialism). Detta fungerar då den inte har verklighetsförankring som grund och därmed kan man inte heller använda logiska resonemang.

Moderaterna har nu vaknat ur sin slummer. Det kommer att ge utdelning till valet. Många väljare är väl för tillfället förvirrade men många kommer inse allvaret tids nog. Media har ju också till stor del ändrat karaktär. Man är inte lika likgiltig inför invandringens konsekvenser. Tycker mig märka en viss rädsla över vilka man egentligen har varit lojal mot. De allra flesta inser ju att det kommer en tid efter valet 2018 vi kan se att aktörerna nu tar sina positioner. Allt fler liberala tänkare sällar sig nu till svd:s, expressens och gp:s skribenter och man pressar Liberalerna och Centern att bekänna färg.

Absolut ingen slump, nej. Netanyahu är en slipad politisk räv och Israel har från dag ett behövt förädla dubbelspelets konst till fulländning. Det israeliska underrättelsetjänsten inte vet är sannolikt inte värt att veta.

Att globalisterna valt att specialgulla med islam kan rimligtvis, utifrån professor GW:s anbefallda recept, inte handla om något annat än att just islam/underkastelse med en massa muslimer/de som underkastar sig överallt och med maktpositioner och medel är det perfekta substratet att bygga en världsbefolkning under en världsregering på, dvs NWO. När tiden blir mogen har man väl tänkt skicka fram en ny profet som upplöser det nu gällande islam. Kanske rent av Stefan Löfvén som får mässa fram att han som ledare för världens mest islamvänliga regim nu fått en uppenbarelse som tillhåller honom att upplysa umman om att det rådande tillståndet, öh, inte är okej. Nu måste vi alla ta ansvar på det här nya sättet istället. Världsmedborgare, nya instruktioner är att vänta. Inshallah.

Nu har det emellertid börjat gnissla i maskineriet både här och där. Västerlänningar börjar vakna och tänka islam, nä fy fan. Ryssland låter sig inte knäckas, Kina sticker upp som jätten gluff gluff och ser att det finns en hel värld att förfoga över, helt utan draghjälp från islam och feminism. Maktspelaren Netanyahu ser att risken för ett utplånat Israel är överhängande innan globalisternas NWO hunnit förverkligas och byter fot. Skådespelet har börjat.

Mohamed Omar talar om repatriering.

Assimilationspolitiken bör därför kombineras med ett generöst repatrieringsprogram, det vill säga att staten hjälper invandrare som vill att etablera sig i sina hemländer. Detta kan också ses som en del av vårt u-landsbistånd.

Han är väl någon sorts Sverigedemokrat idag så det är positivt om detta kommer upp igen på programmet i det partiet även om jag börjar misströsta och hoppas på att MED och AfS kommer in efter nästa val.

https://detgodasamhallet.com/2017/07...all/#more-8476

För mig ter det sig som en mentalitet snarare än någon sorts konspiration. Tokiga idéer kommer alltid att finnas. Just därför är en haverikommision absolut nödvändig. Hur kommer det sig att idéerna fick fäste, vad i samhällsutvecklingen gjorde att de fick fäste? Vad kan göras för att förhindra att något liknande inträffar igen? Detta är inte enkla frågor men jag tror att det kan uteslutas att det styrts från Tel Aviv.

Vad gäller Netanyahu så ser han nog vartåt det barkar. Att många europeiska länder får en betydande muslimsk minoritet innebär på sikt att politiker för rösters skull kommer att vända sig från Israel och mot Palestina. Till och med på universiteten i USA så är Israel inte särskilt uppskattat alls. Detta är han nykter nog att se. Israel har bara USA och delvis Europa som någon form av allierad.

Även sovjetsamhället verkar ha velat vårda bilden, så att säga. Som i alla "goda" utopier. Det finns en skillnad mellan är och ideologiskt bör; en skillnad som inrymmer hyckleri, lögner, censur och förtryck.

Intressant om det pågår en reaktiv, om inte reaktionär, tankeställare i det politiska mittfältet och medelklassen. Skrämselhicka, bakfylla och eftertankens kranka blekhet. Det är en sak att inte längre göra svanhopp ner i poolen av mångfaldsfetischism - eller tvinga olycksaliga satar att bekosta den - och en annan sak att erkänna och driva en linje för att komma till rätta med vad man ställt till. Den ohöljda vurmen för är väl mer eller mindre debattmässigt död nu, men det behöver inte leda till något manifest avståndstagande av multikulti som sådan - istället kraft på att försöka snacka bort skadan eller inte alls låtsas om den. Viktigast är vad som sker i politisk handling, bakom retoriken/tystnaden. För ansvarsutkrävande är det dock viktigt även med retrospektion. För historisk överblick och förståelse av samtiden, är det alltid viktigt med retrospektion.

Roger Scruton säger att 68-vågen var de privilegierades uppror mot... ingenting. Allt baserades på en fiktion, och egocentrism.

http://www.hoover.org/research/how-be-conservative


Nils-Eric Sandberg, med förflutet på DN, idag:

Hur vänstern vann



https://unvis.it/trelleborgsallehand...-vanstern-vann

Således en lång tradition inom vänstern att stämpla nazist och nazism på folk och företeelser.

---

Tillägg: Nils-Eric Sandberg konfronterade i Svensk Tidskrift redan 2001 en ännu idag 2017 alltjämt i "debatten" förhärskande pravda-sanning om "fredens religion":

Mot religion-för tolerans


http://www.svensktidskrift.se/nils-e...-for-tolerans/

Detta är också en sån kolossal lögn som hålls under armarna, för en kortsiktig förhoppning om husfrid, men gradvis bygger upp spänningarna i samhället och hotar Europas existens. Om det tjänat syftet hos etablissemanget att inte gynna "främlingsfientligheten" och "islamofobin", så blir det alltmer en fråga om personlig rädsla och kollektiv säkerhet, ju större, starkare och mer framträdande islam och muslimerna blir. Detta är en oundviklig konfliktlinje.

---

Ja, så verkar det vara:

"[...] political persuasions are closely linked to personality traits, and therefore may be determined early in life." (källa)

Du träffar huvudet på spiken vad gäller problemet.

Före upplysningstiden styrdes inte våra samhällen av förnuft och vetenskap. Upplysningen ändrade detta, och lade grunden till vårt välstånd som växt fram under de senaste 500 åren. Den vetenskapliga metoden gav oss inte bara ett materiellt välstånd, det var ofta även grunden för hur våra samhällen styrs. Dvs med fakta, logik, förnuft, pragmatik, samförstånd, konstruktiva samtal.

Men hur bra upplysningen än är på att öka vårt välstånd, så täcker den inte människans känslomässiga och religiösa behov. Det är en lustig paradox, att ju bättre vetenskapen täcker de lägre stegen i behovspyramiden (kroppsliga och säkerhetsmässiga behov), desto större blir behovet av icke-materiella saker (gemenskap, uppskattning, självförverkligande). Vetenskapen bär alltså fröet till sin egen undergång i sig.

Det är lätt att tro att upplysningen och den vetenskapliga metoden vann kriget en gång för alla för flera hundra år sedan.

Men så är det inte. Redan från början fanns det en motståndsrörelse till upplysningen, och den har vuxit sig allt starkare genom tiden. Idag är det inte alls självklart längre att upplysningen står som given vinnare.

Ett exempel är den romantiska idérörelsen som uppstod i slutet av 1700-talet:

"Romantiken uppstod som reaktion mot den förnuftstro, materialism och mekaniska världsbild som rådde inom kulturen under upplysningen. Till skillnad från upplysningen, som betonade förnuftet, hävdade romantikerna att det var känslan som var kärnan i tillvaron." (källa)

Postmodernismen uppstod under 1900-talet, och är dagens starkaste motståndare till upplysningen och den vetenskapliga traditionen.

Ordet "postmodern" kommer från "modern" som här betyder "upplysningen". "Post-modern" kan översättas som "det som ska ersätta upplysningen". De postmoderna är alltså emot allt som upplysningen står för. De vill backa bandet 500 år, och slå in på en helt annan väg. "Postmodern" skulle lika gärna kunna heta "pre-modern".

Postmodernismen är extremt farlig. Den bryr sig inte om hur verkligheten ser ut och hur vi ska förstå den bättre. Istället bygger den på psykologin bakom hur människan uppfattar verkligheten, och hur man påverkar människors uppfattningar för att på så sätt styra deras beteende i samhället.

Människan är inte hårt programmerad till att alltid använda den vetenskapliga metoden. Istället bär man med sig en extremt förenklad mental modell av världen. Man passar in vad man ser och hör i sin mentala modell, och agerar efter vad modellen säger. Det vore omöjligt att göra nåt annat. Man kan inte sätta sig ner och räkna ut Schrödingers kvantekvationer för varenda atom i sin kropp och omgivning så fort man ska ta ett steg i någon riktning.

Om man kan påverka folks mentala modeller så påverkar man deras beteende i samhället. Detta är en grundbult i George Orwells "1984". Andra ord för "mental modell" är "berättelse" eller "narrativ". Ha det i åtanke nästa gång en journalist skriver nåt i stil med "vi måste skapa en ny berättelse om integrationen".

Det är därför det är så viktigt för de postmoderna att ha makten över språket. Kan man styra språket så påverkar man de mentala modellerna. Jämför "no-go zon", "förort / utsatt område", "vem är svensk", osv.

I grunden kokar den postmoderna teorin ner till att allt handlar om rent maktkrig mellan olika grupper i samhället. Det är ett nollsummespel, där man bara försöker öka sin makt genom vilka metoder som helst. Språket kan man använda som man vill, utan hänsyn till "verkligheten". Det finns inget som helst intresse av ett konstruktivt gemensamt samtal för att komma fram till bra lösningar. Det förlorar man bara makt på i deras tankevärld.

Givetvis är det bara en liten hård kärna samhället som anammar det postmoderna tankesättet fullt ut på ett medvetet plan.

Men den hårda kärnan har blivit extremt tongivande inom massmedia och politiken i dagens Sverige. Jag skulle säga att postmodernismen just nu står som segrare över upplysningen.

Sedan finns det givetvis en stor omedveten massa av anhängare. Frågar du dem så påstår de sig vara för upplysningen och den vetenskapliga metoden. Men i praktisk handling agerar denna stora massa postmodernistiskt.

Det är därför man bankar "rasist" i huvudet på alla motståndare. Det har inget med verkligheten att göra, men det är ett effektivt vapen i att skaffa sig mer makt. Det är helt ointressant för dem att ha ett gemensamt konstruktivt samtal om vad som verkligen är rasistiskt eller inte.

Som jag skrivit tidigare tror jag inte mediakriget om mångkulturen kommer att ändras förrän de postmoderna anser att de förlorar mer än de vinner på att fortsätta med sitt "ju fler invandrare desto bättre".

Men när den dagen väl kommer så gissar jag på en snabb omsvängning, där något annat blir deras nya knölpåk, och invandrarna kastas rätt under bussen av dem. Då har "berättelsen" ändrats så att vi kan repatriera flera miljoner utan ett minsta pip från dem, eller moraliska betänkligheter hos Svensson.

PS Den som vill kan ju läsa ovanstående som mitt försök att programmera om era mentala modeller så att ni agerar annorlunda i samhället...

Nu är det tydligen ett problem med invandrarkulturen i Sverige.


https://www.svd.se/fororten-behover-forsvenskas

Varför ska vi prata assimilering? Varför inte prata repatriering av alla idioter som hatar Sverige men som av någon outgrundlig anledning tycker om att bo här samtidigt som dom lever på bidrag och kriminalitet som det svenska samhället godhjärtat låter dessa personer fortsätta med? Om någon på allvar tror att det går att lösa "integrationen" utan att stora antal invandrare skickas hem saknar man kontakt med verkligheten.

Polisen, tillika kriminologen, Fredrik Kärrholm skrev en bejublad, pregnant ledare i SvD i januari: Det osänkbara landet. Nu är han tillbaka, i samma forum:

Förorten behöver försvenskas


Det luktar så kallad kulturrasism, men oantastlig och vägbärande utgångspunkt.

Tillägg: Kebabfysiker var först på falafeln.