Citat:
Intressant att fler fått samma aha-upplevelse över Carl Schmitts tankar. Han säger rakt ut precis de saker som jag grubblat mig fram till under en kris som gjort alla demokratins brister allt för tydliga. Det stärker min misstanke att vår tid inte är så olik Weimarrepublikens tid.
Jag läste om hans tankar i ett kort del i Filosoferna av Svante Nordin, så jag kan förstås ha fått fel uppfattning, men det tycks väldigt träffande. Dels talar han om hur demokratin bara är ett skådespel där den egentliga makten ligger hos några få inom partiledningen och politikerna röstar enligt vad partierna beslutat, så all form av diskussioner är bara slöseri med tid. Och hur parti eller block indelningen sliter samhället i bitar/polariserar.
Men sen har han ett intressant resonemang om att den yttersta makten i en stat ligger hos den som kan utropa undantagstillstånd. Makten att frångå lagen. Göra lite "avsteg från gällande lagstiftning" som det kanske kallas idag. Men nu är det förstås ett problem att Ågran agerade som hon gjorde, men hon blev åtminstone symboliskt straffad vilket betyder att det inte var ok. Värre är det med exempelvis polisen som uppger att det inte är politiskt möjligt att följa lagen och arrestera de ensamkommande illegala "barnen".
Så jag antar att svaret på din fråga är JA. Men det är intressant att fundera på vem som egentligen har den högsta makten enligt hans definition om tjänstemän kan bortse från lagen under vissa förhållanden som inte täcks av lagen. Vad som är politiskt möjligt styrs ju idag av media, så media har indirekt makten att ge tillstånd eller definiera när lagen upphör, men inte hur som helst. Ytterst så måste media förhålla sig till den egna berättelsen de byggt upp och den styrs av en sorts dramaturgisk logik som tar hänsyn till hur starka känslor något väcker.
Schmitts poäng med makten över undantagstillståndet var att det stod över allt annat och var en Vilja. I slutändan så var det där man hamnade när maktkampen gått tillräckligt långt och den liberala föreställningen om att samhällets grund låg i lagen var bara en illusion. Så vi är alltså maktlösa mot vår egen berättelse? Vi driver planlöst i den riktning som "muh feelings" har tagit ut. Det finns ingen vilja som styr och därmed får man nog säga att nationen har upphört och bara hålls samman av strukturer som skatteverket och polisen.
Jag läste om hans tankar i ett kort del i Filosoferna av Svante Nordin, så jag kan förstås ha fått fel uppfattning, men det tycks väldigt träffande. Dels talar han om hur demokratin bara är ett skådespel där den egentliga makten ligger hos några få inom partiledningen och politikerna röstar enligt vad partierna beslutat, så all form av diskussioner är bara slöseri med tid. Och hur parti eller block indelningen sliter samhället i bitar/polariserar.
Men sen har han ett intressant resonemang om att den yttersta makten i en stat ligger hos den som kan utropa undantagstillstånd. Makten att frångå lagen. Göra lite "avsteg från gällande lagstiftning" som det kanske kallas idag. Men nu är det förstås ett problem att Ågran agerade som hon gjorde, men hon blev åtminstone symboliskt straffad vilket betyder att det inte var ok. Värre är det med exempelvis polisen som uppger att det inte är politiskt möjligt att följa lagen och arrestera de ensamkommande illegala "barnen".
Så jag antar att svaret på din fråga är JA. Men det är intressant att fundera på vem som egentligen har den högsta makten enligt hans definition om tjänstemän kan bortse från lagen under vissa förhållanden som inte täcks av lagen. Vad som är politiskt möjligt styrs ju idag av media, så media har indirekt makten att ge tillstånd eller definiera när lagen upphör, men inte hur som helst. Ytterst så måste media förhålla sig till den egna berättelsen de byggt upp och den styrs av en sorts dramaturgisk logik som tar hänsyn till hur starka känslor något väcker.
Schmitts poäng med makten över undantagstillståndet var att det stod över allt annat och var en Vilja. I slutändan så var det där man hamnade när maktkampen gått tillräckligt långt och den liberala föreställningen om att samhällets grund låg i lagen var bara en illusion. Så vi är alltså maktlösa mot vår egen berättelse? Vi driver planlöst i den riktning som "muh feelings" har tagit ut. Det finns ingen vilja som styr och därmed får man nog säga att nationen har upphört och bara hålls samman av strukturer som skatteverket och polisen.
Så vi är flera! Det tyder på att vi mycket väl kan befinna oss i en mellanperiod, en Weimarrepublik, även den upptagen med identitetspolitik och omdefeniering av vad som är en nationalstat, parat med en vag kodifiering av "allas lika värde", vilket visade sig fullt tandlös när det väl gällde.
Ja, Schmitt förutsätter att det finns någon som kan sätta ner foten, styra över undantaget, det vill säga att efter att alla falanger fått säga sitt, striden intensifierats, och situationen närmar sig det ohållbara för staten, finns någon (suveränen) som både kan, och vill, sätta slutlig punkt genom ett yttersta beslut.
Denna möjlighet till slutgiltigt beslut är mycket viktigt i situationer av fara eller stark press på nationalstaten. Någon måste kunna och vilja sätta in "räddningsåtgärder". Kommer inga sådana beslut är statens hela existens i förlängningen hotad, dock kan den överleva om makten över undantager flyttar upp till en nivå som kan garantera statens fortsatta existens, som då blir en vasallstat. Det förutsätter dock en välvillig inställning från den nivå där makten över undantaget hamnar.
Mycket intressant liknelse med Ågren, och de "undantag från gällande lag" som hon utfärdade på eget bevåg. Det går att se som att makten över undantaget finns och används på svensk nationell nivå. Men den tolkning som jag landat i är denna: makten över undantaget ligger inte här, och inte heller hos statsminister Löfven.
Ågren kunde inte utan repressalier utfärda sitt undantag, hon accepterade istället ett strafföreläggande på 70 000, motsvarande halva hennes månadslön.
Ligger då makten hos Löfven och det officiella lagstiftande församlingen (riksdagen), nej uppenbarligen inte. Ågren undkomm i princip helt straff, händelsen utreddes inte i domstol och konsekvenserna blev löjligt låga. 50% av hennes lön motsvarar en 12 - 15 000 av en medelsvenssons lön. Vilka brott ger straff i dessa nivåer, till och med en fortkörning på 20/kmh över en hastighetsbegränsning ger indraget körkort, en åtgärd som de flesta hellre skulle betala både en och två fulla månadslöner för att slippa. Ställ detta i relation till att som högsta chef för en myndighet medvetet bryta mot laget och sälja ut en monumental del av svenska försvarshemligheter. Det är uppenbart att Sveriges högsta befattningshavare har förlorat kontrollen, hade en möjlighet till yttersta beslut funnits hade straffet blivit hårdare, i linje med brottets svårighet.
Har vi tur går beslutsrätten upp en nivå, det finns vissa indikationer på detta, till en vänligt sinnad suverän. EU kan spela den rollen, EU har upprepade gånger räddat Sverige de senaste tre åren. Migrationskrisen som hot, vilken den fortsatt är men inte i samma omfattning, mot den svenska staten löstes av EU, inte av Löfven eller riksdagen. Löfven som tillsammans med riksdagsledamöterna svamlande frånsade sig allt ansvar för sitt land och folk. "Vi kan inget göra, migranterna vill komma" " andra EUländer tar inte sitt ansvar" "internationella konventioner tvingar oss", "dom säger att dom är barn", alla dessa ursäkter borde suveränen i slutändan stå över. Nu är det EU som stänger balkanrutten, avtalar med Turkiet, stänger ner medelhavsrutten och, snart, inför tvingande tak på asylansökningarna per land.
Vi lever i ett land som är "cucked", har vi tur är suveränen måttfull mot sin vasall.
__________________
Senast redigerad av Ferenc-Ferdinand 2017-08-17 kl. 21:34.
Senast redigerad av Ferenc-Ferdinand 2017-08-17 kl. 21:34.
