Förr eller senare landar man i frågan "varför gör de på detta sättet".
Vad är orsaken bakom multikulti och skälet till att det trumfar Sverige och svenskar?
I min jag efter sökande efter orsak blir jag mer och mer förundrad över mänsklighetens psykologi.
Framförallt bland de skribenter som i Sveriges ledande tidningar gör anspråk att göra någon form av analys. Men läser man vad de skriver kanske man får en ledtråd vad det är som driver dem till att förgöra Sverige. Medvetet eller omedvetet.
Men jag tro det är medvetet för att citera Sun Zi : "All krigskonst handlar om att vilseleda."
Och det är bara att se vad medierna gör just nu.
Ett annat citat av Sun Zi är "Om du känner din fiende och känner dig själv, behöver du inte frukta resultatet av hundra slag. Om du känner dig själv men inte fienden, för varje vunnen seger kommer du också att lida en förlust. Om du känner varken fienden eller dig själv, besegras du i varje slag."
Det är alltså dags att lära känna fienden ordentligt.
Ta exempelvis en ledare av Katrine Marçal i dagens Aftonbladet som tar upp bilden på en av tusentals barn som drabbats i Syrien med följande text. Kanske en form av självinsikt? Min fetmarkering
Citat:
För att ett krig ska uppmärksammas internationellt behövs ganska mycket. Dödandet måste uppfattas som något mer än bara dödande. De stridande som representanter för något mer än bara olika intressen i en region som vi är glada över att vi inte råkar vara födda i. För att orka bry oss behöver vi se en större symbolik i det hela: mellan gott och ont, fascism och frihet, höger och vänster, barbari och modernitet, rebeller och rymdimperium.
Först då tittar vi upp.
Konflikter som saknar en tydlig dramaturgi på det sätt som vi föredrar dem, de blir för svåra. Resultatet blir att vi stänger av känslomässigt.
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle23378702.ab
Vi fortsätter med dagens SVD och Tove Lifvendahl som skriver en ledare om svenskt flyktingmottagande med följande text:
Citat:
Symboliken i måltiden
Utan större ansträngning kan jag återkalla känslan
...
Jag är femton år och befinner mig i södra Tyskland för ett internationellt scoutläger. I syfte att lära känna landet bättre ska vår delegation under ett par dagar bo utspridda hos tyska familjer knutna till scoutrörelsen.
...
Jag anstränger mig för att vara artig och äter upp det som läggs fram på tallriken trots att jag upplever det som oaptitligt; en stor skiva bröd med ett slags gummiartad uppskivad aladåb som pålägg. Jag har aldrig känt mig så ensam, behärskar inte mer än ett par enkla fraser på tyska, och maten med sin torra och sega konsistens utan någon tydlig smak får mig att känna mig ännu mer alienerad.
....
Uttrycket ”du är vad du äter” är mycket mer än en uppfordrande rubrik på ett tv-program. Måltiden har utöver sin livgivande roll också en central och djupt symbolisk betydelse i våra liv. De flesta har starka matminnen; man minns den första gången man fick smaka något särskilt. Barndomen och uppväxten är kantad av introduktioner till nya livsmedel och smaker. Man kommer ihåg, längtansfullt, smaken av farmors gräddsås eller mormors ingefärspäron. Vi både firar och sörjer i matgemenskap, högtidlighåller traditioner genom att äta särskilda rätter
Man skulle nästan tro att hon pratar om matkultur och dessutom värderar den. Det finns god matkultur och dålig. Baserad på hennes känslor.
http://www.svd.se/symboliken-i-maltiden
Och så fortsätter vi med en krönika i Expressen där Alex Schulman gör, återigen, en omedveten logiskt saltomortal som troligen går han själv förbi när han skriver om ett musikalbesök i New York
Citat:
Året är 1776 och New York bubblar av förväntan. Revolutionen ligger i luften. Det brittiska imperiet skickar alltmer militär till östkusten för att hålla upproret i schack, men krafterna är alldeles för starka: det amerikanska folket har bestämt sig för att bli självständiga. George Washington är beslutsam. Och han får Frankrike på sin sida i kriget. Hela New York känner att nu händer det. Och societetssystrarna Schuyler vandrar fram på Manhattans gator och sjunger, euforiska: "Vi har sån tur som är i livet just nu." Nu, när allting händer! Historien skrivs just här och nu. Och de får vara med!
...
jag kan känna att jag haft otur, att det här korta livet mitt har hamnat mellan stolarna i historien. Att mitt liv och vår generation missar alla avgörande händelser. Det finns ingen revolution i luften. Här finns inga stora rörelser. Jag hamnade på jorden från åren 1976 och jag kommer att finnas kvar en bit in på 2000-talet. Och tiden som levande tillbringar jag i Sverige, jag är på fel plats på fel tillfälle.
Ibland känner jag att det inte är meningsfullt här. Alla futtigheter som tar ens energi. Ett samhällsklimat som är uppbyggt av kickar och konflikter. Det är så småaktigt och oviktigt, alltihop.
...
Vi lever i ett land i vilket ett främlingsfientligt parti växer sig allt starkare, vars extrema åsikter blir allt mer normaliserade.
...
Jag har fastnat i hatets Sverige.
...
Man kan ge upp.
...
Små signaler om att den här tiden inte alls är futtig, utan avgörande. Att den är viktigare än vad vi någonsin kan tro. Det är slaget om Sverige och det kommer att stå om det i historieböckerna. Vi står på tröskeln till en revolution, snart ska det ljusna också för oss. Vi har sån tur som är i livet just nu.
http://www.expressen.se/kronikorer/a...-dem-overallt/
Mönstret går igen. De är alla känslomässigt styrda och saknar förmåga till rationell och abstrakt tänkande. De söker kickar men är ändå inte nöjda i sin "prinsessa på ärten " tillvaro.
Alex missar helt orsaken till revolutionen och inser inte att det är han som är måltavla för den revolution som kan bli följden om trycket mot den arbetande klassen fortsätter och utökas.
Han lever inte i nuet och ser inte vad som händer för hans saknar förmågan att se det i den twittrande klass han är en av många självutnämnda men nakna kejsare.
Katrine inser att det är för svårt för henne att förstå. Men ändå skall hon av alla förklara. Hur får hon ihop det om hon inte har en agenda?
Och Tove går på känsla. Ren känsla. Ingen logik alls utan bara på känsla och smakar det gott är nog människan god. (sic)
För att citera henne igen: "Symboliken i måltiden"
Ger denna spaning en ledtråd till varför dessa personer gör på detta sätt?
Ger det en ledtråd till varför dessa personer släpps fram och får lov att göra på detta sätt?
Förhoppningsvis ser fler mönstret att det finns ett tryck skapa ett Sverige som inte styrs av kunskap utav av känslor.
Nästa steg är att hitta vem eller vilka som ligger bakom det trycket.
