Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Utvecklingen i Sverige oroar mig. Klyftorna växer och blir ofta störst i invandrartäta förorter, där många får sin frihet begränsad.

I klass*rummet fick jag och mina vänner lära oss att vi kunde bli något om vi ansträngde oss. Om vi jobbade hårt kunde det omöjliga ändå bli möjligt, trots vår bakgrund.

Jag har gjort en klassresa. Jag är en av arbetar*klassens pojkar som trodde att drömmar bara slog in för andra. Jag kände mig under*lägsen dem som hade möjligheterna. Jag ville så mycket, men den socialdemokratiska kollektivismen höll oss alla tillbaka.

Vad som är möjligt för den som börjar i första klass i Bromma, går inte ens att drömma om för en jämnårig i Akalla. Sverige glider allt mer isär. Klyftan går mellan frihetens och ofrihetens Sverige, där vissa föds in i möjligheternas land medan andra möter de stängda dörrarna.

Rege*ringens ideologiska skygglappar gör att man inte vågar* ta tag i de centrala frågorna för att minska klyftorna. Det krävs reformer för fler poliser, en bättre skola och lägre trösklar in på arbetsmarknaden. Inte mer av *bidrag.

Människor som inte vill få bidrag, utan som vill bidra och själva bygga sin framtid, men som inte släpps in på arbetsmarknaden.

Det här är ofrihetens Sverige. Och klyf*torna växer för varje dag mellan dem som har frihet, försörjning och alla chanser – och dem som saknar både hopp och möjligheter. Det är vår viktigaste uppgift att skapa ett Sverige som håller ihop, där varenda människa har friheten att förverkliga sina drömmar. Det går en klyfta mellan de som har frihet och de som inte har. Det är en kärnuppgift för ett liberalt parti och för mig som klassresenär att *bekämpa dessa klyftor.

Vi vill ha en generös och human flyktingpolitik. Att många människor kommer hit och vill studera, jobba och bygga en framtid gör oss alla rikare.

Vi vill att alla människor som lever i Sverige ska ha samma krav på sig, att ta ansvar för sig själv, lära sig svenska språket och ta till sig de värderingar om jämställdhet och frihet som det svenska samhället bygger på.

Ett exempel på vad vi kommer se mer av är rapporter om missförhållandena i äldrevården. Österåkers kommun, strax norr om Stockholm, har upphandlat ett boende där situationen inför sommaren var kaotisk. Förutom ohyra och brist på hjälpmedel för personalen är personalsituationen svår.

Den svenskspråkiga personalen säger idag upp sig i strid ström och ersätts med framför allt manlig utrikesfödd personal som med ingen, eller högst begränsad, erfarenhet skall arbeta med omsorgen av äldre. Språkproblem, och framför allt bristen på erfarenhet, leder till konflikter.

Rapporterna från Österåkers kommun är inte unika, det kommer fler och fler signaler från övriga Sverige om uppenbara missförhållanden samt en skriande personalbrist som åtgärdas med att ”ösa” in utrikesfödda utan egentlig utbildning för att på pappret visa upp full bemanning. Den svenskspråkiga personalen säger upp sig och går till annan verksamhet eller till verksamheter där svenskfödda anställda är i majoritet.

Men ytterst kommer den politiska nivån behöva möta oroliga anhöriga när rapporter om bemanning av vårdenheter sker med outbildad personal där patientsäkerheten riskeras på grund av språkbarriärer och avsteg från hygienregler av religiösa skäl.

Italy reaches deal to crack down on migrant rescue boats
Italy has reached a deal with France and Germany to tighten the regulation of charities operating in the Mediterranean and to increase funds to the Libyan coast guard, in an attempt to stem the flow of migrants arriving at Italian ports.*

The agreement follows an ultimatum by Italy to fellow EU member states last week in which Rome threatened to shut its ports to foreign boats carrying asylum seekers, unless it got more help in tackling the migration crisis.*

At a working dinner in Paris on Sunday night, the interior ministers of Italy, France and Germany, failed to address all of Rome’s concerns —— notably its desire to see other EU countries directly take in migrants rescued at sea, without them passing through Italy.*

But they did make headway on some aspects of migration policy, which they want to place at the top of the agenda of EU interior ministers due to meet in Estonia at the end of the week.*

“All of Italy is mobilised to face the flows and we are asking to share this with the EU. This is necessary to be faithful to our history and our principles,” Paolo Gentiloni, Italy’s centre-left prime minister, said on Monday. “We need to avoid these flows becoming unsustainable, fuelling hostile reactions in our society,” he added.*
...
One of the most controversial aspects of the migration crisis this year has been the proliferation of charity groups operating rescue boats off the Libyan coast, which critics see as a “pull factor” that is attracting migrants and enticing smugglers.*

In a joint press statement on Monday, Rome, Paris and Berlin said they had agreed that Italy should develop a “code of conduct” for non-governmental organisations working in the central Mediterranean.*

Although the details of the regulatory crackdown have not been released, officials in Rome have been considering barring NGOs from entering Libyan territorial waters, forcing them to limit communication with migrant boats, and encouraging them to co-ordinate more closely with the Italian coast guard. Non-Italian boats failing to comply with these guidelines would no longer be allowed to dock in Italy.

The move is likely to be controversial, as NGOs have said they are being used as “scapegoats” for an intractable problem and their mission is only to limit the damage of migration and save lives.
...
Other points agreed by Italy, France and Germany include additional funding for the Libyan coast guard to intercept and turn back migrant boats while they are still in their territorial waters. This is also contentious because critics believe that the Libyan coast guard often uses violent methods to turn back ships sometimes in violation of the migrants’ human rights.

The three largest eurozone countries also vowed “concrete options” to monitor Libya’s southern border, a key crossing point in the Sahara desert for migrants coming from other parts of Africa, and promised to ramp up the EU’s migrant relocation scheme, which has struggled amid resistance from many member states.*

However, one of Italy’s top priorities — a full-scale revision of EU asylum rules so that migrants are not forced to request asylum in Italy when they arrive in the country — is unlikely to be granted any time soon.