Citat:
Enligt Migrationsverket kommer anvisningarna till kommunerna enligt bosättningslagen att öka i år. Och antalet beviljade uppehållstillstånd har ju inte minskat; ifjor fler än någonsin: drygt 150 000 (!). Den tillfälliga skärpningen av anhöriginvandringens villkor är tidsbegränsad till 2019, och till dess spås över 300 000 ärenden tillkomma. Det är alltså potentiellt ett nytt bidragsberoende Malmö vi snackar om, inom ett par tre år.Ja, alltså det här är ju så lågt att det är i nivå med Anders Lindberg. Vi kan konstatera att 7klövern och mainstreammedia tycker att det är okej att vi går mot ett Mogadishu. Nu säger jag inte att vi blir ett Mogadishu, men att vi som sagt går mot den riktningen. Vilket är illa nog. Mycket illa. Alla rapporter och all statistik visar envist detta. Det får krisa hur mycket som helst men man rör aldrig den fria invandringen. Låt vara att det kommer färre idag, men det är verkligen inte regeringens förtjänst.
Den självklara frågan blir hur vansinnet upphör? För mig är nyckeln att kritiker vågar tala öppet om saken. Efter valet när SD får 25 till 30 procent, och att det manliga stödet ligger på 40+, menar jag att det kommer att skapas ett enormt Vi som betyder något. Det i sig ändrar inte 7klövern och mainstreammedia. Däremot kommer detta Vi att skapa en ökad lust för att betala alternativ media. Det är inte ett särintresse längre utan en folklig kamp. Väl där är man hemma.
Den självklara frågan blir hur vansinnet upphör? För mig är nyckeln att kritiker vågar tala öppet om saken. Efter valet när SD får 25 till 30 procent, och att det manliga stödet ligger på 40+, menar jag att det kommer att skapas ett enormt Vi som betyder något. Det i sig ändrar inte 7klövern och mainstreammedia. Däremot kommer detta Vi att skapa en ökad lust för att betala alternativ media. Det är inte ett särintresse längre utan en folklig kamp. Väl där är man hemma.
Givetvis finns det gränser för hur högt skatterna kan skruvas upp, hur hårt välfärden kan styras om från infödingar (medborgare) till invällande ockupanter, hur mycket infrastrukturen och institutionerna kan belastas innan de bokstavligen går sönder och staten fallerar. Men kuvade eller bekväma människor har en avsevärd anpassningsförmåga. Så långt att den fredsskadade svenska dronten går under? Här är det inte survival av en fit men självförnekande nationalism, som domesticerats så långt att det inte kan identifiera hot mot dess egen existens.
Med fogliga svenskar som habituerats att inte bara fördra utan även tala välvilligt om multikulti genom statspropagandans mångåriga och ständiga malande - den förmodligen enda gemensamma varseblivningen som formar vårt kollektiva medvetna - att skämmas, göra uppoffringar och inte få den verkliga tillvarons massinvandringsrelaterade erfarenheter någonsin bekräftade av regimmedierna, så kan nog samhällsfördärvet fortskrida väldigt långt innan någon vändning. Någon sansad inbromsning eller rent av reversering vet jag inte om det är realistiskt. Den ställföreträdande propagandaverklighet som MSM bearbetar oss tränger bort ett konkurrerande och mer verklighetsbaserat kollektivt medvetande, eftersom de senare är individuella och inte stöpta i någon massmedial representation som penetrerar miljoner åt gången. På ett generiskt plan kan vi förvisso dela igenkännbara erfarenheter i ett kollektivt medvetande, som har en verkligare förankring än statspropagandan; som konstaterar att "mångfalden" i själva verket är massinvandring, inte "berikar" men belastar, att "flyktingar" i själva verket är välfärdsmigranter och inte särskilt tacksamma heller, att "barnen" är skäggbarn som begår fanskap, att de är "utsatta" men begår brott och bereds förtur, rabatt och andra förmåner, att "de folkvalda" inte representerar medborgarnas intressen...
Konkurrerande medier som alternativ till regimens MSM bjuder på verklig informations- och åsiktsmångfald. Det är förvisso en mer splittrad/brokig representation av verkligheten än den enkelspåriga som MSM manglar. Oppositionella kan samlas i en gemensam aversion mot regimen och de oppositionellas individuella men generiska erfarenheter av massinvandringen och den s k mångfalden. Den tid som läggs på andra medier, eller tillbringas i verkligheten, läggs i alla fall inte på regimens MSM.
---
Om något av Marshall McLuhans tankegods; jag har inte riktigt grunnat på detta, om det är självklarheter eller djupsinne - men det ger en vink om massmediernas kraft att prägla ett något sånär homogent samhälles kollektiva medvetande:
Citat:
https://en.wikipedia.org/wiki/The_medium_is_the_message
McLuhan understood "medium" in a broad sense. He identified the light bulb as a clear demonstration of the concept of "the medium is the message". A light bulb does not have content in the way that a newspaper has articles or a television has programs, yet it is a medium that has a social effect; that is, a light bulb enables people to create spaces during nighttime that would otherwise be enveloped by darkness. He describes the light bulb as a medium without any content. McLuhan states that "a light bulb creates an environment by its mere presence."[4]
Likewise, the message of a newscast about a heinous crime may be less about the individual news story itself — the content — and more about the change in public attitude towards crime that the newscast engenders by the fact that such crimes are in effect being brought into the home to watch over dinner.[5]
Hence in Understanding Media, McLuhan describes the "content" of a medium as a juicy piece of meat carried by the burglar to distract the watchdog of the mind.[6] This means that people tend to focus on the obvious, which is the content, to provide us valuable information, but in the process, we largely miss the structural changes in our affairs that are introduced subtly, or over long periods of time.[5] As society's values, norms, and ways of doing things change because of the technology, it is then we realize the social implications of the medium. These range from cultural or religious issues and historical precedents, through interplay with existing conditions, to the secondary or tertiary effects in a cascade of interactions[5] that we are not aware of.
Likewise, the message of a newscast about a heinous crime may be less about the individual news story itself — the content — and more about the change in public attitude towards crime that the newscast engenders by the fact that such crimes are in effect being brought into the home to watch over dinner.[5]
Hence in Understanding Media, McLuhan describes the "content" of a medium as a juicy piece of meat carried by the burglar to distract the watchdog of the mind.[6] This means that people tend to focus on the obvious, which is the content, to provide us valuable information, but in the process, we largely miss the structural changes in our affairs that are introduced subtly, or over long periods of time.[5] As society's values, norms, and ways of doing things change because of the technology, it is then we realize the social implications of the medium. These range from cultural or religious issues and historical precedents, through interplay with existing conditions, to the secondary or tertiary effects in a cascade of interactions[5] that we are not aware of.
Med det framväxande, mindre homogena, multikulturella, fragmenterade samhället kan man anta att det finns många kollektiva medvetanden, och en samtidigt med den minskande penetrans / räckvidd hos regimmediala MSM. PK-samhällets sammanhållande kitt är offerhierarkin och liturgin, som appellerar till "utsatta", rasifierade, "minoriteter"; klienter som får något av staten. Men inte den medelklassige vitingen som står för fiolerna. Så länge vederbörande finner sig i den tilldelade rollen.
Det är ju så välbetalda biståndsarbetare motiverar, att de har en hel kader av tjänstefolk.
