Den enda lösningen är att Sverige genomför negativ invandring dom kommande åren.
Kommer inte räcka. Här måste man ta till krafttag på alla nivåer. Återvandring går inte att göra summariskt - och de ekonomiska och sociala lättnader som krävs för att få ordning på problemen kan därmed inte uppnås bara genom att 'skicka tillbaka folk'.
Liberaliseras inte narkotikapolitiken så blir vi tvungna att bokstavligt talat jämna dessa områden med marken för att få bukt med problemen - och sådant jämnande med marken finns det få som faktiskt vill utföra men ingen som faktiskt kan.
Som jag redan skrivit en gång någon annanstans idag: Två fullständigt vansinniga policies [massinvandring under mångkulturell flagg och narkotikapolitiken] sammanvävda till en perfekt storm av exkrement.
Av många uppfattas motsatsen till mångkultur som nationalism.
Idag går Per T Ohlson i sydsvenskan ut och argumenterar mot nationalism.
Argumentet?
Hämtat från bröderna Grimm: "Släpp inte anden ur flaskan."
Nej jag skojar inte. Han hämtar sina argument från sagornas värld.
Citat:
Här, hos bröderna Grimm, finns rötterna till talesättet att släppa ut anden ur flaskan, i bemärkelsen att göra eller säga något som i förstone kan verka oskyldigt, men som sedan får konsekvenser som ingen förutsett. Sensmoralen är att man bör undvika att släppa ut anden, eftersom det är så svårt, ja nästan omöjligt, att stoppa in honom igen.
Detta är inget som svenska partiledare reflekterar över. På senare tid har de tävlat om att lossa på korken till den flaska som innehåller en av politikens farligaste andar:
Nationalismen.
Tänk om han istället hämtat inspiration från naturvetenskapen.
Då kunde det stått något i stil med;
"Ökar trycket okontrollerat i ett slutet system leder det förr eller senare till en explosion"
Det är ingen jävla sensmoral utan fakta.
Det verkar som nyckeln till hans åsikt ligger i denna mening:
"Ty få länder står i lika stor tacksamhetsskuld till omvärlden som det fria Sverige."
Han känner helt enkelt att han själv inte är förtjänt av den priviligerad ställning han har själv.
Och det kan vi väl vara ense om att så är fallet. Men vad har det med Sverige att göra?
Jag tror, på riktigt att etablisemanget börjar bli riktigt rädda efter Brexit. Någon skrev som jag såg att Brexit, Trump och Le Pen hör ihop. Jag tror det är en korrekt analys. Etablisemanget fick en käftsmäll med Brexit, och vi såg att etablisemangsföreträdare tjurade med "nu kan Trump lika gärna vinna!".
Båda kampanjerna tar fasta på ”förlorad stolthet” hos väljarna och bygger till stor del på populism: ”Både Boris Johnson och Donald Trump talar till hjärtat – inte till huvudet... Vänta med att tänka på de komplicerade konsekvenserna, att protestera mot status quo känns som en bra start”.
"Populism" vet vi ju är etablisemangskod för "saker jag inte gillar". Men det är ju så, att om Trump vinner i USA, kommer bara därför Le Pens chanser att öka i Frankrike. Sen kom Nicedådet och det ökar även mer Le Pens chanser.
Här hemma har vi århundradets våldtäktssommar. Folk börjar ledsna på alla fronter nu. Det är så enkelt att nationalismen är det naturliga sammanhållande kitet. Därför håller "the powers at be" på att triangulera nationalism och saluföra någon sorts "allt-och-inget" inkluderande nationalism istället för att den riktiga exkluderande nationalismen skall hinna slå rot.
Dock pockar ju verkligheten på, i alla europeiska länder för mer exkluderande nationalism och bevarandet av nationalstaternas särdrag. I USA dök #DNCleaks upp igår, där det visade sig att Clinton och Demokratiska partiet riggat valet för att få bort Bernie Sanders. Dödstyst i etablisemangsmedia. Detta ger Trump en skjuts framåt i USA.
Så alla "populistiska" företeelser förefaller vinna mark överallt, och jag tror att Per T Ohlson sitter och håller i sin flaska och ser korken långsamt men obönhörligt glida ur flaskhalsen. Och kommer all "populism" på en gång, då tror jag att riktigt exkluderande nationalism kommer att bli den "nya innegrejen"; då finns en överhängande risk för att det gamla etablisemanget ställs till svars för allt skit dom ställt till med.
Därför är Per T Ohlson rädd, och sitter och grinar med anden "nationalism" i sin flaska.
__________________
Senast redigerad av Nostradumbass 2016-07-24 kl. 10:22.
Aftonbladet har tolererat ett inlägg av Lundaprofessorn Mats Alvesson som kort och gott heter
Politisk korrekthet gör oss dummare
Citat:
Ursprungligen postat av Alvesson
Om PK drivs för långt slår det över i hyckleri och funktionell dumhet. Hyckleri innebär att man säger sådant som man egentligen inte tror på. Funktionell dumhet innebär att man köper påståenden som låter bra men som vid reflektion inte håller måttet. PK är här centralt. Det fördummar ofta.
PK omhuldas. Under lång tid förnekades eller bagatelliserades problem med invandring. Ett problem är att länder där många flyktingar kommer ifrån präglas av antingen brutala diktaturer, religiös fundamentalism eller, vid demokrati-försök, totalt kaos. Detta färgar flyktingströmmar, där en uppsjö av problem nu blivit så tydliga att de passerat flertalets PK-filter: från trakasserier av kvinnor till hedersmord, gängbildningar, förorter som präglas av kriminalitet och utanförskap, utryckningsfordon som slås sönder, låg sysselsättning och högt bidragsberoende, hård belastning på skola och socialvård och asylboenden där bråk och förtryck av minoriteter håller polisen sysselsatt. Förföljelser av judar och homosexuella är andra problem, liksom terroristhot och att Sverige är storleverantör per capita till IS.
Här tänker kanske läsaren att författaren är en högextremist med flyktingfientliga åsikter. Eller är ute i grumliga vatten. Eller är ett uttryck för strukturell rasism.
Dessa ryggmärgsframkallade uppfattningar har bidragit till att vidmakthålla en grad av problemförnekande som de flesta i dag torde se som otroligt naiv. Man har ”löst” problem genom enkla slogans som ”invandring gynnar Sverige” eller helt enkelt genom att hata Sverigedemokraterna och ta avstånd från allt och alla som kan förknippas med, eller uppfattas gynna, partiet. Strutspolitik, krampaktig godhet och främlingsfientlighet-fientlighet sammanfattar PK – och svenska värderingar.
Nu bejakar de flesta i stort sett samma ”svenskhet”-dyrkande ståndpunkter som SD och lyckas med konststycket att köra med hyckleri i absolut toppklass: man tar avstånd från och bedriver SD-liknande politik. Och betonar svenska värderingar, vilket tidigare påstods vara förknippad med unken nationalism.
Samtidigt som detta trycks är det i samma tidning omöjligt att få någon information om gärningsmännens signalement i otalet gruppvåldtäktsöverfall i Kalmar län. Förutom att ungdomarna skall ha pratat skånska i ett fall på Öland.
Aftonbladet har tolererat ett inlägg av Lundaprofessorn Mats Alvesson som kort och gott heter
Politisk korrekthet gör oss dummare
Han har ett tidigare inlägg som väl förklarar företeelsen.
Citat:
Man skapar en förljugen värld där kritiskt tänkande närmast är bannlyst och medvetenhet om motsättningar trollas bort av det blomsterspråk som organisationsledningar gillar och med få undantag utmärker visioner, värdegrunder, missionsprat och strategidokument.
Reportage från Hildebrand och Madon om svenska förorter. Det verkar nu som om problemen har blivit så akuta att en del etablerade journalister inte längre orkar gå genom dom vanliga kanalerna och istället satsar på egenproducerad rapportering om ghettoproblemen i Sverige.
Sjukt hemskt att bevittna det Sverige som mångkulturen skapat. Jag har inte röstat för den här skiten. Den enda lösningen är att Sverige genomför negativ invandring dom kommande åren.
Bifogar ett utdrag av vad som är obligatorisk läsning om detta, hur Sverige blev mångkulturellt.
Citat:
Den ideologiska kursändringen startade alltså 1964 när David Schwarz, en polskfödd jude och Förintelseöverlevare som invandrade till Sverige i början av 1950-talet, skrev artikeln ”Utlänningsproblemet i Sverige” i Dagens Nyheter. Det blev startskottet på en hätsk debatt som främst ägde rum i Dagens Nyheter men som sedermera varade även i andra tidningar, på ledarsidor och i böcker.
/.../
Debatten gav upphov till statliga utredningar som 1968 års Invandrarutredningen som låg till grund för regeringens proposition (1975:26) om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som antogs av en partipolitiskt totalt enig riksdag år 1975. David Schwarz fick som han ville vilket kom att bli ett ödesdigert beslut vars konsekvenser vi ser resultatet av idag. Utgångspunkten var alltså ett kulturpluralistiskt perspektiv som innebar att invandrarna med massiva statliga insatser och finansiellt stöd skulle uppmuntras att bevara sin kultur (och på så sätt skickades signaler ut till omvärlden att Sverige är ett tolerant land dit alla är välkomna). Mötet mellan den svenska kulturen och minoritetskulturerna skulle vara berikande för hela samhället och majoritetsbefolkningen skulle börja anpassa sig efter minoriteterna. Integrationsmålet skulle vara en ömsesidig process där båda parter möts på vägen (vilket i praktiken innebär ökad rotlöshet). Dessutom sågs ökad internationalisering av det svenska samhället som ett övergripande mål i hela samhällsplaneringen.
Pudelns kärna således. Hildebrandt skriver även i SvD varpå vi får ett mer diskussionsvänligt underlag.
Citat:
Underbemannade och underbetalda arbetar dessa rättsstatens frontsoldater i en hotfull och pressad arbetsmiljö som nästan påminner om en krigszon. Frustrationen över bristen på resurser är stor. Värst är ändå den uppgivenhet inför rättsväsendet som poliser själva känner. Det spelar ingen roll om de griper den som spottar, knuffar eller kommer med nedsättande tillmälen – gärningsmännen släpps ändå utan några påföljder.
Det är bra skrivet, men det saknas en djupare analys över frågan varför detta sker. Svaret på frågan leder obönhörligen till den judiska kulturmarxismen, i vars målformulering vi återfinner en förvridning av rättsväsendet som ett led i förgörandet av nationalstaten. Åter frikopplas således judendomen och dess ansvar, såväl som den fullvärdiga förståelsen över det som sker. Istället leds läsaren i villfarelsen att det hela sker utan orsak likt av en slump. Så är det förstås inte. Nej, detta är resultatet utav en väl utarbetad och genomförd plan att fördärva vårt land.
Jag tror, på riktigt att etablisemanget börjar bli riktigt rädda efter Brexit. Någon skrev som jag såg att Brexit, Trump och Le Pen hör ihop. Jag tror det är en korrekt analys. Etablisemanget fick en käftsmäll med Brexit, och vi såg att etablisemangsföreträdare tjurade med "nu kan Trump lika gärna vinna!".
Givetvis hör allt detta ihop. Brexit, Trump, Le Pen och även svenska SD drar opinion från samma typer av människor. De som helt enkelt slutat att ha ett stort förtroende för att staten klarar av att lösa olika problem som är intressant för medborgarna.
Att t ex Trump är lite knäpp betyder väldigt lite då jag tror folk hellre har någon som är lite knäpp än någon som inte står för någonting och som vänder kappan efter vinden; bättre att chansa på något som känns trovärdigt än något som bevisligen visat sig vara väldigt svårt att lita på och där man redan sett dåliga resultat.
Det är precis samma sak för SD i Sverige; bättre att chansa på något som upplevs som trovärdigt och är något av en motpol istället för rösta på något som bevisligen varken kunnat lösa problem eller gjort saker och ting bättre. Den stora viktiga skillnaden är att det i det första fallet förefaller finnas en möjlighet medan det i det andra är ganska klart hur det blir.
Folk låter sig inte luras om och om igen i all evighet.
Tänk om han istället hämtat inspiration från naturvetenskapen.
Då kunde det stått något i stil med;
"Ökar trycket okontrollerat i ett slutet system leder det förr eller senare till en explosion"
Det är ingen jävla sensmoral utan fakta.
Det verkar som nyckeln till hans åsikt ligger i denna mening:
"Ty få länder står i lika stor tacksamhetsskuld till omvärlden som det fria Sverige."
Han känner helt enkelt att han själv inte är förtjänt av den priviligerad ställning han har själv.
Och det kan vi väl vara ense om att så är fallet. Men vad har det med Sverige att göra?
Den duktige och dryge Per T Ohlsson (PTO) grimaserar bittert, han öppnar sålunda:
Citat:
Nu har svamlet blivit politiskt mode.
Fel, PK-jargongen har varit inne länge, men klyschorna faller platta i deras barocka förljugenhet; den mångkulturella legeringens illusion har så att säga uttömts (i mötet med verkligheten), för att anspela på Arthur Miller.
Citat:
Detta är inget som svenska partiledare reflekterar över. På senare tid har de tävlat om att lossa på korken till den flaska som innehåller en av politikens farligaste andar:
Nationalismen.
Gladast för detta är Sverigedemokraterna, ett parti med en världsbild hämtad ur sagornas värld, närmare bestämt den metafysiska föreställningen om att Sverige och svenskarna är överlägset allt och alla på grund av en sinkadus: att en bråkdel av mänskligheten råkar vara född här.
SD:s öppna svenskhet är en lam respons på de mer exkluderande nationalismer som är bofasta i Sverige sedan århundraden (nationella minoriteter: judar, romer, samer), och i synnerhet den invandrade och växande islamismen samt den postmoderna ansättningen av rasifierade, etno- och genusrelaterade exkluderande särintressen; allt under den "humanitära" och "mångkulturella" överbyggnaden. Någon onämnd population är emellertid konsekvent utelämnad från ekvationen, gissa vilken... När den någon gång yppar sig aldrig så försiktigt är det skammen som etablissemanget och "journalisterna" ständigt påminner om. PTO är inte sen att förringa svenskheten och förklara det som allmängiltigt, universellt, eller åtminstone västerländskt:
Citat:
Som på en given signal har ledande politiker börjat lägga ut texten om ”svenska värderingar”, dit de räknar frihet, jämlikhet, jämställdhet, tolerans och öppenhet. Men dessa värderingar har inte vuxit fram ur den svenska berggrunden. De utgör först och främst ett arv från upplysningen, gemensamt för den västerländska civilisationen. Sveriges bidrag till denna idévärld är ytterst marginellt.
Citat:
Sant är däremot att Sverige har nått relativt långt på områden som jämlikhet och jämställdhet. Demokratins principer om alla människors lika värde och likhet inför lagen är djupt förankrade här. Men att Sverige har kunnat utveckla dessa värden under fredliga och ordnade former beror inte på någon specifikt svensk magi, utan på historiska omständigheter, tur – och på att andra har burit bördor åt oss.
Så lösningen är då att låta allt ha sin gilla gång, vi är tursamma, passiva flottar i den globala oceanen utan svenskt territorialvatten?
Citat:
Mot den bakgrunden blir det närmast motbjudande när svenska politiker på det mest självgoda vis reducerar allmänna demokratiska principer till ”svenska värderingar”. Ty få länder står i lika stor tacksamhetsskuld till omvärlden som det fria Sverige.
Jag kommer att tänka på Horace Engdahl, som citerades på tråden ifjor, ur radioprammet Allvarlig talat på SR, som funderade på om att den humanitära stormakten inte hade större skäl till skam efter Andra världskriget än de flesta andra länder, och att anammandet av det yviga humanitära språket och de stora humanitära anspråken var en "förädlad form av maktlöshet".
Citat:
Därmed är anden ute ur flaskan. För vad som idag är försvar av ”svenska värderingar” kan i morgon vara krig mot ”osvenska idéer”. Historien lär oss, eller borde ha lärt oss, att avståndet är kort mellan gemenskap i retoriken och konfrontation i realiteten, mellan ”vi tillsammans” och ”vi mot dem”.
Det vore i så fall reciprokerande, i det asymmetriska kriget som nu pågår under "mångfaldens" täckmantel: de mot oss.
PTO är långsint eller iallafall inte sen att lägga sekelgammalt stoff från en helt annan epok i samhällsbygget till last, när han försöker slå ur hågen hävdandet av svenska värderingar:
Citat:
När Anna Kinberg Batra lyfter fram jämställdhet mellan män och kvinnor som ett av de ”svenska kärnvärden” som nu hotas bör hon nog vara mer moderat med sin demokratiska svansföring. Hon företräder ett parti som när det begav sig slogs med näbbar och klor mot kvinnlig rösträtt:
”Det skulle enligt min mening innebära en samhällsfara, ifall man läte valmanskåren på en enda gång mer än fördubblas, och detta med personer, av vilka åtminstone största delen icke har någon politisk erfarenhet.”
Så talade Ernst Trygger, första kammarens högerledare, i april 1918, då ministären Edéns proposition om rösträtt för kvinnor föll i riksdagen.
---
Samtidigt i en annan del av Asylsvenskan, sameaktivisten Ann Lingebrandt:
Så försökte kyrkan krossa den samiska kulturen
Citat:
Hur krossar man en kultur? Vitboken kan närmast ses som en provkarta över strategier. Systematiskt, om än inte sällan med motsägelsefulla metoder och målsättningar, har kyrkan agerat som statens förlängda arm i ett förtryck som än försökt radera, än Skansenfiera det samiska.
Kanske är det allra mest effektiva att skambelägga hela identiteten. Mitt eget efternamn är ett exempel på det, antaget av en tidigare generation för att skyla ett samiskt ursprung.
Citat:
För många av dem som identifierar sig som samer lever spåren av seklers rasism vidare i form av psykisk ohälsa. Nyligen kom en rapport om just detta: varannan ung same säger sig ha upplevt etnisk diskriminering, mer än varannan ung kvinna och var tredje ung renskötare har övervägt självmord.
Det finns, milt uttryckt, en del att försona. Vitboken kan ses som en grundsten i byggandet av en ny relation mellan kyrkan och samerna – på samernas egna villkor. Sedan är frågan när vi får se samma slags kraftansamling till uppgörelse från statligt håll.
Det eviga offerskapet, hetsen på majoritetssamhället vars medborgare är statsindividualister utan en erkänd nationell identitet mer än den som skuldpåläggandet frammanar och etablissemangets överbyggnad uppfordrar. Exit Svenska kyrkan är lätt, men exit medborgarskapet en större sak. Hur mycket skuldpåläggande tål svensken?
__________________
Senast redigerad av Kinuski 2016-07-24 kl. 16:00.
Tänk om han istället hämtat inspiration från naturvetenskapen.
Då kunde det stått något i stil med;
"Ökar trycket okontrollerat i ett slutet system leder det förr eller senare till en explosion"
Det är ingen jävla sensmoral utan fakta.
Det verkar som nyckeln till hans åsikt ligger i denna mening:
"Ty få länder står i lika stor tacksamhetsskuld till omvärlden som det fria Sverige."
Han känner helt enkelt att han själv inte är förtjänt av den priviligerad ställning han har själv.
Och det kan vi väl vara ense om att så är fallet. Men vad har det med Sverige att göra?
Själv kan jag väl tycka att följande formulering är märklig:
Gladast för detta är Sverigedemokraterna, ett parti med en världsbild hämtad ur sagornas värld, närmare bestämt den metafysiska föreställningen om att Sverige och svenskarna är överlägset allt och alla på grund av en sinkadus: att en bråkdel av mänskligheten råkar vara född här.
Hur ska det tolkas? Som jag förstår det attackerar Ohlsson idén om att svenska staten finns till för svenska folkets skull (Av folket för folket.) - han menar alltså att svenska staten och myndigheter bör ta samma hänsyn och ge samma rättigheter till resten av världens befolkningar?
Jag köper det om Ohlsson har "konverterat" till Vänsterpartist och anser att alla andra partier är ondskefulla, men så verkar ju inte vara fallet?
Eller menar han att SDs politik bygger på någon formulering kring "Den svenska rasen äro av naturen överlägsen och skall därför alltid premieras"? Fast någon sådan formulering har jag aldrig hört talas om.
__________________
Senast redigerad av Oformad 2016-07-24 kl. 16:30.
Thomas Gür skriver en lång gästkrönika i GP, som uppmanar läsarna: "Misströsta inte om Sverige".
Gür skriver, att visserligen finns det problem, "men det finns större anledning att också se till och ta fasta på den svenska statsmaktens, det svenska samhällets och den svenska kulturens och normernas styrkor."
Han skriver vidare:
Citat:
Svensk kultur i vid bemärkelse, vardagslivets funktionalitet, bygger på och uppvisar en mycket hög grad av tillit människor emellan. Våra normer uppmanar fortfarande till hög arbetsmoral och vikten av att göra rätt för sig, till att bedöma människor efter meriter, förtjänster och förmåga. Vår nationella gemenskap bygger på en medborgerlig idé om att vara en del av det svenska samhället, att ha internaliserat normer och kultur, och inte på etnicitet eller blodsgemenskap. Och just dessa fundamentala värderingar är också de som lagt grunden till att både vår statsmakt och vårt samhälle har de styrkor som de uppvisar och behovet att slå vakt om dem.
Citat:
Oron för att Sverige inte ska kunna få bukt med de många och omfattande problemen bygger på en misströstan om det svenska samhällets och den svenska kulturens styrka, motståndskraft och slagseghet, eller med en mer precis term, resiliens.
Alltför ofta och felaktigt framställs därför Sverige, svensk kultur och svensk nationell gemenskap och identitet som en skör blomma, en fridlyst blåsippa om man så vill, som skulle vissna och dö om kylan slog till eller jordmånen ändrades.
"Vi har ett starkt samhälle inte minst vad gäller vår ekonomiska förmåga" [och] "vår skatteuppbörd fungerar", konstaterar Thomas Gür belåtet.
Frågan som inställer sig är förstås, om "det svenska samhällets och den svenska kulturens och normernas styrkor" verkligen finns kvar. om man byter ut befolkningen?? Kan normer och kultur finnas kvar, om kulturbärarna inte längre finns kvar?
Malmö visar förmodligen vart Sverige är på väg. Malmös "ekonomiska förmåga" är så pass dålig, att en fjärdedel av stadens inkomster slussas till Malmö från den "fungerande skatteuppbörden" i resten av landet. När Malmös demografiska och socioekonomska profil är hela landets profil, hur starkt - eller traditionellt svenskt - är då samhället, (mång)kulturen och de förhärskande normerna?
Syftet är inte att lufta någon "misströstan"; jag är bara genuint förbryllad över Thomas Gürs platonska (?) perspektiv.
Eller... kränger Thomas Gür möjligen (med Mats Alvessons ord) funktionell dumhet?
"Hyckleri innebär att man säger sådant som man egentligen inte tror på. Funktionell dumhet innebär att man köper påståenden som låter bra men som vid reflektion inte håller måttet."
Thomas Gür skriver en lång gästkrönika i GP, som uppmanar läsarna: "Misströsta inte om Sverige".
Jag är så innerligt jävla trött på denna blatteparad som har paraderats i media nu, under lång tid som ska tala om för svenskarna vad som svenskt är, och hur vår kultur är beskaffad.
Thomas Gür, Sakine Madon, Mehmet Kaplan, Özz Nüjen för att nämna turkarna som likt ett lemmeltåg paraderas i media. Ingen har dom vuxit upp med svensk kultur. Jordmånen ändras, my ass. Thomas Gür ska hålla käften om svensk kulturell jordmån. Timbro-idioter är vi allihopa allihopa allihopa...
__________________
Senast redigerad av Nostradumbass 2016-07-24 kl. 17:08.
Själv kan jag väl tycka att följande formulering är märklig:
Gladast för detta är Sverigedemokraterna, ett parti med en världsbild hämtad ur sagornas värld, närmare bestämt den metafysiska föreställningen om att Sverige och svenskarna är överlägset allt och alla på grund av en sinkadus: att en bråkdel av mänskligheten råkar vara född här.
Hur ska det tolkas?
Som en halmgubbe. Vad SD egentligen hävdar, och något som jag önskar att de hade förståndet att trycka på mer, är rätten för ett folk att få vara ifred från klåfingriga kleptokrater och sociala ingenjörer.
Det spelar förstås inte någon som helst roll om svenskarna är bäst i världen eller sämst i världen: vi, som grupp, har ändå rätt att få vara ifred från klåfingriga kleptokrater och sociala ingenjörer.
Citat:
Ursprungligen postat av Oformad
Som jag förstår det attackerar Ohlsson idén om att svenska staten finns till för svenska folkets skull (Av folket för folket.) - han menar alltså att svenska staten och myndigheter bör ta samma hänsyn och ge samma rättigheter till resten av världens befolkningar?
Svenska mäklare är intresserade av att vidmakthålla föreställningen att folket är till för staten, och inte tvärtom. Statens salomoniskt visa mäkleri är huvudsaken.
Vissa andra -- speciellt demokrater, som tyvärr är i minoritet i Sverige -- anser att en stats funktion är att på effektivast sätt administrera folkets rättigheter. Etatister som Ohlsson stöder däremot starka stater och deras rätt att hunsa medborgarna. Vad är han, folkpartist?
Mäklare bekräftar alltid varandra -- antagligen instinktivt -- eftersom de egentligen alla är helt obehövliga.
Citat:
Ursprungligen postat av Meiji
Eller... kränger Thomas Gür möjligen (med Mats Alvessons ord) funktionell dumhet?
"Hyckleri innebär att man säger sådant som man egentligen inte tror på. Funktionell dumhet innebär att man köper påståenden som låter bra men som vid reflektion inte håller måttet."
Definitionen av "funktionell dumhet" låter misstänkt likt nyspråk för "religion" eller "barnatro".
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!