(Halv pucktvåa på ämnet, men här är mitt perspektiv)
"Den åldrande befolkningen" är ett väldigt starkt narrativ. Denna mentala modell har verkligen bitit sig fast i medvetandet hos i princip alla debattörer, oavsett vilken sida de står på.
Exempel:
(Ok, ser att du inte till 100% köper att det är ett problem. Men jag tycker det ändå är ett bra exempel på att man till stor del köper motståndarens narrativ, istället för att ifrågasätta det i grunden.)
Jag tycker det visar hur extremt farligt det postmoderna tankesättet är.
Genom att skapa en berättelse / narrativ / mental modell om ett visst ämne kan man tvinga folk att tänka i vissa banor, och leda bort debatten från andra banor.
Man kan bygga upp ett narrativ på några lösryckta faktoider för att skapa en bild som inte är en bra representation av verkligheten.
Här är varför "åldrande befolkningsproblemet"-narrativet inte stämmer rent matematiskt / ekonomiskt:
Detta borde vara uppenbart för alla som har en grundskoleutbildning i matematik. Men det är det inte, vilket visar hur farlig postmodern propaganda kan vara.
Citat:
Ett 17 år gammalt dokument från FN om problemet med en åldrande befolkning och lösningen:
Om inte så förvärrar dessa grupper det "demografiska problemet". Ja för är det ett problem egentligen? Var är analysen av det som varit utgångspunkten för problembeskrivningen?
REPLACEMENT MIGRATION: IS IT A SOLUTION TO
DECLINING AND AGEING POPULATION?
EXECUTIVE SUMMARY
[...]DECLINING AND AGEING POPULATION?
EXECUTIVE SUMMARY
Om inte så förvärrar dessa grupper det "demografiska problemet". Ja för är det ett problem egentligen? Var är analysen av det som varit utgångspunkten för problembeskrivningen?
"Den åldrande befolkningen" är ett väldigt starkt narrativ. Denna mentala modell har verkligen bitit sig fast i medvetandet hos i princip alla debattörer, oavsett vilken sida de står på.
Exempel:
Citat:
Alltså, man kan ju ha identifierat problem med en åldrande befolkning, fine. Problemet är att det är ett ganska snabbt övergående problem, om det ens hade art ett problem. Det skulle lätt ha kunnat hanterats med arbetskraftsinvandring från Europa och/eller gästarbetare. Samt kanske extra dusörer till dem som föder fler barm. Så ekonomiska morötter, plus lite PR, skulle ha varit tillräckligt.
(Ok, ser att du inte till 100% köper att det är ett problem. Men jag tycker det ändå är ett bra exempel på att man till stor del köper motståndarens narrativ, istället för att ifrågasätta det i grunden.)
Jag tycker det visar hur extremt farligt det postmoderna tankesättet är.
Genom att skapa en berättelse / narrativ / mental modell om ett visst ämne kan man tvinga folk att tänka i vissa banor, och leda bort debatten från andra banor.
Man kan bygga upp ett narrativ på några lösryckta faktoider för att skapa en bild som inte är en bra representation av verkligheten.
Här är varför "åldrande befolkningsproblemet"-narrativet inte stämmer rent matematiskt / ekonomiskt:
De senaste århundradena har vi haft en starkt växande befolkning. Då får man automatiskt en mycket lägre andel äldre. Den offentliga ekonomin bygger till största delen på att årets utgifter (tex pensioner) ska betalas av årets inkomster. Då är det givetvis mycket lättare att betala ut årets pensioner ju fler arbetare och ju färre pensionärer man har. Så långt stämmer detta narrativet.
Men underförstått i detta narrativet så ska vi ha en befolkning som växer exponentiellt i all oändlighet. Det är det enda sättet som vi kan ha kvar dagens fördelaktiga låga andel äldre.
Så kärnan i narrativet är ett typiskt pyramidspel. Det funkar så länge som man har en exponentiell tillväxt av nya spelare. Det är lite lustigt att just miljövänner verkar vara kära i ett narrativ som i praktiken innebär en oändlig exponentiell tillväxt. Inte direkt sånt de brukar förespråka inom andra områden.
I den riktiga verkligheten kommer vi till slut att få en stabil befolkning, eller till och med en minskande dito. Då blir det givetvis lite omställningsproblem när vi får en permanent högre andel äldre.
Men det ser jag mer som ett "kassaflödesproblem" snarare än ett "budgetproblem". Det viktiga är att genomsnittspersonen i samhället betalar minst lika mycket skatt under sitt liv som han kostar i välfärd (skola, sjukvård, pensioner, osv). Om han gör det så kan vi alltid lösa kassaflödesproblem genom fonderingar osv. Om nettot däremot är negativt, så löser man inte det problemet på lång sikt genom en ökande befolkning.
Sen kan man diskutera hur omfördelningen ska se ut mellan personer inom varje årskull, och även mellan årskullarna. Men vi måste se till att budgeten går ihop i slutänden, så att vi inte skjuter ett växande problem framför oss.
En annan del i narrativet är att medellivslängden ökar. Det stämmer, men de senaste 200 åren har det till allra största delen orsakats av minskande spädbarnsdödlighet - vilket inte påverkar pensionsproblemet.
Den återstående livslängden vid 65 års ålder har självklart ökat, men inte alls lika många år som man kan tro. Och för varje år som den återstående livslängden ökar räcker det att man jobbar 6 månader till för att behålla samma balans som tidigare.
Då är nog det större problemet att genomsnittspersonen jobbar färre år under sitt liv. Längre utbildningar, föräldraledigt, sjukledigt, osv tuggar på de yrkesverksamma åren. Här finns det inga magiska lösningar, genomsnittspersonen måste helt enkelt jobba tillräckligt många år för att betala sin egen välfärd.
Den som säger att invandrarna ska betala för vår välfärd säger egentligen att (1) medelsvensson behöver inte jobba ihop till sin egen välfärd, och (2) att medelinvandraren ska betala mer i skatt än han får i välfärd av oss. Schysst?
Men underförstått i detta narrativet så ska vi ha en befolkning som växer exponentiellt i all oändlighet. Det är det enda sättet som vi kan ha kvar dagens fördelaktiga låga andel äldre.
Så kärnan i narrativet är ett typiskt pyramidspel. Det funkar så länge som man har en exponentiell tillväxt av nya spelare. Det är lite lustigt att just miljövänner verkar vara kära i ett narrativ som i praktiken innebär en oändlig exponentiell tillväxt. Inte direkt sånt de brukar förespråka inom andra områden.
I den riktiga verkligheten kommer vi till slut att få en stabil befolkning, eller till och med en minskande dito. Då blir det givetvis lite omställningsproblem när vi får en permanent högre andel äldre.
Men det ser jag mer som ett "kassaflödesproblem" snarare än ett "budgetproblem". Det viktiga är att genomsnittspersonen i samhället betalar minst lika mycket skatt under sitt liv som han kostar i välfärd (skola, sjukvård, pensioner, osv). Om han gör det så kan vi alltid lösa kassaflödesproblem genom fonderingar osv. Om nettot däremot är negativt, så löser man inte det problemet på lång sikt genom en ökande befolkning.
Sen kan man diskutera hur omfördelningen ska se ut mellan personer inom varje årskull, och även mellan årskullarna. Men vi måste se till att budgeten går ihop i slutänden, så att vi inte skjuter ett växande problem framför oss.
En annan del i narrativet är att medellivslängden ökar. Det stämmer, men de senaste 200 åren har det till allra största delen orsakats av minskande spädbarnsdödlighet - vilket inte påverkar pensionsproblemet.
Den återstående livslängden vid 65 års ålder har självklart ökat, men inte alls lika många år som man kan tro. Och för varje år som den återstående livslängden ökar räcker det att man jobbar 6 månader till för att behålla samma balans som tidigare.
Då är nog det större problemet att genomsnittspersonen jobbar färre år under sitt liv. Längre utbildningar, föräldraledigt, sjukledigt, osv tuggar på de yrkesverksamma åren. Här finns det inga magiska lösningar, genomsnittspersonen måste helt enkelt jobba tillräckligt många år för att betala sin egen välfärd.
Den som säger att invandrarna ska betala för vår välfärd säger egentligen att (1) medelsvensson behöver inte jobba ihop till sin egen välfärd, och (2) att medelinvandraren ska betala mer i skatt än han får i välfärd av oss. Schysst?
Detta borde vara uppenbart för alla som har en grundskoleutbildning i matematik. Men det är det inte, vilket visar hur farlig postmodern propaganda kan vara.
