Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Lätt att säga från distans. Hakelius befinner sig i eldlinjen och är redaktör för veckomagasinet Fokus som slåss på marknaden på marknadens villkor. Han är i striden på riktigt, en skitig strid där han betyder hundrafalt mer än alla programmatiska och renläriga Flashback-utgångspunkter tillsammans. Att kalla honom högerkille är bara småaktigt. Visst är han höger. Till och med konservativ. Det värsta brottet i detta land där det bara är såååå fult att vara höger. OK....han backar ibland och kan verka oklar. Men jag ser honom som en modig man och en stridens man. Artikeln i Fokus är bra och tydlig. Räkna med att den läses av ett antal inflytelserika journalister. Se honom som den tillgång han är. Trots hans engelska skräddarsydda kostymer.

Varför ska jag fullt ut respektera en undflyende högerkille som knappt vågar stå för det som han halvkvävt och med stor vånda får ur sig? Visst, han är tusen gånger bättre än Lindberg. Men det säger inte så mycket i Sverige. Att han befinner sig på "marknaden", är bara skitsnack. Det finns ingen marknad i Sverige. Den är ju uppenbarligen totalstyrd och likriktad. Hur många gånger har vi hört Hakelius beklaga sig över detta? Att enbart bära engelska kostymer räcker inte. En rädd excentriker är en tråkig och onödig excentriker. Och varför blir karln aldrig attackerad? Han anses förmodligen ofarlig, antar jag. Därmed inte sagt att Hakelius är helt onödig eller att han inte är en ganska sympatisk kille med delvis sympatiska åsikter. Men han är, symtomatiskt svenskt, varken ett fyrbåk eller en trygg hamn. Talangfull, spirituell, men i slutändan är det bostadsrätten i reservatet som går först.

Edit: Och det han hade för sig efter terrordådet är något som int ekan försvaras. Han hade kunnat låta bli att skrva något alls. Men han skrev istället lika korkat som alla andra. Fail.

Den där intervjun var plågsam att skåda. Den genomusla skolengelskan var väl Morgans minsta problem.

- De segeregated skools? Wi täijk dät seriösly.

- Muslim segregation and extremism? We have sörväliance kameras.

- De vajlence agänst jews? We täijk dät seriösly too.

- Mehmet? I know de gaj but hi resaijned.

Skrämmande som sagt. Än mer skrämmande är att det inte verkar finnas en endaste liten ynklig MSM filur av i allafall någorlanda rang som har insett att det är exakt här den massmediala framtiden ligger. Ställ de rätta, kritiska frågorna till de rätta nuvarande och före detta makthavarna och inte bara kommer hela korthuset braka samman. Dessutom kan du som personlig bonus bli garanterad en plats på den massmediala parnassen for all eternity to come. Det är fullständigt obegripligt att de mediala kretinerna inte insett att stolarna i hela havet stormar snart är slut. Och här pratar vi inte om en stol färre än antalet deltagare. Snarare 20 MSM representanter per stol. Och det finns inte många stolar placerade på livbåtarna heller. Vem drar first blood? Vem blir den som på allvar inser att strukturella maktpositioner måste besättas? Vem blir först med att inse "hellre jag än hen?" Vem blir först med att inse att the blame game kommer vara helt helt omöjligt att gå segrande ur om bara två eller tre år från nu? Vem kommer ut ur garderoben som den tyske journalisten i klippet och bara gör sitt jobb?

Patrik Kronqvist? Boscanin? Marteus? First to the race......

Din betraktelse här är bra och valid, inte minst när det gäller Hakelius (som ju har diskuterats ovan). Villka möjligheter som nu finns. Det är ju rena klondyke för varje karriärkåt och pengasugen journalist som vill göra sig ett namn och säkra sig en ohotad postion i det nya Sverige! Och kanske ännu viktigare, vill få möjlighet att någon gång i karriären bli journalist på riktigt. Varför, varför inte?!

En total massaker, en katt som leker med en död sork. En påläst, framfusig, intelligent, intervjuare som trycker på precis de ömma punkterna i Mållgans regnbågsparadis.

Först och främst är det som en ny frisk värld att höra en skjutjärnsjournalist som vågar gå på och ställa de frågor som är förbjudna för svenska medborgare att ställa. Antingen själva eller via de som borde göra det, journalister och media. Skulle en dito svensk förhörare röra om i den igenvuxna avloppsdamm som kallas svensk media, skulle ni få se på ett riktigt mediakrig!

Sedan är det ju plågsamt att höra Mållgan slingra sig på usel skolengelska, dra till med lite siffror ur röven och komma med rena katastrofer som "they need access to unemployment". Att sedan över huvud taget börja snacka om Assange är en katastrof, "the blame is on him", innan han stammande börjar inse att han inte borde ha kommenterat rättsprocessen alls.

Har detta "Conflict Zone" stort genomslag i Europa? Det måste finnas mycket godis att gräva i Sverige för riktiga journalister, som jag tror fortfarande existerar utanför Sveriges gränser.

Vi får se om den här Friedman får samma brunstämpling som Tim Pool? Sedan antar jag att trådens anti-judiska kontingent inte direkt är välvilligt inställda till herr Friedman, men den diskussionen får dessa skribenter föra.

Fler än jag som noterar hur nervös Morgan Johansson blir när journalisten Friedman plockar fram antisemit-kortet? Om ett statsråd 2017 börjar stamma och ögonen far åt alla håll när Sverige anklagas för att inte ta antisemitism på allvar. Ja, då kan man undra hur det var på 1960-talet när judiska invandrare från Östeuropa tystade meningsmotståndare genom brunsmetning på dem som inte tyckte att mångkultur i Sverige var en bra idé.

Morgan Johansson, läser du den här flashback-tråden? Svara då följande nästa gång: "Antisemitkortet plockas alltid fram när berättigad kritik framförs mot judar och araber. Det vet alla."

Ett oerhört vanligt förekommande fenomen från medias sida i det som tangerar mångkukturen, är avsaknanden av tuffa frågor. Vilket ju ofta lett till att den intervjuade kommer undan med rent snömos, bara denne förefaller ha rätt grundinställning till mångkulturen.

Ett dagsaktuellt exempel...

http://www.msn.com/sv-se/nyheter/inr...id=mailsignout

Så hur var det egentligen?
Ställs festivalerna in pga ökande ofrivilliga sexmöten, eller för att dom dumma tjejerna nuförtiden rapporterar dom?

Tuffa motfrågor och följdfrågor (till andra än "rasister")? Sådant kallas ju hate speech, nästintill. Här ska det vara en fryntlig och go' stämning, tycker man på redaktionerna.

Motdemonstrationernas tid är förbi, om man får tro den kränkte ostasiaten Patrik Lundberg i Aftonbladet I en krönika betitlad "Ingen uppmärksamhet är också ett statement".
Efter årtionden av motdemonstrationer mot nazister, SD och andra misshagliga objekt så har taktiken misslyckats. Man har inte lyckats ändra på opinionen, istället har man bara skaffat mer uppmärksamhet och därför är taktiken misslyckad.
Att de här sakerna kan växa till av egen kraft är inget som Lundberg har tänkt på.

Nå, den nya taktiken handlar om att stanna hemma och demonstrera sin godhet och förträfflighet genom att inte visa upp sig.
Att det egentligen handlar om antidemokrater som vill kväsa yttrandefriheten är väldigt tydligt, till och med för Lundberg:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...-ett-statement

En reflektion som ska hållas kort: jag tycker också att det vid första anseendet är träffsäkert, men efter en del eftertanke så är jag inte så säker att Varsomhelstare kan frodas var-som-helst.

De är i allra högsta grad geografiskt knutna till kosmopolitiska storstäder, och befinner sig de inte fysiskt på denna plats så har de åtminstone någon form av livlina eller beroende av den kosmopolitiska elitens huvudsäte. Om de vistas på någon konferensanläggning eller i sitt sommarhus och knappar in sina krönikor på distans, så är det lite som astronauten på rymdpromenad med fast koppling till moderskeppet.

Någon chans att bedriva sin tankeverksamhet på landsbygden, i en avfolkad bruksort, eller i en särskilt utsatt förort finnes absolut inte för Varsomhelstarna.

Hakelius tar på något ställe (i sin utmärkta text, det håller jag med om) upp diskussionen om en "liberal stam" eller etablissemang. De som förnekar deras existens och fysiska placering är rena demagoger.

Ja, man kan i stort dela in debattörer och aktörer i två kategorier: Ärliga och hycklande tribalister. De sanna anti-tribalisterna, a-tribalisterna finns säkert - men är liksom de asexuella det atypiska. Mycket, mycket vanligare är det tribalistiska pryderiet, vare sig det är spelat eller internaliserat.

Visa mig en person som säger att "identitet/etnicitet intresserar mig inte", så tror jag lika mycket på honom som en person som säger sig sakna sexdrift. Visst, det förekommer förstås - men då tillåter jag mig att kräva att vederbörande inte skriver debattinlägg med märkligt suggestiva undertoner i ämnet. Man är inte bara högtflygande ideologisk ande utan - för det allra mesta - trivialt etnisk kropp. Om inte annat så i de rasifierades mening av att definieras av andra.

Med den pryda lögnen punkterad är det mycket lättare att vara part i målet och avvisa andras hycklande uppfordringar. Visst, jag kan ha fel och det kan vara möjligt att skapa en upplyst, global icke-tribalistisk Ny Människa - men många av de individer som predikar budskapet, är levande indikationer på motsatsen. Ingrupper som envisas med att existera och svartsjukt bevaka sina särintressen, ska få sin kritik av identitetspolitik påtalad som den identitetspolitik det är.

Som vi var inne på i tråden om Teodorescu och svenskhet, är detta en skiljelinje som går genom hela det politiska spektrat och där liberala G-P och SD harmonierar väl i sin svårförsvarade, men socialt ack så frestande händerna-på-täcket-retorik.

Precis som med fucking allt i det här nogsamt planerade minfältet är det, som longbow4y var inne på, inget att vara rädd för. Tricket är bara att se till så att den eventuella motståndaren går först.

En kastad handske till samtliga trådläsare, både SD-lojalister och liberala lurkare: Påstår du att du själv inte är tribalist? Saknar du verkligen den allmänprimatliga egenskapen?

Förvisso funkar storstäder som drivhus för varsomhelstare, men plantorna tycks kunna gro i vilken jord som helst. Det är ju bara att kolla på centerpartisternas bakgrund, inte minst partiledaren själv som är en bonnläpp från en småländsk by med 70 invånare. Deras rendezvous-punkt må ha vara Stureplan men det är alltjämt små byhålor som Arnäsvall, Högsjö och Maramö som är de primära inkubatorerna för de centerpartistiska frökapslar som utomjordingarna planterar.

Vissa är helt enkelt predisponerade att bli vänsterliberala kosmopolitwannabes, och sticker därför till drivhuset i storstan kvickt som attan så fort de blir myndiga, ungefär som bögar som föds i konservativa småstäder i amerikanska bibelbältet har eld i baken att packa väskan och dra till San Francisco. Jag skulle rent av påstå att vi som är någonstansare visste redan när vi satt i skolbänkarna vilka som skulle bli varsomhelstare. Det var inte de populära personerna och inte mobboffren, det var ingensärskild-personerna som på något mystiskt sätt existerade i ingenmansland utanför hierarkin. De där vars namn ingen kunde komma på när man räknade alla på bussen och konstaterade att någon fattades.