Ett 17 år gammalt dokument från FN om problemet med en åldrande befolkning och lösningen:
REPLACEMENT MIGRATION: IS IT A SOLUTION TO
DECLINING AND AGEING POPULATION?
EXECUTIVE SUMMARY
Citat:
The levels of migration needed to offset population ageing (i.e., maintain potential support ratios) are extremely large, and in all cases entail vastly more immigration than occurred in the past.
Maintaining potential support ratios at current levels through replacement migration alone seems out of reach, because of the extraordinarily large numbers of migrants that would be required.
In most cases, the potential support ratios could be maintained at current levels by increasing the upper limit of the working-age population to roughly 75 years of age.
The new challenges being brought about by declining and ageing populations will require objective, thorough and comprehensive reassessments of many established economic, social and political policies and programmes. Such reassessments will need to incorporate a long-term perspective. Critical issues to be addressed in those reassessments would include: (a) the appropriate ages for retirement; (b) the levels, types and nature of retirement and health-care benefits for the elderly; (c) the labour-force participation; (d) the assessed amounts of contributions from workers and employers to support retirement and health-care benefits for the increasing elderly population; and (e) policies and programmes relating to international migration, in particular replacement migration, and the integration of large numbers of recent migrants and their descendants.
http://www.un.org/esa/population/pub...on/execsum.htm
Långtidsutredningen 2003/04 tar upp problemet i sammanfattningen. Men är också väldigt tydliga vem välfärdssystemen är till för:
Citat:
Välfärdssystemen har i första hand byggts upp av fördelningspolitiska
skäl: att förbättra för de sämst ställda, att minska inkomstspridningen,
att ge skydd mot alltför stora inkomstbortfall. För
välfärdstjänsterna är ambitionen att alla medborgare ska garanteras
dessa tjänster vid behov och oavsett betalningsförmåga. Av detta
skäl finansieras tjänsterna i huvudsak med skatter.
Trygghet för medborgarna och frånvaro av stora inkomstklyftor
är mål som har bred anslutning i det svenska samhället. En viktig
uppgift i denna långtidsutredning är att belysa handlingsalternativ
som kan bidra till att principerna för den generella välfärdspolitiken
vidmakthålls.
...
Efter 2015 skärps problemen ytterligare av en förändrad demografi. Antalet
personer som är äldre än 64 år, och särskilt åldersgruppen över 80
år, ökar då kraftigt i förhållande till befolkningen i yrkesverksam
ålder.
...
I det andra scenariot kommer den högre tillväxten till stånd genom
en ökad sysselsättning. En sådan utveckling har en betydligt
mer positiv inverkan på den offentliga ekonomin. Fördelen med en
sysselsättningsledd tillväxt är att denna inte ger upphov till ökningar
på den offentliga sektorns kostnadssida.
...
Utredningen konstaterar att det bör finnas en potential att öka
arbetsutbudet. I synnerhet gäller det bland de yngre och personer
med utländsk bakgrund. Åtgärder som ökar dessa gruppers arbetsutbud
innefattar en bättre integration och en ökad effektivitet i utbildningssystemen.
http://www.regeringen.se/rattsdokume...03/sou-200419/
2015 var det dags för en utredning igen:
"Migration, en åldrande befolkning och offentliga finanser"
Citat:
En åldrande befolkning innebär en utmaning när det gäller den framtida finansieringen av den offentliga sektorn. Äldreförsörjningskvoten – antalet äldre i relation till antalet i arbetsför ålder – uppgick till drygt 30 procent 2014. Enligt huvudscenariot i SCB:s befolkningsprognos kommer kvoten att ha stigit till närmare 40 procent 2050. Det offentlig-finansiella problemet med en åldrande befolkning har uppmärksammats i ett flertal rapporter och det perspektiv som här presenterats visar på betydelsen av framtida invandring i relation till den demografiska utmaningen
...
Det som särskiljer Sverige är den höga andelen flyktinginvandring. Ett specifikt drag för flyktinginvandringen jämfört med exempelvis de grupper som invandrat från de nya EU-länderna (efter östutvidgningen) är den låga sysselsättningen. För att nå balans i den offentliga finansieringen räcker det inte med att de som invandrar är yngre – de måste även komma in på arbetsmarknaden.
...
Inledningsvis presenteras en kalkyl för 2013 baserad på observerade data. Kalkylen visar att den offentliga sektorn omfördelade 26 miljarder kronor från inrikes till utrikes födda, vilket motsvarar 0,7 procent av BNP. En uppdelning av hela gruppen utrikes födda i två grupper beroende på om de invandrat från ett land inom Europa eller utanför Europa visar att utomeuropeiska invandrare står för 21 miljarder av den totala omfördelningen till invandrare. Huvudförklaringen till denna omfördelning ligger på intäktssidan, dvs. låg sysselsättningsgrad som ger låga skatteintäkter.
...
Nästa del i rapporten analyserar invandringens långsiktiga effekter på de offentliga finanserna. Baserat på det underlag som ges av SCB:s befolkningsprognoser och Finansdepartementets långsiktiga beräkningar framkommer ett underskott i de offentliga finanserna fram till mitten av 2040-talet.
Utvärderingen framhåller två faktorer som på ett avgörande sätt kan ändra denna bild. En ökad sysselsättning för de grupper av invandrare med lägst sysselsättning och ett senarelagt pensionsuttag för både inrikes och utrikes födda. En konsekvensanalys av en sådan politik genomförs. Denna innebär att sysselsättningen för de grupper av utrikes födda som har lägst sysselsättning höjs med ca 10 procentenheter och pensionsuttaget skjuts upp med ca 2 år under en 40-årsperiod för både inrikes och utrikes födda. Dessa förändringar kan bedömas som rimliga, för de grupper där sysselsättningen ökats i känslighetsanalysen ligger den genomsnittliga nivån fortfarande långt under den som gäller för de inrikes födda och den uppskjutna pensionen motsvarar det som Pensionsmyndigheten kallar ”behövlig pensionsålder”. Resultatet av en kombination av dessa båda förändringar är dramatisk. I stället för ett långsiktigt underskott erhålls en period av ett stabilt överskott omkring en halv procent av BNP under en stor del av 2030-talet och sedan följer en lång period av stigande överskott.
Den långsiktiga utvärderingen visar på två framtidsscenarier där den stora skillnaden är nivån på sysselsättningen. Med en fortsatt låg sysselsättning följer stora problem att finansiera en offentlig sektor som motsvarar dagens ambitionsnivå.
...
Grupper som invandrat från ”Övriga Europa” (exkl. Norden och personer födda i Sverige som återvänt) skapar ett stort överskott medan utomeuropeiska invandrare som grupp genererar ett stort underskott. Det diskonterade överskottet (vid 3,5 procents diskonteringsränta) uppgår till mer än 540 000 kronor per person för de från ”Övriga Europa” medan motsvarande beräkning för de som invandrar från länder utanför Europa är ett underskott på drygt 370 000 kronor.
http://www.regeringen.se/rattsdokume...12/sou-201595/
Nu är begreppet medborgare borta. Istället handlar det om befolkning och den offentliga sektorn.
Utredningen landar i att invandring från länder utanför Europa är förenat med stora samhällskostnader som för den övriga "befolkningen" skall bekosta med höjd pensionsålder. OM dessa grupper ökar sysselsättningsgraden kan det ekonomiska problemet lösas. Om inte så förvärrar dessa grupper det "demografiska problemet". Ja för är det ett problem egentligen? Var är analysen av det som varit utgångspunkten för problembeskrivningen?
Problemet som det definieras från samma utredning:
Citat:
Liksom många andra länder i västvärlden befinner sig Sverige i dag i början av en sannolikt långvarig period med en kraftigt ökande andel äldre personer i befolkningen. Äldreförsörjningskvoten – dvs. antalet äldre i relation till antalet i arbetsför ålder – föll långsamt under tjugo år från 27,5 procent 1987 till 26,7 procent 2007. Sedan dess har majoriteten av den stora 40-talistgenerationen passerat 65 års ålder och kvoten har på kort tid stigit till 31,1 procent 2014. Enligt huvudscenariot i SCB:s befolkningsprognos kommer kvoten att ha stigit till 35,3 procent 2030 och 39,1 procent 2050 (SCB, 2015b). I ett alternativt scenario med lägre invandring blir andelen 39,6 procent redan 2030 och hela 46,8 procent 2050. Att försörja en allt äldre befolkning är en stor framtida utmaning för Sveriges offentliga finanser. Ändå är Sverige lindrigt drabbat jämfört med de flesta andra länder i Europa. Sverige har lyckats jämförelsevis väl med att hålla uppe barnafödandet de senaste 50 åren och den förutspådda ökningen av äldreförsörjningskvoten på 4−5 procentenheter de kommande 15 åren är den lägsta i EU.
Ett möjligt sätt att påverka äldreförsörjningskvoten kan vara invandring.
Men också:
Citat:
Rapporten behandlar enbart effekter på finansieringen av den offentliga sektorn. Naturligtvis finns det en rad andra effekter av migration. Individer bidrar och påverkar samhället och samhällsutvecklingen mer än genom finansieringen av den offentliga sektorn.
No shit sherlock?
Är detta orsaken till att migrationspolitiken genomfördes?
Våra idioter till politiker försökte lösa ett problem som egentligen inte är ett stort problem men orsakar ännu större problem när migrationspolitiken korsades med mångkulturpolitiken till en politisk bastard vars resultat nu äter upp värden.
Vägen ut?
Ändra migrationspolitiken och ändra mångkulturpolitiken snabbt.
Kräv assimilering för alla utom de erkända minoriteterna. Skicka tillbaka de som inte kan eller vill försörja sig.