Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja vem?

Om ett hus brinner, vad gör man? Tar man en kopp kaffe till och diskuterar lågornas formationer? Naturligtvis inte. Varje normalt funtad människa försöker släcka branden. När Anna Hedenmo viftar med servetten för att uppmärksamma Helin på att han låtit det brinna bra länge nu, blir han störd i sitt kaffedrickande, men inte mer än så. Agendan är klar, huset ska brinna upp. Hur ska journalister inom MSM kunna debattera, problematisera och ställa politiker till svars när de endast är tillåtna att göra det på "rätt sätt"? Mångkulturexperimentet ska försvaras till varje pris, även om det resulterar i att svenskarna och den svenska kulturen går förlorade.

Innan de som befinner sig högst upp i mediehierarkin (Karén, Stjärne, Zachrison, Helin, Wolodarski, Mattsson, Olsson Olsén & Co) tvingas avgå, kommer ingen förändring att ske. Direktiven är tydliga, att fortsätta på den inslagna vägen.

Ett aktuellt exempel är att våldtagna inte får traumavård, för att tortyr-och krigsskadade migranter ska prioriteras. Varför det? Är det en naturlag att migranter ska skuffa undan svenskar (som betalar skatt)? Ja, det verkar så, tabu att ifrågasätta på djupet.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/st...med-traumavard

Deras *grundläggande* värderingar är det avgörande - inte deras intelligens. Därför tror jag tyvärr, att de menar vad de säger.

Teodorescu, Dahlberg, Cwejman m.fl anser inte, att bara för att fri rörlighet aldrig har fungerat - om möjligheten att resa, t.o.m. resa från en kontinent till en annan, är så *enkel* som idag - så innebär det inte, att deras "vision" om fri rörlighet aldrig kommer att fungera.

Vi, som skriver här, är skeptiker... skeptiker är nästan alltid också empiriker. Om något aldrig har fungerat, så väger det TUNGT för oss.

Men personer med "visioner" är *inte* primärt några empiriker.

Till pudelns kärna, mediakriget om mångkulturen. En stor spik i kistan är när kritiken kommer vänsterifrån istället från något random högertroll som media kan avfärda som rasist. I denna intervju så får Göran Adamson lägga ut texten om mångkulturens baksidor eller som han uttrycker det multikulti. Min tro är att Ann Heberleins och Göran Adamsons användande av detta uttryck istället mångkulturen är för att undvika att bli anklagade för att gå högertrollens ärende.

Bra är det i alla fall och Göran Adamson kommer komma med en bok snart.

https://www.youtube.com/watch?v=TZl2ocZ65dg&t=12s

Snart finns det inga intellektuella som försvarar mångkulturen. Kvar står Virtanen, Arnstad och Lindberg som inte fattat att tåget gått.

Jag tror det här kommer vara en av ämnena som framtida historiker kommer grubbla över och som jag också kämpar med. Jag utgick förr från att allt var fejk, att när de ljög om allt annat så rimligen är övertygelsen också en lögn för att passa in. Men den förklaringen håller inte i längden. Man märker att många verkligen tror på vad de säger. Det är antagligen en väldigt komplex psykologisk process där man både tror och inte tror. Det avgörande får väl sägas vara hur de agerar, och sett till hur långt de är beredda att gå så måste jag nog säga att de flesta antagligen tror på sina lögner.

Det är lättare att övertyga andra, om man först övertygar sig själv. George Orwell sa:


PS

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-u...ling-1.4355331

Teodorescu har på sig de finaste glasögonen, de som gör att man ser allting kristallklart i backspegeln. Så borde minsann journalisterna ha gjort för 15-20 år sedan (hon är själv fri från skuld i detta tidsperspektiv). Men vilken blek ledare detta är eftersom en ledares uppgift är att visa på handling nu, för framtiden. Vad bör vi göra idag, för att inte stå om 15-20 år och få samma floskler om vad vi borde ha gjort serverade från en äldre Teodorescu. Den enda debatten som förs om Sverige i framtiden 20 år från nu förs på dissidenternas bloggar, Flashback och alternativa medier. Teodorescu behöver följa sitt eget recept för att bli intressant.

Vad ska vi göra idag för att undvika 2035 års panikåtgärder, Alice Teodorescu?

Givetvis menar de vad de säger, men det är inte äkta och har landat i någon väl genomtänkt idé.

Låt mig ge följande förklaring till vad jag menar. I Kina och Japan finns åtskilliga berättelser om personer som ansökt om att bli elev vid ett tempel. Den ansökande knackar varje dag på porten och frågar om att bli antagen. Men blir nekad varje gång. Den som ansöker bosätter sig intill templet och fortsätter att varje dag knacka på och får samma svar. Efter tre år knackar personen på för att sista gången lämna en gåva till mästaren och be om ursäkt och lovar att inte besvära mer. Då blir den som ansöker inbjuden att beskåda templet. Väl där inne får personen sitta med på en meditation. Mästaren reser sig och säger till alla i lokalen: låt mig presentera för er vår nya elev. Dahlbergs och Teodorescus kritik mot vänsterns massinvandringspolitik är inte byggd på några sådana uppoffringar eller ett gediget tankearbete, utan endast en känsla för vad som sker kollektivt just nu. Det är en enkel väg att gå. Låt vara att man är bra på just det. Men det är inte något som är gångbart för att skapa mer stabila och kvalitativa idéer om hur vi ska gå vidare.

Trots det tror jag mig tala för de flesta i tråden att vi gillar Teodorescu och Dahlberg. Porslinsdockan är skicklig retoriker (och intelligent) och når fram med kritikernas ifrågasättande av mångkulturprojektet oavsett kritikernas hemvist.

Malcolm Kyeyune problematiserar det här med uppoffringar:


https://www.fokus.se/2017/06/vilka-a...om-ska-offras/

Jag köper detta resonemang som förklaringsmodell till mitt eget privata uppvaknande (om än på tok för sent) kring den sanna naturen hos firma Anna & Alice. Jag kunde liksom inte få in i min arma skalle hur två så till synes vettiga och insiktsfulla människor, som vecka ut och vecka in, år efter, år på ett ärligt, modigt och förtjänstfullt sätt redovisat Mångkulturens alla dramatiska nackdelar trots det skulle "av princip" vara för massinvandring men inte just nu eftersom samhällskollapsen lurar runt hörnet, uppkommen enbart genom den massinvandring de "av princip" förespråkar. It just doesn't make sense.
Ingen kan få mig att tro att damerna inte är till hundra procent ärliga i sin mångkulturella problembeskrivning och sina mångkulturella farhågor. Men så kan det bli när man (som jag) utgick från att till synes intelligenta människor också tänker och agerar på ett intelligent och rationellt sätt. Så är inte alltid fallet tydligen.

Det kan väl vara så enkelt som att man gjorde en felbedömning när man antog att multikulti i västvärlden skulle utgöra bästa skyddet mot framtida pogromer. Ungefär som Tories missbedömde opinionen när de bestämde sig för att nyval i förtid skulle gagna dem och bygga en än mer stabil parlamentarisk majoritet än den de hade. Nu sitter de istället på minoritetshand och har gjort sig beroende av Belfast.

När det svenska multikultiprojektet drogs igång under Rikard Schwarz ledning var det uttalade målet att skydda den judiska minoriteten mot eventuella förföljelser genom att så att säga blända majoritetsbefolkningen med allehanda minoritetsspeglingar. Alla minoriteter skulle ha rätt att bevara sin gruppidentitet och tillförsäkras samma rättigheter som majoritetsbefolkningen. Det framstod säkert som ett mycket listigt drag då. Ingen begärde att någon särskild grupp skulle ha särskilda privilegier så alltså kunde ingen beskyllas för ränksmideri för egen vinning. Listigt, som sagt. Då, på 60-talet utgjordes de tänkta allierade av ester, finnar, samer och kanske ungrare och zigenare. Ingen av dessa grupper, eller för den delen svenskar, har i modern tid haft några ambitioner om världsherravälde och väl heller inte utmärkt sig särskilt för svårartad antisemitism.

Men så kom den massiva menamuslimska invandringen till de multikultipreparerade väsdemokratierna. Just det hade kanske inte 60-talssionisterna räknat med. Och om de hade räknat med att massinvandring av menamuslimer skulle bli resultatet hade de kanske ändå inte räknat med att dessa skulle hålla så styvnackat fast vid menamuslimska värderingar och traditioner, inklusive brinnande judehat. Sionisterna räknade kanske med att menamuslimerna skulle anamma det västerländska glittret med hull och hår, och definitivt inte vara listiga nog att finna sätt att mjölka ur glittret men behålla den menamuslimska värdegemenskapen och rent av förstärka denna på europeisk mark. Något som troligen inte föresvävade 60-talssionisterna var att drömmen om kalifatet skulle återuppstå på bred front och att tanken på jihad för att verkställa det världsomspännande kalifatet skulle komma att utöva sådan lockelse för de i moderniteten planterade muslimska sinnena. Men där är vi alltså nu.

Att världens enda judiska stat skulle vara för evigt vaccinerad mot världssamfundets kritik och fördömanden togs nog för givet. Men även i den frågan gjordes tydligen en katastrofal felbedömning och nu börjar det bli farligt för Israel och då vaknar en del upp och påbörjar en motoffensiv. USA, t ex, börjar markera kraftfullt i FN mot tilltagande Israel shaming.

Israels sverigeambassadör är en av dem som gått rejält på offensiven under senare tid, exempelvis här i gårdagens Barometern:

Bachman ser den senaste anti-israeliska dokumentären som en del i ett svenskt mönster som upprepats under decennier, och han ser heller ingen ljusning i mörkret.
http://www.barometern.se/debatt/stat...ad-propaganda/

Vår superfeministiska utrikesministers bravader på området icke heller att förglömma, de har kommenterats av Bachman på annat håll, liksom av den israeliska regeringen.

Jag tror de börjar bli rädda på allvar för sin säkerhet, och att man på sina håll fruktar att den stora pogromen är i nalkande. Det är nog ingen vågad gissning att Mossad betraktar utvecklingen hos oss med stort intresse.

Tänk dig Teodorescu som en invandringsdyrkare på samma sätt som en chartersemestrande tonårstjej dyrkar solen.

Alice gillar att sitta och glänsa på beachen insmord i absurda mängder liberal Hawaiian Tropic-sololja och sippa på kalla liberala margaritas i solen. Nu har hon suttit där och sippat så länge så att hon har bränt sig lite. Eller inte lite, rätt mycket. Det svider i huden och den mentala tonåringen och soldyrkaren Alice känner obehaglig solfrossa. Nu säger hon att hon inte vill ha sol på ett tag. Men hon har ju inte slutat dyrka solen för den sakens skull.

Kozliberaler är och förblir mentala tonåringar.

Tyvärr tror jag att du önskedrömmer. Adamson jämför personer inom multikultiindustrin med hundmatstillverkare, att de inte bryr sig nämnvärt ifall företaget inte överensstämmer med deras egna åsikter. Jag tror han har fel. Människor triggas att gå med i multikultisekten för att arbeta för "saken", både inom media och intellektuella. De stora institutionerna mångkulturaliseras, en efter en. I förra veckan röstade riksdagen igenom en kulturarvsproposition vars uppgift är att idogt arbeta för integrationen.


Ola Wong i SvD, 12 maj, 2017 Regeringen använder museer för egna politiska mål (kan ej länka)

-----

Hur rosigt engagerad är inte kvinnan på Etnografiska museet som ivrigt ursäktar att de säljer en viss bok: "Den är gammal, skriven av en vit man, ja kolonial om du förstår hur jag menar, kanske inte så rolig att läsa" (hände för tre veckor sedan när jag frågade efter litteratur om en specifik plats). Här är det inte tal om någon hundmat, hon missionerade, och vem gav direktiven?