Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den senaste veckan har fått mig att fundera på vilka effekter otäcka bilder på drabbade har på opinonsläget, och därmed också i mediekriget.

- Folk ser ett drunknat barn i Medelhavet. Det blir stödgalor med Hans Rosling, aktivism på T-centralen, och I MITT EUROPA BYGGER MAN INGA MURAR i några månader innan verkligheten tar överhanden.

- Trump ser bilder på gasade barn i Syrien. Gör helt om, och bestämmer sig för att bomba Assad.

- Och nu, en bild på en flicka som blev delad i tre delar av terroristen på Drottninggatan. Vilken effekt kommer storskalig spridning av dylika bilder få i mediekriget om mångkulturen?


Vidrig bild, du har blivit förvarnad. https://minfil.org/u2rd03bbb6/1491576919898.png

Bilder har den största effekten av allt givetvis. Därför kommer vi givetvis inte få se bilden på flickan utkablad i någon större mån. Det vore ju fruktansvärt! (däremot helt okej att kabla ut bilder på drunknade barn av okänd anledning). I det ena fallet är det för att visa en poäng, men i det andra fallet (säg att alternativmedia kablar ut bilden) hade det varit respektlöst mot de anhöriga.

Skitsnacket och PK-terrorn vet inga gränser.

Håller med om att den absolut inte kommer kablas ut i etablerade medier. Man får nog räkna med att massmedia har en förståelse för hur stor effekt bilder på mördade barn har, och därför mest använder dem i agendasättande syfte. Däremot kommer nog bilderna få stor spridning på sociala medier, och därmed kanske få en sekundär effekt på media. Hur agendasättande orkar världens Wolodarskis vara om den folkliga vreden når orkanstyrka (delvis pga bilderna)?

Det kommer inte bli något fokus på offren. Det passar inte in i Maktens självbild. Återigen ser vi hur fokus vrids till att handla om hur Makten skall rättfärdiga sig själv moraliskt; fokus på terrordådet i Stockholm blir därför på "vårt öppna samhälle" (dvs MAKTENS öppna gränser) och meningslösa godhetskampanjer. Om offren ens nämns så kommer det bli i termer av offrens längtan efter den värld Makten vill skapa (av typen "Greta ville hjälpa flyktingbarn -- blev mördad av terrorman").

Makten (den verkliga makten) innehas av psykopatiska narcissister. Det finns ingen gräns för deras vilja att konsumera och återförsälja moral på andras bekostnad. Det spelar ingen roll hur många svenska barn som massakreras; det görs till ett argument för deras världsbild. Om ett utländskt barn drunknar på en strand så är det också ett argument för deras världsbild. Om folk börjar slå tillbaka mot de ansvariga så är det också ett argument för deras världsbild. De är sin egen gudom och inget offer hos folket är för stort.

Makt är dock ett nollsummespel. Redan är medias möjlighet att kontrollera det kollektiva medvetandet kraftigt eroderad - makt har gått förlorad, har förskingrats och bytt ägare.

En hemsk bild på en söndertrasad tjej som en pendang till en hemsk bild på ett drunknat barn är exempel på denna asymmetriska informationskrigföring mellan en centraliserad, agendadrivande sida och en utmanande verklighetsbeskrivning som till sin natur är decentraliserad och organisk.

En sak är säker: Det krävs inte på långa vägar att den narrativförstörande bilden ska ses av lika många som den -byggande, för att narrativet ska försvagas. Berättelsen uppifrån tål inte att avbrytas.

Vi har sett det gång på gång: Systemkritiska begrepp och narrativ etableras i samma media som först gör allt för att förtiga, håna och överrösta. Inte för att man inte VILL vara vertikalkommunikativt maktfullkomlig, utan för att man i längden är vanmäktig att överrösta det horisontella samtalet människor emellan i sociala medier och i vardagen.

Nej, du och Hakelius har helt fel här. Terrorism är en extremt framgångsrik taktik om den används under rätt förutsättningar. Vad som framför allt behövs är en organisation som kan mobilisera folkligt stöd för en politiskt målsättning genom våld. Exempel på lyckad terrorism är FLNs terrorkampanj mot Frankrike i Algeriet. Även om det också var ett gerillakrig förekom flera bombattacker riktade mot cafeer och biografer som syftade till att döda så många vita fransmän som möjligt. Franrike drog sig så småningom tillbaka från Algeriet. Ett annat exempel är sprängningen av den amerikanska marinkårsbasen i Beirut på 80-talet, vilket fick USA att dra sig ur Libanon, vilket var syftet med attacken. Annat exempel är mordet på Rajiv Gandhi som hämd för Indiens inblanding i inbördeskriget på Sri Lanka. Indien drog sig ur efter attentatet, helt enligt målsättningen.

Exempel på misslyckad terrorism är bombningen i Oklahoma City. Det fanns ingen organisation i bakgrunden som kunde mobilisera något stöd för den aktionen, och det fanns inget folkligt stöd att hämta.

Ett annat viktigt exemepl på lyckad terrorism är bombningen i Madrid 2004. Al-Qaida attackerade Spaninen strax innan valet och det ledde till att Spanien kort efteråt drog sig ur Irak, vilket var målsättningen med attacken. Mission accomplished för al-Qaida.

Terror är långt mer effektivt än vad många vill erkänna, men skulle man vara öppen med det skulle det förmmodligen inspirera till ännu fler terrorattentat. Det krävs dock en del av organisationen bakom terrorn för att det ska vara effektivt. IRA, Tamilska tigrarna, Hizbollah, al-Qaida och IS har lyckats kombinera våld med politik och religion vilket gjort dem framgångsrika.

Tino Sanadaji är helt rätt ute här:


http://www.friatider.se/sanandaji-if...on-i-stockholm

Är verkligen konflikträdda innerstadsstockholmare är beredda att stå i frontlinjen för mångfald och öppenhet i en framtida terrorkampanj? Det enkla svaret är nej. De flesta svenskar vill leva i sin hedonistiska konsumtionsbubbla utan för mycket påverkan utifrån. Lite politiskt korrekta slongas får gärna klistras upp på bubblan men mer än så vill de flesta inte engagera sig i saken.

För att acceptera att Sverige är ett land som är hotat av terrorism krävs en total omrevidering av hela vår nationella självbild. Den terror som tidigare drabbat Sverige har varit riktad mot utländska intressen: Västtyska ambassaden och den efterföljandfe planen att kidnappa Anna-Greta Lejon samt beskjutningen av Jugoslaviens ambassad. Inget av detta var riktat mot Sverige som nation. Länder som Frankrike och Storbritannien har varit i krig, kolonialkrig och andra sorters konflikter i århundraden vilket gör dem mer imuna mot enskilda terrordåd. Om du besöker Paris och är uppmärksam kommer du se minnesmärken över hela stan som hedrar offer i olika bombdåd och konflikter genom hela Frankrikes moderna historia. I Sverige finns inga som helst nationella minnesbilder av krig och konflikter. Inga alls. Det har en stor inverkan på hur vi kommer reagera mot våld riktat mot Sverige och svenskar därför att vi är dom vi är.

Det vi kommer se i media framöver är ett massivt upprop för mångfald och invandring, ungefär som under hösten 2015. Dessvärre kommer allting komma till ett abrupt slut vid någon punkt när folk inser att det inte är värt besväret. Det finns en gräns för hur mycket mångfaldspropaganda media kan producera under omständigheter när svenskar blir dödade av terrorister på gator och torg. Det media vill åstadkomma är att folk accepterar detta som ett pris för invandring och mångkultur. Jag undrar hur många som egentligen är beredda att betala det priset när räkningen väl kommer.

(min fetning)
Det är här jag med en dåres envishet fortsätter hävda att moral är en marknad, och precis som alla andra marknader är "enheter" värda "exakt så mycket som folk är villiga att betala för dem". Politiker är moralförsäljare; media agerar moralisk torghandel och skräniga auktionsförrättare; och konsumenterna av moral riskerar i det stora hela inte att drabbas av följderna.

I och med klyftan mellan stad och landsbygd har de rika koncentrerats till staden. Detta gäller alltså inte bara ekonomiska "entreprenörer" utan kanske framför allt moraliska. Man har kunnat outsourca de negativa aspekterna av sin moraliska konsumtion samtidigt som man skördar vinsterna; detta är en exakt analogi med hur t.ex. globalismen har outsourcat slavarbete till andra länder och behållit konsumtionen av resultatet. Med tillräckligt många mellanhänder eller tillräckligt stor geografisk distans möjliggörs detta. Och som i många andra religiösa rörelser ses "framgång" som en bekräftelse på att man har gjort rätt, är rättfärdig.


Ja, lyxkonsumtionen av moral har förstås ett pris, precis som all annan lyxkonsumtion. Nu har det gått så långt att även lyxkonsumenterna börjar drabbas. De svarar (som väntat) med att upphöja sig själva ytterligare. Det kommer inte att skydda dem mot följderna men kan fungera som argument för ökad repression mot dissidenter.

Hakelius påstår luftigt, att "terroristernas" mål, skulle vara "att sänka hela vårt sätt att leva", vilket de, enl. Hakelius, "helt enkelt inte [är] ens i närheten av att uppnå".

Det är ett säreget påstående, då terrorism genom historien inte sällan har haft betydligt mer specifika mål. Framgångsrik terrorism har som regel haft målet, att få ngt land att dra sig tillbaka (eller dra tillbaka sina trupper) och lämna ett territorium, som inte utgör en sammanhängande del av det aktuella landet. Sionisterna hade målet att få Storbritannien att lämna sitt FN-mandat i Mellanöstern, FNL hade målet att få Frankrike att lämna Algeriet, Al-Qaida hade målet att få Spanien att lämna Irak osv.

IRA hade målet att få Storbritannien att lämna Nordirland; man uppnådde en konstitutionell förändring (men inte en återförening av Irland). ETA misslyckades; man uppnådde inte självständighet för Baskien. Kanske kan man försiktigt dra slutsatsen, att terror inte är lika effektivt för att spjälka av ngn landsända

Det där är att rita halmgubbar. Precis som politiska partier har terrororganisationer en del vidlyftiga målsättnignar inbakade i sin ideologi. Socialdemokraterna har som målsättning att få bort klassklyftorna i Sverige. Är det ett realistiskt mål? Det betyder inte att vissa socialdemokratiska politikområden kan vara framgångsrika, men om man jämför enskild politik med partiers ideologiska mål kommer inga partier vara framgångsrika någonsin. Samma sak med terrororganisationer. Terrorism är en taktik och ska utvärderas som sådan.

Varför skulle IS eller någon annan jihadistisk terrororganisation bry sig huruvida svenskars "sätt att leva" förändras i grunden? Vad IS och al-Qaida vill åstadkomma med sin terrorkampanj i Europa (vilket de också tydligt uttalat) är att få bort all västerländsk inblandning i den muslimska världen. Dom vill få bort all närvaro av utländska trupper, allt stöd till diktaturer, all kulturell påverkan, all inblandning i ekonomin osv i muslimska länder. Sen har IS andra mål som att få bort alla minoriteter i regionen och skapa ett religiöst homogent rike styrt av sharia i Levanten. Den målsättningen krockar inte med Europas identitet, utan enbart med västerländska ekonomiska intressen i den regionen samt andra religiösa och etniska grupper som står i vägen för IS politik och som råkar bo där.

Man ska komma ihåg att Sverige är djupt insyltat (utan att vi vill erkänna det) i EUs och USAs politiska program i Mellanöstern. Vi deltog i förstörelsen av Libyen, vi har stöttat "rebellerna" i Syrien, vi säljer vapen till diktaturer i Mellanöstern och vi står helhjärtat bakom USA (ibland endast informellt) vad dom än gör där. Att Sverige sedan blir en måltavla för terrorism kan bara komma som en förvåning för en dåre. Sen har den massiva invandringen från Mellanöstern inte direkt gjort oss säkrare, även om vi vill intala oss att muslimerna egentligen tycker om oss för att vi tar emot flyktingar efter att vi bombat deras länder.

Det märkliga med den här situationen är att counterjihadister, neokonservativa och den kulturmarxistiska vänstern i grund och botten är överrens om att den här konflikten handlar om identitetspolitik. Counterjihadister och neokonservativa tror att muslimerna attackerar väst för att vi är icke-muslimer, sekulära, "fria" osv medan postkolonialisterna tror att det här är en konflikt mellan vita och bruna kroppar som kämpar om kulturellt utrymme inom den kapitalistiska strukturen. Dessa synsätt är totalt fel men de är bekväma för folk som inte förstår vad det hela handlar om.

Som sagt kommer vi så se mycket dårskap både från höger och vänster framöver, inte minst i media där det kulturmarxisitiska narrativet kommer pressas till bristningsgränsen. Det hela kommer falla pga att det kommer i praktiken att vara omöjligt att tillfredställa alla etnifierade och religiösa grupper som kräver utrymme baserat på mångkulturella principer. Att under dessa förutsättningar skapa ett svenskt "samhällsbygge", som Löfven uttrycker saken, är fullständigt omöjligt. Mångkultur är en akademisk skrivsbordsprodukt, inte anpassat att fungera någonstans. Inget samhälle har någonsin varit mångkulturellt i den mening och på det sätt som Sverige försöker urtolka den politiskt korrekta läran.

Inkorrekt.
Du åberopar själv identitet när du använder begreppet "den muslimska världen". Om det inte är den muslimska identiteten (Umman) som förenar "den muslimska världen", vad fan är det då?

Det där med att terroristernas mål skulle vara att sänka hela vårt sätt att leva är en vanlig föreställning. Den går i linje med den vanliga uppmaningen att vi ska visa terroristerna att de inte har vunnit genom att fortsätta att leva som vanligt.

Jag tror att terroristerna helt enkle vill döda så många av oss som möjligt.

Och svaret på deras attacker är väl inte att leva på som vanligt: att ställa sig i folksamlingar, att promenera på köpstråk och julmarknader, utan det är väl bättre att undvika folksamlingar, att se till att lastbilar inte kan köra in överallt (i Berlin har man stålpålar framför viktiga byggnader som kan sänkas ner för behörig trafik), medan med all kraft försöker hitta potentiellt farliga personer och grupperingar, och medan man ändrar lagar och invandringspolitik.

Identitetspolitiken äger framtiden, även om dess uttolkare av idag är de mest tacksamma av måltavlor. Det är den första paradoxen.

Muslimer, turknationalister, afrofierade, ortsautonoma, feminister och könssekterister i sina respektive tribalistiska mutationer kommer bli varse skillnaden mellan utlånad och verklig makt - och kommer i varierande grad användas som den fiende vars fiender skapar flyktiga vänskapsallianser. Den kittbildande roll som den vite svenske mannen hittills haft ensamrätt till.

Men - lika lite som vita heterosexuella män blev en mer diffus och osynlig grupp när Åsa Romson angrep, kommer de flesta identiteter luckras upp av att hamna i onåd och utanför. Ett universellt inget ersätter inte gärna något, ens under yttre tryck. Däremot har många identiteter mer tvingande överlagringar, övertrumfande identiteter. T ex tycks kurdiskhet kunna trumfa sunnimuslimsk grupplojalitet.

Den andra paradoxen är att kritik mot identitetspolitik ofta ÄR identitetspolitik. Ingen fungerande ingrupp har ju hittills gått före med gott exempel och upplöst sin inre dynamik av kollektiv konkurrensfördel för att exemplifiera hur den nya mångkulturellt överidentitära praktiken ska te sig. Däremot är de goda råden till andra att inte hänge sig åt särintressets självbevarelsedrift, ingen bristvara.

I samma stund som "vi svenskar" tvingas börja formulera och propagera en postetnisk översvensk doktrin för "dem" - så har detta vi av situationen återetnifierats.

Det talas ju om "rasifiering" för att beskriva en process som den vita majoritetsbefolkningen utsätter andra för, vare sig det är medvetet eller illasinnat. På samma sätt kommer svenska ingruppen identifieras för sig själv av andra gruppers agerande.