Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Fetmarkerar lite i din text:

Jag tror att det är så enkelt. Man använder de medel man behöver i den tid man verkar.

Första vågen av multikulti på 60 talet var igångsatt av de som inte kände sig hemma i Sverige och inte ville assimilera sig 100%. De ville behålla sin "särart" som de alltid gjort.
Dessutom uppburen av en från USA influerad medborgarrättsrörelse som i Sverige tappade den första delen medborgare och blev istället mänskliga rättigheter. Ren revolutionär 68 mentalitet som tog sig dessa friheter.

Den övergick sedan till en nationell hybris där politikerna trodde att alla ville bli svenskar.
Och man blev stolt över att så många ville flytta till Sverige. Imigrationen var ett kvitto på att svenska modellen var eftertraktad.

Men och detta är viktigt, tredje steget tror jag utnyttjades av krafter som använde detta för att "straffa" Sverige för en utrikespolitik som de upplevde hotade deras intressen. Och det råkade vara samma etniska grupp som startade eländet. Faktiskt en ren slump....

Vanlig enkel global makt och säkerhetspolitik var skärning får konsekvenser i Sverige.
Ja vi har varit naiva som trott att vår utrikespolitik inte får konsekvenser.
Redan 2009:

http://www.ynetnews.com/articles/0,7...819360,00.html

Det är 8 år sedan.
Bachman och andra med resurser har garanterat gjort allt för att Sverige skall betala ett pris för vår politik i MÖ. Möten med Wollo och annat har säker ingått i aktivitetplanen.
Och det är inte bättre med en S-ledd regering.

Men varför ändring nu? Varför ändrar DN sin agenda? Jo den förda politiken mot Sverige och EU har blivit kontraproduktiv då USA inte längre upplevs som "last resort" . Helt plötsligt behöver man fler stabilare kompisar än Forrest Trump och då är bara EU kvar.

Nu helt plötsligt gör DN mfl agenda-agenter helt om för att man har insett detta.
(Eller ja blivit upplysta om detta...)
Men det är också därför man varit så tokig på Trumps seger. Det har ändrat hela den globala spelplanen för säkerhetspolitiken för ett litet men inflytelserikt land vid östra Medelhavets strand.

Det handlar om makt. Och bara om makt. Allt annat är bara medel för att uppnå eller bibehålla makten.
Och det är naivt att tro något annat.

Har Margot Silberstein rätt? Att politikerna är mer oroade över att invandrarna röstar på SD än över integrationsproblemen i "utsatta områden"?

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/m...-en-jarvavecka

Är DET anledningen till kursändringen? Det förväntade röstboskapet röstar på SD!!!!
Trots allt S och andra gjort för att denna grupp. Vilket svek.

Klart politikerna blir oroliga. Det finns inte så många grupper kvar som man kan få att rösta rött.

Edit: Eller är det Margot Silberstein förklaring till kursändringen. Eller skall vi kanske kalla det försök till mörkläggning av de verkliga skälen.Se min tidigare post.
För ingen tror väl på att politikerna är mer oroade över hur de röstar än hur många de är?

Jag har sagt det innan. Invandrarrösterna kommer vara den slutliga knäcken för S om de inte hittar en otroligt smart lösning. Låt oss inte glömma att de som far allra mest illa av invandrarpolitiken är de som befinner sig långt ner på samhällstrappan. Och det är inte bara svenskar utan fruktansvärt många av de invandrare som kom för flera år sedan som bor trångt i stökiga områden med knappa resurser. Efter några år av att bli överösta med bidrag och inget annat som krävs för att ta sig in i samhället lämnas de vind för våg i bostadsområden där deras bilar eldas upp och deras barn blir knivhuggna och beskjutna.

I takt med att konkurrensen med resurserna kommer att hårdna mer och mer till följd av den kostsamma flyktingpolitiken kommer vi se mer och mer neddragningar i välfärden och den offentliga sektorn. Det blir sämre polis, sjukvård, äldreomsorg, kultur&fritid, bidrag med mera även för de som bor i "orten". Och till skillnad från de svenskar som bor i mindre orter som också drabbas av detta kommer förorten att präglas av religiöst förtryck, etniska motsättningar och andra kulturella värderingar som följt med till Sverige.

En del kommer tveklöst att vända sig till SD och har redan börjat göra så. En del som inte gillar SD:s inställning till muslimer kommer välja radikalare V eller FI (särskilt nu när de senare ganska företräds av en person som ganska öppet flörtar med islamism) men det kommer inte heller att hjälpa eftersom de två partierna har ganska små förutsättningar att åstadkomma något. Både eftersom de troligtvis kommer få ganska litet inflytande även om de sitter i riksdagen men också för att deras politik är lika orealistisk och full med floskler som S politik kommit att bli.

Det roliga blir 2022 eller 2026 när invandrarna som helhet är lika missnöjda med sjuklövern som etniska svenskar är idag och börjar dela upp sig i två läger, de som röstar SD och de som bildar ett eget parti som fokuserar på muslimer och/eller invandrare generellt. Det ska bli mycket intressant att se vad S och S-debattörerna gör då?

Kommer de vända sig mot sina forna proteger så som de vände ryggen åt arbetarna när arbetarna slutade vara exotiskt spännande och började bete sig illa genom att vara emot EU och för Trump? I analogi med det mycket intressanta samtalet mellan Göran Adamsson och Ann Heberlein som tidigare nämnts nyligen i tråden. Vilka ska då bli S nya proteger? Finns det några kvar? Eller är det då de imploderar till ett 10%-parti som långsamt tynar bort i takt med att äldre väljare som av tradition alltid röstat på dom dör? Och vad händer då med deras propagandaorgan, framförallt Aftonbladet?

Margit Silberstein, ja... efter pensioneringen från SVT har hon varit överallt. Kallar sig fortfarande politisk kommentator, men likt Lena Melin är hennes "kommentarer" snarare önskelistor än analyser. Slutsatsen som Silberstein ständigt landar i är att AKB måste ta tillbaka närmandet till SD och markera avstånd.

Först fick vi hennes "analys" via SVT Opinion: https://www.svt.se/nyheter/analys-akb-maste-valja-vag


Därefter i DN: http://www.dn.se/ledare/kolumner/mar...aklig-skavank/

Återigen ser Silberstein bara en räddning för AKB:


Slutligen dök hon upp i EFN-TV (Handelsbanken) för att kommentera M:s nedgång i SCB. På frågan "vad beror det på?" skulle hon naturligtvis genast sälja in sin egen tes för tredje gången samma vecka:

https://www.efn.se/nyhetsrummet/poli...in-8-jun-2017/


Bilden man får är att Silberstein vandrar omkring planlöst längs Stockholms gator med uppspärrade ögon och håret på ända, upprepandes "19 januari... 19 januari... 19 januari... 19 januari..." och ibland griper tag i förbipasserande och skakar dem och säger "låt mig berätta om AKB:s enda väg ut ur fördärvet!"

Nästa steg är förmodligen en YouTube-video där hon intervjuar sig själv om saken.

- Margit, du som brukar göra så skarpa analyser, vad menar du är lösningen på krisen för AKB?
- Åh tack, Margit, ja som alla vet så är ju hundra procent av alla experter rörande eniga om att det är den ödesdigra kristallnatten 19 januari som allt handlar om, när hon öppnade för samtal med SD i utskotten. Det är det största misstag som någon politiker någonsin gjort, inte bara i Sverige i modern tid utan i hela världshistorien.
- Briljant analys, Margit, jag är inne på exakt samma spår själv. Utveckla gärna din syn på exakt hur ödesdigert detta ögonblick var.
- Tack Margit, kan jag göra det genom att presentera min topplista över de fem mest ödesdigra ögonblicken i världshistorien?
- Åh vad spännande och kreativt, Margit!
- Då har vi på femte plats 11 september 2001, på fjärde har vi 6 och 9 augusti 1945 då atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki, på tredje har vi Hitlers invasion av Polen i september 1939, på andra har vi ett okänt datum för c:a 66 miljoner år sedan då en meteorit slog ner och utrotade dinosaurierna, och på första plats som alla förstår har vi den 19 januari 2017.
- Ytterst träffsäker lista, Margit, jag tror att alla prominenta historiker skulle instämma.
- Tack Margit. Nu när vi har fastställt den definitiva sanningen om vad som var världshistoriens mest ödesdigra ögonblick inser alla naturligtvis att det som måste ske nu är en landsomfattande mobilisering för kampanjen "Margits apostlar mot 19 januari-utspelet", där vi genom fackeltåg och namnunderskrifter sätter press på Kinberg Batra tills hon backar från sitt hot om alla tiders mest massiva folkmord och istället återgår till den trevliga och av folket älskade Reinfeldt-linjen "öppna era hjärtan".
- Margit, jag överdriver inte när jag säger att du sannolikt är den mest genialiska politiska strateg som levt på jorden.
- Åh tack Margit, smickrare där.

Något som den svenska eliten har mycket svårt att förstå är att det inte finns "invandrare". Den svenska eliten ser alla i en hierarki av förtryck där de förtryckta ska känna gemenskap av sitt förtryck i någon modern version av klassgemenskap. I verkligheten så är gruppen invandrare lika splittrade som gruppen arbetare av världen. En invandrade kurd kan vara mer rasist mot Turkar än en svensk nynazist. En Sunnimuslim i Sverige behöver inte känna gemenskap alls med sin bruna shiamuslimska motpart utan kan mycket väl se shiamuslimen som en Kafir som ska avrättas på plats. En Grek som flyttade hit för 40 år sedan för att jobba på en Scaniafabrik behöver inte identifiera sig med nykomna Afghanska ungdomsgäng.

En av de mest intressanta utvecklingarna inom mediakriget kommer vara hur man hanterar problemet med att Gramscis historiska block av väldigt olika grupper av förtryckta inte kommer naturligt hålla ihop. Det ska bli intressant när förtryckta bögar blir attackerade av förtryckta ensamkommande. Hitills verkar strategin vara att lägga locket på. Man talar inte om invandrare som råkade vara islamister, man talar inte om hur vissa förtryckta behandlar kvinnor, man talar inte om konflikterna mellan invandrarorganisationer.

Med tiden så kommer det vara svårare att hålla locket nere. En del av dessa grupper kommer bli allt tydligare fientliga mot varandra och svåra att kombinera. Vi skulle tex kunna se ett skifte likt det i Frankrike där bögarna har lämnat vänstern och har istället börjat stödja Front national.

Jag tror inte att kritiken kom från vänster, när Göran Adamson skrev boken Svensk mångfaldspolitik: en kritik från vänster (2014). I Pelle Neroths utmärkta dokumentär Sweden, dying to be multicultural (2017) intervjuas bl a Göran Adamson, och som jag erinrar det kommenterar han boktiteln i förbigående med att det inte skulle ha varit gångbart med en kritik av multikulti från höger. Jag vet inte om det var pga tidsandan (att 'allt höger om Mp är Hitler', så att säga, eller om höger as such är diskvalificerat, eliminerat) eller pga en intellektuellt grundad analys.

I förordet till sin bok ovan, skriver Göran Adamson följande:


Pelle Neroths dokumentär är en njutning i alla avseenden. Ämnets angelägenhet, det lågmälda tilltalet och den utsökta visuella hanteringen och ljudsättningen i skön förening. Göran Adamson får bättre utlopp hos Pelle Neroth än i den pratiga intervjun med Ann Heberlein. Ann Heberleins och Johan Westerholms ansträngningar att förmedla viktiga ämnen till allmänheten är dock berömvärda.

Johan Westerholm på ledarsidorna ger en känga till Virtanen och hela Aftonbladets ledarredaktion.

Intressant vinkling onekligen. Min tro nu är att då Aftonbladets gräver ner sig ordentligt i skyttegravarna och inte har dragit sig för att kasta rasist efter andra journalistkollegor som dristat sig utanför den godkända åsiktskorridoren, så finns det många som vill ge igen. Let the war begin!

https://ledarsidorna.se/2017/06/hur-...bstedt-och-lo/

Hmmm...går och grunnar på hur pk-folket tänker egentligen. Jag ser gärna tillbaks på det gamla sossesverige när jag försöker ringa in dagens problem. Där stod solidariteten i centrum. Begreppet betyder egentligen "sammanhållning inom arbetarklassen". Vi skulle vara solidariska mot varandra och mot samhället - det starka goda samhället som likt fursten på medeltiden skulle ge beskydd. Allt skulle vara i harmoni. Inga större motsättningar egentligen. Och ingen grupp var väl heller egentligen förtryckt. Identitetspolitiken var inte uppfunnen på den här tiden. Även om talet om svaga grupper började redan på Olof Palmes tid.

Glöm heller inte arbetarrörelsens korporativistiska drag. Samhällets olika grupper inordnades under det statliga paraplyet. Likt scoutkårer skulle samhällets olika intressenter marschera fram med sina banderoller på 1 maj. Fackföreningsrörelsen, pensiorärsorganisationerna, kvinnorna, egnahemsrörelsen, Unga Örnar osv. Alla kvitterade givetvis ut statsbidrag till sina organisationer. Lägg till invandrarrörelsen som givetvis även den - jag tror Göran Persson jobbade på det - skulle inordnas i den här korporativa organisations- och bidragsmodellen. I denna modell fanns/finns inga motsättningar inbyggda. Det är ju svenskt och välordnat. Ja rentav feodalt. En solidarisk politisk modell att visa upp för världen. Ett gott samhälle. Med inbyggda moraliska övertoner: när staten ger dig alla dessa förmåner ska du vara tacksam och rätta in dig i ledet. En modell att vara stolt för och stå upp för internationellt! In Sweden we have a system osv.

Därför denna panik nu när invandrargrupper börjar slåss med varann som nu senast i Arvika eller att det visar sig att invandrare börjar rösta SD. SD som dissonanspartiet och ett hot mot bilden av det goda Sverige. En ny skjutning i Malmö i går. Jag kan tänka mig att många i den politiska och mediala eliten har börjat få ont i magen. Paniken och det magonda bottnar i att att den svenska modellen inte verkar hålla måttet. Solidariteten - vad blev det av den? Var det kanske fel att ta ta in så många utomeuropeiska flyktingar? Vad är det som händer? Ska vi blunda, dölja, ljuga eller förtiga vad vi ser och hör för att så länge det bara går försöka försvara modellen.

Jag tror att alltför många av den svenska modellens tillskyndare har/har haft väldigt idealistiska uppfattningar om den mänskliga naturen och politikens möjligheter. I sydeuropa finns mer realistiska uppfattningar om sådana saker. Människor får där ha brister och politiker hålls på armländs avstånd. Det är sunt.

Med historiskt perspektiv kommer det vara uppenbart att det var den svenska socialdemokratins lycka att styra det svenska folket, inte vice versa. Ett homogent nordeuropeiskt, protestantiskt land som sluppit krig. Ett duktigt litet folk som förutsättning för ambitiös politik, inte den sociala ingenjörskonstens triumf över människans natur.

Jo, det är intressant att kollektivistiska sosse-Sverige så lätt övergick i ett upplösande identitetspolitiskt Sverige. Tanken var väl för Sossarna att alla dessa utsatta grupper skulle stärkas och inkluderas i samhället. Åtminstone intalade sig själva det. En mer cynisk person skulle kanske säga att det beror på att vänsterideologier Innehåller en idé om maktkamp och att det är naturligt att polarisera samhället, även om socialkonstruktivismen gjorde det mer extremt.

Men det kunde vara intressant att se hur PKismen både kan tilltala högern och vänstern i Sverige och hur de kunde acceptera delar av fiendens idéer. Grundinställningen att det pågår en maktkamp där en del är starka och andra svaga kommer förstås från vänster, men i övrigt är egentligen PKismen mer av ett liberalt fenomen. Eller snarare kanske ett amalgam av båda sidor. En kompromiss mellan kollektivism och individualism.

Den liberala viljan att identifiera individer tillåts inom vänstern om de identifieras som delar av grupper. Den enskilde kan inte vara måttstock i ett kollektivistiskt sosse-Sverige, men han kan bli det indirekt genom att definieras av sina egenskaper i den mån de kan knytas till "utsatta minoriteter". Vänstern med sin kollektivism vill inte ta hänsyn till individer, men är beredd att ta hänsyn till grupper om de förtjänar särskilt hänsyn genom sin "utsatthet". En intressant kompromiss.

Tyvärr har det lett till ett samhälle där enbart den som kan hänvisa till att vara tillhörande en "utsatt grupp" får inflytande som person och enbart med en aspekt av sin utsatthet i taget. Det andra problemet för individen är att den mer definierar sig efter sina offerroller än efter sina styrkor, det bör nog sätta sin prägel på samhället. Särskilt som det belönas av samhället att be om hjälp från sin svagaste position.

Från en krönika i dagens GP som handlar om sakatteflykt och skyldigheter men som landar i ett tidstypiskt resonemang om rättigheter. Min fetmarkering:
http://www.gp.se/nyheter/ekonomi/ska...mpar-1.4354581

Är det så enkelt att "socialindustriella komplexet" i Sverige helt enkelt "glömde" det grundläggande villkoren för det fullständiga samhällskontraktet.
Medborgarskapet.
Och att de förträngt att det också ingick skyldigheter i det kontraktet. Inte bara att följa lagen utan en social gemenskap.

Genom att medvetet felcitera grundlagen har man i en samtidig imperialistisk och naiv dröm försökt inkludera alla som vill vara i Sverige i detta förenklade samhällskontrakt där endast rättigheter och inga skyldigheter finns. Flyktingar blev då den yttersta offergruppen. Var de dessutom "Baaarn" finns inga gränser för hur mycket "hjälp och vägledning" en sådan utsatt grupp kan få.
Det samtidigt som majoritetsbefolkningen till stora delar lever med de tidigare kontraktsvillkoren.

Det är ungefär samma känsla som när en nyutexaminerad utan erfarenhet och med betald utbildning kommer helt ny till ett jobb och får bättre villkor än de trotjänare som varit lojala till arbetsgivaren och dessutom fortfarande avbetalar på studielånen.
En verklighet som blir allt vanligare också inom arbetslivet. Speciellt inom vård, skola och omsorg.

En gränslös dumhet. En gränslös naivism.

Att värna om medborgarna är ju hela syftet med en nation. Om inte medborgaren är skild från icke-medborgaren så försvinner ju hela poängen med nationen.

Istället får man en gränslös entitet med hela ett samhälles uppbyggda strukturer men som agerar, inte för medborgarnas skull, utan för innevånarnas, de som uppehåller sig inom området.

En sån gränslös entitet blir helt anpassad efter de mest outvecklade nationerna. Människor strömmar in så länge levnadsstandarden är högre inom området vilket till sist tvingar samhällsstrukturerna att upphöra. Jämvikt nås i ett anarkokapitalistisk "paradis" när den enskilde innevånaren har samma nytta här som i det värsta u-landet. Om det finns några samhällsstrukturer kvar så är de där för att de är till nytta för en enskild eller en grupp. Upprätthållande av ordning för att skydda de med tillräcklig egendom.