Citat:
Ursprungligen postat av
enondgris
Man kan jämföra med en annan yrkesgrupp. Låt oss till exempel tänka på åkeriägare i Norrland. Är det någon som tror att de träffas på hemliga möten och synkroniserar sina åsikter? Är det någon som tror att de har radikalt olika åsikter om saker som priset på drivmedel, eftersatt vägunderhåll, möjligheten för utländska chaffisar att jobba i Sverige till extremt låga priser, synen på hur politikerna i Stockholm hanterar region Norrland?
Deras politiska åsikter färgas av var de bor, vilka de umgås med och vad som är viktigt för att de ska kunna förtjäna sitt levebröd. Det gör antagligen att det råder en mycket större samstämmighet mellan deras åsikter än vad som råder hos befolkningen i stort. På samma sätt är det med ledningen för medieredaktionerna, de rör sig i samma kretsar och alla tongivande personer bor i vissa delar av Stockholm. Samt att de lär springa på varandra hela tiden på olika evenemang. Om några av dom går på ett evenemang som handlar om flyktingar till exempel, så går alla därifrån med liknande tankar och uppslag i huvudet, en del av dom sannolikt också småpratande med varandra och några som fortsätter diskussionen över en öl. Nästa morgon presenterar några av dom väldigt lika idéer för sina redaktioner.
Dessutom är många journalister lata och det gäller nog inte minst ledningen. PR-företag skriver gärna färdiga artiklar och skickar till alla mediebolag. Lite omskrivningar bara så kan man enkelt publicera. Eller detsamma för pressreleaser från företag, politiska partier och intresseorganisationer. Vips så publiceras väldigt lika artiklar på flera ställen samtidigt.
Någon stor konspiration tror jag inte på förrän tydligare bevis dyker upp. Men det behövs liksom inte. Åkeriägarna i Norrland säger fortfarande var för sig ungefär samma saker om vad de tycker är skit med Sverige när de har grillfest för släkt eller grannar i trädgården. Skillnaden är att mediebolagen når ut så mycket längre. Men principen är densamma.
Det här var en riktig iakttagelse. Tack Onda Gris.
Ägare, VD och ansvarig utgivare för en tidning/media har alla många frågor att fundera kring. Lönsamhet, lönesättning, konkurrens, anställda som blir alkoholister, presstöd, annonspriser, pressetik, feministerna på redaktionen som gnäller om orättvisor, behovet av att anställa araber, omlokalisering, rationalisering, teknikutveckling, hotet från Google och Facebook, status bland kollegorna. Dessa och bokstavligen tusen andra frågor som trycker på fast i olika former för olika inblandade.
Journalister som vill stå upp för det goda. Ofta unga idealister som kommer renläriga från Södertörns högskola fulla med det senaste av genustramset som man inte begriper, men som verkar vara det nya som kommer - och då måste man väl hänga på. Inte sticka av. Bokstavligt talat alla som gäller och Jonas Gardell, Angela Merkel, Obama, Reinfeldt med de 1 000 andra som betyder något säger att migranterna måste in. DE ÄR JU TOM VINSTMASKINER SÅ VAD VÄNTAR VI PÅ!
Någonstans här kommer också behovet av att vara god och ädel in. Vi vill väl alla vara goda och ädla. Den vite riddaren som slåss för något idealistiskt och gott. Enter PK och det där andra som låter bra och som får en att känna sig som en del av det goda. Den modige rakryggade utgivaren av Handels och Sjöfartstidningen i Göteborg under II världskriget som stod fast mot mörkrets krafter. Alla andra tycker ju det, t.om Reinfeldt och då måste det ju vara rätt.
Sen finns en enda klar och officiellt godkänd fiende och den fienden heter fascism/nazism/rasism som vi alla kan enas kring. Fienden inkarneras av SD och ett gäng galna konspirationsteoretiker på högerkanten som skriver på hatsajter som flashback och bloggar. De har f.ö säkert Dr. Martenskängorna kvar i garderoben så varför bry sig om vad de knäppgökarna tycker.
En ekokammare av godhet där alla förstärker varandras goda tankar och till slut bokstavligt skriker ut sin dygdighet och faktiskt kan känna att de deltar i något upphöjt och fint. Det är en ansträngning men det kommer att vara värt det. En fast publicisthand på rodret och vi kommer att rida ut stormen.
