Citat:
Ursprungligen postat av
Siegfrid
Att Linderborg inte är identitetsvänster är helt riktigt. Hon försummar sällan ett tillfälle att argumentera mot identitetspolitik och för klasskamp.
Att det är välfärdsstat som ska ordna biffen även för de problem som identitetspolitikerna framhåller är också Linderborg tydlig med. Hon nämner till och med ordet "välfärdsstat" i artiklen. Och en sådan får inte begränsas till svenskar utan bör utsträckas till potentiella svenskar.
De båda grupperna går i varandra.
Saken är ju den att marxismen alltid har varit ett moraliskt argument, till förmån för "förtryckta" (definierade av marxisterna). Det moraliska argumentet har sedan använts för att legitimera annan maktutövning.
Min maktanalys ser ju ut så här: Primärmakt -- Auktoritär, ekonomisk, moralisk. Sekundärmakt -- sexuell/reproduktiv, migrerande, informatorisk.
I och med globaliseringen (inom maktområdena ekonomisk och migrerande) förlorade marxismen sitt huvudargument eftersom "arbetarna" flyttade till andra länder. Vi fick i praktiken omfattande användning av slavarbete koncentrerat till andra länder på andra sidan av jordklotet.
Marxisterna försökte först införa skatt på de globala transaktioner som uppstod (attac). Ingen jävel utom marxisterna brydde sig. Det var då identitetspolitiken steg in på arenan: om
ekonomin och
migrationen globaliseras, varför ska vi då inte globalisera vårt huvudargument --
moralismen?
TL;DR -- Svaret från marxisterna på den liberalt styrda ekonomiska globaliseringen är en socialistiskt styrd globaliserad moral.
När Linderborg nu argumenterar för en något mer lokal moral rör hon sig fortfarande inom samma arena. Dessutom predikar hon för kören, det finns ingen "arbetarklass" utan det finns bara propaganda om en sådan. Hon är en leninstaty med inbyggt böneutrop som alla hastar förbi. Den temporära grupp som uppstod i industrialiseringens spår, och kunde användas som moraliskt argument, har sedan länge försvunnit inom landet men de troende finns kvar. De flesta har ju gått på propagandan och många (även här på FB) tror fortfarande på och argumenterar utifrån att följande, totalt felaktiga, påståenden är sanna:
- S är ett parti för svenska arbetare
- M är på något sätt konservativa
- L är liberala
- C är ett mittenparti
- SD är "höger"
Allt detta är ju vanliga uppfattningar trots att de i praktiken är genomfalska, men propagandan hävdar att så här är fallet. Många till och med inom partierna har ju gått på sin egen propaganda. Dock är verkligheten inte hur den beskrivs; den är vad den är.