Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Väl värt att läsa om denna utställning och fundera över om begreppet "allas lika värde" gäller alla.
Tänk vilket ramaskri det skulle bli i MSM om detta istället handlade om pursvenskar och Sverige 2058.
Men frågan måste ställas också för oss svenskar.
Hur bevarar vi vår särart?

http://www.judiska-museet.se/ar-2058...-ar-vi-pa-vag/

"Allas lika värde" torpederas enklast genom att använda grundlagen som gör skillnad på medborgare och andra. "Alla svenska medborgares lika värde" är en stor skillnad mot vänsterns "Alla världsmedborgares lika värde".

Genom att använda motståndarens ord tar man vapnen ur deras händer.

Problemet med PKismen är dock hur allt är flytande. Värdegrunden om allas lika värde är helig och kan aldrig ifrågasättas, men samtidigt så måste man värdera människor olika. De invandrare som kommit hit är mer värd än de som är kvar i närområdet. Att diskriminera är ett brott mot värdegrunden, men ibland måste man ändå diskriminera för att skydda "utsatta", eller helt enkelt för att om man inte har olika tider på badhuset så blir det övergrepp. Man kan inte sätta grupper mot varandra, men gruppen svenskar får dock stå tillbaka för gruppen invandrare. Paradoxer av den här typen är en fundamental del av PKismen.

Så PKisterna skulle kunna säga öppet att "Nej, värdegrunden och allas lika värde är fel" och ändå glida vidare på samma sätt. Antingen hittar de på något nytt nyord eller omtolkar något gammal så som mänskliga rättigheter för att passa deras agenda. Eftersom det är media som har kontroll över om något ska ifrågasättas eller inte, och hur diskussioner ska föras och om vilka ämnen, så kommer de undan.

Kärnan i ideologin är att det alltid finns offer att kämpa för och förövare att hata och angripa. Begrepp som värdegrund kommer och går och är bara heliga så länge det fungerar. Att just invandrare trumfar alla andra grupper är tillfälligt och beror på att det blir det mest laddade ämnet och att de därmed har bäst fiender att kämpa emot där. HBTQ är mer bara ett sätt att vinna prestige bland eliten, men någon grupp är alltid de största offren och när HBTQ ställs mot invandring så vinner invandringen.

Anledningen är just att motståndet mot invandringen är störst. Man definierar sig utifrån sina motståndare och gör det mest kritiserade i sin ideologi till det viktigaste att kämpa för.

Ett annat problem för PKisterna är att de hela tiden eskalerar sin ideologi, eftersom "offren" själva eller deras uttolkare avgör sanningen. Följden blir att man allt mer alienerar sig. Först från rasister, sen från "rasister" och sen från rationella kritiker av invandringen osv. Allt fler föser man samman i gruppen fiender, så att människor som innan var PKister plötsligt en dag kan finna sig tillhöra fienden. Människan som så solidariskt visade sina sympatier för Palestina med sin sjal, sysslar nu med kulturell appropriering och är ond.

Jag tror alltså kriget slutar av två orsaker:
1. Folket börjar få nog till följd av massinvandringen och den inkompetens och naivitet som den hanteras på.
2. PKismen börjar göra fiender bland media. Alltså den utser sina fiender.

Det kanske inte är någon mer som minns det men för väldigt länge sedan gjorde Janne Josefsson ett reportage bland några invandrarungdomar och sa något skämtsamt om "här är en gangster jag känner igen" och den kamratliga skämtsamheten möttes av ilska från invandrarkillen som skällde ut honom för att ha rasistiska åsikter eller något sådant. Jag kanske övertolkar, men jag tror att det blev en vändning för Josefsson. Innan var han typisk PKist som skulle förstå de utsatta värstingarna, och har säkert den inställningen att tacka för att han alls släpptes fram, men några år efter det var han snarare en återhållen realist.

Och jag tror det är det som händer allt eftersom. Offren revolterar och pekar ut att journalisten är en fucking white male. Men när journalisten blir placerad i fiendefacket och inte känner för att buga sig inför offren, så får denne ett annat perspektiv och upphör att blunda för PKismens inbyggda motsägelser.

Och jag tror det går fort när det vänder just för att PK-bygget är så ruttet eftersom man aldrig behövt försvara sig mot kritik innan. Kvar blir nog bara några lösrykta idéer om solidaritet eller människovärden, men utan en hierarkisk struktur med offer på olika nivåer. PKisterna dominerar i stort sett hela samhället och alla höga poster, så övergången kommer att bli intressant.

Fullt medveten om att jag är i minoritet angående detta, men jag förstår inte vurmen för denne individ.

Visst har han gjort vissa uttalanden och vinklingar som borde fått företrädarna för det mediepolitiska komplexet att ge honom det onda ögat ett par gånger, men vad är det värt när han nästa sekund presenterar nästa snyftreportage om Aziz som ska utvisas tlllbaka till Afganistan och högljutt och uppenbart står den yttersta plankan av alltåtalla-altanen.

Jag hade kunnat köpa hejaropen om Huitfeldt också bevisligen började dra sig tillbaka från det unisona snyftandet och kramandet och började stabilsera sig i nån form av mittfåra, där han ibland gör utfall ner i den hemska högerpopulistmyllan. Istället för att alltid kompensera ett "realistreportage" med raka motsatsen fast ggr 3.

Det var inte riktigt menat som en stor hyllning eller vurm men om man betänker vilken omgivning han befinner sig i får man ändå respektera de små steg han tar mot en mer förnuftsbaserad kritisk intervjuteknik. Att han får presentera snyftreportage hör ju till jobbet då de har en hel redaktion som jobbar på olika inslag och dessa ska presenteras av programledarna som jobbar för dagen. Jag håller med om att en riktig dissident ändrat nyckelord, som från flykting till ekonomisk migrant osv, i påan. Men att vägra tror jag är oförenligt med anställningsavtalet. Så han gör sitt jobb men försöker få in lite förnuft där han kan.

Jag tror att det är väldigt svårt att som "realist" (perfekt nyord att byta ut mot det de "goda" kallar oss) jobba på SR. Förut var jag på honom på twitter ideligen, och läser han här lär han känna igen mitt nick men det hjälper inte stort. För det första delar han givetvis inte den uppfattningen majoriteten av skribenterna i den här tråden förfäktar fullt ut och för det andra är han bakbunden av "värdegrunden". Han gör nog så gott han kan. Det har jag respekt för.

Men visst, jag håller med dig i del. Vi har en förmåga (som varandes svältfödda) att gripa efter halmstrån. Som med Alice t ex. Den vurmen förstår jag inte alls. För mig är hon en fiende bland alla andra.

Jag lyssnade igenom diskussionen från Filosofiska rummet om "allas lika värde" på lunchen förresten. Intressant och uppfriskande att höra lite vettiga ord men något helt avgörande fattas. Försvararen av doktrinen kunde inte på ett tillfredställande sätt förklara vad den betyder, och alla exempel som skulle kunna göra den tydligare förkastade han. Självklart kunde man inte jämföra med vem man skulle rädda upp på en flotte för då lägger man andra värderingar än människovärdet i beslutet. Då faller ju doktrinen som ju är absolut.

Det avgörande som saknas är givetvis att ingen tar upp det fullständigt sinnessjuka med att vi ska ha en överideologi inskriven i värdegrunder, grundlag och andra lagtexter som ingen människa i världen lever efter. Det får ju så groteska följder, såsom syntax error i Lund t ex. Doktrinen måste bort.

En spoilervarning för framtiden för er lurkande internsystemkritiker: Eriks töntigt värdegrundstribalistiska användning av "rasist" kommer vara oacceptabelt och deklasserande i framtiden.


Fattar ni hinten, alla? Erik är INTE rasist - eftersom han kallar andra rasister. Smart! Han är en av er, en kugge att häkta i och snurra med.

Problemet med den här typen av signaler från förmenta opinionsbildare är att det projicerade egenintresset bara övertygar om att man är en vindflöjel, en gummianka i strömmen, en flanör längs med vattenlinjen. Ganska ointressant, alltså. Ingen vars åsikter är annat än en barometer på vad det tydligen är acceptabelt att tycka idag - och antagligen kommer vara hipp med vad som gäller imorgon?

Ett narrativ som Erik sannolikt tids nog kommer svälja med hull och hår är det om "rasist" och "fascist" som hatord. Maktord, med etniska undertoner av folkrättskränkande repression. Ord som det är VÄRRE att utsättas för och utsätta andra för än "neger" och "hora", som kränker God Ton på ett mer avskyvärt sätt, eftersom det skadar offret mer än förövaren.

Om Alice Bah Kunkhe kallades "negerhora" av Stefan Löfven så händer inget negativt - med hennes anseende, vardagstrygghet och karriär. När samme statsminister kallar SD:are för fascister eller rasister uttalar han däremot ord som leder till handling ifråga om utfrysning, försörjningsmöjligheter och fysisk trygghet. Det är väldigt luddigt vad som menas med "fascist" - men ett empiriskt kvantifierbart faktum att det är farligt att kallas det.

Rasist eller fascist är etniskt laddade maktord, på ett sätt som "nigger" aldrig varit i Sverige och inte längre är i USA. Det är varningar med institutionellt och socialt strukturella maktmedel i ryggen. Gangsterism från hatiska minoriteter mot etniska svenskar, ynkligt gängmobbande från svenskar som vill slippa mobbas.

Och - något som numera uttalas med nettoförtjänst på lånad tid. Som förvisso signalerar en tillhörighet, men en sunkig klubb som kommer vara en tacksam måltavla i framtiden. Jag har redan skisserat hur ett opportunt, framåt M hade kunnat använda God Ton som ett retoriskt vapen mot BÅDE Stefan Lövfen och Jimmie Åkesson, genom att fördöma bådas oanständiga epitetsklistrande av politiska ovänner.

Som sagt, bara som en liten spoilervarning.

Och vad gäller diskussionen om det lika människovärdet, så är det förstås vanvettigt att försöka ifrågasätta det. Det enda som krävs är ju att lägga till att även svensken är människa för att få ett övertag i varje debatt om identitet, etnicitet och folkrättligt företräde.

Nyliberalen Mattias Svensson har recenserat Tinos "Massutmaning". Den har fått honom att "tänka om".
Detta duger naturligtvis inte. Man ska inte behöva läsa en nationalekonomisk bok för att förstå så enkla fakta som har varit uppenbara i mer än 20 år. Om Mattias Svensson någonsin hade haft ett riktigt arbete och varit arbetskamrat med någon eritrerian eller somalier så hade han insett hur chockerande låg deras produktivitet kan vara. Thomas Gür har kastat fram tanken att en stor del har negativ produktivitet, dvs gör mer skada än nytta. Av egna erfarenheter i arbetslivet kan jag vitsorda denna bedömning.

Följande stycke i recensionen är dock intressant för att den visar på de psykologiska mekanismerna hos en person (med i grunden en god vilja som Mattias Svensson) som det börjar gå upp för vilken enorm skada han, och hans likasinnade åsamkat det svenska samhället. Det blir helt enkelt för mycket att ta in och därför ser vi följande osammanhängande svammel.
Alltså, etablissemanget är inte ansvarigt därför att politiken fattats i stor parlamentarisk enighet. Logiskt?

Kanske hade Svensson en annan tanke i huvudet när han skrev detta. "Det är inte jag personligen som är ansvarig för detta hemska som har drabbat oss och förstört våra barns framtid, trots att jag använt en stor del av mitt intellektuella kapital till att argumentera för den här politiken, utan även personer som varit mina ideologiska motståndare.

https://unvis.it/aftonbladet.se/kult...men-utestangda

Lyssnade på detta i efterskott och jag är fortfarande påverkad!

Dels för att den ende debattören som försvarade begreppet "allas lika värde", Göran Collste började slingra sig som en orm när begreppets orimlighet konkretiserades med exempel, i det här fallet med vem man skulle rädda om man bara kunde rädda en person, Malala eller Talibanen som sköt henne i huvudet.

Den frågan vägrade han att svara på och visade därmed hur fel "allas lika värde" rimmar med verkligheten.

(Den debatten känner jag i övrigt igen ifrån min egentliga hjärtefråga djurrätt och det blir lika tokigt där när man likställer djur med människor!)

Det som trots allt gjorde störst intryck var när denne Collste i debatten om rättigheter och skyldigheter hävdade att "att alla har rätt till ett värdigt liv och att vi här inte har förtjänat det genom att det är ett resultat av ett naturens lotteri där vi är födda i Sverige och andra är födda där
och därför finns det inga moraliska skäl att dra upp gränser och avgöra vilka som får komma hit eller inte."

Argumentet att vi inte förtjänar vårt fredliga liv och relativa välstånd har jag ju hört förut, men oftast då mera underförstått och alltid från personer som jag förstår inte har tänkt igenom saken likt vänsteraktivister av det tokigare slaget och artister som vill ge sin karriär en skjuts men att höra det ifrån en etikprofessor i Public service var djupt omskakande!

Det är dessutom för mig helt oförståeligt att just vänstern förfäktar detta argument, är det inte tack vare folkets kamp för ett rättvisare samhälle som vi kunde bygga upp välfärdssamhället?

Menar dessutom den så kallade högern att det inte var arbete och flitiga entrepenörer som skapade fred och lycka i den fria världen?

Nej, det var alltså bara ren tur, om våra förfäder hade legat på soffan istället för att arbeta och engagera sig i samhället så hade vi ändå haft det lika bra idag?


Det ifrågasattes mycket bra i Filosofiska rummet!

Ca 33 min i inslaget säger Per Bauhn.

Nu går jag från högt till lågt, i senaste DA så filosoferar Arne Anka om Trump och Sverigebilden, han tar en "Look at the USA" och jämför brottsligheten mellan Malmö och USA vilket förstås visar att läget är oerhört mycket sämre där med alla mord och raskravaller" varefter han konstaterar att.


Orsaken till att America är Great är.
Alltså jag fattar inte logiken här, först säger ankan att USA har mycket mer våld och rasproblem än den humanitära stormakten Sverige och sen säger han att USA är great??

Sen säger han att USA är vad det är pga att man har tagit emot alla eländiga stackare, men sa han inte nyss att USA var så våldsamt med alla mord, rån, köpcenter-snipers och skolskjutningar??

Därefter fortsätter han att svamla om USA kontra gamla förlegade nationalstater i den här stilen.


Varför tar jag ens upp detta stolliga exempel från en seriestrip i en fackförbunds tidning?
Jo för att även statsvetare och professorer sannolikt resonerar lika logiskt och konsekvent som Arne Anka vilket inte minst debatten i Filosofiska rummet visar.

Per Bauhn är, i god mening, en intellektuell.

Han, Bo Rothstein och Karl-Olof Arnstberg är de jag kommer på som kommer ifrån detta filosofiska och etiska fiasko vi tvingats vara tidskamrater med, med hedern i behåll.

Du skriver: "Alltså, etablissemanget är inte ansvarigt därför att politiken fattats i stor parlamentarisk enighet. Logiskt?"

Det är inte logiskt, men det är själva FUNDAMENTET för sjuparti-kartellens inställning till sin gemensamma massinvandringspolitik.

Vänstern (och vänstersinnade politiker jämte deras sympatisörer) anser, att de inte är politiskt ansvariga, när vänsterns egen aktiva politik har negativa konsekvenser.

Vänstern anser vidare, att man inte heller är politiskt ansvarig, när det blir negativa konsekvenser av något, där politiken beslutats i stor parlamentarisk enighet. Icke-vänstern ansluter sig naturligtvis till uppfattningen, att ingen är politiskt ansvarig, när beslut fattas i stor enighet. Det är ju bekvämast så.

-----

Svenska politiker talar i var och varannan mening om att "ta ansvar".

Med det avses som regel ett kollektivt ansvar, som svenska politiker stipulerar att "Sverige" eller "samhället" har. Svenska politiker anser vidare, att svenska politiker *saknar* något politiskt ansvar för negativa konsekvenser av den (invandrings)politik, som man beslutat gemensamt och i samförstånd, t.ex. menar man sig sakna något politiskt ansvar för att man har påfört väljarna en grotesk importerad brottslighet.


Svenska s.k. journalisters och svenska politiker snickrar tillsammans på en ny berättelse, som kan sammanfattas:

Visserligen har det väl inte gått så bra... men hoppet är inte ute och framför allt finns det ingen politiker som är ansvarig, eftersom ALLA, dvs hela befolkningen, är ansvarig. Alla på en gång: ♫♪ "Vi har alla ett ansvar!" ♪ ♫♪

Vänsterskribenten Malcolm Kyeyune skriver i GP:


http://www.gp.se/ledare/kyeyune-alla...nser-1.4190234


Invandringspolitiken har dock inte utformats av något "vi" - utan av en klick ansvarslösa politiker och deras lojala megafoner (svenska s.k. journalister). Det är därför inte konsekvenserna av "vårt" agerande, som drabbar väljarna.

Jag ser i min kristallkula, att berättelsen om "vårt" ansvar pga hur "vi" har agerat, nog kommer att kolporteras mer och mer.

Det är alltså som vanligt, eliten står för visionerna och de högtflygande drömmarna men det är folket som är ansvariga för att de lät eliten hållas när det som vanligt gick snett och givetvis är det folket som är skyldiga att städa upp,betala och skämmas.

Tänk om det en enda gång var tvärtom, att det var eliten som fick betala och skämmas!

Det historiskt normala i dessa situationer är ju att folket slår ihjäl eliten.