Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Hedenmo må haft privata dubier om sin och andras journalistiska integritet, inget av detta har dock visat sig i hennes roll. Som intervjuare är hon mer än undermålig, och har alltid varit det. Aldrig någonsin kommer i närheten av någon kärna, och det är inte så konstigt, när man inte ens försöker. Om det är hennes egen personlighet, eller hennes chefer/producenter som styr henne. låter jag vara osagt - men hennes bidrag till den svenska journalistiken är inget annat än katastrof (för Sverige, främst). Hon har under lång tid gett den ytliga och tendentiösa dumjournalistiken ett ansikte. Visst har hon rätt att ställa kritiska frågor till SD. Men var var de kritiska frågorna till MP eller kommunisterna? Eller alla andra dumskallar som fått orera oavbrutna på bästa sändningstid? Fy fan.

Så här lät det bla 2015

Förresten, "hatmejlet" som hon refererar till känns nu väldigt aktuellt och ganska snällt, gör det inte?

http://www.dn.se/kultur-noje/svts-an...an-rasisterna/

Perlenberg är faktiskt en sällsynt art i mediekriget, han är den enda jag känner till som vänt kappan i motsatt riktning i den stora oredan.

I sanning en anti-opportunist att från att bitvis vara Teodorescu light på GP till att gå full Wolodarski när alla ser att det barkar åt andra hållet. Kanske inte hedervärt, men intressant att notera.

Det tog inte DN lång tid att anlägga moteld i ett direkt angrepp på Åsas kulturinlägg. Wolo kanske inte uppskattade att DN satt och "kuttrade" av förtjusning. Olle Svenning häpnar över Åsas jämförelse mellan de bägge kandidaterna.


Det börjar kännas lite (inte så lite förresten) som katten på råttan och råttan på repet. IS vill provocera fram högerextrema kandidater i de europeiska valen för att öka polariseringen och skapa bättre grogrund för nyrekrytering. Och nu vill alltså både extremhögern och -vänstern att hela fuskbygget skall kollapsa så att fågeln Fenix kan uppstå ur askan, samtidigt som liberalerna framstår som de snälla och sansade eftersom de "bara" vill krossa välfärdsstaten via privatiseringar och utländska låglöneslavar.

Jag upplevde för övrigt det nedan citerade som det mest centrala i Åsas text.


Detta är ju helt i linje med vad Åsa givit uttryck för flera gånger den senaste tiden, nämligen att den identitetspolitiska extremvänster hon själv av DN nu beskylls för att tillhöra är på helt fel väg och gör sig självt politiskt irrelevant. Bara att Åsa skriver den "så kallade vänstern" är ju intressant nog. Ska bli intressant att se vilken riktning hennes resa får för helt klart har en mental resa påbörjats.

https://unvis.it/dn.se/kultur-noje/o...-marine-le-pen

Kanske hans skatteskulder som fått honom att tänka på mer kortsiktig ekonomisk framgång.

Fuckin' äntligen!

Jag har väntat på det här i en evighet; att liberaler och socialister ska angripa varandra. Jag trodde det skulle komma mycket tidigare, för socialisterna riskerar att utplånas om de inte lämnar identitetspolitiken bakom sig. Hela tiden när PKismen kritiseras skriver folk "vänstern har gjort det här", trots att liberalerna är lika skyldiga. Det var förundrande att det dröjt så länge innan vänstern börjar försöka dumpa en del av ansvaret på liberalerna också. Åsa är förstås en av få som försöker, men det kommer mer, det är jag säker på. Annars är det slutet för socialismen.

Men det bästa är hur Svenning angriper henne.

Precis samma uppfostrande inställning vi sett tidigare där socialister förklarat för liberaler hur en liberal ska vara och tvärtom. Men då var det "gå inte för nära SD", nu är det rena anklagelser om att socialisterna är likadana som FN.

Om konflikten flyttas dit så kan det börja hända saker. Att anklaga vänstern för att vara patrioter är ju ett självmål oavsett, men det uppmanar också vänstern att försvara sig ur den positionen. De kan antingen försöka cucka sig som liberaler och ta avstånd från allt sånt, eller också kan de dra nytta av att liberalerna väljer den -på sikt- förlorande sidan, och anklaga dem för att inte bryr sig om folket. Och vänstern är inte cuckade som liberalerna, vänstern har ett självförtroende och vågar bita ifrån, så jag tror det blir det senare alternativet.

Väldigt intressant att Linderborg halvt om halvt tar ställning för Le Pen, och att Svenning fullständigt flippar av det. Blir kul det här. Får hämta lite popcorn.

Hennes resa är som hon skriver inriktad på en välfärdsstat för alla i hela världen finansierad av svenska "höginkomsttagare". En ekonomisk utopi i pariet med Grekland, Panama och Malmö kommun. Att det inte kan hålla är en självklarhet. Att hon skulle acceptera en gränsdragning där svenska skattekronor går till svenskar enbart och bidragstagare från utlandet hålls ute ur landet har jag inga tecken på att hon kan tänka sig att acceptera. Hon är ju ändå socialist, marxist och leninist. Sådana kan inte hantera ekonomiska frågor alls.

Många fall när man läser era eminenta inlägg kommer en tanke.

Stora delar av diskursen är infantilt. Hur skall vi kunna nå MSM och en ointresserad svensk "klass"?

Borde jag tälja pilbågar med barnbarnen och bläddra i broschyrer om Portugal?

Jag är helt ställd!

Jag begriper mig inte på Sverige längre. Marxister och Leninister, kulturmarxister och journalister.

Varför tror vänstern att det är ett krig mellan vänstern och högern och "tredje" medan det handlar om att Sverige skall kvarstå som nation med tusenåriga rötter och arv?

Detta lilla folk under polcirkeln. Ett folk som skulle rymmas i många huvudstäder runt om i världen, samtidigt medan vi överlevde i kylan och skall hånas hela tiden av kurder, perser och araber..

Carl von Linne, Nobel, Eriksson,, vad har de andra bidragit med förutom hat och missaktning?

Det intressanta är att MSM med Aftonbladet och DN fortsätter med förklenandet av svenska folket.

Vem tror att någon vill betala för deras alster om två år?

Problemet är att många som är journalister idag var ute i Europa på 70-80-90 talet med sina föräldrars pengar och upplevde en eurofori.

Alla älskar deras världsbild eller så är de fascister.

Dessa vuxna barnungar som skriver i tidningarna varje dag, patetiskt, de borde skämmas men hur kan de göra det, curlade som de är?

Lösningen är förstås inte att be henne eller någon annan att drömma mindre och mer provinsiellt - utan större och mer globalt. Omfördelning av resurser via politiska beslut mellan rik europée och fattig afrikan sker redan, mest av allt inom Sverige.

Vilken internationalist och socialist kräver en sådan godtycklig gränsdragning? Varför inte istället bedriva omfördelningspolitik på en interkontinental nivå, om det är så folkens fackföreningar kan hållas intakta och skydda fabriksgrinden?

Observera att jag inte säger att detta är vad Linderborg tänker - men vad hon borde och i förlängningen måste förfäkta om hon menar allvar med sin antipati mot DN-liberalismen. Som gammal äggknäckar-leninist tror jag också hon tilltalas av insikten att strejkbrytarens individuella livsöde måste underställas kollektivets intresse.

Eller rättare kollektivens intresse, kollektivens kollektiv i existentiell kamp mot det i alla bemärkelser gränslösa kapitalet.

Mycket bra krönika av Susanna Popova i Affärsvärlden som tar fasta på konflikten mellan modernitet och traditionalism. Den protestantiskt grundade modernismen har genom att konsekvent förneka paradoxer blivit rigoröst traditionalistisk, fast på ett modernistiskt sätt. Postmodernistiskt? Med utrensningen av katolicismen städades paradoxerna ut ur det offentligas självmedvetande och resultatet blev enkelspårig rationalism.

http://www.affarsvarlden.se/kronikor...-vagen-6843408
(min fetning)

Genialt i all enkelhet. Bikten som väg till framtida bot och bättring. Så alla dessa satans medlöpare inom politik, media och kultur - in i offentlighetens biktbås med er. Erkänn att ni felat och brustit i ansvarstagande. Erkänn folkets röst som bot, och gör sedan bättring, för bättre kan ni. Den moderna paradoxen är som Mefistofeles dilemma, att vara: "En del utav den kraft, vars lott är alltid vilja ont och alltid verka gott". En lott som delas av den som hävdar att allt aldrig kan ges till alla. Medan det omvända också gäller då att alltid vilja gott har en tendens att ruinera hela det fundament som den alltid gode viljaren verkar utifrån, med ont, ont resultat som följd.

Eventuellt kan den botfärdige tillgripa Paulus (Romarbrevet 7:18-19) räddning ut ur paradoxen: "Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig."

The sin made me do it. Och därefter bekännelsen: Jag har gjort mig skyldig till kardinalsynderna högmod - eftersom jag torgfört min egen moral som mer högtstående än andras, girighet - eftersom jag bevakat min position vid köttgrytorna och jagat bort dem som också ville ha ett ord med i laget, lusta och frosseri - eftersom jag ogenerat och perverterat exploaterat utsatta människors utsatthet i ideliga snyftreportage, avund, vrede och lättja - eftersom jag förföljt och karaktärsmördat dem som lagt ned arbete på att reda ut riktiga sakförhållanden och dessutom haft kurage nog att presentera dessa sakförhållanden trots den samfällda fientligheten från mig och mina meningsfränder i offentligheten.

Efter det kan de stämma upp i lättad och samlad Taubesång: "Jag är fri, jag har sonat mitt gräsliga brott som i dråp av en neger bestod." Fast nu är det ju betydligt fler än en sk rasifierad som fått sätta livet till i det vanvettiga folkutbytesexperimentet förstås. Men man kan kosta på sig att låta udda vara jämt. För den goda sakens skull.

Det är för människor i den här tråden ointressant vad som aktivt händer i verkligheten. Det verkar mer intressant att analysera med en kraftigt von oben attityd vad som händer med en massa idioter och deras taffliga inlägg i en döende medieform (om den inte redan är död - jämför t ex med Trump som pissade på allt och alla i den medieformen som den här tråden runkar över och blev världens mäktigaste man).

Men, ja, det är viktigt för alla skribenter här att visa att man är smartare än random krönikör på DN. Påminner i inte så lite grad om skolastiker på medeltiden och deras sysselsättningar med att diskutera spetsfundigheter. Aktivt så betyder det inte ett skit....

Sant. Men någonstans är det ändå väsentligt att den högsta nivån finns på Flashback, alltså den i Sverige viktigaste alternativa plattformen. Trump var beroende av sådana alternativa plattformar för att vinna över de gamla, döende plattformarna.

De senaste dagarna har jag funderat mycket på om svenskarnas generellt bra engelskkunskaper tyvärr gjort oss mer sårbara för globalistiska idéer (retorisk fråga?). Hur hade vårt land, samhälle, politiska och mediala debattklimat sett ut om engelska hade varit ett språk förbehållet de som aktivt studerat det under flera års tid? Vi skulle troligtvis fortfarande ha det post-nazistiska skuldarvet, mer eller mindre förtjänat (jag förmodar att Tyskland skulle haft en större kulturell påverkan även efter kriget), men säkerligen vara mindre påverkade av vithetsskulden och andra amerikanska fenomen.

Jag talar ett större asiatiskt språk flytande och tar ofta del av nyheter och reportage därifrån. De absolut flesta talar ingen som helst engelska där, eller tar i varje fall inte del av nyheter på engelska (detta gäller även framstående "kändis"-journalister och -samhällsdebattörer). Det är obehagligt att se hur fort det kan gå för ett narrativ eller en term att spridas från utrikes amerikansk/brittisk media till inrikes oavsett dess relevans för landet i sig. När jag pratar med folk därifrån som inte är särskilt utrikespolitiskt intresserade känner även de till "populism i Europa" även om de inte brukar vara närmare insatta än att det har med "flyktingproblemet" att göra. Begreppet fake news rapporterades om i nyheterna bara någon dag efter att det börjat ta fart i västerländsk media och jag såg även en tv-diskussion strax därefter om fake news implikationer. Det har återigen blivit aktuellt i och med Frankrikes presidentval, och bara häromdagen såg jag ett inslag om franska mediers "faktagranskare" - givetvis granskades endast sådant som var invandringskritiskt...

Apropå engelska minns jag särskilt Trumps "last night in Sweden" som rapporterades i en morgon-nyhetsshow som ett fake news som alla studiokommentatorerna skrattade åt, utan att nämna något om tv-programmet han troligtvis syftade på. Att inte kunna engelska innebär visserligen att man inte kan skaffa sig den alternativa tolkningen (man blir beroende av medias översättningar för utrikesnyheter) men å andra sidan är utländska idéer mindre benägna att krypa in i samhället (de kan inte spridas lika fort hos de icke-engelsktalande majoriteten).

En av de största orsakerna till att jag endast tittar på asiatiska nyheter är just detta. Visst får jag inga svenska inrikesnyheter, och utrikesnyheterna fokuserar på Asien, men jag slipper det uppfostrande. Jag vet inte om det är något ljudtekniskt, men de svenska nyhetsuppläsarnas röster låter dessutom skarpare och obehagliga. Jag undrar också om det uppfostrande kan ha lite amerikanskt ursprung, men jag måste erkänna att jag inte tittat så mycket på nyheter därifrån.

Bara en sådan sak som att under all den tid jag varit i landet eller tittat på tv därifrån hemma i Sverige, kan jag räkna på mina fingrar hur många gånger jag sett reklam for Röda korset eller liknande hjälp till utlandet!

Tack för återcitatet. Begreppet "återpolitisering" hade jag inte hört och det var intressant. Jag lär mig mycket av alla i politikforumen och är mycket tacksam för allas inlägg och insatser. Jag letade upp artikeln, läste den, tänkte vänta nu och bekräftade vad jag misstänkte: "minorities" nämns endast en gång, inkastat i (det citerade) slutstycket som ett moraliskt slagträ. Jag är redan sedan mycket länge heligt förbannad på detta återkommande (miss)bruk. Vad menas ens med minoriteter numera?

Att skriva i den här tråden och samtidigt på andra håll engagera sig mer aktivt utesluter ju inte varandra. Visst kanske tiden som läggs på att läsa texter och skriva inlägg på forumet ibland vore bättre lagd på någon annan, mer effektiv form av opinionsskapande, men jag tror att det i så fall vore bättre att försöka engagera de som i nuläget inte gör någonting alls. Trots allt är motivation och passion en stor del i att flera skribenter ägnar flera timmar i veckan åt opinionsskapande i forumet, och att försöka omvandla den passionen till något mer aktivt kanske inte är möjligt eller ens önskvärt.