Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja vad händer när medelklassföräldrar inte längre kan skydda sina telningar mot dylik kulturintegration genom aktivt bortval av mångkulturella skolor?

Förlagan till det mångetniska, mångkulturella samhället är just de imperier du beskriver. Det ryska, ottomanska, engelska bland andra.
De var mångkulturella och mångetniska och drogs därför med en hel del problem vad avser samverkan och samarbete de olika folken emellan.
Det som gjorde att det fungerade hyggligt fram tills sönderfallet var att man hade utsett en och endast en överetnicitet och överkultur att härska över dem alla. Rysk, arabisk och engelsk kultur, religion och etnicitet trumfade alla andra - och bestämde också till sist.

Nu ryms då inte den egna etniska berättelsen bland finnar, armenier, perser, judar, indier och sudaneser inom dessa imperier. Lite tråkigt förstås men det fanns annat att glädjas åt, lite ekonomiskt uppsving där, möjlighet att stiga i graderna militärt eller civilt inom arméer och civilförvaltning eller att bli köpman inom det nya ekonomiska samarbetsområde som imperierna öppnade.
Så drömmen om mångkultur slutar hur man än vänder sig i en återvändsgränd för den enskilda kulturen, antingen som tvångsansluten enklav som Finland i Ryska imperiet eller som en av många undertryckta kulturer i Mattias Karlssons nya mångfalds-Sverige. En lose-lose situation.

Folket naturligtvis, och i Sveriges fall avses Svenskarna. Det här är en återkommande vinkel i krigandet. När nu kosmopoliterna inte lyckades övertyga oss att alla är världsmedborgare, och EU inte lyckades övertyga oss om att vi i första hand är europeer och i andra hand svenskar så provas nya grepp. "Inkluderande nationalism"... Försök att säga det ordet utan att börja må illa.
Det allra värsta exemplet på detta är Mattias Karlssons "öppna svenskhet". Han har på egen hand fått mig att allvarligt fundera på att rösta något annat än SD, trots att inget annat alternativ finnes.

Ingenting av detta som kommer "uppifrån" kommer accepteras av oss folket. Att de inte har lärt sig. Hur länge ska de stånga huvudet blodigt mot väggen frågar man sig.

Själv är jag förvånad att inte någon driven individ tar tillfället i akt och startar ett nytt parti som tar över på alla områden där till och med SD sviker. Jag tror att folk i allmänhet är redo för lite mer klara besked och jävlar anamma i politiken.

Kadhammar ställer sig frågan, när vänstern blev idioter.
...
I korthet går resonemanget ut på att vänstern förmodligen borde börja fundera över vad fan man håller på med.

Helt klart läsvärt av nån som heter Peter Kadhammar. Okänd för mig, trots att jag ofta surfar in på pajastidningen Aftonbladets hemsida.

Kadhammar ställer sig frågan, när vänstern blev idioter. En vänstersnubbe som sett sig själv i spegeln på morgonen? I dagen efters kranka blekhets ljus? Kanske det. Hur som helst är det läsvärt.

http://www.aftonbladet.se/a/WPGEL/na...erresonemanget
https://unvis.it/aftonbladet.se/a/WP...nstern-idioter

I korthet går resonemanget ut på att vänstern förmodligen borde börja fundera över vad fan man håller på med. Det är ju inte så att man växer sett till anhängare. Särskilt inte i Sverige.

Istället växer de hemska högernationalistiska Sverigedemokraterna. Och starkare och starkare blir också olika etniska och religiösa särintressen som till och med hos självaste socialdemokraterna gjort det partiet till mer ett parti för särintressen än ett parti för oss svenskar och utlänningar som bara vill leva ifred. Ett parti inte alls för Sverige. Inte för att Kadhammar skriver om just detta sista, men det ligger i förlängningen av det han skriver. Av att han med sin franka frågeställning bara konstaterar att den svenska vänstern blivigt inget annat än rena idioter. Pajaser. Clowner. Pajasclowner.

I övrigt. Länge leve Sverige och oss svenskar. De utlänningar som inte gillar oss och vårt land kan dra åt helvete. Och snart kommer det, tro mig, att vara helt ok att säga just så. Säga just så. Kanske till och med att politiskt praktiskt agera så. Vem vet? Vem vet? Bäva månde mångkulturalisterna! Söärskilt de som huserar på våra ledarsidor.

Överdriver som vanligt. Men det måste man göra ibland. För att driva hem poängen.

Kommer ni ihåg när det kändes kontroversiellt att tala om nationalismen som framtidens starkaste politiska kraftfält? Underground, subversivt i bästa fall - underklass och utdöende i värsta.

Nu har vår "professionella", kosmopolitiska klass som "känner sig hemma överallt och ingenstans" ändå varit så illa tvungen att förhålla sig till nationalismens återkomst. Som något att fundera över och självbespeglande teoretisera kring, än så länge. På det temat har Niklas Ekdal tydligen gjort en serie om "nationernas Europa" på Axess TV, där han intervjuar tänkare på temat och nu pluggar i en DN-text. Om inte annat ett tecken i tiden.

Vad det verkar utmynna i är en beklagande erkänsla av den "positiva nationella berättelsen" som tydligen behövs, trots allt. En sund medborgarpatriotism eller öppen svensk kulturentitet, någon?

För - det vi ser över hela linjen är fortfarande bara en kosmopolitisk köpslagan, ett senkommet försök att byta grepp för att baxa samma vision genom dörrhålet - och samma rasistiska, tribalistiska anti-tribalism. "Nationalism" betyder nämligen olika ting för olika personer och det som är etno-halal för den ene är lika -haram för den andre. De positiva berättelser som ska spinnas har fortfarande som syfte att underlätta vissa ingruppers kontinuitet och problematisera andras.

Tankefelet som görs är att tro att nationalismen innebär att "staten" dikterar "nationen", när det historiskt var tvärtom: Syftet var att skapa stater som bestod av organiskt existerande nationer. Annars hade ju Tsarryssland, habsburgarnas eller ottomanernas mångkulturella imperier inte behövt splittras och än mindre Norge skiljas från Sverige för att stabila nationalstater skulle skapas. Allt som krävdes var ju en tillräckligt positiv berättelse.

Betänk att Sverige av idag innehåller ett STÖRRE etnokulturellt spektrum än någon av dessa havererade övernationella statsbildningar, att den sunda, öppna svenskheten ratades av norrmän - och den försiktige betraktaren bör hålla med om att varje framgång är allt annat än given, för att uttrycka det försiktigt.

Ingenstans finns förlagan till det posttribalistiska, mångetniska samhället. Ingen ingrupp kan tjäna som förebild, tvärtom är de enda lärdomarna som kan dras att egen- och särintresset alltid, alltid, alltid väger tyngre än det neutralt oförsvarade allmänna. Vilken minoritetsgrupp har någonsin visat den gemensamma vägen framåt, genom att själv stå tillbaka i representation och resurs?

Nu när nationalismen får anses rehabiliterad eller åtminstone respekterad som politiskt kraftfält är det dags att skilja den agendasättande, nationella berättelsen från nationell beskrivning av legitim folkrätt och -representation.

Och återigen - fältet är i Sverige öppet. Om något är Mattias Karlssons SD sämre rustat än den opportunistiske minoritetsrepresentanten att göra sig till ombud för den där mystiske svensken som det fragmenterade Sveriges viktigaste särintressent. Karlsson berättar en saga om svenska folkdräkter på andras kroppar som hade fått nationalstatsbyggande öppenturken Atatürk att plocka fram skämskudden.

Vem ska beskriva nationell, tribalistisk verklighet och låta realiteterna avgöra om intrycket blir positivt eller negativt?

Kadhammar ställer sig frågan, när vänstern blev idioter. En vänstersnubbe som sett sig själv i spegeln på morgonen? I dagen efters kranka blekhets ljus? Kanske det. Hur som helst är det läsvärt.

....

Dagens Nyheter under Pidde Woldemortski är så klart en skittidning. En anti-svensk tidning. Samtidigt som det är den mest anti-svenska tidning i vårt eget land Sverige, är det ändå fint att de publicerar en kulturdebattartikel som inte helt, och om än bara indirekt, inte helt avvisar mig och andra svenskar. Kanske har till och med Pidde Woldemortski tills slut och till sist förstått att jag och andra svenskar faktiskt finns på riktigt. Inte minst i vårt eget land Sverige. Och att vi är att räkna med, hur mycket han och hans anhang än önskar att så vore det inte. Den docile svensken är kanske ändå inte så mesig som han hoppats på. Som han och hans anhang av dödsätare, hoppats på. Den onde svenskens död är kanske lite väl överdriven. Har man bara kanske börjat förstå på Dagens Nyheter. Och har börjat treva sig fram när det gäller nationalism i Sverige. Och då bara inte nationlism hos utlänningar som kurder, palestinier och judar, utan även nationalism hos oss svenskar i vårt eget land Sverige. Lite trevande. Lite försiktigt.

Min fetning. Kanske hade Woldemortski lyssnat för mycket på Ricki Neuman? Även om svenskarna var världens bästa gojim för några år sedan, kan de ju faktiskt ändra sig till mediokra gojim med tillräckligt aggresiv agendasättande journalistik.
(FB) Ricki Neuman: Sverige har nog världens bästa gojim

Kommer ni ihåg när det kändes kontroversiellt att tala om nationalismen som framtidens starkaste politiska kraftfält? Underground, subversivt i bästa fall - underklass och utdöende i värsta.

Nu har vår "professionella", kosmopolitiska klass som "känner sig hemma överallt och ingenstans" ändå varit så illa tvungen att förhålla sig till nationalismens återkomst. Som något att fundera över och självbespeglande teoretisera kring, än så länge. På det temat har Niklas Ekdal tydligen gjort en serie om "nationernas Europa" på Axess TV, där han intervjuar tänkare på temat och nu pluggar i en DN-text. Om inte annat ett tecken i tiden.

Vad det verkar utmynna i är en beklagande erkänsla av den "positiva nationella berättelsen" som tydligen behövs, trots allt. En sund medborgarpatriotism eller öppen svensk kulturentitet, någon?

Niklas Ekdal har tydligen gjort tre program om 1. Polen 2. Ungern och 3. Spanien.

POLEN: Ekdals val av intervjuobjekt för Polen är Konstanty Gebert... som jag inte kände till. Den artikel jag länkar till ger en presentation:

"Moment managing editor Sarah Breger speaks with Gebert about the awakening of his Jewish identity, the state of Polish-Jewish relations, the dangerous tensions in Crimea and Ukraine and why he thinks Americans should be more worried about anti-Semites in Western Europe than Eastern Europe.

Artikeln slutar:



http://www.momentmag.com/man-warsaw-konstanty-gebert/


UNGERN: "Niklas Ekdal intervjuar historikern Norman Stone i Budapest samt journalisten Richard Swartz som har bott i Wien sedan 70-talet och sett historien från första parkett".


SPANIEN: Sebastian Balfour är Ekdals expert "om hur Spaniens unika historia har format nationalkänslan. Han intervjuar även journalisten Nathan Sachar som har skrivit en bok om det spanska inbördeskriget".

http://www.axess.se/tv/program.aspx?id=5052


Det verkar finnas en röd tråd för Ekdals val av intervjuobjekt...