Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Socialdemokraternas älsklingsskribent Katrine Marçal skriver sin sista text i Aftonbladet med rubriken "Debatten om Sverigebilden är farlig för socialdemokratin"
Vissa saker känner man igen från tråden.
Först slutklämmen:

Nu börjar också det stadiet vara överspelat. Nu får medierna återgå till att kommentera politiken utan att ljuga om verkligheten. Klart det svider.

Inte bara vänstern tappar allt om man inte har verklighetskontakt. Vem kan vara förvånad?

Sedan landar hon i det som allt handlar om:


Men det beskriver hon vad kampen mellan S och SD egentligen handlar om. Välfärdsstaten.

Vänstern vill använda och är därmed beredd att riskera välfärdsstaten för mångkultur.

SD och de flesta svenskar slår hellre vakt om välfärdsstaten för medborgarna än att införa mångkultur till varje pris.

Länk:
http://www.aftonbladet.se/ledare/a/4...cialdemokratin

Undrar om hon inte sakta går åt höger i takt med att hon blir äldre och klokare.

Äntligen börjar mitt moraliserande perspektiv på migrationspolitiken reproduceras någorlunda helgjutet på ledarplats i det offentliga samtalet:


Det är GP:s Håkan Boström som skriver om Ett svenskt moraliskt misslyckande, angående Sanandajis aktuella bok.

Inte lika polemiskt skarpt eller vackert som jag uttryckt det, men samma enkla, okontroversiella perspektivförkjutning som bär inom sig inget mindre än Europas frälsning.

För - när en internationellt komparativ metod används så ger den ena tanken den andra:


När denna internationella marknad för humanitär produktion väl är etablerad, kommer det ju som en självklarhet att ett kallt, svenskt utanförskapsområde saknar gravitationen att hålla kvar människor som för samma bidragspemgar kan leva bättre i hemlandet, Turkiet, Kenya eller Brasilien.

Kretsloppsmigration. Nästa svenska skrytgren att få vårt namn att ärat flyga över jorden. Den enda vägen tillbaka till status som beundrat föregångsland.

Egentligen tror jag inte att ev klokskap i fall som hennes handlar om ålder, snarare är det hennes perspektiv från London som ger insikt. Är det inte vanligare att utlandssvenskar och invandrade svenskar är mer klarsynta?

Inne i den hysteriska ankdammen är vattnet grumligt av allt plaskande vilket blir uppenbart för den som kravlar sig ur och ställer sig vid sidan om. Då kommer insikten om att själva dammen egentligen är fin och värd att bevara.

Hon har alltid varit lite mer av högersosse som kan ekonomi.

Men nu ska ju hon börja jobba på DN.. så hon kan väl ha det där talet mot agendadrivande m.m. med sin nya chef.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kat...agens-nyheter/

Tinos åsikt om mångkulturen

http://www.expressen.se/nyheter/tino...sh-med-lag-iq/

Min lilla undran är vad vi skall göra med de som inte lär sig svenska och inte skaffar sig svenska vänner .

Jag har alltid uppfattat henne som en lättviktare. När hon var med i panelerna på Godmorgon Världen kom det inte ens invändningsfria men klara floskler från henne utan bara hummanden som programledare och övriga deltagare inte begärde förtydliganden av, utan som bara gavs artig tystnad utan uppföljning.

Och perspektiv från London har även Tove Lifvendahl, när hon minns eller fabulerar ett samtal i taxin från London City Airport:

Den blågula spegelbilden




https://unvis.it/svd.se/den-blagula-...-sverigeutspel

Kanske är det inte omvärldens bild av Sverige som exkluderande utländska raketingenjörer och neurokirurger från arbetsmarknaden som tränger igenom, utan snarare den om stenkastande ligister och kriminella klaner av utomeuropeisk härkomst. TL gör det iallafall klart att hennes definition av "integration" mest och kanske endast handlar om arbete. Nog så viktigt [i det OECD-land med störst skillnad mellan svenskar och utlänningar i andelen sysselsatta] men otillräckligt.

Hörde förslag om obligatoriska svenska prov (likt nationella proven) invandrare måste klara efter ett par år för att bo kvar.

Alexander Bard intervjuas i Resumé angående dagens medieklimat, agendasättande och kamp om bärande narrativ. Intressanta tankar från en intressant människa. Traditionella medier är, enligt Bard, lika döda som traditionella marknadsförare. Journalistiken har gjort sig irrelevant i nätverkssamhället och mediehusens roll fylls istället av "noder", skickliga enskilda kommunikatörer med intressant information lockar massvis av följare. Följarskaran växer och blir kvar helt enkelt därför att informationssökare finner den levererade informationen hos noderna intressant och relevant. Utvecklingen i informationsbrusets tidevarv kommer att gå mot efterfrågan på motsvarigheten till konstvärldens kuratorer, dvs fristående "noder" som utför informationssorteringstjänster åt en informationssökande allmänhet.
https://www.resume.se/nyheter/artikl...nschen-ar-dod/

Om Bard har rätt borde det faktum att den lättkränkta vänsterns rättvisemärkta hårklyverier och beslöjade navelluddskonstperformances är så erbarmligt tråkiga leda till självutdöende. Även om sympatisörerna ser ut att vara många då de kraftsamlar under spektakulära evenemang är det dock en förkrossande majoritet som aldrig skulle marschera i fittmössa som protest mot något oklart formulerat påstått fientligt, eller ikläda sig regnbågsfärgat penisfodral för att delta i massympatiyttringar för välmående och redan lagligen skyddade sexuella minoriteter. Det finns gränser för masspsykotiskt självskadebeteendes förmåga till överlevnad. Någorlunda friska människor kommer inte i längden söka sig till "noder" vilka endast informerar besökaren om att denne är misogyn, islamo- och/eller homofob för att besökaren ifrågasätter religiös fundamentalisms, fittmössors eller regnbågsfärgade penisfodrals förmåga att livnära mänskligheten eller säkra individens rätt att inte bli avrättad som åsiktsbrottsling. För att inte tala om hur frånstötande människofientlig och illa underbyggd klimatalarmism är. En normal människa som slipper ur tvångsmarineringskaret torde ställa sig tveksam till budskapet om oförtröttlig självspäkning inför löftet att jordens undergång är oundviklig oavsett vad vi gör. Ska vi gå under är champagnesalut att föredra framför en skål lervälling under sortin.

Alla funkar inte i TV. Vissa är glimrande i realtid, andra briljerar när de får sitta på kammaren och tänka. Marçal är en av sosseriets bästa skribenter, hon skriver snyggt och förmedlar ofta tänkvärda insikter. Därför är hon lätt att respektera. Det är såna man ska använda sig av om man vill nå ut till massorna istället för att bara predika för den egna kören. Hon skriver på ett sympatiskt sätt som gör att meningsmotståndare kan läsa med öppet sinne. Därför var hon den enda ledarskribenten på Aftonbladet som var nyttig för socialdemokratin. Lindberg och Pettersson är bara genuint onda attackhundar som väcker så mycket avsmak att det går i baklås direkt. Man läser dem inte i jakt på något tänkvärt, man läser dem bara för att påminna sig om vilka vidriga människor de är.

Marçal gör socialdemokratin rimlig. Lindberg drar ner den i skiten och får den att framstå som ett massförstörelsevapen. Att ha både good cops och bad cops på redaktionen funkar väl, men utan Marçal återstår bara evil cops 1+2+3 (Lindberg, Pettersson, Swedin) samt dum & dummare (Persson och Franchell).

Hon går inte åt höger. Hon tillägnar sig bara ditt och mitt sätt att argumenta. Men inte för din och min sak. Utan för sin egen. Mångkulturen anses av den du citerat ska bestå. Oavsett nivån på invandringen. Tidningar som Aftonbladet är luriga att försöka förstå. Särskilt att försöka sig förstå sig på.

Aftonbladet landar aldrig någonsin i annat än att mångkulturen är det enda rätta. Med allt den för med sig. Om det så må vara bara elände den för med sig, vilket det så klart bara är.

Aftonbladet är fullt av till synes eftertänksamma skriverier, till exempel Karin Pettersons till synes vettiga svammel från Camebridge som bara landar i det sedvanliga felslutet, liasom det den du citerar och hennes svammel landar i. Det landar hos Aftonbladet alltid i att mångkultur är jättebra. Oavsett nivån på invandringen.

Den mångkuturella linjen ligger kvar. Invandringen oaktat. Och socialdemokratin har tyvärr lämnat den vettiga linjen och slagit in på att försöka sno åt sig så många röster som möjligt genom att befrynda sig med särintressen. Inte minst religiösa skitintressen av särskild sort.

Socialdemokratin bedömer jag, är i dag allt mer och mer historia. Att iaktta dess anhängare är dock väldigt underhållande. Inte minst skriver de för Aftonbladet. När man försöker behålla nåt slags hegemoni vad gäller landet Sverige, behålla detta med invandrade särintressen som grundbult för sin makt. Socialdemokraterna är ett av de tydligaste exemplen på att klientelism inte funkar sådär jättebra i en västerländsk kontext. Särskilt inte där det finns yttrandefrihet och allmän rösträtt. Bäva månde facket inför den utveckling som kommer att komma.

Bra inlägg i övrigt. Även om jag inte helt håller med dig.

Har man gått ut Chalmers får man jobb oavsett vilket namn man har. Det borde Tove begripa. Och om mannen nu drog från Sverige som svek, varför kör han då taxi i London? Det är så tröttsamt att höra henne älta om alla hinder som invandrarna tvingas möta. Saken är väl det motsatta. Ta till exempel gratis vuxenutbildning, vilket annat land erbjuder det? Tove utelämnar två avgörande faktorer till varför vi har så stor andel arbetslösa invandrare: för det första att i länder som exempelvis England och Frankrike talas det ett världsledande språk och har en kultur de allra flesta känner till och för det andra bidragsnivåerna.

Lifvendahls tal om enkla jobb har nått världs ände. Den skaran som förespråkar detta blir allt färre. Den hade sin hysteriska topp och sitt bäst-före-datum 2014. Idén är över ett par decennier och har sitt ursprung i privatiseringen av offentlig sektor. När det infördes under 90-talet närdes förhoppningar om att fler typer av tjänster skulle komma näringslivet till del. Också att Las skulle försämras. Det skedde inte. Ett högt tryck av invandring skulle då framtvinga dessa jobb med lösare anställning. Det var så Alliansen med Timbro blev positivt inställd till invandring. Inte heller detta har fungerat.

Under senare år har vi sett att liberaler som t.ex. Arpi, Hanif Bali och Dahlberg övergett tron på generös massinvandring som något positivt. På vänsterkanten har vi bland annat Widar Andersson. Det nya är att kritiken allt mer kommer från utländsk media. Men också att personer som annars inte förknippas med frågor kring invandring, såsom Katerina Janouch och Ann Heberlein, engagerar sig kritiskt. Och oavsett Fox News, Daily Express, Arpi eller Janouch är kritiken rätt så ensidig: lögnen om den lyckosamma invandring och det farliga i att ifrågasätta detta.

Ser inte Lifvendahl att hon är så fel ute det tänkas kan? Såsom moderat borde hon ju dra vissa konsekvenser av att när till och med partiledaren Anna Kinberg Batra vill öppna upp för SD så är Reinfeldts era över.