Början på ett mediakrig om mångkulturen?

It looks like the Left will have a big, dragged-out fight over what exactly constitutes their philosophy and agenda. I am a conservative, but if I can offer my liberal friends advice, it is this: drop your misguided pursuit of a multicultural society. It will continue to get you nothing but heartache.

America meanwhile drifts further in an ethnic proportional system akin to Lebanon’s. We have certainly had our problems recently, but this is not the model we want to follow.

The people promoting this view are blowing through the historical compromise that allowed America to remain united and have a strong national identity even as it took in immigrants. That was called assimilation.
/.../
The opposite, victimhood-mongering, has taken its place. To maintain intra-group solidarity, group members must be told again and again that the nation represses them.

It doesn’t take too deep a study of how the multicultural raj in America has been erected and maintained to understand that its stated purpose is transferring power among groups. Antonio Gramsci’s cultural Marxism and Saul Alinsky’s “Rules for Radicals” are the lodestars.

In the long term, their embrace of such a multicultural dystopia erodes the social solidarity that liberals used to cherish. In the medium term, it will continue to beget societal angst. In the short term, living by the multicultural handbook cost Hillary Clinton the election.

When the Left decides to hit the pause button on its current massive freak-out about how this election was a “whitelash” against the “browning” of America, it should ask itself some hard questions. Sound liberal minds may want to ask, for example, if the angst that roiled the country had to do with immigrants per se or with the balkanization our leaders have been promoting.

Even if we can agree that adding millions of immigrants after a long lull would have created unease under the best of circumstances, we should also agree that reversing assimilation and forcing immigrants into subnational identities only stoked the normal anxieties of the people already here. People tend to care about national identity, and when you mess with it, you get the identity crisis that has hit the West like a tsunami.

Clinton didn’t even get the “minority” groups on which the whole “majority-minority” architecture relies. African-American voters didn’t show up in high numbers, and 8 percent voted for Trump. When you live by the sword, you die by it. Cuban-Americans helped deliver Florida to Trump,

While most experts in the internet community, including big companies like Amazon, Google and Facebook, support the transfer, the issue has become a political lightning rod in recent months. Cruz and other Republicans, like Sens. Chuck Grassley (R-Iowa) and John Thune (R-South Dakota), worry if the US gives up oversight of the DNS function, it could lead to authoritarian countries taking control of the internet and eventually censoring content throughout the world.

"Imagine an internet run like many Middle Eastern countries that punish what they deem to be blasphemy," Cruz said in opening remarks at the hearing. "Or imagine an internet run like China or Russia that punish and incarcerate those who engage in political dissent."

But many internet experts and Democrats say these fears are misguided and that the issue has been overblown. At the hearing, Sen. Chris Coons (D-Delaware) argued, "The United States doesn't own the internet; no one owns the internet." He added that the government's role in how the internet operates is minimal and amounts to a clerical function that has nothing to do with internet censorship.

Strickling who was speaking on behalf of the Commerce Department's National Telecommunications and Information Administration, and Göran Marby, the head of ICANN, echoed those comments. They also testified that canceling or delaying the transfer may actually do what Cruz fears most by opening the door for authoritarian regimes to attempt to exert more control over the internet.

"The internet isn't ours to give away," Strickling said. "If Congress blocks this transition, it will only make it more likely the internet will be hijacked by authoritarian interests."

He urged lawmakers not to "give a gift to Russia and other authoritarian nations by blocking this transition."

Marby said that delaying the transition will likely cause world leaders to lose faith in the US and could cause them to push for the United Nations to take control over ICANN's functions.

Technically, the US is doing this voluntarily - if it wanted to keep power of DNS, it could. But the country has long acknowledged that relinquishing its control was a vital act of international diplomacy.
Other countries, particularly China and Russia, had put pressure on the UN to call for the DNS to be controlled by the United Nations’ International Telecommunication Union.

A treaty to do just that was on the table in 2012 - but the US, along with the UK, Canada and Australia, refused, citing concerns over human rights abuses that may arise if other countries had greater say and control over the internet and its technical foundations.
Instead, the US has used its remaining power over DNS to shift control to Icann, not the UN.

Innan ett ensamkommande barn hamnar i en asylprocess ska kontakten med barnets familj återupptas. Det framförde UNHCR:s Europachef Vincent Cochetel under ett Sverigebesök på fredagen, där han bland annat träffade migrationsminister Morgan Johansson (S) och Migrationsverket.

– Barn ska ses som barn, inte som asylsökande. Om ett av mina barn försvann på stan i Stockholm så skulle jag förvänta mig att polisen kontaktade mig. Ett första steg måste vara att utvärdera om det finns möjlighet till en återförening, säger han till DN.

Asylprocessen är en bra lösning för vissa, medan andra skulle ha det bättre hos sina familjer, menar han.

– Drygt 30 procent av alla afghanska barn är uppväxta med sin familj i Iran. Är det verkligen bäst för dem att gå igenom en asylprocess i Sverige eller är det bättre att de är med sina föräldrar i Iran? Normalt sätt anser vi att föräldrar står för det grundläggande skyddet av barnet.

Vincent Cochetel säger att det är viktigt att sluta tala i termer som anspelar på att det skulle vara negativt att återvända, utan i stället kalla det för "familjeåterförening".

– Hur kan det avgöras vad som är bäst för barnet utan att veta var familjen finns och hur de mår? Det går inte att hoppa över det steget.

Behövs det ny lagstiftning?

– Förmodligen. Det är upp till svenska myndigheter att bestämma när det är aktuellt. Från UNHCR:s håll har vi sagt att det måste ske.

Utöver spårningen anser Vincent Cochetel att länderna i Europa också måste hitta en gemensam metod för åldersbedömning som gäller överallt, samt se till att barn registreras.

Vi kräver inte att ni öppnar gränserna. Men ge de barn som finns här amnesti, skriver 535 debattörer.

In modern Europe, we don’t quite have Bedouin storming in from the desert (merely millions of depressed migrants trying to slip through the gates), but the tendency towards barbarism is an active force all around us.

Hence the formula for overthrowing a Western society must be not “storm the walls” but “organize your own barbarians” within the walls. Those who hate European civilization know that it cannot be taken by direct assault. It must thus be captured from within.

This was the plan adopted by many revolutionaries, most notably, of course, by Marx who constructed a new and hostile tribe within the West called “the proletariat.” They could be made into a revolutionary tribe by equipping suitable people (industrial workers for example) with a unified consciousness, so that in every transaction they understood themselves as a collective. They were being victimized by the oppressive bourgeois. Like the guardians in Plato’s Republic, these revolutionary insurgents had to be taught to be docile within the movement while snarling at those without.

Marx provided the model for all subsequent movements aiming to take power. His “make your own tribe” kit was found useful by nationalists, anarchists, and many brands of socialist.

Det ena nya är de kriminellas inställning. Vår tradition i att hantera kriminalitet går ut på att den kriminelle egentligen är en av oss, en som har våra normer, men som av sociala faktorer – arbetslöshet, dåliga framtidsutsikter, påverkan från andra, missbruk – fallit in i ett kriminellt levnadssätt. Vi möter dem med skyddsåtgärder, med övervakning, med terapi, med utbildning och – i sista hand – med fängelsestraff som ska innehålla delar av allt detta. Vi involverar deras familjer. Och underförstått i alla våra åtgärder ligger föreställningen att den kriminelle egentligen delar våra värderingar, vår moral och vår samhällssyn. Det har ofta gått ganska bra. Men vi vet inte hur vi ska hantera en kriminell som på riktigt skiter i oss och i våra värderingar. För de gängkriminella vi möter i dag är inte unga män som varit chanslösa i livet. De har inte kommit snett. De har inget missbruk. De delar helt enkelt inte våra normer, och de har absolut ingen lojalitet eller ens vilja till lojalitet gentemot samhället

Men risken är stor att vi bara kan härda ut, hoppas att det går över.

De gängkriminella vi möter i dag är inte unga män som varit chanslösa i livet. De har inte kommit snett. De har inget missbruk. De delar helt enkelt inte våra normer, och de har absolut ingen lojalitet eller ens vilja till lojalitet gentemot samhället. En dom till fängelse är ingen skam, den är ett besvär, något obekvämt, något att undvika för att det är opraktiskt och långtråkigt att sitta inne.

Lojaliteten är däremot oerhört stark när det gäller gänget, kompisarna, familjen, klanen, kvarteret; och den är dubbelriktad. Vi kan inte alltid involvera deras familjer när vi vill behandla dem för kriminalitet; för familjerna kan tycka att grabben är bra, han drar hem pengar. Den ofta oreserverade kärleken till mamman och respekten för pappan motsvaras inte sällan av en fullständig, och i bästa fall blind, lojalitet tillbaka.

Så vad finns att göra? Vi kan låsa in, länge, och längre, för alla brott som har med vapen och skottlossning att göra. Vi kan ändra fokus, från de misstänktas rättigheter och vällevnad, till brottsoffrens och till samhällets behov. Vi kan inte utgå från att de gängkriminella vill väl innerst inne. Men vi kan försöka fånga upp unga män och kvinnor tidigt, och involvera dem i samhället. Men risken är stor att vi bara kan härda ut, hoppas att det går över.