Början på ett mediakrig om mångkulturen?

"cannot long survive, and does not deserve to" eller vad jag nu skriver i min signatur.

Kritiker av identitetspolitiken (och dit hör i någon mån de flesta trådfavoriter) kommer undan alltför lätt och förklarar sällan utifrån vilka premisser de diskuterar. Är problemet att man bedriver identitetspolitik i betydelsen att man krigar mot vita människor, eller är det identitetspolitiken som sådan, t.ex. organisering utifrån etniska kriterier, det allvarliga? Den som hävdar det senare får finna sig i att betraktas som en försvarare av det mångetniska, mångkulturella samhället. Vill man inte ha etnisk separatism får man vara så god att peka ut vad alternativet är. Utifrån den demografiska horisont som råder i Sverige 2016 är alternativet svenskarnas undanträngning från sitt eget land, folkutbyte, etnisk uppblandning, i förlängningen folkmord.

Hyckleriet är enormt i denna fråga, och det även bland människor som borde veta bättre och kallar sig både "Sverigevänner" och "invandringskritiker".

Karin Pihl skriver: "En av de mest destruktiva grunderna för gemenskap är hudfärg. Eller ras, som det numera tycks heta på svenska."

Varför är det en av de mest destruktiva grunderna för gemenskap? För att Pihl lärt sig det på Bertil Ohlin-institutet, eller för att det finns någon verklig substans i påståendet? Det är det utgångsläge som råder över hela jorden, hos alla befolkningar, och som avspeglar sig i stort som smått. På jobbet, på fritiden, i valet av partner, i de sexuella preferenserna, vid valet av skolor och bostadsområden, överallt har människor etniska (rasmässiga) intressen och tar etniska hänsyn. Det har inget med hat eller illasinnad diskriminering att göra. Man vill vara med de sina. Punkt.

Med "de sina" menas människor från samma etniska bakgrund och som man även delar kultur och språk med (även om det finns överlappningar och särfall här liksom på andra håll). Jag som vit, etnisk svensk har samma rätt till detta som japaner, kineser, chilenare, kongoloser och andra har det. Hos Karin Pihl och andra debattörer är det "destruktivt" och "rasistiskt" här men däremot inte hos övriga folkslag (som hon, i sann rasistisk anda, tydligen inte tillskriver samma omdömesförmåga som svenskar och västerlänningar; vi är för intelligenta och högtstående för att sänka oss till vildarnas tribalism).


Ja, eller så är det inte debattklimatet som skapar detta "vi-och-domtänk" utan människans natur, hennes biologi, hur hennes hjärna är konstruerad. Pihl och andra mångkulturalister kan tycka vad de vill om att vi delar upp oss efter hudfärg, att det är primitivt och korkat och ovärdigt - ett faktum är det likafullt och inga politiska uppifråndoktriner i världen kan göra något åt det.

Ras existerar. Genetik existerar. IQ-skillnader mellan raser existerar. Vi är inte gjorda för att leva samman, och det finns heller inga varaktiga utsikter för att vi ska göra det. Kejsaren är definitivt naken.

Ja, man strävar helt enkelt efter att introducera övergripande normer som man själv kontrollerar. Dessa är, som vi sett, okritiserbara; de är Heliga Skrifter. Samtidigt skall alla andra normer "problematiseras" och "dekonstrueras" (i praktiken: kritiseras och motarbetas) utifrån dessa Heliga Skrifter.

Det är ju så att om "ojämställdheten i samhället skall motarbetas" så ligger makten hos den som definierar "ojämställdhet". Det är till och med så att i problembeskrivningen anges en uppfattning; att det finns en ojämställdhet och att den ska motarbetas. När detta ifrågasätts pekar man ständigt på "olika resultat". Tex "kvinnor i bolagsstyrelser". Att kvinnor skulle starta egna, framgångsrika företag (som inte handlar om tyckeri och mäkleri) och därför komma att ingå i styrelser på det viset verkar inte vara något som genierna på Södertörn etc funderat på -- kanske för att de själva saknar varje spår av faktisk kompetens.

Återigen: intersektionalismen (för det är en ism) har helt enkelt approprierat alla tänkbara konfliktytor, deklarerat dem som sina att definiera och bestämma över, och satt sig själva som mäklare av moral och resurser i skärningspunkterna mellan dessa konfliktytor. Genom att omdefiniera verkligheten genom sina kraftfulla mediaresurser skapas falska konsensus om att detta är det som är eftersträvansvärt.

Den naturliga konsekvensen är att Den Andre blir helig, eftersom allt annat är klandervärt. Och ju mer "ickenormativ" (synonymer: onormal, abnorm) man är, desto heligare räknas man som.


Många, många av dessa aktivister har inte barn, kommer inte skaffa barn, eller har partnerkonstellationer där barnalstrande är besvärligt och närmast en politisk handling. Detta är en grupp som inte reproducerar sig; deras budskap måste därför spridas genom mission.

Intersektionalismen kan jämföras med en autoimmun sjukdom.

Nja, Phil är tydlig med kritiken av att "använda sin hudfärg som en plattform för att bedriva politisk kamp". Alternativet är enligt Phil en gemensam politik för alla medborgare oavsett ras. Det var väl rätt uppenbart. Du har tydligen en annan uppfattning men poängen med inlägget var inte att diskutera utopisk rasuppdelning utan den växande kritiken av identitetspolitiken som företeelse.

Ibland blir det nästan komiskt att se hur så få i en liten elit kunnat påverka så många så mycket.


Ur en bokrecenstion i DN av Ulrika Kärnborg
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensione...eisk-historia/

Släng dig i väggen Putilov. Här är en som verkligen lyckats ändra Sverige utan att bli ifrågasatt.

Först läste jag det sista raderna i citatet som kritik men jag inser nu att det är oförbehållsam avund över främlingskapet. Över ett uppdrag som lyckats i andra generationen.

Och Yvonnes bror är för övrigt Sven Hirdman: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Hirdman
Måste varit en merit att ha en rysk spion som mamma när man jobbade som statssekreterare i Försvarsdepartementet.

Fast det är väl skillnad mellan att lugnt acceptera, att folk spontant självsegregerar sig - ty kaka söker maka - jämfört med att upphöja det till ett formaliserat ideal mha identitetspolitiska, formaliserade t.o.m. lagstiftade kvoteringar.

-----

"Sverige går mot ett samhälle där de med invandrarbakgrund har sämre livschanser", skriver Karin Pihl. Om man kompletterar med "i genomsnitt": "Sverige går mot ett samhälle där de med invandrarbakgrund i genomsnitt har sämre livschanser", så inställer sig frågan, hur det skulle kunna bli något annat utfall - givet att svenska politiker har importerat ett negativt urval av migranter.

Via axiomet att alla folkgrupper - såväl globalt som lokalt - har samma genomsnittliga kompetens, så har dagens vänster och vänsterliberaler dock postulerat, att när det inte finns equality of outcome mellan grupp A, B, C, D osv, så avslöjar detta en självklar orättvisa, varför equality of outcome måste skapas genom statliga, identitetspolitiska ingripanden.

Ja, att Pihl anser det är jag på det klara med. För henne spelar det ingen roll om det sker ett mjukt folkmord på etniska svenskar. Jag kritiserade den större bilden och att även påstådda Sverigevänner och invandringskritiker deltar i detta, som är ett uppenbart blindspår och bara leder till ännu mer av mångetnicitet och mångkultur. Det du kallar "den växande kritiken av identitetspolitiken" är inte den radikala kraft du utmålar den som utan en fortsättning på den antivita linjen med nya medel. Det är tal om ett proxy(media)krig. Målet är inte att få de förvirrade "rasifierade" att sluta gapa utan att utplåna varje spår av etniskt tänkande hos majoritetsbefolkningen. Siktet är inställt på den växande gruppen av vita etnonationalister.

Jag är självklart inte okritisk till den typ av identitetspolitik du nämner, den ska bort, jag menar bara att man inte bör slänga ut barnet med badvattnet och idka kritik av identitetspolitiken i liberalismens och den heliga mångkulturens namn.

Jag uppfattar det som att identitetspolitiken har kommit för att stanna, även om det inte är trevligt. Alla folk som utsätts för mer eller mindre välkommen närkontakt med främmande folk får ett mycket starkare etniskt medvetande. Svenskarna har tidigare varit som djuren på Galapagosöarna: lyckligt omedvetna och helt anpassade till sin lilla biotop och inte odlat mer intoleranta drag.

Ett tiominuters samtal med valfri människa som vuxit upp och formats i ett samhälle där två eller fler folkgrupper lever parallellt, särskilt om ekonomiska eller politiska maktförhållanden är snedfördelade, brukar snabbt komma in på upplevda eller verkliga skillnader i beteende, intelligens, bildning, utseende eller andra saker som enligt den människan gör att det egna folket är bättre än grannarna.

Tyvärr är denna mekanism allmänmänsklig och upphör endast med det ena folkets utplåning (oftast via assimilation, skall snabbt tilläggas).

En bra bok om detta är World on Fire av Amy Chua.

Åsa Linderborg är inte riktigt tillfreds med aanklagelsen, att hon har "normaliserat ”bödlarna” på Bokmässan. Hennes "namn sattes upp på en lista över dem som bär ansvar för att fascismen hösten 2016 stärkt sitt grepp om Sverige." Linderborg skriver:


Det finns enl Linderborg "en dialektik mellan [Sverigedemokraterna] och grupper som Nya Tider och Svenska motståndsrörelsen, som stod utanför Svenska mässan och osade våld" samtidigt som "Sverigedemokraterna är uppe i 20 procent och nosar på platsen som största parti".

Åsa Linderborg skriver, att hon har inget bra svar på frågan: "Hur ska vi som tror på yttrandefriheten både som demokratisk idé och progressiv metod hantera det?"

Men Linderborg anser (till skillnad från Fredrik Reinfeldt) att hon lätt kan vinna debatten mot dem, som inte delar hennes egen uppfattning. Hon skriver:


In your dreams, Linderborg. Reinfeldt var mer realistisk.

http://unvis.it/aftonbladet.se/kultu...cle23605271.ab

Jan Helin har tagit med sin sina åsikter in extenso till sin nya arbetsplats. Det här med att vara neutral partipolitiskt är inget som gäller längre.
I en kulturdebattartikel i DN förklarar han sin gamla käpphäst, att det är förbjudet för invandringskritiska att diskutera invandringens effekter, de enda som ska få taltid är liberalerna.

Artikeln tar avstamp i diskussionen om Nya Tider men halkar snart in på ett bredare spår.


Den som kopplar invandring till brottslighet ska alltså inte få yttra sig i statlig television. Samma inställning hade Helin på Aftonbladet, dokumenterat i en debatt med Gunnar Sandelin i Debatt:


Det är inte bara Nya Tider som drabbas av Helins bannbulle, även andra invandringskritiker ligger illa till.

Journalister och medier som skildrar invandring utifrån Helins perspektiv ska gå fria, men nåde den som har en annan uppfattning om invandring. Då handlar det inte om fakta och rapportering, utan om "i vems intresse".

På Aktuellt har man redan fått en genomgång av vad den nya tiden kräver.




http://www.dn.se/kultur-noje/jan-hel...och-nya-tider/

Hanif Bali twittrar om Anne Ramberg:


Ja, ska Ramberg mena vad hon säger så ska ju även advokater och andra ombud ha lägre timpenning i humanismens namn. Ramberg med mångmiljonlön anser stolt att fattigpensionärer med 9000 i månaden ska avstå välfärd - lika med acceptera svält. Är människan galen? Det här slipper hon inte undan.