Citat:
Ursprungligen postat av
oyto
Visst är de "svensk identitetspolitiks"
nyttiga idioter, för att tala med Adam Cwejman. Deras aggressiva identitetspolitik med udden riktad mot majoritetssvenskar, snabbar på medvetandegörandet av en på lika villkor exkluderande svensk tillhörighet.
Samma iakttagelse gör Bawar Ismail i en
Expressen-ledare där han helt korrekt konstaterar om det politiska läget i USA:
Risken med vänsterns identitetspolitik är alltså att den skapar en inverterad vit/europeisk gruppmedvetenhet - vilket ju per definition inte anses var önskvärt. Därför anser Ismail och Cwejman att förortsrasifierade och feminister ska vara hyggliga och tona ned sitt agiterande för respektive ingruppers särintressen.
Vad som glöms är att vita i USA varit unika i sin relativa icke-tribalism - och att det märkliga snarare vore om en raskt krympande majoritetsbefolkning där och i Sverige
inte kommer lägga sig till med minoriteternas väl inarbetade stamtänkande.
Möjligen kan man ju tänka sig att svarta och latinos gruppröstar ur ett "underläge" - men varför gör de amerikanska judarna det från den andra socioekonomiska extremen?
Vad är det annat än en rasistisk identitetshierarki att säga att vita amerikaner inte ska rösta rationellt gruppegoistiskt, när alla andra redan gör det?
Samma sak i Sverige och Europa - varför skulle t ex turkar, muslimer eller afrorasifierade snällt rätta in sig i ledet när de mästras av kurder eller judar som ser sin egen uttalade identitetspolitik som legitim? Varför acceptera en hackordning som aldrig kan försvaras, bara den påtalas?
Jag ser ju det hela som en mognadsprocess mot
fragmenteringens terrorbalans mellan grupper som mycket väl genomskådar varandras dolda agendor och ingruppspreferenser.
Det intressanta är alltså att Ismail och Cwejman på ett ytligt sätt förstås är vida överlägsna hysteriskt radikaliserande separatister till vänster - men med en djupare förståelse har en sårbar position i debatten gentemot dessa. MSM:s skyddade verkstad tappar marknadsandelar - och endast där kan frågorna utan acceptabla svar, duckas för.
Visst är det så. Enda möjligheten till samexistens hade varit den hårdföra linje utan undantag för särkrav som Ismail och Cwejman förespråkar medan identitets och minoritetspolitiken som har dragits till sin spets i just vita länder ofelbart leder till fragmentering precis som du skriver. Fast frågan är hur skyddad MSMs verkstad är när agendorna börjar kollidera internt.
För ett tag sedan blev Expressens Lotta Gröning efter sin krönika om Eliassons utspel mot Sverigedemokraterna attackerad av flashback-favoriten Behrang Kianzad. Tidningen journalisten beskriver spektaklet i en artikel med rubriken "Storbråk på Facebook ledde till polisanmälan".
Citat:
Det hela började att Lotta Gröning ställde en retorisk fråga på Facebook om det inte kan vara så att rikspolischefen Dan Eliasson är ett ”hot mot det öppna och demokratiska samhället” när han ”spyr på ett demokratiskt valt parti” [Sverigedemokraterna, reds anm]. Journalisten och juristen Behrang Kianzad replikerade: ”Den enda spyan är den du står för".
http://www.journalisten.se/nyheter/s...l-polisanmalan
Grönings retoriska fråga löd i sin helhet:
Citat:
Kanske Stefan Löfven borde fundera över vad ett hot mot det öppna och demokratiska samhället innebär. Måhända kan det till och med vara Rikspolischefen Dan Eliasson? Som spyr på ett demokratiskt valt parti som ska avgå om Åkesson blir statsminister och tillråga på allt har en regering som förvarar polischefens agerande? Hör det ihop med ett öppet och demokratiskt samhälle?
https://www.facebook.com/lotta.groni...14?pnref=story
I ett samhälle med ett sunt debattklimat och fungerande medier är det en fullständigt legitim och saklig fråga. I Sverige är det däremot oerhört vågat av en MSM-journalist att uttrycka sig så och reaktionerna lät inte vänta på sig. I spetsen för hetsen mot Gröning fanns alltså Kianzad som attackerade Gröning med förolämpningar och hot inte mindre än 29 gånger, vilket resulterade i att Gröning till slut övervägde en polisanmälan.
Citat:
– Det blev så otroligt mycket. Det bara small till och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag blev faktiskt chockad. Jag är van att utstå påhopp, men aldrig i den här omfattningen. Jag blev utmålad som fascist, SD-anhängare, som en kärring som kissat på mig, och så vidare. Det var förtalsmässigt. Jag brukar inte bry mig, men det blev för mycket.
– Min Facebooksida blev invaderad och det är svårt att hinna med att gallra i kommentarerna för att få bort personpåhoppen och förolämpningarna.
Lotta Gröning uppger att de hot som Kianzad riktat mot henne inte handlar om olaga hot, utan till exempel hot om att ta kontakt med hennes chef, att dra in sina anhängare i tråden och hot om att polisanmäla henne.
– Jag brukar sticka ut hakan och försöker hålla väldigt högt i tak i diskussionerna på Facebook. Jag använder Facebook som ett arbetsredskap; jag får många tips därifrån, och mitt konto har blivit som en debattsida. Men det måste gå att föra en vettig diskussion. Det är inte bara jag som drabbas, det är många journalister, säger Lotta Gröning.
http://www.journalisten.se/nyheter/s...l-polisanmalan
Gröning drabbades alltså av det s.k. goda hatet från vänster och rasifierat håll. Hon valde ändå att inte göra någon polisanmälan utan blev i stället själv polisanmäld av Kianzad .
Citat:
Hoten om att polisanmäla henne och att kontakta hennes uppdragsgivare menar han kom först efter att hon anklagat honom för att ha hotat henne.
– I en vederhäftig debatt får man som offentlig person tåla ganska mycket, men det finns en juridisk gräns. Den gränsen har Lotta Gröning överskridit när hon påstår att jag har hotat henne. Jag menar att det är förtal, säger Behrang Kianzad.
Behrang Kianzad har även kontaktat Expressens ansvarige utgivare Thomas Mattsson via mejl och frågat om han anser att Lotta Grönings agerande är lämpligt.
– Om Lotta Gröning blir kvar på Expressen efter att ha agerat som någon som agerar på Avpixlat, så ja, jag vet inte, man kanske borde lämna landet och debatten bakom sig. Att journalister som ska föreställa vara seriösa själva ägnar sig åt förtal och näthat i dagens klimat är nog droppen.
Du säger ju själv att du har varit syrlig i dina kommentarer. Känner du något ansvar för att tonläget har eskalerat till denna nivå?
– Jag har samma ansvar som en snygg tjej i kort kjol har för att hon blir våldtagen. Jag har inte gjort något av det som Lotta Gröning påstår och jag har inte gjort något olagligt. Det är jag som har blivit utsatt för ett brott.
http://www.journalisten.se/nyheter/s...l-polisanmalan
Svenska vita journalisters symbios med rasifierade koleriker som Kianzad har byggt på att den första kategorin konstant likt curlingföräldrar står tillbaka och okritiskt applåderar separatisterna. Godhetspoängen ökar i takt med att självutplåningen tar alltmer absurda former. Till och med en gest av sympati och solidaritet kan leda till drev om "appropriering" och försök att lägga sig i kampen.
Det enda sättet att som svensk vit journalist vinna de rasifierade separatisternas acceptans är att ägna sig åt självspäkning och undergivet fjäsk. Det är signifikativt att Kianzad väljer att polisanmäla Gröning och inte de påstådda mordhoten han ska ha utsatts för efter påhoppen på Gröning. Den senare konsulterade advokater och valde därefter att inte anmäla medan "juristen" Kianzad förstås vet att hans anmälan inte kommer att leda någon vart men gör den ändå för att markera mot Grönings avsteg från agendan, inget annat.
Fast vad händer egentligen med journalister som Gröning när MSMs protegéer vänder sitt raseri mot sina välgörare? Målet med självspäkningen var förstås för de svenska vita journalisterna att till slut accepteras och kunna möta de rasifierade som jämlikar men någon gång lär de inse att det målet aldrig eftersträvades av motparten.
Den mångkulturella vision där Cantwell äter baklava med islamisterna som en av deras bröder och inte som ett redskap för duperande profitörer eller där Guillou är den enda som skonas från halshuggning under terrordådet eftersom han skrev så fina krönikor är och förblir en chimär. Alldeles för sent lär de förstå att de enda som egentligen delade visionen om mångkultur där människor samexisterar på lika villkor är just debattörer som Cjewman och Ismail.