Ytterligare ett exempel på att tråden antingen föregriper zeitgeisten eller får sina narrativ glatt approprierade. Jag var ju hygglig och skrev en liten manual i början av förra året. Nedkortat:
Karin Pihl i Expressen-ledare, Relativisera inte homohatet:
Syna sina privilegier. Postkolonial blick. Rasifiering. Egocentriskt, västcentrerat och verklighetsfrånvänt. Budbäraren som ställföreträdande måltavla - ett av de piggaste och bästa exemplen hittills i MSM på förståelse för hur ett godhetspardigm bäst kritiseras: Inte genom att vädja om en debatt där ingen sitter på sin höga häst - utan genom att själv sätta sig på en högre häst och/eller fälla motståndarens häst under denne.
Lika människovärde är lika klandervärde är den oantastliga principen som i sin strategiska förlängning för med sig en minoriteternas skyldighet att bejaka och respektera svensk identitet och folkrätt - en tanke jag tror fortfarande är ganska avlägsen i det offentliga samtalet.
På den taktiska, polemiska nivån tycks det dock som "Jag är inte rasist, men... du är det!" börjar göra entré, genom det klandrande påtalandet av etnohierarkier som märkligt nog alltid har vita män i strykklass. Ett utmärkt sätt att avväpna och angripa en identitetsvänster i gungning - den bästa fienden att ha om man vill pinka in det revir SD trodde var säkrat.
Jag gissar att en stor majoritet liberaler och folkhemsvänster hoppas kunna skapa en koalition mot splittrande identitetspolitik, kanske rentav genom att ta avstånd från "mångkultur" i en "mjukturkisk", assimilatorisk svensk överidentitet. En mellanlandning mot den färdiga, mer vilsamma insikten att identitet, tillhörighet i längden trumfar ideologi och att demokratins uppgift inte är att förena särintressena till ett helt, så mycket som att ge särintressena rättvis representation.
Citat:
En liten lektion för dig hugade men stapplande systemkritiker inom etablissemanget som läser den här tråden och inte riktigt vet hur du ska kunna samla på dig street cred för framtiden i din spalt i SvD, DN eller Expressen utan att få för mycket på huden på twitter.
---
Läge alltså för en "Dags att sluta..."-krönika. Men vad är det dags att sluta göra?
Vänd dig inte mot muslimer, islamister, romer eller utländska patriarkat - vänd dig mot synen på muslimer, islamister, romer eller utländska patriarkat. Kritisera och klandra den överslätande, apologetiska budbäraren - med dennes egna favoritgrepp. Rätt rubrik blir alltså:
Dags att sluta se muslimer med kolonial blick. Det är dags att sluta nedvärdera muslimerna som grupp, att beröva dem deras fullvärdiga vuxenansvar för kollektiva strukturer av den sort som "vi svenskar/män/vita måste ta ansvar för". Vilket ju alltid är som grupp, som kollektiv och tänkt struktur.
Det är i själva verket din motståndare som tjuter på twitter som är suspekt apartheid-förespråkare, som vill särbehandla efter rashierarkier och -konstruktioner. Det är hen (för det är ju alltid en hen) som förnedrar och kränker genom att inte förvänta sig av dem detsamma som vi förmår.
Shoot the messenger och implicita eller explicita anklagelser om rasism, alltså.
---
Läge alltså för en "Dags att sluta..."-krönika. Men vad är det dags att sluta göra?
Vänd dig inte mot muslimer, islamister, romer eller utländska patriarkat - vänd dig mot synen på muslimer, islamister, romer eller utländska patriarkat. Kritisera och klandra den överslätande, apologetiska budbäraren - med dennes egna favoritgrepp. Rätt rubrik blir alltså:
Dags att sluta se muslimer med kolonial blick. Det är dags att sluta nedvärdera muslimerna som grupp, att beröva dem deras fullvärdiga vuxenansvar för kollektiva strukturer av den sort som "vi svenskar/män/vita måste ta ansvar för". Vilket ju alltid är som grupp, som kollektiv och tänkt struktur.
Det är i själva verket din motståndare som tjuter på twitter som är suspekt apartheid-förespråkare, som vill särbehandla efter rashierarkier och -konstruktioner. Det är hen (för det är ju alltid en hen) som förnedrar och kränker genom att inte förvänta sig av dem detsamma som vi förmår.
Shoot the messenger och implicita eller explicita anklagelser om rasism, alltså.
Karin Pihl i Expressen-ledare, Relativisera inte homohatet:
Citat:
De som ständigt påpekar att det minsann finns människor med taskig värdegrund även i Väst borde syna sina privilegier. Ingen har problem med att rasa över Ryssland och den utbredda homofobin där. ”Hat mot homosexuella har djupa rötter i Ryssland”, skrev Anders Lindberg (AB 22/9 2013) när Putin instiftade lagarna mot ”homopropaganda” – men glömde då att nämna att Sverige också rymmer en och annan homofob.
När det gäller länder där majoritetsbefolkningen är muslimsk måste det dock alltid läggas till en bisats att vi här hemma minsann är nästan lika hatiska. Är det den postkoloniala blicken som gör att man inte har samma inställning till länder i Mellanöstern? ”Islam är objekt för global rasifiering”, som etikprofessor Elena Namli uttryckte det i ett SVT-samtal om rasism för några år sedan. Tanken verkar vara att islam, eller länder där islam dominerar, befinner sig i underläge. Därför måste man ta på sig silkesvantar när man skriver om värderingar i dessa kulturer – man befinner ju sig i en maktposition gentemot en svagare part.
Det här synsättet är inte bara egocentriskt, västcentrerat och verklighetsfrånvänt. Arbetet mot homofobi blir lidande om man inte vill erkänna att intoleranta värderingar är vanligare i vissa sammanhang än andra. Den homosexuelle som växer upp i en kontext med starka hedersnormer blir knappast hjälpt av uttalanden om att det även finns fördomar i den svenska kulturen.
När det gäller länder där majoritetsbefolkningen är muslimsk måste det dock alltid läggas till en bisats att vi här hemma minsann är nästan lika hatiska. Är det den postkoloniala blicken som gör att man inte har samma inställning till länder i Mellanöstern? ”Islam är objekt för global rasifiering”, som etikprofessor Elena Namli uttryckte det i ett SVT-samtal om rasism för några år sedan. Tanken verkar vara att islam, eller länder där islam dominerar, befinner sig i underläge. Därför måste man ta på sig silkesvantar när man skriver om värderingar i dessa kulturer – man befinner ju sig i en maktposition gentemot en svagare part.
Det här synsättet är inte bara egocentriskt, västcentrerat och verklighetsfrånvänt. Arbetet mot homofobi blir lidande om man inte vill erkänna att intoleranta värderingar är vanligare i vissa sammanhang än andra. Den homosexuelle som växer upp i en kontext med starka hedersnormer blir knappast hjälpt av uttalanden om att det även finns fördomar i den svenska kulturen.
Syna sina privilegier. Postkolonial blick. Rasifiering. Egocentriskt, västcentrerat och verklighetsfrånvänt. Budbäraren som ställföreträdande måltavla - ett av de piggaste och bästa exemplen hittills i MSM på förståelse för hur ett godhetspardigm bäst kritiseras: Inte genom att vädja om en debatt där ingen sitter på sin höga häst - utan genom att själv sätta sig på en högre häst och/eller fälla motståndarens häst under denne.
Lika människovärde är lika klandervärde är den oantastliga principen som i sin strategiska förlängning för med sig en minoriteternas skyldighet att bejaka och respektera svensk identitet och folkrätt - en tanke jag tror fortfarande är ganska avlägsen i det offentliga samtalet.
På den taktiska, polemiska nivån tycks det dock som "Jag är inte rasist, men... du är det!" börjar göra entré, genom det klandrande påtalandet av etnohierarkier som märkligt nog alltid har vita män i strykklass. Ett utmärkt sätt att avväpna och angripa en identitetsvänster i gungning - den bästa fienden att ha om man vill pinka in det revir SD trodde var säkrat.
Jag gissar att en stor majoritet liberaler och folkhemsvänster hoppas kunna skapa en koalition mot splittrande identitetspolitik, kanske rentav genom att ta avstånd från "mångkultur" i en "mjukturkisk", assimilatorisk svensk överidentitet. En mellanlandning mot den färdiga, mer vilsamma insikten att identitet, tillhörighet i längden trumfar ideologi och att demokratins uppgift inte är att förena särintressena till ett helt, så mycket som att ge särintressena rättvis representation.
