Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Ann Heberlein har skrivit en läsvärd text på Ledarsidorna.se. Citerar inledningen:
Läs resten:
https://ledarsidorna.se/2017/07/post...asiktspoliser/
-----
Ann Heberlein verkar mest lite road över vansinnet... men det här är mycket obehagligare - för att inte säga mycket farligare - än vad Heberlein kanske inser.
Hon påtalar hyckleriet i PK-dogmen
allas lika värde, som inte tillerkänns exempelvis SD och dess anhängare. Hon ser nog även risken med avhumanisering och demonisering (som ett psykologiskt steg för faciliteringen av förtryck, inbördeskrig och folkmord):
Citat:
Det där händer givetvis inte över en natt, utan föregås av en lång förberedelse. Vi kan se det i trettiotalets Tyskland, Balkankriget, folkmordet i Rwanda. Vi ser det här och nu, i Almedalen sommaren 2017. Det är oacceptabelt att ägna sig åt åsiktsregistrering och uthängning på det sätt vi sett prov på den här veckan.
Dock har hon en alltför hög tilltro till möten och debatt (inte ens i akademiska seminarier går det alltid hederligt till, så hur skulle det ske i politiska/ideologiska sammanhang?):
Citat:
Att behandla människor som paria på grund av åsikter som ryms innanför det demokratiska systemet är vidrigt och kan i förlängningen få mycket svåra konsekvenser. Vi måste bemöta varandra och varandras åsikter med respekt – också då finner varandras åsikter dumma, ointelligenta, felaktiga eller omoraliska. Det är så man gör i en demokrati. Vi talar med varandra. Vi diskuterar. Vi argumenterar. Vi använder våra ord och våra intellekt, inte våld, hot och hat.
Jag tror på alla människors lika värde och jag tror på förnuftet. Jag tror på dialog, samtal och respekt.
Det räcker ju att någon bryter mot ordningsreglerna eller något ärligt uppsåt för att döda debatten. Det är ett idealtillstånd hon vill ha, som inte har så mycket med verkligheten att göra. Demokratins kompromiss är att tillåta alla sorters åsikter och yttranden, inte att de nödvändigtvis samsas i någon hövlig, sakorienterad eller ömsesidigt respekterande skiljaktighet i värdegrund. Kulturmarxismen, för vilken PK-dogmen är central, och genomsyrar Sverige idag, är Sanningen med stort s ett ideologiskt hittepå att slå i huvudet på oppositionen och helst kväva tankebrottslingar redan i lindan.
Allas lika värde var aldrig allvarligt menad i objektiv eller ordagrann mening, men ett ideologiskt tillhygge. Vi har redan varit inne på den politiska gnosticismen som PK-samhället utgör; en själlös variant av religiositet - med många bigotta.
Den långa marschen genom institutionerna skonade ej heller Svenska kyrkan, så nog kan man säga att marxismens mutationer tagit över. Så lätt ska inte de sekulariserade komma undan, de ska uppfyllas av en ny sorts tro...