Intressant text, i mina ögon kanske framförallt på grund utav den enorma ouppmärksammade bjälken i det egna ögat. Det har dykt upp ett antal liknande texter på senare tid (ofta refererade till här i tråden) och de beskriver alla hur en alltför hårt driven globalistisk agenda riskerar att leda till en nationalistisk backlash med auktoritära förtecken. De manar eliten (till vilken artikelförfattarna själva för det mesta anser sig höra) att bromsa en aning och lyssna på den lilla outbildade människan, globaliseringens förlorare, som är rädd och osäker och kan komma att söka sig till det som skänker trygghet och identitet – den egna gruppen och dess moralkoder – och följaktligen ge sin röst åt skrupelfria demagoger beredda att försvara denna grupp och dessa koder med intoleranta metoder. Den aktuella artikeln går ytterligare ett par steg längre i analysen och föreslår att de rädda förlorarna per automatik triggas mot denna utveckling.
Den reflektion som hos mig infinnner sig är naturligtvis: varför skulle globalististerna vara totalt fria från denna biologiska determinism som tydligen samhällets förlorare är viljelösa offer för? Om man istället antar att de också lyder under de lagar som den av artikeln citerade forskaren Karen Stenner föreslagit blir samtidens skeenden faktiskt mer begripliga.
Globalisterna bör ju rimligtvis också vara fästa vid sin egen grupp och sina moralkoder och agera instinktivt när de känner sig hotade. Om denna instinkt leder till ökad intolerans faller bitarna på plats. Faktum är att utvecklingen i Sverige passar väldigt väl med den modell som artikeln lyfter fram om man konsekvent byter ut modellens nationalister mot globalister.
2010 kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen. Istället för att lungt och sansat betrakta detta som den icke-händelse det egentligen var (socialkonservativt parti får strax under 6 procent av rösterna) reagerade globalisterna instinktivt. Artikelns ”button on the forehead” trycktes in och de fick en samfälld vision av ett nära förestående rasistiskt machtübernahme. Alla metoder var plötsligt tillåtna i kampen: strypandet av den öppna debatten, förtigandet av för globalisterna ogynnsamma sanningar och överigivandet av demokratiska grundprinciper. Jag är övertygad om att SDs framgångar delvis kan förklaras av en djup folklig ovilja gentemot det globalistiska etablissemangets auktoritära metoder snarare än en längtan efter dylika metoder. När stödet till SD istället förstärktes blev responsen alltmer desperat. På vänsterkanten började man försvara och till och med förespråka rent våldsamma metoder för att störa de demokratiska processerna. Liberalernas och tryckfrihetens högborg DN efterlyste sätt att stänga ner misshagliga delar av internet och de som inte rakt av köpte deras verklighetsbeskrivning skulle skämmas hela vägen tillbaka in i fållan genom att beskrivas som ”faktaresistenta”. Under Alan Kurdi-yran nådde kampanjandet rent sovjetiska proportioner. Alla etablissemagets kanaler engagerades i ett försök till folkfostran men fiaskot blev istället ett faktum. Förutsägbart nog togs folkets motvilja mot de auktoritära metoder de utsattes för åter som ett bevis på motsatsen, dvs deras latenta auktoritetsdyrkan. ”Stöveltramp” blev höstens förmodligen mest använda metafor av MSMs ledarskribenter när de försökte beskriva skeendet. Så här har det fortsatt och globalisterna auktoritära tendenser triggas igång allt hårdare med varje nytt hot – Brexit, Trump, omvalet i Österrike osv osv.
Den tidigare av ankademiker länkade artikeln http://www.nytimes.com/2016/07/03/op...nism.html?_r=0 var en välkommen glimt av självinsikt. Om globalister är en ”tribe” bland många andra, borde man också kunna förutsätta att de agerar enligt samma principer. Kanske kan det vi ser just nu bättre beskrivas som en globalistisk auktoritär backlash mot ett relativt blygsamt nationalistiskt uppvaknande i befolkningen. Om man så betänker hur mycket mer inflytande globalisterna har jämfört med de så flitigt analyserade nationalisterna på samhällets botten bör det ge upphov till en och annan bekymrad rynka.
Ja det hela är verkligen tragikomiskt. Dessa identitetsentreprenörer, som inget verkar kunna förutom att slå mynt av egen förment olycka, ser måhända mörka moln hopas vid horisonten. De har blivit för många, för exkluderande, för explicita (bokstavsbeteckningarna räcker inte längre till) för att representanter för alla tillskapade utgrupper ska orka bry sig om andra särintressen än sina egna. Vem ska orka sätta sig in i den särskilda problematik respektive särskiljande ingrupper menar sig uppleva? Inte ens de närmast sörjande uppenbarligen:
Huggsexa om vad som ska anses mest stigmatiserande, och därmed mest bidragsberättigat, pågår och kan inte leda till annat än problem för de olika kombattanterna framöver. Ska vi tippa att slaget om familjedefinitionen blir en het fråga vad det lider? Å ena sidan: familjen är endast en social, tillika förlegad, konstruktion när det handlar om vita cis-västerlänningar men av absolut högsta mänskliga rättigheter-vikt och dignitet när det kommer till invandrade rasifierades rätt att få återförenas med sina familjer, i väst då givetvis. Mål- och intressekonflikt?
Fast det roligaste, och mest talande, med SvD:s artikel är detta (min fetning):
En rasifierad queerhen trakasserar alltså personer som rasifierade queerhen utifrån sitt rasifierade queerhenperspektiv anser vara rasister. Rasifierade qeerhen avlägsnas av vakter. Upprörande så till den grad enligt Andrés Esteche (själv rasifierad queerhen?) att väktarna ska avskedas, i annat fall tänker RFSL bojkotta Kulturhuset.
Vad en rasifierad queerhen tycker-anser-upplever-känner behöver alltså inte vidare backas upp av några som helst sorters sakliga belägg. Det rasifierade queerhenperspektivet anses, och tillåts anses, stå över lag och allmän rättspraxis. Rasifierad queerhen tar sig rätten, och tillåts ta sig rätten, att bedöma vem som bör anses vara rasist och inte. Ordningsstadgeföljande (troligtvis) väktares agerande ogiltigförklaras, och tillåts ogiltigförklaras, till förmån för det rasifierade queerhenperspektivets upplevelse av kränkning. Det rasifierade queerhenperspektivet kräver, och tillåts kräva, att städslade ordningsvakter avskedas utan någon som helst rättslig prövning av sakfrågan. Får det rasifierade queerhenperspektivet inte sin rättsvidriga vilja igenom hotar det, och tillåts hota, med bojkott och besvärligheter. Offentligheten stryker medhårs och försöker vara till lags:
Hur var det nu igen om att inte bita den hand som föder en? Rasifieringsqueerhenaktivism har aldrig fixat någon mat på bordet åt någon såvida inte maten bekostats via mäkleri av något slag. Hittar mäklarna en mer lukrativ nisch för sin parasitverksamhet läggs nog det mesta av pridebelätet till handlingarna skulle jag tro.
Hör hör!
Hoppas att Stockholms stad kastar ut en organisation som stödjer en idiot som trakasserar andra på helt godtyckliga grunder. Och sedan har mage att kräva att ordningsvakter ska avskedas!?!
Tänk tanken att KDU/SDU skulle ha en medlem som mår illa av bögar och kastar färg/ägg/sten på Pridetåget. Skulle organisationerna sedan kunna kräva avsked för alla som skyddat paraden?
Intressant text, i mina ögon kanske framförallt på grund utav den enorma ouppmärksammade bjälken i det egna ögat. Det har dykt upp ett antal liknande texter på senare tid (ofta refererade till här i tråden) och de beskriver alla hur en alltför hårt driven globalistisk agenda riskerar att leda till en nationalistisk backlash med auktoritära förtecken. De manar eliten (till vilken artikelförfattarna själva för det mesta anser sig höra) att bromsa en aning och lyssna på den lilla outbildade människan, globaliseringens förlorare, som är rädd och osäker och kan komma att söka sig till det som skänker trygghet och identitet – den egna gruppen och dess moralkoder – och följaktligen ge sin röst åt skrupelfria demagoger beredda att försvara denna grupp och dessa koder med intoleranta metoder. Den aktuella artikeln går ytterligare ett par steg längre i analysen och föreslår att de rädda förlorarna per automatik triggas mot denna utveckling.
Den reflektion som hos mig infinnner sig är naturligtvis: varför skulle globalististerna vara totalt fria från denna biologiska determinism som tydligen samhällets förlorare är viljelösa offer för? Om man istället antar att de också lyder under de lagar som den av artikeln citerade forskaren Karen Stenner föreslagit blir samtidens skeenden faktiskt mer begripliga.
Globalisterna bör ju rimligtvis också vara fästa vid sin egen grupp och sina moralkoder och agera instinktivt när de känner sig hotade. Om denna instinkt leder till ökad intolerans faller bitarna på plats. Faktum är att utvecklingen i Sverige passar väldigt väl med den modell som artikeln lyfter fram om man konsekvent byter ut modellens nationalister mot globalister.
2010 kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen. Istället för att lungt och sansat betrakta detta som den icke-händelse det egentligen var (socialkonservativt parti får strax under 6 procent av rösterna) reagerade globalisterna instinktivt. Artikelns ”button on the forehead” trycktes in och de fick en samfälld vision av ett nära förestående rasistiskt machtübernahme. Alla metoder var plötsligt tillåtna i kampen: strypandet av den öppna debatten, förtigandet av för globalisterna ogynnsamma sanningar och överigivandet av demokratiska grundprinciper. Jag är övertygad om att SDs framgångar delvis kan förklaras av en djup folklig ovilja gentemot det globalistiska etablissemangets auktoritära metoder snarare än en längtan efter dylika metoder. När stödet till SD istället förstärktes blev responsen alltmer desperat. På vänsterkanten började man försvara och till och med förespråka rent våldsamma metoder för att störa de demokratiska processerna. Liberalernas och tryckfrihetens högborg DN efterlyste sätt att stänga ner misshagliga delar av internet och de som inte rakt av köpte deras verklighetsbeskrivning skulle skämmas hela vägen tillbaka in i fållan genom att beskrivas som ”faktaresistenta”. Under Alan Kurdi-yran nådde kampanjandet rent sovjetiska proportioner. Alla etablissemagets kanaler engagerades i ett försök till folkfostran men fiaskot blev istället ett faktum. Förutsägbart nog togs folkets motvilja mot de auktoritära metoder de utsattes för åter som ett bevis på motsatsen, dvs deras latenta auktoritetsdyrkan. ”Stöveltramp” blev höstens förmodligen mest använda metafor av MSMs ledarskribenter när de försökte beskriva skeendet. Så här har det fortsatt och globalisterna auktoritära tendenser triggas igång allt hårdare med varje nytt hot – Brexit, Trump, omvalet i Österrike osv osv.
Den tidigare av ankademiker länkade artikeln http://www.nytimes.com/2016/07/03/op...nism.html?_r=0 var en välkommen glimt av självinsikt. Om globalister är en ”tribe” bland många andra, borde man också kunna förutsätta att de agerar enligt samma principer. Kanske kan det vi ser just nu bättre beskrivas som en globalistisk auktoritär backlash mot ett relativt blygsamt nationalistiskt uppvaknande i befolkningen. Om man så betänker hur mycket mer inflytande globalisterna har jämfört med de så flitigt analyserade nationalisterna på samhällets botten bör det ge upphov till en och annan bekymrad rynka.
Intressant analys. Vad är det då för hot globalistklanen upplever från det än så länge relativt stillsamma nationalistiska uppvaknandet i västvärlden? I övriga delar av världen har ju sedan långeliga tider nationalism både förekommit och påhejats. Det är tydligen nationalistiska strömningar i den utvecklade delen av världen som är oroande. Något är uppenbarligen riktigt skrämmande i att österrikare vill värna sin österrikiska identitet, att britter vill ha kontroll över sina egna affärer, att Ungern inte vill riskera att islamiseras eller att svenskar söker rätten att få finnas på lika villkor som alla andra.
Vad riskerar globalisterna att snuvas på som är så alarmerande att akutknappen i pannan löser ut på så många klanmedlemmar samtidigt? Fri rörlighet för människor, tjänster och kapital tänker i alla fall jag på som grundbultarna i globalisternas kolonisationsprojekt. Tanken har aldrig varit att så kallat vanligt folk skulle använda sig av dessa "friheter" i någon större utsträckning. Varför skulle man? För multinationellt kartell- och monopolbyggande i global skala är det däremot av största vikt att hinder för, i första hand kapitalflöde, undanröjs.
Nationellt välstånd, nationell egenförsörjning och inhemsk solidaritet byggd på tillit och samhörighetskänsla mellan likar torde vara potentiellt stora hinder för globalistiska frifräsare med ambition att fingra på andras tillgångar och förse sig med vad man vill ha för egen del.
Sådant som att föra talan mot aktörer för brott mot folkrätten och landsförräderi förutsätter nationalstater med sina befolkningar som kan utsättas för brott och svek. Kan det vara risken att någon gång ställas till svars för vad man utsatt världens folk för, och därmed riskera utplåning, som ter sig så alarmistiskt hotfullt för globalistelitens klanmedlemmar?
Under tiden serveras bröd och skådespel, som nu med Pridespektaklet, varmed folk hålles syssel- och skuldsatta. Vad kan vara effektivare bländverk för den som vill få hållas i fred än att uppmuntra all världens individer att snickra på det egna identitetsbygget? Ju intrikatare desto bättre, tar all tid och energi i anspråk, saknar helt förutsättningar att leda någonvart och kostar den enskilde ansenliga belopp vilket borgar för fortsatt springande i ekorrhjulet.
Ursprungligen postat av Vimur Så genant ironiskt att ABs Somar al Naher, som krävde en ursäkt av Sverige för sitt lidande under asylprocessen, nappar på MSBs varningar för desinformation.
Det behöver väl knappast påpekas att al Naher tillhör det "rasifierade" etablissemang som inte gör annat än fabulerar om Sveriges historia och demoniserar svenskar som de mest ondsinta strukturella rasister, hijabryckare, nazistkollaboratörer och kolonisatörer världen har skådat. Få debattörer för en sådan polariserande retorik som denna elit av skattefinansierade offerproffs och de är sällan så lyckliga som när de lyckas skapa hets och kaos. De skyr framför allt inga medel att använda sin mediala makt för att brunmåla och därmed tysta enskilda journalister och vanliga människor. Inte heller granskar de "nyheter" som gynnar den egna agendan, det har helt enkelt ingen betydelse om de visar sig bygga på falska uppgifter.
Expressen publicerar samma dag en ledare av Nisha Besara som innehåller ungefär allt al Naher varnar för. Besara hävdar först att idrottare behandlas olika p.g.a. sitt ursprung och sin hudfärg när de anklagas för doping. Hon illustrerar sitt resonemang med fallen Aregawi och Martin Johnsrud och konstaterar helt sonika att skillnaderna mellan de två beror på rasism. Efter det osammanhängande svamlet ger hon sig på Fredrik Lindström.
Besara belägger ingenting utan framställer sina långsökta påståenden som fakta och därmed information, riktad till oss förstås, de onda ljushåriga och nordiska, i Besaras polariserade värld. Att sådan här skit fortfarande publiceras är ofattbart, som om någon utanför MSM-redaktionerna instämmer eller bryr sig.
Så vad handlar Besaras "skav" om? Enligt wikipedia verkar hon ha genomgått ett närmast ofattbart lidande i det inskränkta Sverige.
Vilken etnisk bakgrund har Besara själv då som har varit ett sådant hinder i den strukturella rasismens Sverige? Syrian!
Det är groteskt att denna fars får pågå när Europa är under attack. Medan de mindre bemedlade syrianer som inte kunde lämna IS skräckvälde möter samma öde som fader Hamel i Frankrike har Besara med sin enastående karriär mage att framställa tillvaron i Sverige som "skavande". Då andra medlemmar av hennes folk förvandlar den tidigare pittoreska staden Södertälje till ett haveri av korruption och organiserad brottslighet och kostar oss skattebetalare miljoner i rättegångskostnader sitter Besara på bryggan och provoceras av den nordiske ljushårige Fredriks välvilja. Det enda som verkligen skaver är väl fotbojan på fifflarna, bedragarna och maffiabossarna som valde att fullständigt pissa ner landet som gav dem en fristad.
Fast jag tror att välviljan hos de ljushåriga nordiska börjar avta i takt med oförskämda förmätna ledare som al Nahers och Besaras. De kan inte längre vara något annat än kontraproduktiva.... [ Visa mer ]
Visst är de "svensk identitetspolitiks" nyttiga idioter, för att tala med Adam Cwejman. Deras aggressiva identitetspolitik med udden riktad mot majoritetssvenskar, snabbar på medvetandegörandet av en på lika villkor exkluderande svensk tillhörighet.
Samma iakttagelse gör Bawar Ismail i en Expressen-ledare där han helt korrekt konstaterar om det politiska läget i USA:
Citat:
De är frustrerade. De är övergivna. De är oroade. Så låter det ofta när Trump talar om "folket". Oavsett om det är medvetet eller inte har Trump kommit att bli en identitetspolitiker för de vita.
Risken med vänsterns identitetspolitik är alltså att den skapar en inverterad vit/europeisk gruppmedvetenhet - vilket ju per definition inte anses var önskvärt. Därför anser Ismail och Cwejman att förortsrasifierade och feminister ska vara hyggliga och tona ned sitt agiterande för respektive ingruppers särintressen.
Vad som glöms är att vita i USA varit unika i sin relativa icke-tribalism - och att det märkliga snarare vore om en raskt krympande majoritetsbefolkning där och i Sverige inte kommer lägga sig till med minoriteternas väl inarbetade stamtänkande.
Möjligen kan man ju tänka sig att svarta och latinos gruppröstar ur ett "underläge" - men varför gör de amerikanska judarna det från den andra socioekonomiska extremen?
Vad är det annat än en rasistisk identitetshierarki att säga att vita amerikaner inte ska rösta rationellt gruppegoistiskt, när alla andra redan gör det?
Samma sak i Sverige och Europa - varför skulle t ex turkar, muslimer eller afrorasifierade snällt rätta in sig i ledet när de mästras av kurder eller judar som ser sin egen uttalade identitetspolitik som legitim? Varför acceptera en hackordning som aldrig kan försvaras, bara den påtalas?
Jag ser ju det hela som en mognadsprocess mot fragmenteringens terrorbalans mellan grupper som mycket väl genomskådar varandras dolda agendor och ingruppspreferenser.
Det intressanta är alltså att Ismail och Cwejman på ett ytligt sätt förstås är vida överlägsna hysteriskt radikaliserande separatister till vänster - men med en djupare förståelse har en sårbar position i debatten gentemot dessa. MSM:s skyddade verkstad tappar marknadsandelar - och endast där kan frågorna utan acceptabla svar, duckas för.
Somar al-Naher stammar från Palestina. Och palestinier är nog några av de värsta nationalister som jag någonsin stött på. Dock, i Sverige, anser dessa ärkenationalister att svensk nationalism är jättedåligt. Palestinsk nationalism är fin. Svensk nationalism är ful. Här anser palestinierna gubevars till och med att de är svenskar! För det svenska är ju bara ett gäng löst definierade konstateranden vad gäller inställning till invandrning, mångkultur och samhälle. Till skillnad från det palestinska, som är äkta och genuint. I vart fall äkta och genuint efter staten Israels bildande. Snacka om konstruktion!
Somar al-Naher är vad jag skulle vilja kalla en tvättäkta inkräktare, en kolonisatör deluxe. Hon skulle aldrig någonsin ge upp sin palestinska identitet, inte på några villkor, och samtidigt förringar hon min svenska identitet. Påstår till och med att den inte finns. Det är hon, palestiniern, som är den riktiga svensken. Gör jag och andra svenskar oss påminda i vårt eget land, så är vi slavhandlare, rasister, homofober, nazister och självklart också, it goes without saying, judehatare och islamofober.
Och så talar det Nya Sveriges kreatur. Bort med svensken och hans äckliga identitet. In med den fräscha palestinska nationalismen, som helt plötsligt är ett ansvar för Sverige. Som helt plötsligt är svensk.
Jag vet, jag vet. Somar al-Naher har skrivit lite positivt om judar. Men även Peter Woldemortski har skrivit lite löst positivt om konstruktionen palestinier. Men de är båda inkräktare i Sverige, anser jag. Särskilt som de förnekar min svenska identitet, min svenska exklusivitet, min svenska särskiljbarhet, min exklusiva rätt till mitt eget land. Den exklusiva rätt som varje jude och varje palestinier tycks vara självklar när det gäller dem själva. Men i Sverige? Icke! I vart fall inte för oss svenskar i vårt eget land.
Som kuriosa kan ju informeras om att efrternamnet al-Naher har hon fått efter en palestinskt by. Det är förmodligen där hon har sitt urspung, som för henne är ett jätteviktigt ursprung. Mitt ursprung anser hon vara en kränkning mot henne själv som nysvensk. Det arabiska namnet Somar betyder, på ett ungefär, sommar. Jag vet inte, men jag gissar att ordet sommar inte har en lika positiv klang i Mellanöstern som det har i Sverige. Och Somar al-Nahers åsikter som hon uttrycker dem på Aftonbladet, har väl lite stinkande rötmånad över sig, så säg. Och att Aftonbladet är en skittidning, behöver väl egentligen inte påpekas. Det som skrivs där skulle förmodligen kunna omvandlas till gödsel. Och tidningens skribenter är därefter; tidningens skribenter är gödselspridare, spridare av dynga och förakt, hat och förakt mot landet Sverige och det svenska folket. För värre illaluktande gödselskit än att påstå att vi svenskar inte finns, att påstå att man som palestinier är den riktige svensken, det får man enligt min uppfattning leta efter, i svenskarnas land Sverige.
Jag har länge förundrats över, ofta funderat på, hur identitetsivrarna egentligen är funtade. Har man på fullt allvar trott att vi svenskar inte finns, inte har någon historia, inte har någon identitet? Har man på riktigt, faktiskt på fullt allvar trott det? Det verkar så. Och jag tror de kommer att stöta på både den ena och den andra mindre smakfulla effekten av sin egen politik. Inom kort. Mycket snart. Lite pö om pö. Så där lite lagom jobbigt. Inte minst här i Sverige, landet utan egna invånare.
edit:
Vill tillägga att Somar al-Naher förmodligen är mycket trevlig privat och hur resonabel som helst. Vill inte egentligen basha henne personligen, men hon symboliserar så fint, det fula inom identitetspolitiken i dagens Sverige. I övrigt tycker jag vissa skribenter hos Aftonbaldet skriver bra, även om jag inte håller med dem. Till exempel Daniel Swedin, eller vad han nu heter.
__________________
Senast redigerad av Naranbaatarkhan 2016-07-30 kl. 16:06.
En del inslag från P1 verkar nu ha formen av nödsignaler från kidnappade människor som plötsligt stöter ihop med en potentiell räddare samtidigt som de har ett dolt vapen riktat mot sig. Det finns uppenbarligen journalister som desperat försöker säga flashbacksanningar utan att riskera att vapnet avlossas.
I en salig sörja av b.l.a diktaturanklagelser mot Polen, Ungern, och Kroatien så strömmade 45 sekunders sanning ut ur min bilradio.
P1:s frågeställare undrade vilket ansvar den polska journalistkåren själva har för den revision som just nu görs av Polsk public service som innebär att politikerna kommer att styra den hårdare.
OBS! Det är inte min engelska utan Renatas.
Citat:
Renata Kim redaktör på polska liberala tidningen Newsweek:
"The huge mistake, we the media, made was to not critize the former ruling party. It is a huge sin, I think. Because we were so afraid of what could have come next that we tended to, you know, not support but to defend the government."
Frågeställare:
"Renata Kim berättar att de minskade med sitt viktigaste uppdrag, att granska makthavarna. Av rädsla för att ultrakonservativa PIS skulle ta makten i landet så såg man mellan fingrarna med den förra liberala regeringens misstag och skumma affärer. Därmed så tappade folk förtroendet för journalisterna. Och samtidigt som journalisterna i storstäderna drömde om ett öppet och liberalt Polen så glömde de också helt bort de stora delar av befolkningen som inte tänker som de själva."
Renata:
"We forgot about the unpriviliged masses of people who are in great numbers of Poland. And we forgot, we totally forgot, that not everybody thinks like us. It is a huge mistake. I think we made it very wrong."
Det är svårt att veta om Renatas analys endast konstaterar att liberalerna använde fel taktik för att hålla PIS borta från makten eller om hon faktiskt ångrar att journalisterna svek sitt uppdrag. Jag är möjligen naiv men det lät faktiskt som att hon tyckte det sistnämnda.
I vilket fall är det helt uppenbart för var och en att Polens och Sveriges journalistkår i ovanstående avseende kan ses som en enda organism. Journalismen i allmänhet och mångkulturjournalismen i synnerhet har begått samma övergrepp på sanningen i Sverige som de har i Polen.
Renatas analys är klockren, möjligtvis undantaget att det inte endast är "the unpriviliged masses" som tänkt annorlunda än journalisterna. De priviligierade som har tänkt annorlunda har bara inte gjort sin röst hörd därför att de hade blivit offentligt kastrerade ifall de gjort det..
[...]Under Alan Kurdi-yran nådde kampanjandet rent sovjetiska proportioner. Alla etablissemagets kanaler engagerades i ett försök till folkfostran men fiaskot blev istället ett faktum. Förutsägbart nog togs folkets motvilja mot de auktoritära metoder de utsattes för åter som ett bevis på motsatsen, dvs deras latenta auktoritetsdyrkan. ”Stöveltramp” blev höstens förmodligen mest använda metafor av MSMs ledarskribenter när de försökte beskriva skeendet. Så här har det fortsatt och globalisterna auktoritära tendenser triggas igång allt hårdare med varje nytt hot – Brexit, Trump, omvalet i Österrike osv osv.[...]
Utmärkt genomskådan av Jonathan Haidts kosmopolitiska manual!
Faktaresistensens viskositet står inte känslosåsens efter; Sofia Nerbrand i Asylsvenskan vill återföra oss till Peak Godhet:
Minns ni Aylans döda kropp?
Citat:
Terrorister har förvisso kunnat resa relativt obehindrat i flyktingströmmens brus. Men de allra flesta attentatsmännen som slagit till i Frankrike och Tyskland är uppvuxna i Europa. Förbundskansler Angela Merkel har fått kritik för sin humanitära flyktingpolitik efter den senaste veckans tre dåd, men hon står glädjande nog på sig: " Jag är fortfarande övertygad om att vi kan fixa det. Det är vår historiska plikt och det är en historisk utmaning i globaliseringens era".
Antalet asylsökande som når Europa är bara en droppe i EU:s befolkning med 500 miljoner invånare. Men var och en som dör i havets turkosa vatten är en individ. Minns ni Aylan förra sommaren?
Nej det stämmer inte, jihadisterna i sommar var mestadels asylanter eller på annat vis nyligen anlända. I övriga fall var andra generationens invandrare från MENA. Detta borde oundgängligen leda till en analys av befintliga populationer och invandrande populationer muslimer till Europa. Frankrike aviserar en sådan analys, efter jihadisternas prästmord i kyrkan i Rouvray. Och av Aylan minns jag, sant eller falskt, mest att hans far får anses skyldig till den riskfyllda båtresan, efter längre tids vistelse i Turkiet, med intentionen att ta sig och familjen ända till Sverige... pga förmånliga välfärdsvillkor här. Vad 1 miljon (!) asylanter till Tyskland och Sverige på ett enda år gör med våra länder bör väcka ländernas självbevarelsedrift och resoluta ändring i politiken; än mer med tanke på vad det oavbrutna flödet gör i längden. Nerbrand har kanske inte läst Haidts försiktighetsvarning beträffande globaliseringen - det västerländska etablissemangets uppfordrande kult.
---
Citat:
Ursprungligen postat av fasligt
[...]
Sådant som att föra talan mot aktörer för brott mot folkrätten och landsförräderi förutsätter nationalstater med sina befolkningar som kan utsättas för brott och svek. Kan det vara risken att någon gång ställas till svars för vad man utsatt världens folk för, och därmed riskera utplåning, som ter sig så alarmistiskt hotfullt för globalistelitens klanmedlemmar?
Under tiden serveras bröd och skådespel, som nu med Pridespektaklet, varmed folk hålles syssel- och skuldsatta. Vad kan vara effektivare bländverk för den som vill få hållas i fred än att uppmuntra all världens individer att snickra på det egna identitetsbygget? Ju intrikatare desto bättre, tar all tid och energi i anspråk, saknar helt förutsättningar att leda någonvart och kostar den enskilde ansenliga belopp vilket borgar för fortsatt springande i ekorrhjulet.
Asylsvenskan:
Aktivister skrämmer deltagare från Malmö Pride
Citat:
Folk är rädda. Varje år har de rosasvarta och andra vänsterextrema grupper stått vid starten och skrikit och betett sig hotfullt. Och i slutet av varje parad väntar de på oss och andra som de inte gillar.
Intressant analys. Vad är det då för hot globalistklanen upplever från det än så länge relativt stillsamma nationalistiska uppvaknandet i västvärlden? I övriga delar av världen har ju sedan långeliga tider nationalism både förekommit och påhejats. Det är tydligen nationalistiska strömningar i den utvecklade delen av världen som är oroande. Något är uppenbarligen riktigt skrämmande i att österrikare vill värna sin österrikiska identitet, att britter vill ha kontroll över sina egna affärer, att Ungern inte vill riskera att islamiseras eller att svenskar söker rätten att få finnas på lika villkor som alla andra.
Vad riskerar globalisterna att snuvas på som är så alarmerande att akutknappen i pannan löser ut på så många klanmedlemmar samtidigt? Fri rörlighet för människor, tjänster och kapital tänker i alla fall jag på som grundbultarna i globalisternas kolonisationsprojekt. Tanken har aldrig varit att så kallat vanligt folk skulle använda sig av dessa "friheter" i någon större utsträckning. Varför skulle man? För multinationellt kartell- och monopolbyggande i global skala är det däremot av största vikt att hinder för, i första hand kapitalflöde, undanröjs.
Nationellt välstånd, nationell egenförsörjning och inhemsk solidaritet byggd på tillit och samhörighetskänsla mellan likar torde vara potentiellt stora hinder för globalistiska frifräsare med ambition att fingra på andras tillgångar och förse sig med vad man vill ha för egen del.
Sådant som att föra talan mot aktörer för brott mot folkrätten och landsförräderi förutsätter nationalstater med sina befolkningar som kan utsättas för brott och svek. Kan det vara risken att någon gång ställas till svars för vad man utsatt världens folk för, och därmed riskera utplåning, som ter sig så alarmistiskt hotfullt för globalistelitens klanmedlemmar?
Under tiden serveras bröd och skådespel, som nu med Pridespektaklet, varmed folk hålles syssel- och skuldsatta. Vad kan vara effektivare bländverk för den som vill få hållas i fred än att uppmuntra all världens individer att snickra på det egna identitetsbygget? Ju intrikatare desto bättre, tar all tid och energi i anspråk, saknar helt förutsättningar att leda någonvart och kostar den enskilde ansenliga belopp vilket borgar för fortsatt springande i ekorrhjulet.
Jag tror inte det handlar om rationell analys.
Vi har redan fått oss serverade otaliga versioner av inskränkt svensk som vid åsynen av en mörkhyad person som öppnar pizzeria i byn genast börjar svettas av skräck och känner tillvarons fundament krackelera under fötterna. Som tror att den naturliga konsekvensen av den mörkhyades pizzabakande är talibaner i farstun med dragna kroksablar och våldtäkt i blick.
Vi borde kontemplera att motsvarigheten till samma oresonliga skräck finns hos den globalistiska kosmopoliten. Vid åsynen av en ensam SDare som föreslår ökade anslag till hembygdsföreningen väcks hos kosmopoliten omedelbart visioner om hur han och alla hans vänner gasas i ett nybyggt dödsläger bakom parkeringsplatsen.
Det finns emellertid få inom etablissemanget som har reflekterat över att den utbredda motviljan mot SD kan grunda sig i en irrationell försvarsmekanism utlöst av att den egna gruppens hegemoni och moralsystem utmanas. Tvärtom bryter man ryggen av sig i försöken att rättfärdiga sin fruktan.
Richard Swartz (RS) anser att globaliseringen är förenad med "födslovåndor och motstånd", men att det är ett pris värt att betala:
Liberalismens motrörelse
Citat:
Västvärldens liberala samhällsmodell vann det kalla kriget. Sedan dess går dess segertåg över världen under beteckningen globalisering.
Citat:
Men det sker inte – och kan inte ske – utan födslovåndor och motstånd. Ty denna modell måste för att fungera övertas i sin helhet; demokrati till hälften fungerar lika litet som en till hälften fri marknad. Och det handlar här inte bara om värden, institutioner och know-how utan ytterst om vad som brukar kallas ”livsstil”. På sin höjd tillåter denna samhällsmodell lokal kolorit som mer har med dekoration än med substans att göra.
"lokal kolorit"... Är det ungefär vad den tidigare på tråden citerade Jonathan Haidt kallade "parochial"? Ledande kosmopoliter identifierar sig som dirigenter och medborgarna som möjligen dekorativa, kulörta partiklar.
Citat:
Däremot undrar jag om inte Fukuyama misstog sig vad gäller konsekvenserna av vår samhällsmodells seger – för oss själva. Ja. Vi vann. Världen håller på att bli alltmer lik vår och detta utan kolonialism eller messianism, frivilligt, entusiastiskt och med stor framgång. Men det rör sig om en dialektisk, inte en mekanisk process. Det innebär smärtsamma konsekvenser också för oss. Ty globaliseringen är ett så omstörtande, gigantiskt drama att det inte ens för segrarna kan finnas en bekväm plats på första parkett från vilken det kan avnjutas som skådespel.
Citat:
Folk brukar tycka som de tycker oavsett om det är ”rätt” eller ”fel”. Och folk behöver inte ens en Orbán eller en Trump för att veta vad de ska tycka om globaliseringen: att deras gamla jobb nu finns i Brasilien eller Pakistan är ett faktum, likaså att utan den skulle inga människor från Asien eller Afrika plötsligt finnas i uppsamlingsläger på vad som inte precis är deras fosterjord.
Vad menar RS med det jag fetat ovan; menar han att asylanter/migranter från främmande kontinenter är kausalt behäftat med globaliseringen? Att multikulti bara är ett mem för att i globaliseringens syfte legitimera massimmigration tvivlar jag inte på, men vad menar RS i sin formulering? Jag tror mycket väl att "globalisering" kan förespråkas selektivt, russinen ur kakan; eller med andra ord: att globaliseringens goda inte inbegriper en villkorslös och massiv asylinvandring.
Richard Swartz (RS) anser att globaliseringen är förenad med "födslovåndor och motstånd", men att det är ett pris värt att betala:
Liberalismens motrörelse
"lokal kolorit"... Är det ungefär vad den tidigare på tråden citerade Jonathan Haidt kallade "parochial"? Ledande kosmopoliter identifierar sig som dirigenter och medborgarna som möjligen dekorativa, kulörta partiklar.
Vad menar RS med det jag fetat ovan; menar han att asylanter/migranter från främmande kontinenter är kausalt behäftat med globaliseringen? Att multikulti bara är ett mem för att i globaliseringens syfte legitimera massimmigration tvivlar jag inte på, men vad menar RS i sin formulering? Jag tror mycket väl att "globalisering" kan förespråkas selektivt, russinen ur kakan; eller med andra ord: att globaliseringens goda inte inbegriper en villkorslös och massiv asylinvandring.
Många såna här öppna förklaringar nu, i både svensk och utländsk press. Det här är ju agendan, lättförståeligt presenterad. Hur kan man inte fatta nu? Vad krävs? Hur länge kan vi fortsätta ursäkta ickeantisemiterna?
Den reflektion som hos mig infinnner sig är naturligtvis: varför skulle globalististerna vara totalt fria från denna biologiska determinism som tydligen samhällets förlorare är viljelösa offer för? Om man istället antar att de också lyder under de lagar som den av artikeln citerade forskaren Karen Stenner föreslagit blir samtidens skeenden faktiskt mer begripliga.
Globalisterna bör ju rimligtvis också vara fästa vid sin egen grupp och sina moralkoder och agera instinktivt när de känner sig hotade. Om denna instinkt leder till ökad intolerans faller bitarna på plats. Faktum är att utvecklingen i Sverige passar väldigt väl med den modell som artikeln lyfter fram om man konsekvent byter ut modellens nationalister mot globalister.
...
Om globalister är en ”tribe” bland många andra, borde man också kunna förutsätta att de agerar enligt samma principer. Kanske kan det vi ser just nu bättre beskrivas som en globalistisk auktoritär backlash mot ett relativt blygsamt nationalistiskt uppvaknande i befolkningen. Om man så betänker hur mycket mer inflytande globalisterna har jämfört med de så flitigt analyserade nationalisterna på samhällets botten bör det ge upphov till en och annan bekymrad rynka.
För att travestera en trådskribent:
Även globalister är ett folk som alla andra.
När deras (iofs imaginära) globala nation hotas slår lillhjärnans funktioner till med full kraft som på alla andra människor.
Det historien visat om och om igen är är när de härskande och privilegierade klasserna driver sin sak för långt kommer det alltid en reaktion från en annars tålig befolkning. Den reaktionen har alltid varit för dessa klasser oväntad och stark. De härskande klasserna vill gärna skylla på folket medan folket bara reagerar på den stimuli som de härskande klasserna kastar omkring sig för att markera att deras klass och identitet är allt annat än den för vanligt folk.
Folket är som ett trött rovdjur som inte gör en fluga förrän men om man retar den för mycket blir den väldigt farlig.
Jag skulle vilja berika tråden med ännu en intressant artikel från The American Interest som beskriver hur den 77-årige Huntington 2004 förlöjligades för sin bok Who Are We? där han bland annat tog upp de spretande målen mellan eliten och den övriga befolkningen. Han skrev att
Citat:
American elites were dangerously out of touch with the American public when it came to issues of patriotism, foreign policy, and national identity—was panned by most mainstream reviewers in 2004 as an ideological and careless screed that flirted with xenophobia. At 77, the eminent scholar was accused in respectable circles of losing his marbles.
Huntington, detta geni, fick rätt både med Clash of Civilzations och Who Are We? (även om den första beskrivningen av etablissemangets revolt gjordes av 10 år tidigare av Lasch).
Vad gäller diskussionen om Haidts essä håller jag helt med om Min-Jeddaks kritik -- jag var inte lika tydlig där. Men för att se hur Haidts insikter används i totalt oreformerad globalist-media av hög kvalité, se denna text i The Economist. Här är, liksom i Swartz text ovan, kosmopoliteringen av Väst ostoppbar som vore det en marxistisk förutsägelse. (Läs gärna de insiktsfulla kommentarerna också.)
Det är inte bara Sthlm Pride som håller på att knäckas under sin egen vikt.
Tidigare i juli stoppades Pride Toronto av BLM-representanter som krävde ett erkännande som "Honoured Group" och mer inflytande i Pride. Efter en halvtimma skrev den lokala Pride-ledaren under ett dokument som innehöll BLM:s krav och tåget kunde fortsätta.
Citat:
Members of the Black Lives Matter Toronto group briefly halted the Pride parade today, holding up the marching for about 30 minutes.
The parade didn't re-start until after Pride Toronto executive director Mathieu Chantelois signed a document agreeing to the group's demands.
/.../
Alexandra Williams, a co-founder of Black Lives Matter Toronto, told CBC's Natasha Fatah that they held the sit-in because they wanted to hold Pride Toronto accountable for what she called "anti-blackness."
I London valde artisten M.I.A. att inte medverka på festivalen Afropunk efter att hon fått höra att hon skulle hålla sig i skinnet och inte utmana BLM:s särställning i kränkthetshierarkin.
M.I.A., som har tamilsk bakgrund, anser att islamofobi och syriska flyktingar inte får den uppmärksamhet de förtjänar i den här typen av sammanhang.
Citat:
MIA says she will no longer play her headline slot at the inaugural Afropunk festival in London. The news follows threats to boycott the event after the musician commented on the Black Lives Matter movement.
In an interview with the Evening Standard in April, MIA suggested that there is too much focus in the US on the Black Lives Matter movement, and that violence towards Muslim people is a neglected concern. She also called on Beyoncé and Kendrick Lamar to highlight issues facing other groups, including Syrians. After the comments, some people attending the British strand of Afropunk – at Alexandra Palace on 24 September – threatened to boycott the festival unless she was removed from the bill.
Justin Bieber funderade på att spela på republikanernas konvent efter att ha lockats med ett mångmiljonerbjudande. Men det satte artistens manager stopp för, såvida inte Bieber fick ha en stor banderoll med "Black Lives Matter" ovanför scenen, annars hotade managern med att hoppa av sitt uppdrag. Bieber valde slutligen att inte ställa upp.
Citat:
Justin Biebers manager, Scooter Braun, ansåg å andra sidan att uppträdandet skulle uppfattas som ”100 procent” politiskt. Han tyckte trots detta att Bieber kunde tacka ja om han fick uppträda under ett eget politiskt budskap. Scooter Braun ville pryda scenen med ”Black lives matter”- banderoller, något som donatorerna vägrade att acceptera. De kunde dock gå med på en ”All lives matter”-banderoll. Scooter ställde då ett ultimatum. Bieber fick gå upp på scenen om han ville men då fick han hitta en ny manager.
Justin Biebers band, som består uteslutande av afro-amerikaner, ville inte heller vara en del utav framträdandet. Justin Bieber valde slutligen att tack nej till erbjudandet.
I godhetskampens egna Game of Thrones är det just nu BLM som gör anspråk på tronen. I TV-seriens första säsong säger den dåvarande kungen Robert Baratheon något i stil med:
"One army, one purpose. Our purpose died with the Mad King..."
På samma sätt är det med antirasisterna, feministerna, BLM, HBTQAI och alla andra kränkthetsgrupper. Så länge de hade en tydlig fiende som de kunde enas mot så var det lätt att hålla samman. Men när cis-mannen till slut abdikerade, reducerad till en liten cuck eller marginaliserad till en tangentbordskrigare, så började genast alliansen att knaka i fogarna.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
