Citat:
Betänk då att steget är långt mellan invandringspolitik och mångkulturpolitik.
Motståndet mot ändrad invandringspolitik har ännu inte landat i frågan om ändrad mångkulturpolitik.
Mängder med trådkändisar har ändrat sig vad det gäller invandringspolitiken men är fortsatt benfasta i sin tro på mångkultur.
Deras något ologiska resonemang är idag att på grund av invandringsvolymerna är invandringen inte ok. Men att mångkultur i sig är något positivt.
Det många i tråden menar är att mångkulturen i sig är något negativt och det är skälet till att begränsa invandringen.
Två helt olika synsätt och med två helt olika analyser av hur framtiden bör gestalta sig.
Det är ingen medieperson som tagit debatten om mångkulturen. Bara om volymerna.
Motståndet mot ändrad invandringspolitik har ännu inte landat i frågan om ändrad mångkulturpolitik.
Mängder med trådkändisar har ändrat sig vad det gäller invandringspolitiken men är fortsatt benfasta i sin tro på mångkultur.
Deras något ologiska resonemang är idag att på grund av invandringsvolymerna är invandringen inte ok. Men att mångkultur i sig är något positivt.
Det många i tråden menar är att mångkulturen i sig är något negativt och det är skälet till att begränsa invandringen.
Två helt olika synsätt och med två helt olika analyser av hur framtiden bör gestalta sig.
Det är ingen medieperson som tagit debatten om mångkulturen. Bara om volymerna.
Citat:
Det är en viktig distinktion att påpeka: volymfrågan respektive multikulti som överordnad strävan.
På tråden har diskuterats om mångfalden verkligen förpliktar till massinvandring (massimmigration by multiculti proxy, mycket subversiv eller konspiratorisk tanke). Sushi-motargumentet till det berikande pizza- och kebab-argumentet för massinvandring är ju att det inte skett någon massinvandring av japaner till Sverige, men likväl har det kulturella inslaget tagits till många svenskars hjärtan.
Regeringens proposition 1975:26 och de närmast kuppartade grundlagsändringarna 2010, har framhållits som avgörande steg till multikulti som överordnad statsideologi. Då kan de te sig mer oinskränkbara än själva volymfrågan, även om den senare givetvis är en stötesten mellan partierna och falanger inom respektive riksdagsparti (SD undantaget) ännu. Volymen var dock den reella kraft som pressade politikerna att walk the talk. När resurserna är uttömda är det svårt att dölja när problemen svämmar över. Men de har ju inte i sina partiprogram övergett tanken på fortsatt massinvandring, nu eller så snart situationen "medger". (Men de låtsas gärna att situationen lugnat ner sig, medan det i själva verket beviljas fler uppehållstillstånd än någonsin och det prognostiseras flera hundra tusen anhöriginvandrare till Sverige innan 2020. Och vad händer med dem som s a s går och gått under jorden?)
Mångkulturen är separatistisk. Och begreppet integration är ännu inte definierad... En ytterst vag storhet som på något vis ska vara underförstådd. Medan svenskarnas kultur förnekas, svenskarnas medborgskapsprivilegier tunnas ut i betydelse och alla invällare uppmuntras att hålla fast vid sina kulturer. Kanske är det bekvämt att slippa definitioner. Då finns det inget konkret mål för politikerna att jobba mot, således inte så lätt att granska och kritisera - utom just själva oviljan att konkretisera integrationsmålen. Och vi kan bara låta oss att dagligen översköljas av nya rekord i samhällsförfall.
På tråden har diskuterats om mångfalden verkligen förpliktar till massinvandring (massimmigration by multiculti proxy, mycket subversiv eller konspiratorisk tanke). Sushi-motargumentet till det berikande pizza- och kebab-argumentet för massinvandring är ju att det inte skett någon massinvandring av japaner till Sverige, men likväl har det kulturella inslaget tagits till många svenskars hjärtan.
Regeringens proposition 1975:26 och de närmast kuppartade grundlagsändringarna 2010, har framhållits som avgörande steg till multikulti som överordnad statsideologi. Då kan de te sig mer oinskränkbara än själva volymfrågan, även om den senare givetvis är en stötesten mellan partierna och falanger inom respektive riksdagsparti (SD undantaget) ännu. Volymen var dock den reella kraft som pressade politikerna att walk the talk. När resurserna är uttömda är det svårt att dölja när problemen svämmar över. Men de har ju inte i sina partiprogram övergett tanken på fortsatt massinvandring, nu eller så snart situationen "medger". (Men de låtsas gärna att situationen lugnat ner sig, medan det i själva verket beviljas fler uppehållstillstånd än någonsin och det prognostiseras flera hundra tusen anhöriginvandrare till Sverige innan 2020. Och vad händer med dem som s a s går och gått under jorden?)
Mångkulturen är separatistisk. Och begreppet integration är ännu inte definierad... En ytterst vag storhet som på något vis ska vara underförstådd. Medan svenskarnas kultur förnekas, svenskarnas medborgskapsprivilegier tunnas ut i betydelse och alla invällare uppmuntras att hålla fast vid sina kulturer. Kanske är det bekvämt att slippa definitioner. Då finns det inget konkret mål för politikerna att jobba mot, således inte så lätt att granska och kritisera - utom just själva oviljan att konkretisera integrationsmålen. Och vi kan bara låta oss att dagligen översköljas av nya rekord i samhällsförfall.
Man bör också betänka vad som egentligen åsyftats när mångkultur har inympats i verksamheters värdegrunder och handlingsplaner. För många är det bara ett luftord, ungefär som ALV (Allas Lika Värde[TM]), för en del är det vaga funderingar om spännande maträtter, men för ytterst få betyder det äkta mångkultur.
The reason for this is that no one with power in Western countries effectively believes and governs as if all cultures should be treated as equal.Om vi hade haft en mångkultur skulle inte Löfven skällt på Khan över att han inte tog kvinnor i hand, och vidare:
There is a supreme secular national culture that effectively limits cultural expression in each national unit. These national-secular cultures try to make themselves fit into a larger international order represented by the United Nations and other international NGOs that puts limits on what is permitted to be said and believed.
When multiculturalists say that they believe that every minority race and religious group should be encouraged to flourish independently under the same government, they generally don’t mean that a Muslim man should have the right to marry his nieces and to buy and sell slaves as permitted in the Quran. He doesn’t mean that the Muslim mayor of an American town should be allowed to try and execute confirmed homosexuals under a separate Sharia court, as expected by his religion.Dessutom har denna urvattnade och skenheliga mångkulturalism ett specifikt etnocentriskt drag över sig: den rådande politiken är bara aktuell i västerlandet.
What they tend to mean is that he can be a sort of Muslim who eats pork and drinks beer—a Muslim-in-name-only who does not actually obey the dictates of his religion. In the same way as a Jew who observes the Sabbath is awkward outside of certain closed Orthodox and Hasidic communities, a good Muslim is not a good multicultural citizen.
[...]
You can believe anything so long as it’s the religious equivalent of beige.
Why, if we are supposed to welcome Indian immigrants into the United States by the million are we not also supposed to celebrate the common Indian practice of arranged marriage? Arranged marriage is less culturally foreign to Americans than the contemporary celebration of homosexuality and transgenderism. Arranged marriage and semi-arranged marriage were common until the most recently expired century in every country in the West.http://jacobitemag.com/2017/06/28/th...ticulturalism/
Another issue that the advocates of Tower-of-Babel-culturalism have to deal with is the cognitive dissonance of acknowledging that China – a nation of over a billion people – ascending to become one of the largest economic and military powers in the world over the course of a few decades despite permitting next to no external immigration and maintaining policies of official discrimination against non-Han ethnic groups.
The diversity cant that we are taught to mouth – that diversity confers an unstoppable advantage to any organization that adopts it as a guiding principle – is directly contradicted by rapid rise of a monocultural empire that has advanced from mass starvation to becoming the foremost manufacturing nation on the planet in the course of four short decades.
If this were true, 90% Han China which brutally suppresses minority religions and ethnic groups should have never managed to pull itself up from the depths of Maoism with the considerable assistance of free access to American markets since 1972. Their lack of diversity and lack of access to alternative perspectives should have doomed their modernization project to failure. And yet, if you want to buy anything that can fit on a cargo container, you will probably get a better price on that product or component if you buy it from a Chinese factory despite all the linguistic and legal challenges.
If China imported 200 million Africans, would it be improved? Why are Westerners not threatening thermonuclear war against China if it does not accept hundreds of millions of Africans and Arabs across its borders? Isn’t this a human rights issue? Do we not have the capacity – if not the moral obligation — to destroy China if it does not accept multiculturalism?
