Citat:
Ursprungligen postat av
HepCat-X
"What the fuck?! sluta lulza, @ollesvenning och läs litet historia i sommar!" är väl den kommentar jag hade kunnat göra på twitter om jag haft ett konto där. En ytterligt slirig, okunnig och ohistorisk text av Olle S - och ett paradexempel på hur det går när man låter sina argument styras av dels behovet av präktiga halmgubbar, dels av vilka grupper/politiker/rörelser man inte vill ha en enda stavelse gemensam med - oavsett vilka frågor det gäller.
Det är naturligtvis barockt att försöka göra Tage Erlander till någon sorts apostel för ett multikulturellt samhälle, och lika barockt att antyda att Per-Albins idéer ens till en tiondel kom ur samma mylla som nazismen. Det är den gamle högermannen och statsvetaren Rudolf Kjellén (död 1922) som brukar utnämnas till sambandsman här, men Kjellén såg människorna som födda att lydigt tjäna Staten och översåtarna, en vinkel som var helt främmande för Per-Albin och 30-40-talens socialdemokrati. Dessutom är det tveksamt om Erlander kvalar in som någon större generell "tänkare", och man kan över huvud taget ifrågasätta att statsvetenskapliga tänkare automatiskt skulle bli bättre statsråd eller statsministrar än praktiskt skolade politiker med erfarenhet, politiskt sunt förnuft och förmåga att "lyssna på rörelsen". Gärna också med erfarenheter från andra håll än politiken.
Erlander använde hellre uttrycket "det starka samhället" när han talade, men i sak vädjade han och hans regeringskolleger ofta till målsättningar och argument som låg nära Per-Albins bild av det progressiva, icke-nepotistiska folkhemmet. En gemenskap som kunde försvara folket mot skadan av djupa lågkonjunkturer, rovdrift, sjukdomar och förtryck - och som kunde bli vad man idag brukar kalla "empowering", ge människor egen styrfart i tillvaron och ett bättre liv.
Mycket märkligt att Svenning vill sälja ut dessa målsättningar och grisa ner dem bara för att han ser att dagens socialdemokrati (och andra partier) inte längre klarar att ens ge sken av att leva upp till detta arv.
Ja, historierevisionismen flödar. Folkhemmet var ett annat namn för välfärdssamhället. I första ledet folkpension, sjukförsäkring och lagstadgad semester. Detta är "Blut und Boden" enligt Svenning och bör begravas i Bottenvikens djupaste sänka...
Att Erlander inte använde uttrycket berodde på att det hunnit bli ganska slitet sedan lanseringen 1928. Var Erlander stod i frågan om mångkultur framgår tydligt av en mer fullständig version av det citat om homogen befolkning som brukar ryckas loss ur sammanhanget:
Citat:
Jag är övertygad om att den amerikanska regeringens svårigheter i stor utsträckning beror på det faktum att det i Amerika finns en massarbetslöshet, som gör det naturligt för många vita att försöka vältra över fattigdomen och arbetslösheten på de svarta i den tron att de därmed slipper att drabbas själva. Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. Därför kan vi angripa arbetslöshetsproblemen på ett helt annat sätt, i medvetande om att det vi gör är en sak som i varje fall inte influeras av skiljaktigheter i hudfärg eller religion utan att våra insatser får sin motivering uteslutande med tanke på arbetslöshetsfrågan själv. Därför bör vi måhända vara litet mera ödmjuka när vi nalkas det här problemet än vad vi många gånger kanske är.
Vad han sade här var helt enkelt att religiös och etnisk fragmentering skapar konflikter som står i vägen för att röra sig framåt. Att ett folk som är homogent "i många andra avseenden" än "rasen" kan angripa samhällsproblem "på ett helt annat sätt" som fokuserar på själva frågan istället för att den går förlorad i ett gytter av stickspår. Och precis det samhälle som Erlander indirekt varnade för, är det samhälle vi nu har fått. När han sade detta låg arbetslösheten på 2% men ansågs ändå vara ett problem värt att fokusera på, nu är den 4 gånger större men den är bara fjärde viktigaste fråga för väljarna. Den viktigaste är invandringen, som bär en stor del av skulden till den höga arbetslösheten. Arbete är inte längre bara en fråga om arbete. Arbete är nu en fråga om att kunna svenska, om att hantera stora mängder av låg- och ickeutbildade halv- och helanalfabeter på en arbetsmarknad som inte passar dem, och det finns tusen stickspår om identitetspolitik, bostadsbrist, enkla jobb, om religiös klädsels vara eller icke vara i tjänst, om kvinnor från kulturer där kvinnan inte arbetar etc.
Alla dessa resurser, all denna energi och alla dessa pengar som går åt för att hantera invandring. Det tar upp hela den politiska debatten. Det finns ett gigantiskt statligt verk vars enda uppgift är att hantera massinvandring och den har inget utgiftstak. Invandringen äter upp all tid för polisen och sociala myndigheter. Invandringen fyller varenda ledarsida. Varje köksbordsdiskussion. Erlanders miljonprogram är nu en enda stor arena för upplopp, stenkastning, bilbränder och skottlossning. Om han fick berätta för Svenning vad han tycker om det, skulle han förmodligen välja ett trubbigt föremål som uttrycksmedel.