Tiggeriets ogräs i den mångkulturella rabatten är en böld som verkar ha mognat tillräckligt för tömning. Ivar Arpi, t ex, på dagens tema i SvD.
Andreas Henriksson menar sig, i Dagens Samhälle, ha inside information i frågan och det ska då inte vara fråga om om, utan när tiggeriförbudet sjösätts:
Dessa förbannade miljöpartister, en samhällsfara i paritet med mångkulturen själv. Måtte denna hemsökelse lämna oss.
Citat:
http://www.svd.se/verkligheten-hann-.../gatutiggeriet
Frågan är vad som på sikt hjälper den romska gruppen mest. För tiggerifrågan handlar huvudsakligen om de enligt polisen cirka 4 700 romer från Rumänien och Bulgarien som tigger i Sverige. Att låta dem fortsätta tigga leder inte till att de integreras vare sig i Sverige eller i sina hemländer. Pengarna som läggs i koppen förlänger en förnedrande livssituation. Det skapar incitament för att fortsätta tigga. Ett förbud skulle förändra förutsättningarna. Att tigga är ett rationellt val utifrån vad man tjänar mest på. Om det inte längre är möjligt att tigga i Sverige, kommer man hitta andra sätt att försörja sig. I grunden är integrationen av romer deras hemländers, och deras eget, ansvar.
En kritik som alltid dyker upp i någon variant är att ”ett tiggeriförbud är att ge sig på ett symptom, det är inte där grundorsaken finns”, som Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) bemötte Shekarabis förslag. Men om grundorsaken är fattigdom, varför tigger inte andra fattiga grupper lika ofta? Eller om grundorsaken är diskriminering kan man fråga sig varför inte andra grupper som också anses diskriminerade också tigger? Men om grundorsaken till stor del är kulturell kan ett tiggeriförbud faktiskt komma nära grundorsaken, och inte bara ses som en behandling av ett ytligt symptom. Det finns politik som kan planeras tills den blir perfekt och sedan bara behöver sättas i verket. När politiska beslut implementeras innebär det också att ny information kommer fram. Människor reagerar inte alltid som man tänkt sig. Hittills vet vi att de beslut som har fattats, och de åtgärder som har vidtagits, inte haft någon nämnvärd effekt på tiggeriet. Varför inte pröva något nytt?
Shekarabis förslag är visserligen inte något förslag ännu, utan bara en vag antydan, men det är ändå välkommet att tanken tillåts prövas.
En kritik som alltid dyker upp i någon variant är att ”ett tiggeriförbud är att ge sig på ett symptom, det är inte där grundorsaken finns”, som Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S) bemötte Shekarabis förslag. Men om grundorsaken är fattigdom, varför tigger inte andra fattiga grupper lika ofta? Eller om grundorsaken är diskriminering kan man fråga sig varför inte andra grupper som också anses diskriminerade också tigger? Men om grundorsaken till stor del är kulturell kan ett tiggeriförbud faktiskt komma nära grundorsaken, och inte bara ses som en behandling av ett ytligt symptom. Det finns politik som kan planeras tills den blir perfekt och sedan bara behöver sättas i verket. När politiska beslut implementeras innebär det också att ny information kommer fram. Människor reagerar inte alltid som man tänkt sig. Hittills vet vi att de beslut som har fattats, och de åtgärder som har vidtagits, inte haft någon nämnvärd effekt på tiggeriet. Varför inte pröva något nytt?
Shekarabis förslag är visserligen inte något förslag ännu, utan bara en vag antydan, men det är ändå välkommet att tanken tillåts prövas.
Andreas Henriksson menar sig, i Dagens Samhälle, ha inside information i frågan och det ska då inte vara fråga om om, utan när tiggeriförbudet sjösätts:
Citat:
Men enligt en mycket initierad källa som jag talade med för ett par, tre månader sedan handlar det inte om att "regeringen överväger" att införa ett tiggeriförbud, utan om att förslaget om att återinföra ett svenskt tiggeriförbud redan ligger klart och i princip helt färdigberett i regeringskansliet, sedan ett tag tillbaka.
Istället handlar det om en politisk strid som splittrat regeringen, där Socialdemokraterna driver på, allt medan Miljöpartiets statsråd och regeringstjänstemän i samordningen stretar emot allt vad de kan. Hade vi haft en renodlad S-regering i Sverige hade tiggeriförbudet redan varit återinfört, eftersom det finns en stabil majoritet i riksdagen för ett sådant förslag.
Så långt min källa.
Vad tror då jag själv om detta? Min bedömning är att Socialdemokraterna än så länge har tagit hänsyn till MP:s tiggerivänliga linje, eftersom partiet tog rejält med stryk när migrationspolitiken stramades åt i höstas.
Istället handlar det om en politisk strid som splittrat regeringen, där Socialdemokraterna driver på, allt medan Miljöpartiets statsråd och regeringstjänstemän i samordningen stretar emot allt vad de kan. Hade vi haft en renodlad S-regering i Sverige hade tiggeriförbudet redan varit återinfört, eftersom det finns en stabil majoritet i riksdagen för ett sådant förslag.
Så långt min källa.
Vad tror då jag själv om detta? Min bedömning är att Socialdemokraterna än så länge har tagit hänsyn till MP:s tiggerivänliga linje, eftersom partiet tog rejält med stryk när migrationspolitiken stramades åt i höstas.
Dessa förbannade miljöpartister, en samhällsfara i paritet med mångkulturen själv. Måtte denna hemsökelse lämna oss.
). Såklart är allt det där villospår, men det är de andningshålen och de bakdörrarna de har kvar.
