Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Widars text öppnar upp för modernare och radikalare resonemang om medborgarskap. Min fetning:

Widar har nu alltså flyttat fram positionen för S till att nu kräva för att kunna bli en del av Sverige måste man först genomgå en assimileringsprocess.

Vad är nästa steg? Att Integrering krävs för medborgarskap? Vad är kvar av mångkulturens förlovade land då?

Lars Trägårdh vill inte skriva läsarna på näsan. Han har tidigare förtjänstfullt debatterat, och citerats, beträffande målkonflikterna i landet multikulti: om medborgarskapet och nationalstaten visavi asylrätten och migrationen; om hur den i den gränslösa diskursen ofta försmådda nationalstaten faktiskt är garanten och utföraren som lever upp till alla höga humanitära visors anspråk. I artikeln ovan så belyser han motsättningen, motsatsförhållandet, mellan tilliten och den s k mångfalden.

Att som ung vilja söka äventyret i stora staden är ju vanligt. Det är något helt annat än att vilja låta hela landet vara en basar; det finns en gräns för den sunda äventyrligheten också. Reinfeldts "mer spännande" samhälle är inte önskvärt.

Det är också en avgörande skillnaden mellan en "liberal" rätt att söka äventyr/dekadens/fara/personlig utveckling/upplevelse/frälsning - och att tvinga andra med på resan.

I det senare fallet är det dagens samhälle vi får, där en förtryckande åsiktsoligarki med statens maktmedel och våldsmonopol i ryggen, tvingar de egna preferenserna, hugskotten och "äventyrlighet" på andra. Det självutnämnda avantgardets "frihet" är i själva verket flertalets ofrihet, deras "tolerans" och "mångfald" är kontroll och inskränkning i vardag och framtidsutsikter för andra.

Alice T intar en ofarlig position, hon väljer att se de kriminella beteendena isolerat och bortse från etnicitetens betydelse och förlorar då i analysen och bortser slutligen också från den större problembilden i landet multikulti:




Finns det inte etniskt samband med rekryteringen till IS? Eller kedjemigrationens och EBO-medierade enklaver, som förstärker segregationen? Segregationen har förstås också andra orsaker, som ekonomiska förutsättningar och livsbeslut (white flight mm), men det är en diskussion vi kan skippa här. Är det någon som bör "pick one, bitch", för att prata Droidlife, så är det väl Alice T. Men hon har kanske sedan länge valt samhällscancern multikulti och manar till försök att symptomlindra lite...

Kanske en lek med orden, uppslag för politiska bländverk: "etablering"... Integrationen som för Löfven-regeringen 2014 var så viktigt eller oviktigt, att ingen minister på området behövdes, istället var det en fråga för alla eller ingen. Assimilering är alltför sverigedemokratiskt och vad skulle det göra med den s k mångfalden - vad skulle bli kvar? Etablering, simsalabim! Widar skriver att det inte kommer att gå så bra för individen om vederbörande inte integrerar sig, vad som nu menas med det; men han undviker att skriva hur det går för samhället om stora sjok av befolkningen inte integreras. Är det vad vi får, mångfaldssamhället, med låg integration och etablering? (Som Alice T nämnde i förbigående, citerad tidigare idag, så är inte 64% av dem som var flyktingar som kom till Malmö, i arbete efter tio år.) Begreppet etableringstid är vedertaget, varför begreppet etablering torde vara gammal skåpmat, men kanske kan det "fräscha upp" debatten och minska hopplöshetskänslan bland konsumenterna, svenskarna.

En mycket viktig distinktion, tack!

Positionerna flyttas absolut fram och S är kanske på väg att svänga tillbaka till sina kärnvärderingar om likabehandling och meritokrati. Utgångspunkten är att var och en gör rätt för sig efter förmåga och samhällets skyddsnät är i första hand tänkt för den som faller igenom av någon anledning, i mindre utsträckning för den som aldrig kvalat in. Välfärdssystemen som en gemensam tillgång och ett gemensamt ansvar medborgare emellan. Rätten till medborgarskap kommer säkerligen att omförhandlas, det kommer krävas mer av nya medborgarskapsaspiranter än att dessa lyckats uppehålla sig i landet Sverige några år och fortplantat sig. Den gode Widar har siktet inställt även på detta område. I torsdagens ledare uppmärksammade han att Kammarrätten i Sundsvall ogiltigförklarat rätten till socialbidrag vilket Förvaltningsrätten i Umeå tidigare tillerkänt en kvinna och hennes barn, vilka uppehåller sig illegalt i landet Sverige.

Widar Andersson har definitivt en agenda, förhoppningsvis hakar S och regeringen på.
http://www.folkbladet.se/blogg/widar...&entry=9186712

Ungefär som att det är lite kul och kittlande att det finns en del märkliga och udda existenser ute på krogen, men inte fan skulle man vilja släppa in dem i den egna bostaden och utsätta övriga familjen för dem.

Mångfalden som ideologi är ett västerländskt påhitt. Om den sen ska legitimera massimmigrationen av någon anledning så hotar den hela Europa; Sverige, eller dess etablissemang, har valt att gå i bräschen för det nationella självmordet. Det som beskrivs av MSM som "flyktingkris" är i själva verket en långvarig trend dominerad av välfärdsmigranter från muslimska länder/tredje världen, vilket kan antas komma att öka dramatiskt - kanske lite paradoxalt med tanke på minskande global fattigdom, men privatekonomin gynnar en ökad välfärdsmigration.

Norrmannen Fjordman ser liksom flera tråddeltagare två vägar eller utfall av denna förväntade migration som bara är förlängningen av den pågående: nivellering av Europa till kaosländerna varifrån migranterna strömmar, eller fysisk gränssättning som kan komma att inbegripa militärt våld om nödvändigt (utestängning hellre än behovet av remigrering):

Jean Raspail og vores korte perspektiv




http://snaphanen.dk/2016/05/28/jean-...te-perspektiv/

No go-zonerna har inte staten genom polisen kontroll över längre. Skulle man följa Alice T:s resonemang så har det inte med etnicitet att göra, trots att våldsbrottslighet är överrepresenterat bland utomeuropeiska invandrare i första, andra och femtielfte generationen. Hon har ingen profylaktisk tanke, endast att försöka beivra sedan skadan redan är skedd; den större analysen, att massimmigration från kulturfrämmande kaosländer, klansamhällen, inte fungerar och därför till varje pris bör undvikas. Lars Trägårdhs förtjänst är att belysa målkonflikterna: tilliten vs multikulti, massimmigrationen vs välfärden, medborgarens privilegier vs asylantens och andra icke svenska medborgares anspråk. Fjordman pekar på de två möjliga scenarierna, där EU i allmänhet och Sverige i synnherhet valt den väg som leder till vår egen nations och undergång.

Precis så. Den konservativa uppfattningen att inte göra anspråk på att förstå varför ett väl fungerande samhälle just fungerar väl, och därmed iakttaga försiktighet med förändring av dess utformning, framstår alltmer som en angelägen diskussionspunkt. Kanske i en vitboksdiskussion om hur svenskarna blev av med sitt land.

Opinionsundersökningarna staplas nu på varandra där MP hamnar under riksdagsspärren. I den här tråden har kappvänderi återkommande diskuterats och inte minst under väljaropinionens tryck. Men då ffa via SD som väljartjuv. Nu får vi en situation där MP måste vända kappa eller förgås. De lär göra det förstnämnda. Sålunda kommer vi förmodligen på se en ny strategi. Förmodligen till hösten. En restriktivare inställning till islam är en lågoddsare. Kanske t.o.m. en problematisering av invandringen.

Det här kommer bli en intressant situation med tanke på journalisters politiska preferenser. Hur tusan ska media hantera detta? Det finns ju bara två alternativ. Det första är att man sjunger med i gosskören och fortsätter stryka MP medhårs. Det andra är att man vill fortsätta vara radikal och då lämnar man helt enkelt MP, vilket skulle betyda att MP blir ett parti som alla andra i mediehanteringen och sålunda går, tror jag, sotdöden tillmötes. I det första fallet kommer hela media att tiltas åt invandringskritiskt håll.

Intressanta tider nu.

Och som ett brev på posten, eller ja nu som ett debattinlägg i Göteborgsposten


http://www.gp.se/nyheter/debatt/den-...4nst-1.1906418

Jaha. Den svenska modellen är det svenska folkets! Det folk som härförleden inte fanns. Blir det här den rådande paradigmen är det döden för mångkultur, och det enda som fungerar är att bli en del av "det svenska" i Sverige. Assimiliering all the way.