Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Den stora gåtan är varför man inte manifesterar och tar ställning gällande orsaken till flyktingströmmen från Syrien.

Lord Carey, förre ärkebiskopen av Canterbury har lösningen. Bomba skiten ur IS och al-Qaida i Syrien:

http://www.dailymail.co.uk/news/arti...ee-crisis.html

I svensk media har man ännu inte riktigt fått klart för sig hur man ska ställa sig i konflikten. Man har fastnat i sin relativisering, och vågar inte riktigt ta ställning. Kanske är islamisterna som angriper kurder och Assad inte helt fel ute tycks man fundera över, i alla fall vad det gäller koalitionen mellan al-Qaida/al-Nusra och sk moderata rebeller där MB ingår.



För övrigt.

Att den döde 3-årige Alan kommer från Kobane, gör att manifestationen vid Medborgarplatsen som utnyttjar Alan, och de som arrangerar inte riktigt går ihop. Som arrangör står Grön Ungdom, en organisation dit unga islamister med baktanken att söka påverka politiskt har sökt sig på senare år.

Sverige har ett ansvar för vad som skett i Kobane. Vi har på inget sätt sökt stoppa de "svenska" IS-jihadister som åkt till Syrien, flera av IS-jihadisterna med svenska pass har dött i striderna runt just Kobane. Miljöpartiet, som arrangerar flyktingjippot, har föreslagit att hemvändande IS-jihadister, inklusive de som mördat i Kobane, ska belönas med jobb och bostäder.

Vi har som bekant den ledande miljöpartisten Kaplan, som jämfört jihadister med frivilliga under Finska vinterkriget. Kaplan borde i sitt uttalande inkludera de IS-jihadister som härjat i Kobane.

Som konferencier har Grön ungdom valt Semanur Taskin, som likt Kaplan stödjer Turkiets islamist Erdogan från AKP-partiet.
Turkiets och Erdogans agerande under striderna i Kobane har inneburit att IS-jihadister fått fri lejd över gränsen, medan såväl hjälp- som vapenleveranser till kurderna i Kobane stoppats av turkarna.

Att Alice Bah Kuhnke talar på Medborgarplatsen, som frikostigt delat ut bidrag till muslimska föreningar som ingår i MB-sfären och därigenom stödjer den andra större terrororganisationen i Syrien, dvs al Nusra/al-Qaida, bidrar inte heller till arrangemangets trovärdighet.


Om de anhöriga till den döde 3-årige Alan från Kobane fick reda på vilka krafter som utnyttjar hans namn, tror jag de skulle må sämre än vad de gör och fråga sig vad det är för slags moraliskt defekta människor som styr i Sverige. De som framträder på Medborgarplatsen är en samling av personer som antingen varit passiva, eller direkt eller indirekt stöttat angreppet på Kobane.
De anhöriga skulle med all säkerhet istället välkomna ett initiativ likt det som föreslås av den tidigare ärkebiskopen av Canterbury, dvs få slut på kriget genom att ta kål på islamisterna i IS och al-Qaida. Och sänd hjälp till Kobane för att bygga upp efter det att IS ödelagt staden.

Akademisk projektion, han projecerar sin snäva kompetens på ett ämne över andra vitt skilda områden, i verkligheten behärskar han väl dem ungefär lika bra som en student som sitter på uppropet till A-kursen. Han är tydligen professor i nationalekonomi, statsvetenskap och historia också samt en riktig näringslivsräv om man ser till vad han friskt ger sig in på att diskutera i artikeln. Nåja, det säljer ju ETC, deras läsare suktar riktigt efter den typen av karismatiska universalgenier som kan förklara hela världen begripligt. Med den intellektuella giganten Ekis som förrätt naturligtvis. Till det dricker man vin, rödvin mer bestämt.

Man han gör en viktig insats när han håller sig till sitt expertområde och städar ut MSM:s postkoloniala U-landsmytologi som senast uppdaterades när Palme var i Afrika.

NB: min fetning ovan.

De kan behöva vila upp sig på Hitlers semesterparadis i Prora, som givits nytt liv.

http://www.svd.se/hitlers-spokruin-b...otell/#sida-10

---

Inkvisitionen, prövningen av den ideologiska renlärigheten, har varit uppe på tråden förr. Reträtten har nått bunkerstadiet, där skriks och hötts det. Axelmakterna försöker göra sig stora, med rop och kulisser, sporra sig till en final, mana till tron på den enda vägen och Herrens försyn, kraftsamla för ett slutgiltigt utbrott, trängda i bunkern, inneslutna i Halbe. Här finns det inte längre något att planera, bara reagera och hoppas på det bästa.

Vi lever i de intressantaste av tider sedan WW2. Inte minst är det fascinerande att följa rapporteringen kring de skeenden vi har omkring oss. På något sätt så tror jag det ligger i mänsklig natur att budbärare (journalister) vill behaga makthavare (politiker), och till och med agera rådgivare för de samma. Med följd att budbärarna till slut blir de sanna makthavarna. Nåväl, det är inte temat för mitt inlägg. Raskt över till mediakriget.

Det tidigare relativt fastlåsta skyttegravskriget har nu förvandlats till ett myller av fronter som ömsom avancerar eller är stadda i reträtt. Kriget har brutaliserats och risken för "friendly fire" negligeras när det handlar om egen överlevnad.

Den senaste veckan har ju striderna på det ena huvudavsnittet nått ett crescendo. Det massiva känslovapnet används av axelmakterna i ett veritabelt bombardemang över sina fiender på immigrations- och flyktingfronten. Å andra sidan avancerar fienden i skymundan på mångkultur- och disintegrationsfronten, som axelmakterna tillfälligt har glömt att försvara. Resursbrister i kommuner och landsting är inte så trevligt att ta upp i krönikor när man har barnlik att skriva om.

Nu till min huvudpunkt och spaning. Vi kommer obönhörligen att få någon form av paneuropeiskt förslag att hantera flyktingströmmarna inom kort. Jag tror någon skrev om ett slags Marshallplan 2.0. Det som föreslår sig självt är ett gigantiskt flyktingmottagande i Sydeuropa kopplat till den skuldavskrivning som ändå måste ske så småningom för dessa länder. Vi pratar TUT-läger med bättre standard och resurser än vad som finns i Turkiets, Jordaniens och Libanons flyktingläger men ändå något som saknar pull-faktorn. Sverige blir givetvis tvungna att ratificera förslaget, kanske med löftet att vi får ta emot en extra ström av kvotflyktingar för att inte rasera det invandringsindustriella komplexet för hastigt.

Man kan naturligtvis se massor av negativa konsekvenser och svårigheter i en sådan lösning (som ligger nära SD:s förslag), men förslaget kommer, var så säkra.

Svensk media och åsiktselit är naturligtvis helt oförberedda på en sådan händelseutveckling. I mediakriget skulle jag vilja jämföra det med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. I och med att media helt fokuserat på känslosamma och orealistiska argument för fortsatt massinvandring, så kommer medialandskapet snabbt uppgå till något slags "alla mot alla" -krig när förslaget landar på nyhetsredaktioner och ska kommenteras av antiintelligentian. Många karriärer kommer att raseras över en natt.

Det kanske är spekulativt av mig att beskriva mediakrigets utveckling efter ett hypotetisk utkast av EU:s politiker, men något kommer att hända inom en väldigt snar framtid gällande flyktingvågen. Alla Europas politiker är inte drabbade av paralys som de svenska.

Inkvisitorerna fortsätter att attackera avfällingar och alla som kan misstänkas avvika det minsta från den påbjudna Värdegrunden. Nu är det HD-Sydsvenskans Mats Skogkär som har länkat till Snaphanen utan att unvisa.

https://twitter.com/TelasonGetachew/...45313757630464

Skogkär låter sig dock inte skrämmas (se länken).

Dessutom har något ljushuvud på Twitter suttit och räknat ut att Richard Jomshof oftare retweetar Ivar Arpi än Avpixlat. Det måste Arpi naturligtvis ställas till svars för. Och så ska det skvallras till Arpis chef minsann.

https://twitter.com/ahellstroem/stat...61728442073088

Detta är inte bara obehagligt utan också djupt destruktivt för debattklimatet (vilket förstås är syftet). Om folk ska kunna tänka fritt och självständigt måste de ha rätt att ta del av alla möjliga typer av medier och läsa olika sorters litteratur. Nej, man "legitimerar" inte automatiskt stalinisten Maj Wechselman om man länkar till en text som hon skrivit i DN. Bara för att man uppskattar en del av det som skrivs eller sägs på Avpixlat, Fria tider, Motpol eller Motgift behöver man inte ställa sig bakom allt som förmedlas på dessa sajter. Och så vidare. Detta borde vara rena självklarheter, men så är det inte i dagens Sverige. Här har även SD mycket att lära. Deras utrensning av medlemmar med motiveringen att de läst Ernst Jünger eller skrivit på "fel" ställen var inte värdig ett demokratiskt parti.

Smolket i glädjebägaren, Widar Andersson, imponeras inte av poserande politiker och medieföreträdare:

Alla dessa goda kändisar



Vänta lite nu, Widar. Är sverigedemokrater inkluderade i detta, "människors lika värde"? I Den Humanitära DÖ-Stormakten förhåller sig "flyktingen" till svensken, som "svensken" till sverigedemokraten eller människan till monstret. Men det kan vara svårt att se verkligheten, bländad av sin egen gloria, narcissistiskt speglad i mediefönstret och på manifestationens catwalk.

Johan Westerholm är inte heller imponerad av dagens manifesterande posörer.


---

Godhetens avsättning har en marknad, några betalar andra profiterar. Betalande kan försöka fria sig från skuld, en sorts avlat, eller faktiskt nå positiva höjder som moraliska/moraliserande föredömen. Det som ger en stunds belöning kan döda på lite sikt. Jag kommer att tänka på Torches of Freedom, med tobaksindustrin som profitör för kvinnliga rökvanor - växande marknad - och kvinnor som blandade betalare och profitörer som manifesterade kvinnofrigörelsen genom rökning. Ett äkta eller föreställt gott ändamål som tar sig hälsovådliga uttryck. En sorts trots eller tabuöverskridande.

I dagens godhetsmanifestation i Stockholm är etablissemangets trots uppropet, upproret, mot "rasism", "hat" och för "flyktingar", "humanitet". Edward Bernays engineering of consent, ungefär framställandet av samtycke, bygger på psykologiska kunskaper om flockbeteenden och omedvetena processer, färgandet av sentiment och inte så genomtänkta idéer som kan prägla ett samhälle som en epidemi, tankevirus. Det är inte nödvändigtvis så elakartat som det låter, istället ett partnerskap med de mänskliga svagheterna, som den gode ledsagaren. Gode guiden. Gode Gud.

Med slagord, kampretorik kring klyftor och halmgubbar, "rasism" - apartheiden som predikas av dem som genom åren mest ondgjort sig över uppdelningen i "vi och de" och som mest sagt sig värna om "allas lika värde", "värdegrunden" och "människosynen" men inte tvekar ett ögonblick att propagera för inskränkningar i grundlagsskyddade demokratiska friheter - kan folkmassorna trugas på Det stora godhetspaketet, ett bindande åtagande att under oöverskådlig tid finansiera massimmigrationen och sätta sin egen och sina barns framtid i pant. Avsättningen av lyxförpackningen Humanitet Grand De Luxe är manifestationen som ska bevisa trotset, uppropet och upproret mot "rasismen".


http://www.thewallstreetpsychologist...ng-of-consent/

Jag delar förstås Hitchens analys, med undantag för den defaitistiska slutklämmen. Det är något jag varit inne på tidigare: Det finns ingen mållinje. Den feta damen kommer inte att ha sjungit under vår livstid. Historiska och demografiska trender extrapolerar sällan till fullbordan.

Migrationens grundlag är att migranter är lättrörliga och kommer söka sig vidare om betingelserna blir för dåliga. Den välgrundade fördomen är att ett tredjevärldenifierat Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet kommer att förlora sin dragningskraft långt innan de demografiska förskjutningarna är slutgiltiga.

Det finns alltså en självbalanserande dynamik, där det inte enbart är en europeisk/svensk självbevarelsedrift som är av betydelse. Vilket ju inte hindrar att politikens mittfält i framtiden kommer att utgöras av detta egenintresses allt tydligare manifesterande. Ju större de konkurrerande gruppernas anspråk i ett mångkulturellt Sverige, desto större behov av en svensk motvikt.

Framtiden är partisk, stökig - och lång.

Lars Bern är ej heller imponerad av godhetsindustrins posörer (profitörer):




---

GP är lite på dekis som vapendragare i kriget. Krönleins pudlar har vi fått höra på sistone och Hjörne har köpt känslopjunket, det emotionsstyrda och kortsiktiga, politiskt kontraproduktiva:


Men barnen som våldtas, slaktas, kastreras och mördas i Sydsudan, i mediernas skugga, syns inte och väcker inget känslosvall.



http://www.gp.se/nyheter/ledare/kron...rsta-utmaning-

Nja, långt ifrån alla är flyktingar, det är välfärdsmigranter bland de huvudsakligen unga män från Afrika, MENA och Asien som invaderar Europa i tusental varje dag. Det enda hållbara är strikta asylrättsliga skäl och kvoter, utgående från FN-flyktingläger.

Peter Sutherland med tentakler i många mäktiga företag och organisationer och offentliga uppdrag. Goldman Sachs, WTO, Bilderberggruppen för att nämna några. Denationalisering, utplåning av europeiska särdrag, är medel för att bryta ner motståndet mot globaliseringen, med företagskomplex vars makt är större än politikernas. Folket som identitetslösa, rotlösa atomer, konsumenter fogliga under konstruerade behov?

Negra Efendić, SVD, om flyktingar från Syrien.

http://www.svd.se/lang-vag-vantar--m...risen-i-europa


Här kan hon ha rätt, vad gäller statistiken. Men sätta den i ett sammanhang vill hon inte. Hur skiljer sig förutsättningarna 1994 jämfört med 2015? Vad hade jugoslaver för utbildningsbakgrund jämfört med syrier? Hur mycket spelade det in att många jugoslaver hade en mer sekulär, europeisk kultur jämfört med dagens syrier? Om detta skriver hon ingenting.

För övrigt så har brottsligheten ökat, dock började ökningen innan kriget i f.d. Jugoslavien.


Det kommer gå bra men samhället gör någonting fel, slår hon fast. Hon går inte in på vad som gör att Sverige är i botten av OECD-länder. Inte heller förklarar hon hur det kan komma sig att det ska gå bra när vi är så dåliga. Ren och skär opportunism, opinionsjournalistik trots att hon inte jobbar på ledarsidan.

Typiskt för svensk journalistik. Man blandar in fakta och statistik där det gynnar ens syfte, man struntar i att följa upp trådar och man förklarar inte över huvud taget sina slutsatser och framtidsvisioner.

Minns att jag kallade järnrörshistorien för Ardenneroffensiven. Ett hårt, överraskande angrepp som orsakade förluster men inget bestående. Nu är vi i slutfasen när fanatikerna förskansat sig i bunkern och drömmer om undervapnen som ska vända kriget till seger. Flyktinghysterin ger dem en strimma hopp om att ett mirakel kan ske. Är det en V2-raket som sprider terror men är för oprecis för att ge verkan eller är det en Me-262, en formidabel konstruktion som man inte förstår att utnyttja och därför schabblar bort dess potential? Jag tror, som flera i tråden, att vi kan få se en dipp i ökningstakten för sd i ou, kanske t o m en tillfällig utplaning. Sen börjar verkligheten göra sig påmind med en stram höstbudget som bara har råd med migration och mångkulturens bistra verklighet slår ner som Röda Arméns artillerigranater runt bunkern.

Är det här bara mitt sätt att överleva den vämjeliga propagandan jag matas med från media? Nej, jag tror att min kalkyl är mer sansad och korrekt än alla Arnstad och Virtanen där ute. (Förvisso en väldigt låg tröskel att ta sig över.) Svensken är medkännande och vill hjälpa men svensken vill inte ha konsekvenserna av Mellanösterns kaos på sin bakgård och dessutom behöva betala för det.

/SP

De senaste dagarna har verkligen varit extraordinära. Hade varit intressant om någon studerat dansk, norsk eller finsk debatt lite närmre. Det verkar trots allt inte bara vara Sverige som går helt igång på detta, finske statsminister ska nu ta emot i sitt hem osv. Storbritannien verkar ge vika. Globalisterna verkar mycket aktiva i de flesta länder i Europa just nu. Även om jag antar att Östeuropa sticker ut som mest restriktiva och Sverige/Tyskland som de mest liberala.

I Sverige är det uppenbart att man försöker nå inrikespolitiska mål genom detta. Alla tänkbara auktoriteter plockas fram, Reinfeldt, Drottning Silvia, storföretag, komiker, kändisar. Volontärer. Alla upprörs tydligen och vill hjälpa till. Man verkar vilja ge sken av att hela Sverige är engagerat och dras med. Den konspiratoriskt lagde skulle nästan kunna tro att det är en gemensamt koordinerad kampanj. Nästan som om det vore planerat på förhand. Eller räcker det att man läser av signalerna och hoppar på lämmeltåget, mån tro?

Alla tendenser som vi sett det senaste året, till mer restriktiva tongångar, till att diskutera kostnader och volymer, de verkar vara bortblåsta. GP är tysta. Folkpartiet som alldeles nyss talade om tillfälliga uppehållstillstånd går nu och kräver en dubblering av antalet kvotflyktingar. Den budgivning kring restriktivare invandring som debattörer i denna tråden ansåg sig se när Göran Hägglund presenterade ett antal restriktiva förslag, är som borta. Snarare är det numera en helt annan slags budgivning, avskaffat transportörsansvar, ökade kvotflyktingar, uteslutning av Fidesz ur sin EP-grupp, sanktioner och strafflagstiftning mot Ungern. Osv.

Pressen är enorm och även om det kanske inte påverkar SD:are eller konservativa i andra partier, så misstänker jag ändå att de faktiskt påverkar många. Politiker i socialdemokraterna och Alliansen, mediafigurer, kritiker som blir tystade eller brunstämplade.

Man piskar upp en närmast religiös stämning som kommer kunna användas hela hösten för att brännmärka kritiska röster och rätta folk in i ledet. Jag kan inte beskriva detta annat än som att man försöker återuppliva åsiktskorridoren igen. Korridorens arkitekter är framme vid den raserade korridoren och beordrar byggherrar, snickare och murare att greppa teglet och börja jobba. Den ihoprasade strukturen ska restaureras. Nu ska den återuppbyggas! Smalare och på mer stabil grund än tidigare. T.o.m. Arnstad har plockats fram igen, numera medarbetare på GP:s kulturredaktion(!).

Kampanjen fungerar nog på många men avskräcker andra. Det är som en slags shock and awe-attack med information. Krossa motståndet i ett enda svep. För ett par veckor sedan hade jag satsat en peng på en blocköverskridande överenskommelse inom 1-2 år. Där Alliansen och S enas om TUT, minskade bidrag och en lista på säkra länder. Dels för att hålla Sverigedemokraterna borta men också för att göra problemen mer hanterbara. Jag hade t.o.m. kunnat se ett närmande mellan SD och Alliansen på sikt. Men nu??

Nu, nu känns det som att man kör på, enda in i kaklet. Ingen återvändo ingen nåd. Vi ska ta så många vi kan innan loppet är kört. Som någon sa tidigare, den brända jordens taktik. På kort sikt håller man SD och den invandringskritiska opinionen borta från inflytande, men på lång sikt? Det är som att man bereder vägen för en Sverigedemokratisk regeringsbildning. Samtidigt hoppas man väl dupera och locka till sig tillräckligt många väljare för att frysa ut den invandringskritiska opinionen så länge det går. DÖ eller en blocköverskridande överenskommelse gör det i princip möjligt. Sverigedemokraterna kan komma att behöva majoritet innan de kan införa sitt program.

Jag vet att Jan Sjunnesson någon gång skrev att den Sverigevänliga rörelsen hade 10 år till av tufft motstånd men att framtiden låg för oss. Jag tror att han hade en poäng. Frågan är dock hur enorma problemen är då och i vilken mån Sverige kan återställas vid det laget..Skam den som ger sig.

Jag sätter min tilltro till Östeuropa och de mer restriktiva länderna i Västeuropa, Sverige verkar helt förlorat i den här frågan. Det som såg ut att ljusna så smått en stund.. Frågan är dock hur man hanterar detta enormt upptrissade känsloläge som man försatt sig i. När hysterin lättar något och saker och ting går tillbaka till vardagen. Eller räknar man med att detta inte händer? Är det kanske flyktingkaos för oöverskådlig tid som vi har att vänta eller kommer de mer nyktra delarna av EU lyckas sätta någon form av hinder i vägen? En dag kommer ju en backlash av allt detta, det är oundvikligt.

Intressant är att titta på hur andra frågor verkar helt döda, överskuggade av den stora folkvandringen. Ingen tycks bry sig om börsen som under årets topp låg på 18 % och nu sjunkit ned till ca 2 %, med ytterligare nedgångar att vänta. Dow Jones ligger på minus 9, snart 10 %, bara i år. Börsoron i Kina är ett annat exempel.

Mer minusräntor och räntesänkningar är att vänta. Budgetunderskotten i Sverige har nu nått en sådan nivå som de hade efter krisen under 90-talet och svensk industri presterade mycket svagt under den senaste mätperioden. Eurokrisen, de statliga skuldbergen och sydeuropas permanenta recession är numera ointressant. Men snart måste detta tas med i analysen. Man kan inte leva, äta och sova i luftslott, byggda på impulsiv humanism. Man kommer behöva ta ansvar och lösa problemen också. En dag kommer verklighetens bulldozers och wrecking balls och knackar på dörren, redo att slå hela slottet ned till marken.

Då kommer tuffa frågor att ställas. Och svar avkrävas politikerna av en allt argare och avtrubbad svensk befolkning. Vilken del av välfärden ska vi behöva offra för migranternas skull? Var ska de bo? I vilka kommuner? Vem ska betala? Vart ska de jobba? I vems skolor ska de gå i? Hur hanterar vi brottsligheten och islamismen? Vem tar ansvar för att det skjuts i mitt bostadsområde eller att min dotter blivit våldtagen? Svensken är inte så rik som han inbillar sig. En ordentlig börskrasch och en sprucken bostadsbubbla, ökad arbetslöshet och nedskärningar, vips, så är skillnaden inte speciellt stor mellan en medelsvensson och en medelhussein.

Då kommer det inte vara lika kul att ha lekt Torgny Segerstedt med andra människors pengar och framtid.

Det är då det börjar bli smutsigt, våldsamt och mycket otrevligt att bo i ett land som Sverige, som lagt alla ägg i en korg, kört i 120 mot framtiden, i trygg förvisning om att det vid slutet av tunneln bara kan vänta ett lyckorike, och inte en hård, kall och orubblig bergsvägg..